Underbara Hasselforsare!!!

Det har blivit lite av en varannan-dags-blogg detta. Det var det inte tänkt att bli men tiden måste ibland prioriteras över på annat än att sitta vid datorn och blogga. Tyvärr! Ja, ibland tyvärr i alla fall. Igår hade jag fullt upp hela dagen. På förmiddagen planerade jag mitt skolarbete inför den kommande delkursen, tog hand om en ledsen och sjuk Levi, var till BVC på 2 1/2 års-kontroll med Adina. På eftermiddagen hade jag på känn att min syster tänkte dyka upp. Felaktigt känn! Men eftersom jag bakat med tanke på henne och hennes barn, ringde min stora dotter, som för övrigt legat sjuk hemma i två dagar, till min underbara lillasyster och berättade att mamma hade bakat kladdkaka och gärna ville att de skulle komma. De kom och barnen lekte och åt och var glada och stimmiga. Som vanligt alltså... de har så roligt ihop. Sen bar det av till Hasselfors och till Missionskyrkan där. Jag fick äran att hjälpa dem ha en samling där på deras gemenskapsgrupp. Underbara människor därute som har betytt så oerhört mycket för mig!
Jag tror att jag var en ca 8 år gammal när jag började på Juniorerna i Kilsborg (kyrkans namn) i Hasselfors. Vi var en massa ungar som kom varje vecka. Jag tror det var på onsdagar, om jag minns rätt. Vi lekte, pysslade, gjorde utflykter och fick höra om Jesus. När jag var 10 år började jag tro på Jesus på riktigt. Jag bestämde mig då för att ge mitt liv till honom och följa honom resten av mitt liv. Denna händelse var helt omvälvande för mig. Beslutet tog jag på min mosters bröllop utan påverkan från någon annan människa. Motstånd fick jag både hemma och bland mina kompisar efter detta, men det tänker jag inte gå in på idag. Kanske jag berättar om det någon annan gång. Hur som helst kändes det så bra igår att få betala tillbaka en del av vad de gett mig under mina barn- och tonårsår, då jag genomgick mycket svårigheter hemma. Gud välsigne alla gamla tanter och farbröder som arbetade på år efter år för att ge ett litet trasigt barn som mig ett framtidshopp och berättade att det fanns en som hette Jesus, som faktiskt brydde sig om lilla mig. Om någon skulle säga att Jesus inte finns så önskar jag att de skulle kunna skåda in i mitt inre och få se vad som en gång varit där och vad som nu finns. Då skulle de få en levande tro på på honom. Ett tvivel på hans existens skulle då inte få något utrymme. Tack Jesus för att jag lever!