Gott Nytt År!!!

Till er alla önskar jag ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att detta år får bli till stor glädje för dig och att dina relationer med nära och kära får växa sig starka och ge dig stor förnöjsamhet! Om du inte har hittat meningen med livet ännu hoppas jag att år 2009 får bli det året då din själ får ro, din ande får hitta hem och din kropp får vara det tempel den är tänkt att vara.

Gud välsigne dig min vän!!!

Cathrine

Hello again!

Ja, då har det åter gått en tid mellan blogginläggen. Men vem klagar... mitt i julruschen har vi väl alla häcken full med stök och bök så det räcker och blir över! Har idag ägnat dagen åt att handla de sista julklapparna i ett för tillfället överbefolkat Örebro. Parkeringshusen fullkomligt exploderade av galna shoppingsugna dårar som sökte en plats med både ljus, lykta och med livet som insats... nja i alla fall billacken som insats. Jag lyckades hitta en liten nätt plats längst ner och längst in i parkeringshuset under Krämaren. Med nöd och näppe klarade jag av att få ut min lille son utan att förstöra lacken på bilen bredvid (och på vår egen... det var nog Krister glad över). Sedan upp genom hissen och ut i folkvimlet med två barnvagnar, två tonåringar och en gubbe!!! Suck... Ja, livet är som sagt var fullt av oväntade utmaningar. Paket inhandlades eller åtminstone innehållet i dem, inslagningen skedde desvärre först hemma på sena kvällen. Mat intogs på det berömda folkkära McDonalds. Nyttigt - nej. Gott - duger väl. Smidigt - smidigast i dag i alla fall. Adina var i alla fall glad, hon gick därifrån med en blå Dinosaurie. Efter ett tag tröttnade nästan hela familjen på det hela och vi skildes åt. David och jag stannade kvar och resterande av familjen vände hemöver med en liten avstickare till Mariebergs köpcentrum. David drog iväg med mig till en musikaffär för att testa ett nytt piano och jag drog med honom för att leta efter en ny jacka/kappa till mig. Det hela sluatade med att jag kammade noll medan han kom hem snygg som bara den!!!
Nej! Nu blöder mina ögon av trötthet och mina antikrypbenstabletter slår snart till så det är bäst att lägga sig i sängen innan huvudet faller ner i tangentbordet och orsakar ett enda stort ERROR i sömnens tecken!!!

Godnatt mina vänner!!!
Cathrine

Ljusdrottningar och pepparkaksgubbar

Jag måste ju bara visa er mina fina Luciadöttrar!!!

Andréa Nordlund, som blev Laxås Lucia 2008.

Adina Nordlund, som också ville vara Lucia när storasyster skulle vara det.

Nedan har jag också en bild på två outklädda pepparkaksgubbar. Visst är de också söta!!! Levi har i alla fall rätt färg på kläderna och Krister är ju gubbe, så tillsammans pepparkaksgubbar!

En trogen vän har tjänat ut

Tänk vad tiden går fort ibland. Jag ser på datumet för sista inlägget att det var en dryg vecka sedan jag skrev sist. Under denna tid har jag prioriterat mitt företag en hel del. Jag har strukturerat och organiserat, planerat och studerat, tänkt och annonserat. Ja, vi får väl se och jag hoppas verkligen att arbetet jag lagt ner ger mycket frukt. Jag vill verkligen hjälpa människor att inse hur viktiga just de är och att de är väl värda sin egen bästa hälsa, både till ande, kropp och själ. Logotypen hänger fortfarande i luften, så om ni har några idéer får ni mer än gärna koma med dem. Se tävlingen uppe till höger i gult!!!

Mitt pluggande har verkligen fått stå åt sidan en hel del den sista tiden. Tyvärr! Så nu får jag verkligen besinna mig genom att koncentrera mig när jag väl sitter framför böckerna och inte sressa upp mig när jag ser att tiden börjar tryta. Under dessa omständigheter har jag inte kunnat göra detta bättre!!! "Cathrine, var nöjd med dig själv och det du gör och har gjort."... Var det någon som sa något till mig?... Aha, det var du! Tack min underbara vän!

Under mitt blogguppehåll har vi haft en del strul i familjen. Vår "underbara" dagliga kompanjon började strejka. Ungefär var fjärde gång ville han hjälpa oss. Vi började helt enkelt tröttna på honom. Till en början försökte vi med både lock och pock, vi fjäskade, bönade och bad men inget hjälpte. Till slut fick vi nog!!! I går hämtade vi hem hans ersättare, en Cylinda tvättmaskin. Vår nye vän håller nu på och hjälper oss för tredje eller fjärde gången sedan han kom hem igår kväll. Dessutom var det en billig affär, vi hittade honom genom en annons på blocket. Hur som helst är det väldigt skönt att slippa gå genom berg av smutskläder för att sedan efter all den mödan komma fram till duschen. Risken finns ju att jag är lika svettig när jag efter den sköna kroppstvagningen måste bestiga tvättberget åter. Men nu är detta ett minne blott!!! Det enda tråkiga i kråksången är väl att jag ådrog mig någon form av ryggproblem. Jag trodde jag var lika stark som Krister när jag skulle hjälpa honom ner med vår vän i källaren. På väg ner kände jag att något elände höll på att hända i ryggen och antagligen hände det väl något litet i alla fall, för när jag vaknade i morse var det inte lika lätt att stiga upp ur sängen. Lyfta Levi och jaga Adina med kläder tar jag lite semester ifrån idag. Min man får vara hemma och vara min betjänt idag. Det var ju detta jag trodde jag gifte mig med honom för, men ack vad jag bedrog mig! Äkta män är inga betjänter, i alla fall inte hela tiden, hur gärna vi kvinnor än vill det. Men som sagt, idag tvingas han in i den rollen. Hans plats är i köket, vid skötbordet och var helst jag vill. Jag hoppas dock att mitt ryggproblem är borta tills imorgon. Förhoppningsvis behöver den bara vila en dag för att bli återställd.

Lev utan att förstå allt!

För ett par veckor sedan köpte jag en bok av Tommy Hellsten, som handlar om livets paradoxer. Boken heter "Ju mindre du gör desto mer får du gjort". Titeln gör verkligen rättvisa till innehållet... eller hur? Jag började att läsa den idag och tänkte dela med mig av de första raderna ord för ord.

"Livet är till för att levas, inte förstås, har någon sagt. Jag är beredd att instämma i det. Det gäller i första hand att leva, först därefter kan vi försöka förstå något av allt det vi varit med om. Den som gör tvärtom, alltså försöker förstå livet i stället för att leva det, har gjort sitt eget huvud till den högsta auktoriteten. Det är precis som att hålla livet på en sticka och observera det kritiskt, på betryggande avstånd. Då har huvudet blivit ett hinder för livet. "

Vad är det som gör att vi människor ibland ställer oss utanför själva livet och bara observerar och betraktar det? Är det rädsla? Rädslan för att bli sårad, för att misslyckas, för att inte duga? Jag vet inte hur det är för dig... men för mig kan det nog ibland handla om just denna typ av rädsla. Om jag tror att det jag står inför blir mig övermäktigt och jag har en chans att ta en annan väg och slippa att möta den förestående utmaningen... ja, då har jag ju missat en del av själva livet. Att alltid välja den enklaste och skonsammaste vägen för mig sjäv kan innebära att jag går miste om enorma skatter som livet har i åtanke för mig. Vissa saker kommer att hända dig och mig vare sig vi vill det eller inte. Vi kommer aldrig att kunna fly för det, möjligen bara blunda och i en del fall kan vi ställa våra känslor åt sidan och låta vårt förnuft jobba fritt. Detta kan ibland vara en absolut nödvändighet i traumatiska stunder. Faran ligger i när vi låter förnuftet helt ta överhand och aldrig låta känslorna få komma fram, för då bygger vi upp en mur inom oss, som blir allt tjockare och tjockare och det blir allt svårare för oss att tränga igenom den. Men bakom denna mur finns de traumatiska känslorna kvar och vi behöver få dem ur oss på ett eller annat sätt, annars kommer de att få oss att må dåligt och vi kanske undviker att deltaga i själva livet. Mycket av vårt destruktiva handlande kan bottna i oro, rädsla och ångest. När vi tar till flaskan, överätandet, rökningen osv dämpas dessa starka känslor för en liten stund och vi får en stunds vila från obehaget. Dock handlar detta bara om symtomlindring, inte om att behandla själva orsaken. För den som verkligen vill komma till rätta med orsakerna måste våga gå skåda in i sig själv och möta de ouppklarade upplevelserna med de tillhörande känslorna. Tufft, men väl värt mödan!

I Bibeln står det i Matteusevangeliet det elfte kapitlet och den 28:e versen (Matt 11:28). Det är Jesus som säger följande:
"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."
Gud har inte lovat oss att livet skulle bli lätt men han har lovat att hjälpa oss. Om du någon gång burit en tung matkasse alldeles själv och känt dig alldeles nedtyngd av den tunga bördan och sedan blivit erbjuden ett handtag då någon genom att ta ett av handtagen delar din börda - kommer du ihåg hur mycket lättare det var att fortsätta att bära kassen?! På samma sätt vill Jesus vara den som hjälper dig att bära din börda. Han vill att du tar hjälp av honom, använder hans ok. Han vill inte ta ifrån dig erfarenheten av att leva men han vill leva med dig! När tunga tankar fyller hela ditt sinne vill han vara med och ge dig lättnad genom att ge dig ljusa tankar. I nattsvarta tider är du inte bortglömd, ty även om du inte kan se honom eller märker av hans närvaro, så finns han där i alla fall. Han kommer aldrig att lämna dig, så länge du vill att han är kvar hos dig. Denna visshet gör det lättare för mig att våga leva och jag behöver inte förstå allt som händer mig. Jag behöver inte alls förstå själva livet fullt ut. Det räcker med att veta att jag inte är ensam och jag behöver inte bära allt det tunga själv. Jesus är med mig alla dagar intill tidens slut!

Må gott och Lev ditt Liv!
Cathrine

Hej på er!

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag har haft lite annat att göra och valt att lägga bloggskrivandet åt sidan. Tiden räcker liksom inte riktigt till allt som jag vill göra. Var sak har sin tid och jag får lära mig att ta en sak i taget. Förra veckan hade jag fullt upp med skolarbete och torsdag och fredag var jag även inne på skolan. Det var kul. Jag fick veta resultatet på examinationsuppgiften på förra delkursen. Vi skulle skriva en projektplan och jag fick VG på den. Det känns mycket tillfredsställande och kommentarerna från vår lärare är mycket lärorika. Så nu stundas det ännu mer skolarbete. I mitten av januari skall ett PM lämnas in och tre andra seminarier väntas innan dess. Nästa delkurs ska handla om stress och stresshantering. Det blir riktigt spännande. Kursen som pågår nu handlar om livsstil och levnadsvillkor. Området är mycket mer komplext än vad jag kunnat föreställa mig. Jag känner att hela denna kurs har och kommer att ge mig mycket kött på benen för arbetet i mitt företag "Din Syster".

I lördags bjöd jag med min underbara syster till Liseberg på julmarknad. Hon fick detta som fördelsedagspresent. Vi hade en jättetrevlig dag med varandra. Inga barn eller gubbar som stojade omkring oss utan vi fick rå oss själva och rå om varandra. Underbart! Jag hittade en del nytt julpynt. En adventskalender, glasänglar, en julkrubba i form av en julgranskula och lappländskt bröd inköptes. I regnet gick syrran och jag och bara mös under de ljusbeklädda träden. Så oerhört vackert det var! Vi åkte upp i Lisebergstornet och synen av området var helt magnifik.


