Från blogguppehållet igår till ett blogginlägg idag av högsta dignitet. Nej, jag bara skojade. Det blir et helt vanligt, ordinärt, mänskligt och vardagsnära inlägg. Just nu sitter Adina bakom min rygg och leker någon konstig lek som inte vi vuxna förstår och emellanåt kommer det frågor som "vad gör du?" och "vad är det där?". En del saker är lättare att svara på medan andra är helt omöjliga att hitta svaret på..... Var tvungen att avbryta mitt bloggande en stund för att trassla ut henne från armstödet. Hon hade lyckats fastna under armstödet på något underligt vis. Det gick att få loss henne utan skruvmejsel och avbitartång. Tack och Lov! .....
Nu kom Krister och tog hand om henne. Det är meningen att jag nu ska övergå till mitt projektarbete i folkhälsovetenskap men jag vill ju så gärna göra något annat just nu. Jag har till och med dammsugit och torkat golvet för att hitta en ursäkt att inte sätta mig. Tänk vad mycket tråkiga saker som helt plötsligt nästan blir roliga. I normala fall tycker jag städning hör till de absolut tråkigaste uppgifter som existerar i ett hem. Tvätta och diska är helt ok, dock ej jättekul, men i alla fall ok. Nej, jag får nog sluta nu. Projektarbetet upphör ju inte att existera bara för att jag låtsas som det. Det är precis likadant med Gud, han finns lika mycket även om vi inbillar oss att han är en uppdiktad figur och skapad av oss människor. Kontentan av detta resonemang blir alltså: "Cathrine, acceptera fakta och be Gud om hjälp att hitta inspiration för ditt projektarbete. Varken Gud eller projektet rymmer från dig!"
Vi ses!
Cathrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar