tag:blogger.com,1999:blog-80131875361665552702024-02-07T22:35:25.677+01:00Syster CathrineOm tro och andlighet. Om hälsa och inre skönhet. Om livets glädjeämnen och svårigheter. Om livslust och kampglöd. Om triviala saker i vardagslivet. Om relationer. Om politik. Om det som ligger på mitt hjärta med andra ord.Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.comBlogger109125tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-81111213164795153712012-05-23T19:40:00.000+02:002012-05-23T19:40:00.474+02:00Ups, ups, ups...Jaha, då var det dags då. Nu ska jag bikta mig... och det ska jag göra för er alla läsare.
Trodde ni på det? I så fall blev ni lurade av mig... förlåt! Jag har redan gjort det idag "typ", hos en annan medmänniska i det verkliga livet, öga mot öga. Tack till dig som tog dig tid med mig idag.
Hur som helst skulle jag vilja orda några rader om att vikten av att få tömma ur sig "skiten" hos någon som lyssnar och konstruktivt kan ge sin vinkling på det hela.
Alla vi har ju vår ryggsäck att bära. I den bär vi på erfarenheter av båda bra, dåliga, glada och sorgliga händelser. I min ryggsäck finns det ett fack som är en riktig skräpficka. I den har det hamnat både det ena och det andra. Det finns så mycket där som inte sorterats, så jag hittar inte de bra sakerna pga att när jag sticker ner näven där blir handen alldeles nersölad av alla tråkigheter. Men idag fick jag lite hjälp att se vad som behöver lyftas ur den. Så... upp med skiten och syna den i sömmarna... såja... och så nu ner med den i facket för erfarenheter att dra lärdom av. Kanske jag nu kommer åt de bra sakerna lite bättre så att jag kan sortera in dem i facket för livsglädje?!
Har du en obearbetad eller delvis obearbetad ryggsäck som du behöver ta itu med? Om du har en som du inte vill befatta dig med... Kom ihåg att de obearbetade ryggsäckarna är tyngre än de bearbetade. De bearbetade har nämligen bantat bort onödiga kilon.
Lycka till med era ryggsäckar!Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-84082075935636099702012-02-25T21:04:00.004+01:002012-02-25T21:24:38.172+01:00Livets svängarLivets väg, som jag trodde skulle vara rak, har visat sig vara mycket kurvig. Jag visste att den skulle innebära både upp- och nedförsbackar men ändå hade jag målet klart för mig. Så oavsett om vägen stundtals var jobbig att gå, så visste jag att den skulle leda mig till mitt mål. Detta var min livsfilosofi och vad jag skulle vilja kalla meningen med livet. Under en stor del av mitt liv levde jag med denna tro. Det jag inte räknade med när jag var en ung längtande kvinna, var att längs vägen skulle det även finnas sidospår eller så kallade vägkorsningar. Idag kan jag ibland känna att jag gått vilse och inte alls längre är på väg mot mitt mål. Kanske har jag valt fel väg när jag stått i en korsning? Kanske har målet omdefinierats? Kanske har jag varit för feg för att våga gå mot målet med beslutsamma steg och istället slösat bort delar av mitt liv?<br /><br />Frågan är nu: Har jag ett mål med mitt liv idag? Om jag har det - är det i så fall samma mål som tidigare eller är det mot ett nytt mål jag är på väg? Men om jag inte har ett mål med mitt liv - hur skall jag då leva mitt liv här och nu?Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-16694290692374638312012-01-24T20:06:00.002+01:002012-01-24T20:36:16.753+01:00Att vågaHej alla bloggläsare!<br />Det var väldigt länge sedan jag skrev något här. Jag blev påmind av min gamle vän Antichrister. Tack, Christer! Jag tar dig på orden och fortsätter att skriva men framför allt att tycka.<br /><br />Detta blogginlägg ska få handla om att våga. Vad är "att våga"? Kan det vara att visa mod? Kanske. Kan det vara att göra något oväntat? Kanske. Kan det vara att vara rak och tydlig? Kanske. <br /><br />Min man påtalade för mig idag att jag har ändrats i min personlighet under årens lopp. Jag har mer och mer blivit en person som "vågar" stå för sina åsikter. Jag har alltid haft åsikter men jag har nog alldeles riktigt inte "vågat" stå för dem i alla lägen. I min egen undervärdering av mig själv har mina åsikter vägt lätt i förhållande till andras. Tänk vad en människa kan trampa på sig själv och ägna sig åt självkränkning! Tack och lov att jag nu "vågar" stå för mina åsikter!