Igår var det julskyltning i Laxå och mycket folk ute på gatorna här också. Dock inte samma trängsel som på Liseberg men i alla fall fler människor än vanligt vågade sig ut denna dag. Det gillar jag. Jag vill att Laxå ska sjuda av liv, både på gator och torg. Ett levande Laxå!!! En nyhet för i år var den ekumeniska kören som stod lite här och där och sjöng in julen åt oss. Underbart vackert! Tack för detta ni "körare"!
----
Vi ses igen!

Och snälla ni - GLÖM INTE tävlingen! Se föregående blogginlägg.

Tävling

Idag är en stor dag för "Din Syster", mitt företag. Företagets första annons är ute. Laxånytt fick äran att vara en del i denna historiska händelse. Skämt åsido - eller allvar åsido. Det känns i alla fall som en rejäl milstolpe eller som att startskottet har avfyrats. Kul är det i alla fall.

Jag har dock ett litet problem eller vad man nu ska kalla det. Det är som så att jag har filat på en logotype till företaget och jag går hela tiden bet. Jag har prövat både det ena och det andra utan att vara riktigt nöjd.
Därför utlovar jag en tävling här på bloggen. Du som lyckas att skapa den för mitt företag perfekta loggan vinner ett pris. Ett mycket fint pris vill jag lova, nämligen 50 % på avgiften för kursen "Övervikt handlar om känslor" som anordnas av Din Syster. Antingen använder du denna rabatt själv eller ger den till någon annan. Det är du som bestämmer. Under 2009 startar den första kursen 26 januari. Datum ej bestämt ännu för kommande kurser under året.

Tävlingsregler:

• Några viktiga fakta: företagsnamnet är "Din Syster " och visionen är "hälsa för ande, kropp och själ". Gå gärna in på http://www.dinsyster.se/ för mer information.
• Jag förbehåller mig rätten att bestämma vilken logga jag antar och vilken jag förkastar.
• Du får skicka in så många olika förslag du önskar.
• Ange namn, adress och telefonnummer så att jag kan nå dig med den eventuella vinsten.
• Vinsten går ej att byta ut mot kontanter och den gäller för en kurs under hela år 2009.
• Sista tävlingsdag är 20/12-08.
• Skicka in dina förslag via e-post cathrine@dinsyster.se

Sprid gärna denna tävling till fler.

Tack för din hjälp!

Din Syster, Cathrine Nordlund

Lucia

Får man vara lite stolt som mamma? Hur som helst får man väl vara glad i alla fall?! Har ni läst Nerikes Allehanda på webben så förstår ni. Min dotter Andréa blir Laxås Lucia i år! Grattis dottern min!
jj
Tänk vad fort barnen växer upp. Jag tyckte inte det var längesen denna tjej låg vid min barm och bebis. Det var en tid då vi var så gott som oåtskiljbara. Jag var vid den tiden hennes allt. Inte ens pappa dög. Jag glömmer aldrig den första gången jag lämnade henne för en lite längre tid, ca 2,5 timme. Jag var bortbjuden på middag och såg verkligen fram emot att få en liten stund alldeles för mig själv. Middagen var god vill jag minnas. Naturligtvis började moderskänslorna göra sig fram emot slutet av denna tillställning, mycket gällande, så även modersmjölken. Jag kände i hela min varelse att det var dags för hemfärd. Brösten höll på att spricka och jag var sjuk av hemlängtan och ville bara sluta min dotter i famnen! Synen jag möter i dörren när jag stiger in kommer aldrig att släppa taget om min näthinna. Krister står med Andréa i famnen, genomsvett och Andréa skriker för full hals. "Ta henne, ta henne!!!" var det första Krister sa till mig, helt uppgiven. Hon hade varit otröstlig hela kvällen och nu när hon kom i min famn tystnade hon fullkomligt och allt var frid och fröjd. Tala om att jag då kände mig som en mycket viktig person!
jj
Ja, det är väl så här det är! Att få vara med och lotsa barnen deras första tid i livet, från att vara ett hjälplöst barn till att växa upp och bli en självständig, ansvarstagande medmänniska. Jag måste säga att jag är så tacksam för att vi åter ska få göra denna resa med våra två minstingar. Det är ett riktigt äventyr! David och Andréa har gett oss så mycket mening i livet och nu kommer Adina och Levi och drygar ut denna lycka ytterligare!
jj
Luciamamman Cathrine

Vändpunkter i livet

Har idag suttit ned och sammanfattat mitt senaste år. Lite tidigt kanske, man brukar ju göra något slags bokslut av året runt nyår och samtidigt passa på att ge en hel massa nyårslöften hit och dit, som sällan hålls någon längre tid. Men... varför följa detta mönster? För mig passar denna tid mycket bra. För snart ett år sedan, den 3 december, gick jag hem från från min arbetsplats. Gravid, apatisk, deprimerad och sjukskriven. Jag hade ingen tilltro till mig själv. Min förmåga att ta hand om både mig själv och min familj var starkt begränsad. I januari eskalerade mitt mående och allt blev nattsvart. Det enda som fick mig att inte ge upp var kärleken till mina barn och min tro på att Gud ändå fanns där någonstans. Även om jag just då inte kände hans närvaro i mitt liv så visste jag ändå att han fanns, jag hade ju tidigare upplevt hans närvaro mycket påtagligt. Min självkänsla vid denna tidpunkt var extremt svag, min självbild mycket skev och självförtroendet i princip lika med noll. Min familj, släkt och många vänner samt professionella satsade sin tid på mig och idag kan jag se en annan Cathrine när jag tittar mig i spegeln.

Nu när det gått ungefär ett år sedan dess och tankarna vänder åter till denna mörka tid, har jag riktigt svårt att greppa att jag en gång mådde så dåligt. Om jag för ett år sedan kunde ha skådat in i framtiden för att se det jag nu får uppleva, hade jag definitivt inte trott på det. Här står jag nu. Jag klarade graviditeten, hanteringen av syskonen när ett till barn anlände till vår familj, jag studerar igen, jag har startat ett företag med allt vad det innebär och varit på kurs för att lära mig att ge behandling mot övervikt med hjälp av kognitiv beteendeterapi. Ja, listan kan göras lång. Men den största förändringen som ägt rum är i mig själv. Min syn på mig själv är en helt annan idg än vad den var för ett år sedan. Jag måste nog faktiskt tillstå att den har aldrig någonsin har varit som den är idag. Många som känt mig tidigare trodde kanske att jag var en ganska tuff och beslutsam kvinna med råg i ryggen och gott självförtroende. Tyvärr har jag nog dolt en hel del med mitt sätt att vara men antagligen var jag inte mogen förrän nu att låta den falska fasaden falla.

Tänk att i en av de svåraste tiderna i livet fick bli en vändpunkt. Det var som att äntligen komma fram på den andra sidan av den mörka tunneln. Underbara dagsljus som fick värma min själ till liv igen! Tack Gud för att du ledde mig genom denna mörka tid och sände alla dessa underbara människor i min väg, som fick hjälpa mig att inse att både du och människor fortfarande räknar med mig.

Du är en konung eller en drottning!

Alla har vi förutfattade meningar om andra människor. Ibland är de bra och ibland är de mindre bra eller rent av skadliga. Ibland stämmer de och ibland inte. Min erfarenhet är att de fördomar eller förutfattade meningar jag har haft om andra mycket sällan har stämt med verkligheten. Varför lägger vi då så mycket energi på att tycka eller rättare sagt tro hur han eller hon är? Vore det inte bättre att sluta fantisera och istället upptäcka den verkliga människan bakom fasaden? Det skulle i alla fall bli mer spännande och kanske ibland lite väl spännande. Kanske döljer det sig en hemlighet bakom den grå slöjan som den gamla kvinnan bär som hon mer än gärna skulle vilja dela med dig? Eller kanske hittar du en vän där du aldrig skulle ha letat om det inte varit för att du ville utforska just denna människa?

Alla har vi vår historia och ingen av oss har en sämre eller bättre men det är vår egen livserfarenhet. Den är lika mycket värd för var och en av oss. Utan den skulle vi ju inte vara de personer vi är idag.

Vad vi däremot inte alltid tänker på är att vi ständigt och jämt blir till delar av varandras livshistoria. I mötet med andra människor lämnar vi spår efter oss. Vi kan med vårt sätt att vara och tala till andra, antingen vara en uppbyggande eller en nedbrytande medmänniska. Ibland kanske vi inte är något alls av dessa två saker.

Hur skulle du vilja vara en del av en annan människas livshistoria? Vill du, liksom jag, vara den medmännsika som får andra att visa sina bästa sidor? Vi kommer inte alltid att lyckas men vi kommer inte heller alltid att misslyckas.

********************************

"I varje man bor en konung,

i varje kvinna en drottning.

Tala till dessa, och de stiger fram."

(Laura Randolph)

Gympa

God morgon!

Solen skiner och det ser ut att bli en vacker dag. Blåsten har avtagit och det betyder att man kan ta en promenad ute i solskenet utan att riskera att bli flintskallig eller bli träffad av något mystiskt flygande föremål. Just nu håller jag på att läsa om hur viktigt det är för vår hälsa att vara fysiskt aktiva. Det motverkar en hel rad olika sjukdomar, såsom typ 2-diabetes, benskörhet, hjärt- och kärlsjukdomar, depressioner. det främjar vår balans och stabilitet och på så sätt ramlar vi inte omkull lika lätt. Ja, det här visste ni kanske redan, men ändå... Jag får så mycket idéer i huvudet vad man skulle kunna göra tillsammans för att komma igång lite bättre. Det är ju faktiskt roligt att göra saker tillsammans med andra ibland. Jag tycker ju förvisso om att ta promenader alldeles själv, för då tänker jag så bra och huvudet rensas på en massa onödigt. Hårddisken defragmenteras skulle man kunna säga. Jag har ju inte varit den allra bästa personen på att hålla igång. Tyvärr! Jag tror att det är många som tänker liksom jag har gjort under många år, att det skulle vara pinsamt att ställa sig på ett aerobics- eller stepup-pass. Alla skulle titta på mig och undra varför jag var där eller ännu värre kanske de skulle tycka och prata sins emellan om att jag verkligen behövde det så dålig kondition som jag har. Hur som helst utanförskap skrämmer många och så gott som alla vill inte sticka ut i mängden för mycket. Vill man någon gång sticka ut i mängden, så är det för att visa att man duger något till och inte för att man är urusel eller dålig på något.

Nu vet inte jag hela utbudet på kommunens idrottsarena. Jag har väl aldrig brytt mig speciellt mycket om det heller. Men kanske jag skulle göra slag i saken och uppsöka någon aktivitet. Kanske finns det en som passar mig?

Jag tänkte lägga in en teckand bild på några som gympar men istället hittade jag denna. Ganska kul faktisk och väldigt äcklig. Men vig är han!

"Norges vigaste man, kröp in i arslet och försvann!"

Du är en ovärderlig skatt!

Jag är i full gång med mina studier. Mycket intressant läsning och jag får hur mycket idéer som helst till mitt företag "Din Syster" (se länk till höger). Jag skriver ner så gott som alla tankar jag får i en annan blogg, som bara jag kan läsa. Det är så lätt att jag glömmer annars och så sitter jag där och undrar vad det var för en bra idé jag fick. Det vore ju mer än beklagansvärt! Jag önskar dock att jag hade en kompanjon som har samma vision som jag. Det är så nyttigt att vara fler än en. Jag skulle då kunna bolla lite idéer och tankar. Vi skulle kunna lägga upp en strategi tillsammans och jag tror faktiskt att arbetet skulle koma igång lite snabbare då. Samtidigt är det faktiskt roligt att få skapa något alldeles nytt på egen hand. Det ligger en hel del av tillfredsställelse i det och inte minst en del av självförverkligande.

