Lev utan att förstå allt!

För ett par veckor sedan köpte jag en bok av Tommy Hellsten, som handlar om livets paradoxer. Boken heter "Ju mindre du gör desto mer får du gjort". Titeln gör verkligen rättvisa till innehållet... eller hur? Jag började att läsa den idag och tänkte dela med mig av de första raderna ord för ord.

"Livet är till för att levas, inte förstås, har någon sagt. Jag är beredd att instämma i det. Det gäller i första hand att leva, först därefter kan vi försöka förstå något av allt det vi varit med om. Den som gör tvärtom, alltså försöker förstå livet i stället för att leva det, har gjort sitt eget huvud till den högsta auktoriteten. Det är precis som att hålla livet på en sticka och observera det kritiskt, på betryggande avstånd. Då har huvudet blivit ett hinder för livet. "

Vad är det som gör att vi människor ibland ställer oss utanför själva livet och bara observerar och betraktar det? Är det rädsla? Rädslan för att bli sårad, för att misslyckas, för att inte duga? Jag vet inte hur det är för dig... men för mig kan det nog ibland handla om just denna typ av rädsla. Om jag tror att det jag står inför blir mig övermäktigt och jag har en chans att ta en annan väg och slippa att möta den förestående utmaningen... ja, då har jag ju missat en del av själva livet. Att alltid välja den enklaste och skonsammaste vägen för mig sjäv kan innebära att jag går miste om enorma skatter som livet har i åtanke för mig. Vissa saker kommer att hända dig och mig vare sig vi vill det eller inte. Vi kommer aldrig att kunna fly för det, möjligen bara blunda och i en del fall kan vi ställa våra känslor åt sidan och låta vårt förnuft jobba fritt. Detta kan ibland vara en absolut nödvändighet i traumatiska stunder. Faran ligger i när vi låter förnuftet helt ta överhand och aldrig låta känslorna få komma fram, för då bygger vi upp en mur inom oss, som blir allt tjockare och tjockare och det blir allt svårare för oss att tränga igenom den. Men bakom denna mur finns de traumatiska känslorna kvar och vi behöver få dem ur oss på ett eller annat sätt, annars kommer de att få oss att må dåligt och vi kanske undviker att deltaga i själva livet. Mycket av vårt destruktiva handlande kan bottna i oro, rädsla och ångest. När vi tar till flaskan, överätandet, rökningen osv dämpas dessa starka känslor för en liten stund och vi får en stunds vila från obehaget. Dock handlar detta bara om symtomlindring, inte om att behandla själva orsaken. För den som verkligen vill komma till rätta med orsakerna måste våga gå skåda in i sig själv och möta de ouppklarade upplevelserna med de tillhörande känslorna. Tufft, men väl värt mödan!

I Bibeln står det i Matteusevangeliet det elfte kapitlet och den 28:e versen (Matt 11:28). Det är Jesus som säger följande:
"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."
Gud har inte lovat oss att livet skulle bli lätt men han har lovat att hjälpa oss. Om du någon gång burit en tung matkasse alldeles själv och känt dig alldeles nedtyngd av den tunga bördan och sedan blivit erbjuden ett handtag då någon genom att ta ett av handtagen delar din börda - kommer du ihåg hur mycket lättare det var att fortsätta att bära kassen?! På samma sätt vill Jesus vara den som hjälper dig att bära din börda. Han vill att du tar hjälp av honom, använder hans ok. Han vill inte ta ifrån dig erfarenheten av att leva men han vill leva med dig! När tunga tankar fyller hela ditt sinne vill han vara med och ge dig lättnad genom att ge dig ljusa tankar. I nattsvarta tider är du inte bortglömd, ty även om du inte kan se honom eller märker av hans närvaro, så finns han där i alla fall. Han kommer aldrig att lämna dig, så länge du vill att han är kvar hos dig. Denna visshet gör det lättare för mig att våga leva och jag behöver inte förstå allt som händer mig. Jag behöver inte alls förstå själva livet fullt ut. Det räcker med att veta att jag inte är ensam och jag behöver inte bära allt det tunga själv. Jesus är med mig alla dagar intill tidens slut!

Må gott och Lev ditt Liv!
Cathrine