Nu är ju inte hela min identitet "Din Syster". Jag har ju ett liv utan företaget också. Främst sitter min identitet i min tro. Mitt liv började ju faktiskt därför att Gud ville ha mig. Det är väldigt skönt att veta. Trots strulig barndom, där jag ibland ifrågasatt om jag verkligen var önskad, kan jag nöjd och glad konstatera att även om mamma och pappa nu mot förmodan ångrade mig så ville ändå levande Gud ha mig. Jag har ett människovärde som sträcker sig bortom mänskligheten och in i Guds kärleksfulla armar. Det är så skönt att ha basen i min identitet i den förvissningen. Detta enorma människovärde som Gud gett mig, har han också gett till dig! Oavsett om du tror på honom eller inte, oavsett om du känner att du är värdefull eller inte, oavsett om du känner dig misslyckad eller inte, så har Gud satt en prislapp på dig, en etikett där det står "en ovärderlig skatt". Detta betyder att du är så högt älskad av honom att Jesus, hans enfödde son fick i uppdrag att ta dina misslyckanden, dina fel, dina brister, din synd på sig och dö i ditt ställe. Allt detta bara för att Gud älskar dig och vill rädda dig från att gå evigt förlorad. Han vill att du ska tillbringa en hel evighet med dig. För honom räcker det inte med att umgås med dig en fjuttig tid som ett mänskligt liv varar. Nej, han älskar dig så mycket att han vill ha dig i sin närhet för all tid och evighet. Dock är han en gentleman och inviterar dig till en gemenskap med honom. Han väntar på ditt svar och det är din vilja som styr om en relation er emellan ska uppstå eller inte. En bra bild är att Gud ger dig en present (ett evigt liv med honom genom Jesus försoningverk när han dog och uppstod från de döda) och det blir inte ditt förrän du tar emot det, Jesus alltså.

Ja, nu har jag skrivit en hel del idag. Jag hade bara tänkt skriva en liten hälsning till er men som ni förstår ligger min tro mig så varmt om hjärtat att orden bara bubblar fram när jag väl börjar formulera dem.

Ha en skön och underbar dag!
"Din Syster" Cathrine

Var dag har nog av sin plåga

Denna vecka hade jag tänkt mig i ett lugnt tempo. Haha vad jag bedrog mig! Jag har satt upp en studieplanering av hur mycket jag ska läsa varje dag osv. Jag har t.o.m. gjort upp en liten hushållsplanering för att även få lite mer ordning här hemma. På första dagen, som var igår, sprack den redan vid start. Vad gör jag då? Deppar?... Det skulle jag kunnat göra med påföljd att min återstående energi skulle slösas på negativa tankar. Inget bra. Ska jag rycka på axlarna och strunta i planeringen och leva på och ta dagen som den kommer då?... Inget bra det heller. Då hamnar jag i stressfällan igen och allt arbete hopar sig i slutändan. Nej, jag tror att det bästa är att rycka på axlarna och konstatera att tanken var god och att jag var duktig som hann med så mycket igår som jag gjorde. De sakerna som blev kvar tar jag itu med undan för undan. "Var dag har nog av sin plåga" står det så klokt i Bibeln. Så varför ska gårdagen få förpesta idag? Om jag gör så gott jag kan under rådande omständigheter kan jag vara nöjd med mig själv och stå med upprätt huvud och min kraft är då tillräcklig för dagens göromål. Min planering får alltså vara kvar som en liten kompass i tillvaron.

Arjeplog, julstök och balans

God kväll och välkomna till min blogg!
Avskedets dag idag. Min store son David har rest hem till Arjeplog igen. Flyget lyfter ca kl. 18:45 från Arlanda. Nu blir det en tom vecka igen innan vi riktigt vant oss vid att det inte finns någon David i källaren som försöker att sova medan vi andra försöker hålla småbarnen på ett så tyst humör som det går. Det var roligt att få rå om honom så länge det nu varade i alla fall. Nu återstår ju endast ca 1 1/2 månad innan hela familjen åter är samlad och denna gång för det årliga julfirandet. Julklappar ja.... inte heller detta år har jag börjat än! Som vanligt alltså. Det är ju tråkigt om jag någon gång skulle bryta mönstret och ha allt färdigt, i alla fall två veckor innan julafton... hahaha! Nåja, jul blir det vare sig jag har hunnit med julstöket eller ej och det är ju faktiskt en tröst i sig. Och vem bryr sig om hundra år om jag köpte julklapparna i november eller dagen före julafton år 2008?
Denna vecka har snurrat på i ett fasligt tempo. Inte alls bra egentligen. Jag mår inte så bra av det utan behöver verkligen få struktur på tillvaron så att jag inte rör ihop allt för mycket. I måndags jobbade jag kväll. I tisdags hade jag gemenskapsgrupp i Hasselfors. I onsdags besiktade jag farmors bil och hade hand om bönemöteti kyrkan. I torsdags var jag i skolan och i fredasgs likaså. Dessutom var jag på fredags kvällen nere hos Hippietanten för att lämna en symaskin och jag har väldigt svårt att slita mig därifrån. Arbetet där är så inspirerande och spännande. I lördags var vi på husvisning i Hasselfors och efter det förberedde jag en predikan som jag hade idag i vår kyrka. Sedan har vi firat fars dag idag och under veckan hände både det ena och det andra som tog energi från mig, Krister har varit sjuk bl.a. Veckan som kommer tänker jag ta det lite "piano" och varva ner en aning. Det är viktigt att hitta tillbaka till en viss grundbalans i tillvaron mellan stress och vila, krav och resurser.
Nej, nu tänker jag gå ut i köket och sätta på lite tevatten och sätta mig framför teven en stund med Adina och sedan stoppa henne i säng. Krister kommer inte än på ett par timmar. Han har ju några mil att åka från Arlanda. Tur att han fick lite choklad på Fars dag att hålla sig vaken och alert med.

Dina ord väger!

Hej och hå, skolkarusellen är igång igen. Läste på NA om nya protester om omorganiseringen. Mycket kloka ord har sagts men det viktigaste kvarstår dock. HUR FÅR VI FOLK ATT STANNA KVAR I VÅR KOMMUN OCH HUR FÅR VI FOLK ATT FLYTTA HIT? Laxå är en plats som Gud utvalt att blomstra. Jag vill ge detta hopp till er alla som läser min blogg. Även om ni kanske inte tror på Gud så vill jag ändå ingjuta hopp i era själar. Jag tror på Gud, jag tror på att det han säger det menar han. Nu kanske du undrar hur jag kan veta vad han vill? Egentligen är det inte så svårt. Gud är en god Gud och han vill det bästa för oss. I Bibeln, som jag tror är fullkomligt sann, står det om sådd och skörd. "Det vi sår får vi också skörda" heter det ju. Om du sår morötter kommer det ju inte upp palsternacka, eller hur? Likadant är det med våra ord. Med vår mun sprider vi ut säd, antingen god eller dålig. Med vår mun kan vi alltså välja att tala goda och uppmuntrande ord, som för goda resultat med sig. Eller nedbrytande och dåliga ord, som för med sig missmod och uppgivenhet. Vad jag alltså vill säga är att vi med vår mun kan börja tala gott om Laxå kommun. Jag är väl medveten om att allt inte är gott och positivt som händer men vi behöver inte stanna vid att fokusera på det negativa. Istället kan vi lyfta upp vår blick för att se på det som finns i vår närhet som faktiskt är bra och tala gott om det. Om du inte tror på det jag här vill säga, skulle jag vilja uppmuntra dig med att prova detta ett tag. Börja i din närhet. Fokusera på det positiva och försök att hålla inne med de negativa tankarna och tala endast ut det som är positivt och uppmuntrande. Vill du testa detta eller...? Vågar du vara den som för Laxå ett steg närmare framgång? Du måste väl ändå hålla med om att det är bra mycket roligare att få höra glada nyheter än dåliga och uppmuntran är mycket skönare än isande kritik.

Underbara Hasselforsare!!!

Det har blivit lite av en varannan-dags-blogg detta. Det var det inte tänkt att bli men tiden måste ibland prioriteras över på annat än att sitta vid datorn och blogga. Tyvärr! Ja, ibland tyvärr i alla fall. Igår hade jag fullt upp hela dagen. På förmiddagen planerade jag mitt skolarbete inför den kommande delkursen, tog hand om en ledsen och sjuk Levi, var till BVC på 2 1/2 års-kontroll med Adina. På eftermiddagen hade jag på känn att min syster tänkte dyka upp. Felaktigt känn! Men eftersom jag bakat med tanke på henne och hennes barn, ringde min stora dotter, som för övrigt legat sjuk hemma i två dagar, till min underbara lillasyster och berättade att mamma hade bakat kladdkaka och gärna ville att de skulle komma. De kom och barnen lekte och åt och var glada och stimmiga. Som vanligt alltså... de har så roligt ihop. Sen bar det av till Hasselfors och till Missionskyrkan där. Jag fick äran att hjälpa dem ha en samling där på deras gemenskapsgrupp. Underbara människor därute som har betytt så oerhört mycket för mig!
Jag tror att jag var en ca 8 år gammal när jag började på Juniorerna i Kilsborg (kyrkans namn) i Hasselfors. Vi var en massa ungar som kom varje vecka. Jag tror det var på onsdagar, om jag minns rätt. Vi lekte, pysslade, gjorde utflykter och fick höra om Jesus. När jag var 10 år började jag tro på Jesus på riktigt. Jag bestämde mig då för att ge mitt liv till honom och följa honom resten av mitt liv. Denna händelse var helt omvälvande för mig. Beslutet tog jag på min mosters bröllop utan påverkan från någon annan människa. Motstånd fick jag både hemma och bland mina kompisar efter detta, men det tänker jag inte gå in på idag. Kanske jag berättar om det någon annan gång. Hur som helst kändes det så bra igår att få betala tillbaka en del av vad de gett mig under mina barn- och tonårsår, då jag genomgick mycket svårigheter hemma. Gud välsigne alla gamla tanter och farbröder som arbetade på år efter år för att ge ett litet trasigt barn som mig ett framtidshopp och berättade att det fanns en som hette Jesus, som faktiskt brydde sig om lilla mig. Om någon skulle säga att Jesus inte finns så önskar jag att de skulle kunna skåda in i mitt inre och få se vad som en gång varit där och vad som nu finns. Då skulle de få en levande tro på på honom. Ett tvivel på hans existens skulle då inte få något utrymme. Tack Jesus för att jag lever!

Den röda tråden är äntligen funnen...

Jag har precis skickat in min projektplan, examinationsuppgiften på delkurs 1 i kursen för Aktiv Hälsoutveckling. ÄNTLIGEN! Puh... innan jag hittar den röda tråden i all litteratur är det ganska svettigt. Först vet jag vad jag ska skriva om, sedan vet jag inte alls och efter ett tag tror jag vad jag ska skriva om och till sist väljer jag något av allt jag trott och vetat och tvivlat på... Konstigt va'? Hur som heslt är det väldigt skönt när bitarna av den röda tråden, som jag hittat i olika böcker och artiklar, sätts ihop till en enhet och strukturen i arbetet blir synlig och målet är inom greppbart avstånd. På torsdag ska mitt arbete diskuteras av både lärare och kurskamarater och jag ska också diskutera både mitt eget och mina kursares arbeten. Sen är 1/4 av utbildningen lagd bakom mig och till god användning för de kommande tre delkurserna. Nästa heter Livsstil och levnadsvillkor. Intressant tycker jag och jag har redan hunnit inhandla några böcker till den. En ska jag försöka ta mig till biblioteket för att låna så snart som möjligt.

Idag ska jag göra min premiärtur, en kvällstur, på mitt jobb i Degerfors. Det är 11 månader sedan jag gick hem med tunga ben och hängande sinne. För ett år sedan drygt, råkade jag ut för en depression och ett slags utmattningssyndrom. Detta skedde av olika anledningar, som jag inte tänker gå in närmare på här.
Det jag vill säga är i alla fall att jag känner mig som en ny människa om jag jämför mig med vem jag var då och vem jag är nu. Då hade jag en ganska dålig självkänsla med en självbild som var direkt skadlig för mig. Idag har jag en helt annan tro på mig själv och jag låter inte andra styra över mig på det sätt jag gjorde då. Idag anser jag att jag är en fullvärdig individ som är värd att respekteras och mina åsikter är lika mycket värda som andras. Jag vill aldrig mer låta någon trampa på mig men framför allt vill jag aldrig tillåta mig själv att trampa på mig. Det är slut med jantelagen i mitt liv. Jag har äntligen börjat leva och jag låter inte någon annan ta kommandot över mitt liv mot min vilja.
Gud skapade oss till fria individer med en egen fri vilja och han vill att vi använder oss av det han gett oss med vishet. Min längtan nu är att jag ska gå framåt i livet på den väg som Gud vill att jag ska gå. För det är en sak jag har lärt mig genom mitt snart 39-åriga liv. Jag är som lyckligast när jag är mitt i Guds vilja med mitt liv!

Vi möts igen!
Cathrine

Elefantvisdom

Jag läste i en bok jag fick av en vän något mycket klokt och vist. Får jag dela det med dig, här och nu? Det handlar om att binda en elefant.

Har du någon gång sett en cirkuselefant bunden i ett tunt rep vid en liten träpinne? Har du i så fall funderat över hur det kommer sig att elefanten, som kan lyfta flera hundra kilo bara med sin snabel, finner sig i att vara bunden istället för att slita sig loss?
Förklaringen är enkel. När elefanten är liten hålls den bunden med järnkedjor vid ett järnrör. Hur mycket den än försöker kan elefantungen inte slita sig loss, och ju hårdare den drar, desto ondare gör det. Till slut ger elefantungen upp - den har lärt sig att den inte kan slita sig loss. Därför försöker inte heller den vuxne elefanten slita sig. Då är det inte längre kedjan som håller elefanten bunden, utan en inre röst som säger "Jag kan inte, det är omöjligt".
Är du en av dem som drabbats av samma öde som cirkuselefanten? Som fått höra "Du klarar det inte" och "Det där är ingenting för dig" så många gånger att du nu känner dig bunden av dessa begränsningar?
I så fall är det dags att bryta sig loss nu. Utmana dig själv, så ska du få se att "Du kan inte"-kedjorna splittras och du blir fri.

Vågar du släppa taget om ditt gamla sätt att tänka om dig själv?
Vågar du ge dig möjligheten att utveckals genom nya utmaningar?
Mod är nämligen att göra det du inte vågar. Ty där det inte finns rädsla finns heller inget mod.

Trygg visshet

"HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus
evinnerligen."

Ett kapitel i Bibeln (Psalm 23) som beskriver vem Jesus är för mig. Det är så tryggt att veta att han alltid finns hos mig, i både goda och onda dagar. Jesus bär mig i de svåra stunderna och vandrar med mig när jag är glad. Han lämnar mig aldrig. Allt har jag när jag har honom, trygghet, ro, harmoni, kärlek, frid... ja, listan kan göras hur lång som helst. Tack Jesus för att jag får vara din!

God natt!
Cathrine

Brottningskamp med mig själv

Från blogguppehållet igår till ett blogginlägg idag av högsta dignitet. Nej, jag bara skojade. Det blir et helt vanligt, ordinärt, mänskligt och vardagsnära inlägg. Just nu sitter Adina bakom min rygg och leker någon konstig lek som inte vi vuxna förstår och emellanåt kommer det frågor som "vad gör du?" och "vad är det där?". En del saker är lättare att svara på medan andra är helt omöjliga att hitta svaret på..... Var tvungen att avbryta mitt bloggande en stund för att trassla ut henne från armstödet. Hon hade lyckats fastna under armstödet på något underligt vis. Det gick att få loss henne utan skruvmejsel och avbitartång. Tack och Lov! .....
Nu kom Krister och tog hand om henne. Det är meningen att jag nu ska övergå till mitt projektarbete i folkhälsovetenskap men jag vill ju så gärna göra något annat just nu. Jag har till och med dammsugit och torkat golvet för att hitta en ursäkt att inte sätta mig. Tänk vad mycket tråkiga saker som helt plötsligt nästan blir roliga. I normala fall tycker jag städning hör till de absolut tråkigaste uppgifter som existerar i ett hem. Tvätta och diska är helt ok, dock ej jättekul, men i alla fall ok. Nej, jag får nog sluta nu. Projektarbetet upphör ju inte att existera bara för att jag låtsas som det. Det är precis likadant med Gud, han finns lika mycket även om vi inbillar oss att han är en uppdiktad figur och skapad av oss människor. Kontentan av detta resonemang blir alltså: "Cathrine, acceptera fakta och be Gud om hjälp att hitta inspiration för ditt projektarbete. Varken Gud eller projektet rymmer från dig!"

Vi ses!
Cathrine

Sovande gullunge!

Igår blev det inget bloggande men det blev en massa annat istället och så får det lov att vara emellanåt.

Idag har mina småbarn väckt mig en timme tidigare än vanligt. De har väl en inbyggd klocka i sig och bryr sig inte ett skvatt om att det är vintertid som gäller nu. Suck! Gäsp! Just nu sover de men som ni säkert förstår gör inte jag det. Adina brukar inte sova vid den här tiden men hon har somnat i ren ilska. Hon blev tvärarg för att jag reste mig från en stol för att svara i telefonen. Skrek gjorde hon konstant medan jag försökte att använda mina öron på bästa sätt för att höra vad farmor ville i telefonen. Kunde dock lista ut ärendet och vi fick avsluta samtalet så att jag kunde återgå till att ta hand om Adina. Hon fortsatte att skrika för att hennes vilja inte gick att driva igenom och jag placerade henne på hennes rum och med tutte och snutte som tröst somnade hon i sin säng. Det är verkligen hårt att få sitt ego tuktat men vi ska alla den vägen vandra och så även min envisa dotter. När hon vaknar är hon helt annorlunda och säger säkert att: "Nu är jag glad." Då menar hon förlåt och naturligtvis är hon förlåten. Det var hon redan när hon skrek. Jag älskar henne ju!

Sköna Helg!

Helg och Krister är ledig från jobbet. Det är ganska skönt, jag får lite avlastning med barnen och kan ägna mig åt en del arbete och annat smått och gott. Adina älskar när Krister leker med henne.
David blev iadg väckt av Adina på ett för honom inte alltför roligt sätt. Hon älskar att springa och fram och tillbaka på övervåningen sprang hon under sprudlande glädjetjut. Stamp, stamp.... uiiii!!! ...... TYST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! skrek David tillbaka. Pappa diplomat stängde köksdörren och förklarade för Adina att hon precis väckt David med sitt springande och skrikande. Men Adina tog ingen större notis av detta utan kom på den geniala lösningen alldeles själv: "Jag kan springa på tå!" Ja, så kan det vara. Det är inte lätt att förena tonåringarnas dygnsrytm med småbarnens, i alla fall inte med vårt hus storlek. Suck!!!
Idag hade jag tänkt plugga hela dagen men så blev det inte. Visserligen har jag gjort annan nytta men nu börjar faktiskt stressen smyga sig på. Dags att göra upp en tidsplan och försöka hålla mig till den i största möjliga mån under den kommande veckan. Då kommer jag nog att ro projektarbetet iland.
Nej, nu ropar Krister om att en bajsblöja behöver avlägsnas från någons rumpa. Antagligen är det inte hans egen för det har han klarat av själv hittils. Jag får lämna er, mina kära bloggare, för lite skitgöra.

Vi ses!
Cathrine

Hippietanten

Ikväll ska jag på invigning av Hippitantens lokaler på Järnsvägsgatan. Hon har lokalen mellan Na:s kontor och Nerikes glasmästeri. Gå mer än gärna in på hennes hemsidor, http://www.hippietanten.se/ , http://www.rozzoartmusik.dinstudio.com/ , www.myspace.com/carinanyman för att läsa mer om både henne och projektet Hippietanten. Hon har ett enormt hjärta för Laxå Kommuns ungdomar. Invigningen/Öppet hus börjar om sisådär 40 minuter i skrivandets stund, så det är bäst att jag låter fingrarna dansa fort över tangentbordet. På bilden nedanför finns Carina Nyman, alias "Hippietanten".

Idag gick jag hemmifrån vid ca 8.30 imorse för att ta Adina till dagis. Promenaden dit tar ca 30 min. Skönt att börja dagen med en frisk fläkt. Det BLÅSTE ganska mycket men det var varmt. Sedan gick jag till kyrkan på förmiddagskaffe. Trevligt! Efter det var det dags för mat och varför inte ta ytterligare en promenad till Bodarne för att inta kocken Lennarts utsökta fisk med tzatziki? Mmmmm!!! Sedan bar det hemåt igen med hjälp av bensprattel. Det kan verkligen kännas så när man går fort. Det bara sprattlar under en, ungefär som när en katt går fort. När katter har bråttom syns knappt benen på dem, har du tänkt på det någon gång? På vägen hem tog jag vägen förbi svärmor och först vid ca 18.00 landade jag hemma. Vilken promenaddag! Jag ska nog åka bil ner till hippitanten om en stund eller kanske ska jag gå i alla fall. Jag kan ju ta en större bit smörgåstårta då... hihihi.

Städtanten

Städtanten här. Sonen kommer hem imorgon från de vackra norrländska trakterna. Denna gången kommer han inte på en fyrhjulig grön saab utan med vingar, åtminstone till Arlanda. Han säger att halkan har slagit till där uppe och hans vinterdäck får nog ta sig en tur dit upp emd bussgods inom det allra snaraste. Han hade visst hälsat på en av alla renar de har där uppe, dikesrenen. Allt gick bra och både han själv och bil är oskadda. Men modershjärtat måste medge att det känns betydligt bättre att han reser hem vingburen än på en slipprig väg med bil. Ikväll har det fejats på hans rum i källaren och spindlar, dammråttor och annat joks finns numera i dammsugarpåsens gömmor. Jag har även bäddat rent åt honom. Det känns skönt att få pyssla om honom lite när tillfälle ges. Det kommer ju tyvärr inte så ofta.

Jag får nog förbarma mig över döttrarnas rum snarast också. Det är tråkigt att snubbla på en det ena och en det andra. Dessutom gör det ont också! Att få pyssla om dem på detta sätt känns inte lika bra. Jag skulle hellre vilja sitta och kramas med dem en stund.

Manekäng

Idag ska jag på manekänguppvisning i Casselgården. Jag vet egentligen inte varför, har bara varit där en gång tidigare. Nåja, jag ska gå med syrran och det är väl därför jag vill gå. Det är roligt att få umgås med henne utan baranen någon gång. Vi behöver nog det både hon och jag. En annan anledning att gå dit är ju för de som ska gå manekäng. Det kan faktiskt vara riktigt kul att se vanliga människor, folk som man känner, bära plagg som de inte vanligen brukar.
När jag ibland har ramlat förbi något liknande evenamang på teven har jag förvånat mig över hur fula kläder kan vara. Den ena kreationen avlöser den andra i ett absurdum av konstigheter. Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja sätta på mig dessa kläder och gå ut på samhället. Folk skulle ju tro att jag var på väg till maskerad, utklädd till en uppsnofsad futuristisk bitch. Det är liksom inte jag riktigt! Nu är väl inte alla designare så extrema. Det finns ju faktiskt en hel del stilrena, snygga kläder med lite tuff approach också. Nu är ju inte jag någon expert på området, som säkert de flesta av er vet. Jag är en av många som anammar det nya modet när det börjar bli dags för nästa att ta vid. Man skulle kunna säga att jag är halvmodern eller halvomodern. Jag föredrar dock halvmodern, låter positivare, eller hur? Kvällens kläder faller mig nog i smaken skulle jag tro. Vad jag vet så har Mathildas i alla fall haft kläder som passat mig, i alla fall de på reastången. Haha...!

Vi kanske ses på Casselgården...
Cathrine

Oroa dig inte i onödan

"Var dag har nog av sin plåga." Fina och kloka ord. Tänk så mycket bekymmer vi skulle slippa om vi tänkte på detta. Vi har en tendens att oroa oss för vår morgondag. Kanske är det något vi skall uträtta då eller kanske vi bara känner en osäkerhet inför framtiden. Orsakerna kan vara många. Men om vi stannar upp en stund och tänker till, så kan faktiskt vår syn på morgondagen förändras. Göromålen som vi ska ta itu med under morgondagen finns kanske kvar och framtiden kanske fortfarande är oviss. Klokt är dock att låta morgondagens bekymmer vänta tills denna dag är förbi. Det kan ju faktiskt se helt annorlunda ut imorgon. Situationen kan vara förändrad och problemet som du oroat dig för kanske löste sig utan din hjälp eller det kanske inte ens inträffade. Om du då hade oroat dig hade du gjort det förgäves och det är ju bar onödigt. Nu säger jag inte att det är enkelt att leva på detta sätt, att aldrig oroa sig i onödan. Men jag tror att det är mödan värt att öva upp denna färdighet... Eller vad tror du?

Mitt lilla projektarbete är lätt att det får ta min oro i anspråk. Tankar bombarderar mig ideligen: "Kommer tiden att räcka till? Har jag förstått uppgiften rätt? Hinner jag med allt annat som behöver göras? Hur stort är egentligen detta arbete?" Ja, du förstår säkert min tankegång och den stressnivå som detta skapar. Hur gör jag då för att försöka hålla oron borta och jag menar verkligen försöka, för ibland klarar jag inte av det? Jo, jag tar en sak i taget. Jag har gjort en mall för projektplanen med överskrifter. Sedan fyller jag på den undan för undan. För mig får jag då en bättre struktur och jag ser den röda tråden lättare i mitt arbete. Ju bättre struktur, ju större kontroll. Sedan kan jag bara göra mitt bästa under rådande förutsättningar och det är gott nog. Även om jag vet att jag skulle kunna prestera mer under andra förutsättningar har jag bestämt mig att vara nöjd med både resultat, arbetsprocessen och framför allt mig själv.

Hohoo... någon vaken?

Hej på er!
Nattugglan har satt sig vid datorn. Bloggskrivandet kom igång lite sent idag beroende på mitt projektarbete i skolan. Min hjärna lyckades till slut prestera några rader om lokalt folkhälsoarbete efter att jag tagit en rask promenad. Det är helt otroligt vad man utsätter sig för... Detta projektarbete är ju en mindre uppsatsskrivning. Upplagd efter en viss mall med referenser enligt Vancouver- eller Harwardsystemet. Allt skall knytas till litteraturen och då gäller det att veta var man hade läst det där "braiga" som man vill ha med. Det går tyvärr inte att fuska i denna branch. Ja, det är väl tur det... Det är viktigt att våra utbildningar inom detta område är evidensbaserade, som det så vackert heter. Sedan ska det skrivas på en korrekt svenska och grammatiskt felfritt. Tur att jag har vana att skriva i alla fall. Dock använder jag inte alla gånger korrekt svenska och grammatiken slarvar jag med emellanåt.

Nu har i alla fall studieenergin tagit slut för idag. Så det enda jag kan göra är att fylla på med ny genom en god natts sömn. Tyvärr kan jag inte lägga mig ännu. Jag inväntar min dotter Andréa. Hon åkte iväg för en stund sedan för att titta på sin pojkväns fotbollsträning. Jag har nämligen lite svårt att lägga mig innan alla mina små är hemma och i tryggt förvar. Dessutom slår det mig att Levi nog vill ha en liten flaska tillägg snart. Det brukar vara klokt att investera lite tid på att ge honom innan jag somnar för natten. Ibland har han faktiskt sovit ända till Krister ska upp på morgonen. Det är ju skönt för honom att slippa gå upp mitt i natten. Visserligen har han redan lagt sig för länge sedan, så det är inte jättesynd om honom om Levi råkar vakna lite tidigare. Jag själv ska strax ta mina antibenkrypartabletter. Snyggt medicinskt namn jag hittat på va'? Ca en timme efter detta intag sover jag tämligen gott och ganska tungt.

Nu kom Andréa hem så adjökens. Nu går jag och knyter mig.
Ses imorgon!
Cathrine

Gryningsljus

Idag har jag varit till Mariestads Pingstkyrka tillsammans med fyra andra vänner. Vi har haft en familjeföreställning där "Inge Smart och hans vänner" får änglabesök. Det blev väldigt uppskattat och vi själva hade mycket roligt. Vi sjöng, spelade teater, lekte och dansade. Efteråt bjöds det på både gemenskap och fika i deras församlingsvåning.
Det är något jag såg där som fångade mitt intresse och jag vill gärna dela med mig av det till er, om det går bra? I deras foajé hängde en väggbonad med en helt underbar text som löd ungefär så här:

"Tron är den fågel
som känner gryningen
och sjunger medan
det ännu är mörkt."

Vilken underbar sanning! Tänk er att tro på något, att hoppas på något, att känna till dess existens fast det ännu inte syns. Det ger verkligen frid i själen. Trots mörkret som omger mig kan jag vara helt säker på att gryningen kommer så småningom. Det är inte en fråga som handlar om den kommer utan om när den kommer. Tron är en förvissning om det vi ännu inte kan se med våra fysiska ögon men inne i vårt inre kan vi känna att vi bara vet att vi vet att det är sant. Att tro på Jesus är en förvissning om att han existerar fast vi ännu inte kan se honom med våra fysiska ögon. Att tro på en ny morgondag med nya möjligheter är en förvissning om att det finns ett hopp som aldrig lämnar oss. Gud ger oss hopp och tro som en gåva ifrån honom. Om du vill ta emot den gåvan är upp till dig. Han säger i alla fall varsågod!

Anti-negativism

Ekonomisk kris...? Världsmarknaden påverkar oss alla på ett eller annat sätt. Men jag skulle vilja lägga in ett observandum här i min blogg.
Det är verkligen lätt att vi människor, du och jag, fokuserar på allt negativ. Vi är programmerade från vår skoltid att lösa problem, vilket i och för sig är bra. Dock resulterar detta i att vi ser problemen i första hand. De möjligheter och resurser som vi både bär på och som finns runt omkring oss göms bakom dessa problem. Vi ser helt enkelt inte positivt på tillvaron. Vad händer då med en människa som fokuserar på problem. Jo, inte blir hon uppmuntrad precis. Hon blir snarare missmodig och nedstämd. Särskilt när det gäller problem som är svårlösta på egen hand, där den enskilda människans handlingar inte har någon större betydelse för den absolut närmaste framtiden. En missmodig och pessimistisk människa är mer mottaglig för annan sorts negativ påverkan. Man kan säga att hon agerar som en magnet eller tvättsvamp. Mycket av det som sägs, det som hon är med om kan lätt tolkas ur en negativ synvinkel. Resultatet blir att hon åker med i en nedåtgående spiral och ju längre tid hon umgås med dessa negativa tankar ju svårare blir det att ta sig ur denna spiral. Dessutom blir hon en "smittbärare" av negativism.

Därför vill jag verkligen uppmuntra dig att se det positiva i tillvaron. Även om allt runt omkring dig inte är guld och gröna skogar, så finns det även i det lilla små guldkorn som du kan ta tillvara på. Bara för att negativa saker händer behöver dessa händelser inte få ta hela ditt sinne i anspråk. Genom att dagligen tänka efter, exempelvis innan du går till sängs, vad som under dagen har varit positivt gör att vi kan hålla den pessimistiska delen av oss själva på avstånd. För att göra detta ännu tydligare för dig själv så använd papper och penna. Det är jättebra att kunna gå tillbaka vid ett senare tillfälle och läsa vad man skrivit ned. Det ger dig både råg i ryggen och uppmuntran när du kan behöva lite extra positivism. Detta sätt att ändra sitt fokus resulterar i att vi lättare kan klara av de negativa händelserna vi får vara med om på ett mer konstruktivt sätt. Det hela handlar egentligen om att välja på ett förnuftmässigt sätt att ha en positiv grundsyn på livet.

Moderskänslorna svallar!

Definition på hälsa, hälsofrämjande arbete, förebyggande åtgärder, statistik, äldre och hälsa, hälsa i arbetslivet, barn och hälsa, barnkonventionen... Nej, jag tar ledigt från studerandet ikväll och imorgon, ja kanske hela helgen. Huvudet är tomt och fullt på samma gång... Hur nu det kan gå till? Är det det som kallas vacuum kanske?!

När jag kom hem från skolan idag låg lella Levi på sängen och när han såg mig blev han så glad. Han började skratta och jollra och blev alldeles förtjust över att komma upp i min famn. Det är en sån fantastisk känsla, som inte går att beskriva riktigt. Jag blir helt lycklig, varenda cell i min kropp spritter till av glädje och moderskänslorna bara genomsyrar hela mitt sinne. Vad jag älskar mina barn!!!


Visst är min lilla son söt!

Tröttande akademivärld

Idag har jag varit på Örebro Universitet och förkovrat mig genom att lyssna på föreläsning och diskuterat samt blivit delexaminerad på den första delkursen. Nästa tenta ska vara inlämnad den 3/11, så det är bara att ligga i. Krister har varit hemma från jobbet och skött om sin nyopererade mor.
Nu är min man på hemgrupp hos ett par vänner. I kyrkan har vi försökt att uppmuntra till att träffas i mindre grupper hemma hos varandra för att odla lite vardagsgemenskap. Jättetrevliga och mysiga stunder där vi delar både glädje och sorg med varandra. Förr gick vi båda två men småbarnslivet gör att vi får lov att dela på oss för det mesta och idag var det hans tur. Jag har istället tittat på ett av mina favoritprogram på teven, Sjukhuset som går på 3:an. Jag gillar sjukhusprogram. Kanske har det något med min yrkesroll att göra, vad vet jag???
Ikväll ska jag försöka komma isäng lite tidigare än vanligt. Att vila rumpan på en stol i ett klassrum är mycket tröttande... och hjärnan behöver nog också lite nedvarvning inför ett nytt pass i akedmivärlden imorgon.

Ses imorgon!
Cathrine

Goddag Yxskaft!

Brukar du ha koll på vad som är dröm och verklighet? I de allra flesta fall, skulle jag tro. Dock kan det hända, även den bästa, att våra nattliga drömmar kan förväxlas med verkligheten ibland. Igår natt hände detta mig, eller rättare sagt min man. Jag frös och han skulle hålla om mig en stund men jag tyckte att han betedde sig lite underligt så jag frågade vad han höll på med och till svar får jag: "jag offererar..." Hade jag helt plötsligt förvandlats till en offert? Inte vet jag. Jag känner igen detta syndrom mycket väl. Det brukar vara stressrelaterat, så han borde nog slå av på takten en aning nu. Under de tidigare åren i vårt äktenskap har jag både fått vara timmerstock och offer för motorsåg och hammare. Tur är väl att han drömmer, för det verkar som om styrkan avtar i sömntillstånd och jag kan lätt övermanövrera honom och fly undan en smärre katastrof. Dessa scenarion, när Krister leker "Goddag Yxskaft" kan faktiskt vara riktigt roliga och bjuda till en hel del skratt också. Men allt skriver jag inte i min blogg, det får istället bli min och Kristers hemlighet.
Ikväll ska jag ut och äta med mina arbetskamrater från Degerfors. Vi ska fira en kollegas födelsedag och en annan kollega slutar hos oss, så henne får vi väl gråta över en stund. I Karlskoga ska festen bli i alla fall. Det ska bli riktigt roligt att få träffa syrrorna igen. Hoppas att stället bjuder på riktigt god mat!

Gå mot målet

Har du några drömmar? Hur ser du på framtiden? Vad gör du om 25 år? I vilken situation befinner du dig om 10 år? Hur skulle du vilja att livet såg ut i framtiden? Finns det några mål som du har satt upp?
Elinor Smith lär ha sagt: "Det var länge sedan jag upptäckte att människor som uppnått något sällan bara suttit och låtit saker hända. Istället såg de till att de blev gjorda."
Många människor har drömmar och önskningar om hur deras liv ska vara? Jag har träffat på en hel del som inte nått sina drömmar ännu. En del av dessa arbetar på i en riktning som för dem närmare målet medan andra bara accepterar läget och väntar på att drömmen ska komma till dem. Dock är det få som bara får sin dröm serverad på silverfat. Att göra som Elisabet säger innebär att ha sitt mål i sikte och sin dröm i fokus och gå mot dessa. Även om du kanske aldrig når ända fram har du i alla fall försökt och detta gör att bitterheten håller sig på avstånd när du blir gammal.
Som kristen har jag ett mål med mitt liv här på jorden. Jag har drömmar om vad jag vill göra och vad jag vill uträtta. Detta vill jag arbeta för. Jag vill gå mot detta mål men jag har också ett slutmål med mitt liv och det är att få vara tillsammans med Jesus och mina nära och kära i all evighet. Det står i Bibeln om en underbar plats, där sorg och ledsna tårar inte längre finns. I Himlen råder fullständig harmoni, en fridfull plats utan någon slags ondska, ingen avundsjuka, inget förtal, inget dåligt självförtroende. Det är en plats där du fritt och ostört kan andas in Guds kärlek och frid.

Vardagsgråa möss

Vardagsgråa möss som stryker omkring i rummens alla hörn. De växer så sakterliga tills en dag de suges bort. Med en slang som tillhör ett ljudande muskedunder skräms de att hålla sig stilla. Annars kan det hända att de både skingras och splittras alldeles för tidigt. Men en dag, ja mycket nära, kanske om bara några timmar, då kommer han den stora och fruktansvärda marodören att förpassa dem till dammasugarpåsens mörka skrubb.

Ja, trevligare husdjur finns väl men de flesta av våra kära små kramgoa keldjur alstrar dessa små grå vardagsmöss i stora kvantiteter. Katthår, hundhår, människohår och annat hår av alla de slag... varför sitter de inte fast på huvudet eller kroppen, så att dammsugaren slipper matas så förtvivlat ofta?

Usch, vad tråkigt det är att städa!

Guds hand på min axel

Härligt, underbart möte det blev idag på förmiddagen i kyrkan! Gud är god och full av kärlek. Han är en utgivande Gud som bara längtar efter oss. Tänk att Han har förberett en plats åt dig och mig i himlen. Allt vi behöver göra för att en gång få inta den platsen är att börja tro på Jesus och ta emot honom i våra hjärtan. Ibland brukar jag fantisera och visualisera hur min plats i himlen kommer att se ut. Jag tror att Jesus har en alldeles särskild plats åt mig. Han vet att jag älskar hav och sjöar, så jag tro att det finns en strand med utsikt över vatten. Vågorna slår lite försiktigt in emot klipporna, så att ett härligt skvalpande ljud uppstår som får mig att slappna av. Stranden är täckt av en mängd vackra stenar i alla regnbågens färger och i olika slags form, som jag bara får gå omkring bland och även plocka upp dem i min hand för att sitta och beundra dem i stillhet. Förutom vågornas skvalpande ljud hörs vinden susa mellan klippor och växtlighet. Fåglarna kvittrar så ljuvt i bakgrunden. När jag sitter där på min alldeles egna stenstrand och njuter av den himmelska tillvaron känner jag plötsligt en hand på min axel och en röst som viskar i mitt öra: "Välkommen hem mitt kära barn!" Guds hand som rör mig i himlen kan jag även få känna här på jorden. Hans röst viskar även här och berättar för mig hur mycket han älskar mig! Tack Gud att jag får vara ditt barn!

Det torra ska börja brinna

Ja, då var mormors gardiner färdigsydda och även hämtade. Tyvärr hade jag ingen ork eller lust att ta itu med våra vardagsrumsgardiner. De förblir ofållade ett tag till. Jag har nämligen inte tillräckligt stort förtroende för Kristers färdigheter med en symaskin. Det är bättre att han ägnar sig åt lite manliga saker som att göra färdigt badrummet och pussa på mig. Först ska han laga mat och sedan ta med Adina och hälsa på sin mamma på sjukhuset. Efter detta hoppas jag på en stor fet kyss!!!
Imorgon har vi besök i kyrkan av ett barnbarn till Svenska Pingströrelsens grundare Lewi Petrus. Dan-Jakob Petrus gästar oss tillsammans med Conny Söder. Jag känner på mig att det kommer att bli ett härligt möte där Guds Ande kommer att vara starkt närvarande. Känn dig VARMT VÄLKOMMEN till Pingstkyrkan i Laxå, kl. 10.00 imorgon!
Åh, vad jag behöver ännu ett kraftfullt möte med den Helige Ande. Jag riktigt längtar efter ett vidrörande från Herren. Det har känts ganska torrt i mitt kristna liv ett litet tag. Tråkigt rent ut sagt men jag vet att det beror främst på mig själv. Jag har varit lite dålig att ta den tid jag verkligen behöver med Gud. Konstigt att det som jag längtar mest efter innerst inne får så liten prioritering i verkliga livet?! Varför ska det vara så? Nej, skärp till dig nu, Cathrine! Var vid gott mod och se dig inte tillbaka utan fokusera istället på vad du kan göra idag och imorgon för att närma dig Gud. Han står ju alltid med famnen vidöppen och bara väntar på att få ge oss en kärlekens omfamning!

Apostlahästarna

God kväll bloggisar!
Sent omsider är jag kommen till datorn och tangentbordet. Hektisk dag med fika i kyrkan, mat på Bodarne och fika igen på Karlskoga lasarett. Ja, kan du tänka dig, det var riktigt arbetssamt att behöva äta på detta sätt hela dagen. Så till råga på allt hade jag ingen bil, varken på förmiddagen eller eftermiddagen . Men som tur var har jag ett par alldeles förträffliga apostlahästar att använda och för att göra av med lite extra kakor och andra godsaker passade jag på att skjuta en dubbelsulky framför mig med värdefullt och tungt innehåll. Balansen mellan energin in och ut kanske hamnade på +-0. Jag har i alla fall bestämt mig för att tro det. Nu får ni ju inte tro att jag använde de förträffliga apostlahästarna ända Karlskoga. Jo i och för sig kom de allt till användning från parkeringen till avdelningen samt till trycket på gaspedalen och bromsen emellanåt. Kopplingen blev utan tryck eftersom fartvidundret är en automatväxlad SAAB. Visste ni förresten att SAAB är den bästa bilen som någonsin funnits? Vi hade en annan SAAB tidigare, en 900, och den var så eftertraktad att vi blev bestulna på den två gånger. Vår nuvarande bil har ett ytterst bra larm så att vi ska slippa att åka land och rike runt för att hämta vår lilla dyrgrip efter att någon förlustat sig med en lyxtur med den.
Nu ska jag använda de förträffliga apostlahästarna igen och trampa symaskin. Min mormor ska hämta sina gardiner imorgon och jag har inte sytt dem ännu. Tur att jag får en spark i baken emellanåt så att det blir fart på mitt gamla dökött. Vem vet, jag kanske får sån fart att mina gardiner till vardagsrummet också får sig en omgång av fållning. Krister kan ju stryka dem och hänga upp dem sedan . Han gjorde ett jättebra jobb med köksgardinerna, så det borde nog kunna gå bra även denna gång.

Ha en trevlig afton och sköt om era apostlahästar!
Cathrine

Stor och Levande och Verksam

Ja, då är knätofsarna på plats. Ni kan inte ana vad fin Krister blev. Han ser ut som en äkta dalmas. Tyvärr låter han inte som en, så han får lov att träna på dialekten lite mer. Skämt åsido... för jag hoppas att ni förstod att jag inte bemödat mig med att inhandla knätofsar och en hel folkdräkt till honom. Jag tror inte att det är hans stil riktigt.

I gårdagens Nerikes Allehanda var det ett helt uppslag om en man som heter Anders Nilsson. Om ni inte läst om honom borde ni verkligen göra det. Han berättar om sitt liv, hur han som nyfödd blev lämnad på barnhem och senare hamnade hos ett par i övre medelklassen. Han berättar om hur känslan av utanförskap drev honom in i missbruk av både alkohol och narkotika samt kriminalitet. Han berättar också om hur han blev fri från detta i ett enda nu, efter det att han överlämnat sig själv till Jesus. Det är ett så starkt vittnesbörd om hur Jesus fullkomligt upprättar en människa på alla plan. Han har fått en återupprättad relation med sin dotter bl.a. Artikeln var så gripande, så tårarna trillade nerför mina kinder. Jag har träffat denna man några gånger för flera år sedan, han hade nog bara varit kristen i ett par år då gissar jag. Om ni inte läst denna intervju, uppmuntrar jag dig att göra det. Jesus är verkligen STOR och definitivt LEVANDE! Han är VERKSAM och finns där även för dig. Även om du tycker att ditt liv är ganska okej och du har inte några större problem, så kan livet med Jesus få ditt liv att kännas ännu mer meningsfullt än vad det gör idag. Livet med Jesus är ett härligt äventyr med en trygg kapten som styr skeppet på livets hav. Vågar du testa om tron på Jesus håller även för dig?

Drömmande mysterium

Inatt har jag drömt om allt möjligt men framför allt har jag besökt en plats i Sverige. Jag har aldrig varit där i verkliga livet. Jag vet inte hur platsen ser ut eller hur den såg ut i drömmen. Vad drömmen innehöll mer än att den utspelade sig på en plats som hette Gagnef har jag glömt. När jag vaknade satte jag på datorn med en gång för att se vad det var för ett ställe. Det enda jag visste innan var att det låg i Dalarna. Dock måste jag väl medge att läsningen på kommunens hemsida var ganska tråkig. Den inbjöd mig inte till någon större lust att sätta mig i bilen för att besöka denna plats i alla fall. Man kan ju börja fundera varför man drömmer så konstiga drömmar? Vad pågår i mitt undermedvetna egentligen? Har jag en omedveten längtan att bli dalmas? Längtar jag efter en man med knätofsar? Jag vet inte. Men om det hänger på några knätofsar för att slippa sådana här drömmar i fortsättningen, får jag väl ordna några till Krister. Det vore ju bra mycket roligare att få drömma om att man var... Jaha du, nu blev du allt nyfiken! Det får bli min lilla hemlighet. Allt avslöjas inte i denna blogg.

Ha en skön dag!

Cathrine

Grimaser

God morgon!

Idag försöker jag skriva några rader på morgonen, eller rättare sagt förmiddagen. Sedan ska jag hänga över böckerna ett tag till. Nästa vecka har vi en examinationsuppgift och i början av november ytterligare en, så det är bäst att hänga i. Nästa delkurs blir nog lite lugnare för mig eftersom jag då är med från start. Det är mycket lättare att lägga upp en planering då.

Igår fick Levi hela familjen (utom David eftersom han inte var hemma) att skratta. Han kom på ett nytt sätt att använda sitt ansikte på. Han kan göra grimaser. Jag lägger ut bilden på honom så även ni förstår hur oerhört söt han var med sitt nya ansiktsuttryck. Lägger även ut ett på hans stolta storasyster Adina. Krister är förresten riktigt söt han också eller vad tycker ni...?

Nej, nu måste jag återgå till studierna. Ha en bra dag och glöm inte bort att era synpunkter och idéer om hur vi gör Laxå till en bättre plats att bo på är oerhört viktiga. Använd min gästbok för att göra din röst hörd. Du får vara anonym om du vill. Om det är någon som undrar vilken partifärg jag har så kan jag berätta att jag är medlem i Kristdemokraterna men för tillfället har jag inga politiska uppdrag. Dock brinner jag för glesbygdspolitiken och för människors valfrihet att få utforma sitt liv enligt eget önskemål. Jag anser att Sveriges befolkning klarar av att själva bestämma fördelningen av föräldrapenningen samt att valfrihet för oss människor är en självklarhet pga att vi människor är olika och har olika behov. Jag är helt emot att vi stoppar in individerna i fack där alla ska formas till likasinnade varelser. En annan hjärtesak för mig är företagsklimatet i vår kommun. Det är oerhört viktigt för oss att småföretag etablerar sig i Laxå och att den s.k. "gnosjöandan" blir verklighet. Alla företagare och kommunen bör vara måna om att jobben stannar i Laxå. Kan ett företag inte ta ett jobb av någon anledning finns det kanske något annat Laxåföretag som kan. På så sätt stannar skatteintäkterna kvar i kommunen och näringslivet får en skjuts mot större framgångar. Därför anser jag att det är viktigt att även kommunen anlitar lokala företag i möjligaste mån utan att för den skull gå emot lagen.

Ja, nu vet ni lite mer om mig och en del av mina åsikter. Vi ses imorgon!

Ögonen blöder

Idag har jag prioriterat mina studier. Jag har läst och läst och läst tills ögonen nästan blödde. Levi har legat på en filt och lekt, jollarat och varit glad när han varit vaken och Adina har varit på dagis på förmiddagen och sovit en stund senare på eftermiddagen. Dess emellan har hon lekt både själv och med mig. Jag har åkt tåg med henne, hennes docka och en massa nallar. Vi skulle någonstans men jag vet inte vart. Någonstans hamnade vi i alla fall. Matsäck hade vi med oss i form av några metallföremål, som hon kanske tänkte koka soppa på?! När Krister kom hem tog vi en promenad till biblioteket och affären. Jag hade en bok att hämta på bibblan och en gammal skuld att betala där, som jag helt hade glömt bort. Pinsamt!!! Nåväl, nu är jag i alla fall löst från den skulden. Tänk om det vore så lätt att bli av med de resterande skulderna på exempelvis huset. Vad skönt det vore! Tänk er att vara helt skuldfria... det är en ganska skön tanke.
Nu ska jag sätta mig framför teven och äta lite med familjen.

Ha det så bra!
Cathrine

Sommarens vågskvalp

God söndagmorgon!
Hoppas att ni sovit gott och är rejält utvilade. Jag tror att ni behöver det med tanke på att ett sådant väder som vi har i Laxå idag kan suga energi från vem som helst. Mitt råd till er är: Stäng in er i ett ljust rum, sätt på den starkaste lampan ni har, tänd ett doftljus som luktar sommarblommor, sätt på lite bakgrundsmusik i form av vågskvalp och om ni fortfarande har kvar sommarkläderna i garderoben så sätt på er dem. Sedan kan ni ta fram en skön stol, gärna er solstol, och luta er tillbaka i den. Blunda nu och fantisera er bort till sommarens sköna stunder på stranden och vips... så har ni fått en liten extra kick i vardagen. Skönt va´?

Idag är en ny dag och den är full av nya möjligheter om man vill se det så. Den mer pessimistiske skulle kanske säga att: "Jaha, en ny dag. Måste jag gå upp ur sängen? Det händer i alla fall inget roligt idag." Ibland kan man faktiskt känna sig som pessimisten och tycka livet är surt. Men om man riktigt börjar tänka efter så finns det allt en hel del att vara tacksam över.
Kan du andas? Ja, det var ju bra. Det är ju en bra början eller hur?
Vaknade du inomhus istället för under en tidning på en parkbänk? Jaha, det gjorde du. Är du glad för det?
Har du något i ditt kylskåp eller skafferi att stoppa i munnen för att mätta din hungriga mage? Jaha, även du slipper gå hungrig. Vad skönt!
När livet känns tungt kan man börja tänka på detta sätt och arbeta upp en mer positiv känsla inför dagen som ligger framför. Fundera nu en stund på vad den här dagen skulle kunna betyda för morgondagen och andra dagar i framtiden. Alla dagar bygger ju på varandra för ingen av dagarna går att plocka bort ur almanackan. Varje dag kan du och jag göra något som för oss ett steg närmare vårt mål, vår dröm!

För mig innebär den här dagen att jag stuckit ut näsan lite mer än vanligt. Nerikes Allehanda publicerar idag min artikel i sin papperstidning bland Åsikter. Vi får se vad detta kan betyda för Laxås framtid.

Ha en underbart skön dag och njut av sommarens vågskvalp samtidigt som du tar ett kliv i rätt riktning, ett steg närmare din dröm!

Kanelbullar och gräddtårta

Kanelbullens dag idag och gräddtårtans dag imorgon. Var det så? Jag har nämligen inte så stor koll på dessa speciella dagar. De enda högtidsdagar jag håller ordning på förutom familjens födelsedagar och årets olika högtider är det nog Alla hjärtans dag, men den är ju först i februari. Det verkar som om allting ska ha sin speciella dag, så varför inte inrätta politikernas dag? Visst ja.... glömde det... de har ju redan lagt beslag på en 1:a Maj. Eller varför inte bloggarnas dag?! En dag då alla som bloggare fick lysa med sin existens lite extra. Det vore något va´? Idag firade jag i alla fall kanelbullens dag på Pingstkyrkans loppis. Jag får väl hålla med min kompis, som jag var där med, det är bättre att fira kanelbullens dag med en bulle än att fira gräddtårtans dag med en tårtbit. Detta beror väl i och för sig på hur stor bullen och tårtbiten är i förhållande till varandra. Båda vill ju i alla fall fastna i fettväven om man inte hinner jaga iväg dem med en promenad.

Nå, har ni några vilda idéer för vår kommun. Det vore verkligen kul om någon hade något lite att komma med i alla fall. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att alla ni som läser min blogg är helt fantasilösa. Jag tror nog att ni bara är lite blygsamma av er. Hur som helst tror jag att den negativa befolkningstrenden inte kommer att hävas politiskt i första hand utan det kommer att ske med ideella krafter. Dock är de ideella krafterna till en del beroende av för dem positiva politiska beslutt, både på kommunal, landstings- och riksdagsnivå.

Använd min gästbok för att ge förslag på åtgärder eller om ni har andra åsikter. Ni behöver inte tycka lika som mig för att skriva. Om ni är blygsamma av er, skriv anonymt.

Cathrine

Brainstorming efterlyses

Finns det något vi kan göra, som vanliga medborgare, för att göra Laxå till en attraktiv kommun att bo i?
Högst upp på prioriteringslistan är frågan:
Hur ska vi bryta den negativa trenden när det gäller det sjunkande medborgarantalet?
Hur får vi människor att vilja bo kvar i Laxå Kommun och hur får vi människor utifrån att vilja flytta hit?
Vad hindrar en positiv befolkningsutveckling?
Vad finns det idag i vår kommun som gynnar en postiv trend och kan vi förstärka den i så fall?

Jag önskar att ni som läser min blogg kommer med lite förslag. Släpp loss er fantasi och ha en brainstorming vid köksbordet när familjen är samlad eller spåna själv. Var inte rädd för att komma fram med era idéer. Alla kanske inte går att genomföra men de kan leda till att någon annan tänker vidare på dem eller får en annan strålande idé som är helt genial och utan dig hade detta inte varit möjligt. Alla är viktiga i vårt samhälle för att vi ska kunna bygga upp den kommun vi vill ha. Det vore verkligen roligt om vi tillsammans kunde komma med några konstruktiva förslag till våra kommunalpolitiker. Tillsammans är vi starka!

Storma på kära vänner! Använd min gästbok för att ge förslag.
Cathrine

Övervintrad politiker

Har idag skrivit på NA:s hemsida i debatten kring att 6:orna ska flytta till Centralskolan. Jag värnar om glesbygden och blir oerhört upprörd över rådande politik. För att mer förstå vad jag menar återger jag här vad jag skrev:

"Jag tycker det är dags att lyfta upp denna debatt på ett högre plan, vilket några av er redan gjort. Det handlar först och främst inte om att 6:orna ska få gå tre eller fyra år på Centralskolan utan det handlar om vår kommuns överlevnad. Att flytta sexorna innebär ett första steg på nedmonteringen av skolorna i ytterområdena. Hur länge det dröjer innan skolorna näggs ned är bara en tidsfråga, det vet de flesta. Men vad är det som händer då? Vill familjer bosätta sig där? Jag vet inte men jag tror att de flesta väljer att avstå. En del familjer kanske till och med väljer att flytta därifrån. När befolkningen minskar slår eventuella affärer igen, vilket ytterligare försvårar för invånarna och utflyttningen får extra fart. Nu är ju frågan var ska dessa människor bo? I Laxå river man lägenheter och villorna är inte oändliga. Därför tvingas man (eller flyr man) till de närliggande kommunerna och Laxå kommun förlorar skatteintäkter. Jag tror ni förstår vilket scenario jag försöker måla upp, som faktiskt är en helt möjlig utveckling om fel beslut tas i kommunfullmäktige. Jag inser också att det behöver tas rejäla tag i politiken när det gäller glesbygdsutvecklingen men detta måste våra politiker föra fram högre upp i sina led, på landstings- och riksdagsnivå. Alla kan inte bo i storstäderna eller centralorterna. Landsbygden måste få leva, inte minst för vår hälsas skull. Om vi nu lever i ett fritt samhälle där vi som individer ska ha rätt att välja vårt boende ska det också föras en rättvis politik, så det är fullt möjligt att bo på landet utan att våra barn ska få lida på ett eller annat sätt."

Ja, mitt politiska intresse har tydligen inte svalnat helt. Än finns det något inom mig som vill vara med och verka för ett bättre samhälle att leva i. Tycker dock själv att tidpunkten just nu för att engarera mig mer är illa vald. Tiden är lite för knapp för detta. Men vem vet, snart kanske jag står på barrikaderna och pläderar för mer frihet åt folket i rättvisans namn!

Koncentrationssvårigheter

Idag är jag arg!!! Jag blir så upprörd över att vår välfärd i denna kommun plockas ned bit efter bit. Hur ska människor våga flytta till vår kommun? Nej!!! Men istället för att sitta och rulla tummarna och gnälla, så har jag skickat ett öppet brev till våra politiker genom Nerikes Allehanda. Vet ej om de kommer att publicera det eller ej men hoppas att de gör det. Skulle ha behövt läsa folkhälsa men ilskan gör det lite svårt att koncentrera mig.
Snart ska min man och jag ut och äta mat på Dahlins eller Bodarne kanske. Vi har idag varit tillsammans i 20 år! Det är väl värt att fira! Hurra, Hurra, Hurra, HURRA!!!
Ikväll har jag också ett sammanträde i Kumla. Det är Pingst Ung i T-län (PUT) som träffas. Missade förra mötet, så ikväll ska jag iväg i alla fall. Förra gången det var fyllde min Krister 41 år och att lämna honom på en sådan speciell dag är ej lämpligt. Han skulle kanske ha gråtit sig till sömns då.
Nej, nu måste jag sluta. Jag ska ge min son en flaska med Nan 2 (modersmjölksersättning) innan jag själv ska äta.

Sorgens dag i Laxå Kommun

Idag är jag ledsen. Barn- och utbildningsnämnden har gett sitt utlåtande att lägga ned både och Adinas dagis Snödroppen och även Linnean. Tänkt är att dessa barn skall integreras på antingen Saltängsskolan eller Kanalskolan tillsammans med elever ända upp till femte klass. Jag tycker att detta är skandalöst! Vem tänker på vad som är bäst för barnen i detta beslut!? Tänk er att komma som liten 1-åring för att skolas in på ett dagis, där det myllrar av barn, både stora och små. Jag tror det ökar risken betydligt för att barnen ska utveckla vad vi idag kallar tillitsbristsjukdomar, stressymtom mm. Barnen behöver lugna miljöer, där det finns vuxna som ser dem och hör dem. I dagens samhälle tvingas vi mer eller mindre ut i arbetslivet av ekonomiska skäl och barnen placeras då på förskolan eftersom dagmammorna minskar i antal för varje år som går. När dessutom inte kommunen ger någon valmöjligthet i form av vårdnadsbidrag blir barnen tvingade in i denna miljö.
Om jag får tala för Snödroppens förskola en stund... Det har den bästa av utemiljöer, där barnen får träna sin motorik på ett naturligt sätt bland stockar och stenar i den tillhörande skogen. De kan plocka kottar och annat smått och gott och få utlopp för kreativa idéer. Sedan har vi personalen, som förvisso följer med barnen men kanske splittras i sina arbetsgrupper. Eftersom Adinas avdelning fungerar så bra är jag uppriktigt riktigt bedrövad över detta. Visst kan ny personalgrupp bli lika bra men den kan också bli sämre.
Det jag mest av allt vill påpeka och fråga är: VEM TÄNKER PÅ BARNEN? VEM SÄTTER DEM I FÖRSTA RUM?
I barnkonventionens tredje artikel står det så här:
"Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet."
Jag är rädd för att om detta beslut går igenom i kommunfullmäktige har vi inte främjat våra barns hälsa utan istället lagt en sten till grunden för deras ohälsa.

Kärringrally i Småland

Ja, då var jag hemma i Laxå igen efter en resa till Smålands skogar. Helgen har varit bra (trots Ullared). Jag har åkt motorcykel, alltså kört motorcykel... men säg inget till polisen att jag saknar körkort!!! Någon har försett mig med hemligt magiskt material hur jag kan få pengar att förflytta sig, hur man läser tankar och trixar med både kortlek och mynt. Dessutom har jag fått en hel del hacker-tips! Så nu ligger jag i hårdträning... hahaha! Sen har Cathrine (jag omnämner mig i tredje person, för detta känns inte som mig) åkt kärringrally till Ullared. Hur hon över huvud taget överlevde denna dag är ofattbart och att hon dessutom kom ut med en hel del kläder och lite annat smått och gott är ännu mer otroligt! Tänk er att komma dit kl. 10.15. Tid för synundersökning på Glasögonhuset kl. 10.40. Så mycket folk samtidigt inne hos en optiker har aldrig Cathrine skådat. Optikern konstaterade att synen blivit sämre, så det var bara att börja prova ut bågar. Puh!!! Vilka passar hon i? Vilka ser hon ut som en skolfröken i? Vilken båge ska hon ta? Som tur var fanns det smakråd av både vänner och expertis och nöjd fick hon sina glasögon en timme senare. Lunch intogs på en asiatisk restaurang och Cathrine valde tre-små-rätter, då hon var sugen på lite av varje och då speciellt den sötsura såsen. Hungern började stiga medan hon och hennes vänner satt och väntade på maten... mmm, vad gott det skulle bli! Så kom äntligen maten, PÅ ETT ROSTFRITT FAT UTAN SÖTSUR SÅS! Hon kände hur hon förflyttades till fängelsets matsal, där de av någon anledning använder sig av material som är lite mer svårförstört. Den sötsura såsen var utbytt med jordnötssås. Det är ju visserligen inget fel på jordnötssås men det passar inte till friterade räkor! Men för att snabbt få i sig lite energi till shoppingrundan gjorde inte Cathrine några anspråk på att få såsen utbytt. Sedan var det dags... hon andades in och ut i lugn takt medan de närmade sig den enorma kö som slingrade sig som en orm mellan husen. Kissenödig letade hon på en toalett medan en av hennes följeslagare tog plats sist i den ringlande ormen. Väl inne i affären insåg Cathrine, om hon inte gjort det förr, att åka till Ullared en lördag och dessutom en lönehelg är mer än dumdristigt. DET ÄR HELIDIOTISKT!!! Det måste bara vara tokar som utsätter sig för detta frivilligt och hon insåg att hon själv hörde till det gänget. Nåja, efter lite tränganden och knuffanden och hänsynstaganden hamnade det ena plagget efter det andra i vagnen och notan landade på ca 1500:-. Cathrine hade klarat en hel eftermiddag på Ullared utan att förvandlas till ett levande monster eller en sur kärring. Hon var faktiskt riktig nöjd och satte sig i bilen och njöt av hemfärden. Gästbloggaren fick också en liten present som hon köpte på Ullared... två par kalsonger!!!

Gäst(gäsp)bloggare

Jaha, få se nu om det här blir rätt...klicka lite här och lite där...nytt inlägg.
Då var det Eugen-gästbloggares tur att skriva några rader. Det där nattdjuret som det skrivits ett och annat om. En del nattdjur ser man bara i dött tillstånd liggandes efter våra landsvägar som tur är hör jag inte till dem, dessutom är jag synlig på dagtid också i mer eller mindre vaket tillstånd.
Hustrun ( Cathrine) och undertecknad går lite skift vad gäller de små och mitt skift innebär utfodring nattetid. Detta på grund av hustruns självhoppande ben.
Hon måste nämligen droga ner sig varje kväll för att somna och skulle hon råka vakna under natten så är det kört med sömnen. Då har jag en självhoppande hustru brevid mig i sängen,
inte bra för enderas sömn.

Idag skulle det fogas badrumsgolv. Hur går det till med en nollåring och en tvååring och hustrun på Ullared. Bara den tanken ( hustru på Ullared) kan ju vara nog så krävande.

Jo, man laddar flaskorna med mat, trycker i dem det och hoppas de somnar.
Sedan är det bara att köra...

Nej då, the magic word is: FARMOR tillika min mor. Hon har lovordats tidigare
men jag säger det igen; hon är räddningen många ggr.

Badrummet förresten, vilket projekt, långtidsprojekt....suck.
Nu snackar vi " Guinessrekord"-långtidsprojekt, det är så långt att det varit pinsamt i flera generationer. Vi har väl inte använt det badrummet i nå´n större utsträckning sedan vi flyttade hit för.....åtta (!) år sedan.
Sedan har jag ett handikapp, tror att man kan göra allt själv...suck.
Men kombinationen av att ha två små barn samtidigt som man driver ett litet företag och hustrun pluggar och försöker komma igång med ett företag hon också är väl inte så lyckad.
Tiden räcker inte till till en massa " Timell-ande".

Nej, nu är det dags att få nå´t i magen.

Ha´de´ gott i cyberrymden.

Mvh
Krister E Nordlund

Universitet med minnen

God eftermiddag alla bloggvänner!
Har idag varit inne på universitetet och förkovrat mig. Stupade i säng när jag kom hem - helt slut! Hann bara äta lite mat som Krister lagat till. Så nu känner jag mig mycket piggare. Det har i alla fall varit en intressant dag med nya människor att lära känna. De flesta i klassen var lärare till yrket. Jag var ensam sjuksköterska. Januari 2005 lämnade jag universitetet då jag tog examen och var en alldeles nybakad sjuksköterska. Det kändes oerhört bekant att gå omkring där på campusområdet. Biblioteket var sig likt och Restaurang Kraka hade fortfarande god mat. En mycket rolig sak hände där inne idag. Jag träffade en gammal vän som jag inte sett på några år. Hon heter Nabila och kommer från Pakistan. Vi lärde känna varandra när hon kom till Sverige. Hon och hennes man med två barn kom ofta till vår församling. De blev snart mycket goda vänner och vi blev hembjudna till dem några gånger. Ni anar inte vilken fantastisk god mat hon kunde laga. Mums!!! Men det roligaste av allt var allt skrattande vi hade tillsammans. Vi kommer från två helt olika kulturer och vi har växt upp en förskräckligt massa mil från varandra och trots detta hade vi nästan exakt samma humor. Skämtade man fattade de det direkt. Det kan ju vara svårt att få gammelsvenskar att fatta skämt ibland. Vi bestämde att vi måste träffas igen. Snart!
Snart ska vi ta en liten promenad, min man och jag, med småttingarna. Vi behöver handla lite mat och Panodil. Imorgon är det dags för skolan igen och efter det åker jag till Småland över helgen med en kompis och hälsar på en annan kompis och troligen lär jag känna fler kompisar där... hahaha!!! Det kan hända att jag under denna tid (fre och lör) har en gästbloggare på min sida. Han har fått fria händer att skriva vad han vill. Hur jag nu vågade ge honom den friheten? Jag kanske får ångra det ett bra tag fram över... vem vet? Så håll utkik i bloggen men var beredd på allt!

Inredningskatastrof

Tisdag och nästan vaken. Är så trött idag! Adina är snorig och hostig och får vara hemma från dagis. Jag lade mig på soffan en stund medan hon lekte. Det tog inte många sekunder innan jag slumrade till. Har egentligen en hel del att göra idag. Jag måste plugga, skulle behöva sätta upp gardiner i köket och i vardagsrummet men jag väntar med det en liten stund till. Anledningen att jag behöver sätta upp nya gardiner är att just nu hänger det inga alls där. Min underbara svärmor hade nämligen ingenting att göra igår och propsade på att komma hit och putsa alla fönster i vardagsrummet och i köket. Hon är ju helt underbar! Jag hade nog inte fått det gjort annars. Gardinerna i vardagsrummet behöver klippas och fållas men gardinerna i köket behöver endast strykas. Det tar ju inte så lång stund egentligen... men vad jag tycker sånt är tråkigt! Konstig kvinna jag är va´? Ja, sån är jag. Visst tycker jag om att ha fint omkring mig men antagligen stör omgivningen mig inte tillräckligt mycket för att jag ska göra något åt det. Jag har aldrig riktigt kunnat få till en trivsam inredning. Det ligger helt enkelt inte för mig. Däremot vill jag ha ordning i mina skåp, där var sak ska ha sin givna plats. Om jag har ordning där stör det mig inte att jag har lite stökigt omkring mig, för jag vet att det går snabbt att få undan sakerna då. Däremot om jag hade råd skulle jag anlita en inredningsdesigner att piffa upp mitt hem. Vår pastorsfru är mycket bra på sånt. Deras hem är verkligen jättefint! En blandning av hennes stil och Vita damens (se blogglistan) skulle nog passa mig. Eller kanske jag skulle inreda varje enskilt rum som olika delar av världen; ett mellanösternrum, ett indiskt, ett gammalt hederligt svenskt osv. Det kanske inte vore så tokigt. Ja, du ser att idéer finns det men handlingskraften och förmågan att få harmoni i detta sedan har jag inte hittat ännu. Intresset är nog helt enkelt inte tillräckligt stort.
Nej, nu ska jag ägna en stund till mina studier. Det tycker jag är roligt och inspirerande. Om jag slapp att ta studielån skulle jag kunna plugga hur mycket som helst. Tänk vilken dröm!