<br /><br />Men när det gäller att göra något oväntat "vågat" är jag nog mer försiktig. Vill inte göra bort mig. Min pappa däremot var precis tvärtemot. Kanske fattade han inte bättre eller så var han helt befriad från vad människor skulle tycka och tänka om han gjorde si eller så. Jag minns en gång då jag följde med honom till affären för att handla. När vi gick hem började det spöregna. Vi hade ca 100 meter hem men istället för att springa hemåt travade pappa in på en grannes altan och satte sig tills regnet passerat. Jag minns än idag hur jag skämdes när grannen kom och undrade vad vi gjorde där? Jag önskar att jag skulle "våga" vara lite mer lik min älskade pappa och leva i frihet!<br /><br />"Våga" vara modig. Det finns ju en uppsjö av olika sätt man kan visa mod på. Civilkurage, stå upp för de svagare i samhället, inte haka på skitsnack på jobbet, stoppa ett slagsmål, hjälpa en misshandlad missbrukare att få vård etc. Här är jag stolt över vissa handlingar och mycket skamsen över vissa. Jag har inga problem att hjälpa en misshandlad missbrukare, stoppa slagsmål om det behövs, stå upp för de svagare i samhället men skitsnacket hakar jag dessvärre på ibland. Civilkuraget vacklar lite hit och dit.<br /><br />Jag tycker däremot att vi borde försöka att "VÅGA" lite mer och lite oftare än vad vi gjort hittills. Åtminstone "våga" sådant som gör att både vi och våra medmänniskor mår bättre. Låt oss göra idag lite bättre än igår och morgondagen lite bättre än idag.<br /><br />Tack för mig!Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-40872471569045777632011-11-10T20:56:00.003+01:002011-11-10T21:20:18.094+01:00Upp och ned, ned och upp...Precis som visan i "Emil i Lönneberga" känner jag mig. Uppåt och nedåt, nedåt och uppåt. Glad och ledsen, ledsen och glad. Vikten upp, vikten ned, vikten uppåt igen eller ned... eller hur var det? Ja, livet är upp och ned ibland. Ibland rusar tiden snabbt förbi så att man nästan tappar andan och ibland står tiden stilla som om man befann sig i ett vakuum. Jag undrar många gånger varför allt är som det är. Vad är meningen med allt som sker? Allt som sker har det verkligen alltid en mening? I så fall vill jag högljutt protestera! Ja, jag vill basunera ut mitt skrikande NEJ i hela universum. Det kan inte vara meningen att vi ska drabbas av ondska och elände. Längtan efter lugn och ro från alla orosmoln som stör min tänkta idyll växer sig allt större. Skall den infrias någon gång...? <br />Ordet harmoni, har ni känt på det någon gång? Vilket underbart ord. Det andas lugn, ro och glädje! Låt oss erövra detta ord, låt det ordet bli till verklighet i våra liv. Inte bara för en kort sekund utan så pass länge att vi får vila ut och andas i vår egen takt. Ty så länge vi lever på denna jord kommer vi möta både ondska och elände gång på gång. Därför behöver åtminstone jag tider av harmoni för att känna att det finns en mening med livet.Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-73640156286843652382010-12-02T21:38:00.008+01:002010-12-02T22:02:52.237+01:00Träff med Sveriges bäste partiledareHej alla glada i vinterkylan!<br />Hoppas att vädret är till belåtenhet och att era kläder håller måttet. Finns inga dåliga väder bara dåliga kläder... men jag undrar jag. Är det mänskligt att det ska vara så här kallt? Allvarligt talat tror jag att min kropp är ämnad för varmare klimat än detta. Näsan iskall, händerna iskalla, fötterna iskalla och väl inne i värmen tinas man sakta upp igen och då blir dessa iskalla delar på kroppen förvandlade till glödheta röda kroppsdelar för att sedan på nytt (i inomhusvärmen) bli kylklampar som skrämmer slag på maken när man råkar hamna på fel sida i sängen. Jag LÄNGTAR efter VÄRME!!! <br /><br />Hur som helst har jag och en partikollega varit i Örebro och lyssnat och diskuterat med Sveriges kanske bästa partiledare, Göran Hägglund. Han har gjort och gör ett riktigt bra jobb!!! Det har varit en mycket trevlig och intressant kväll med mycket matnyttiga åsikter om både det ena och det andra om vår partipolitik och hur vi ska kunna profilera oss på ett bättre sätt än vad vi hittills gjort. Därför vill jag uppmana er som läser min blogg att gå in på vår hemsida och titta på vårt principprogram så att även ni kan se vilka idéer vi står för. Vem vet du kanske tycker det är riktigt bra och om inte så har du i alla fall ökat din allmänbildning. <br /><br />Här kommer länken:<br />http://www.kristdemokraterna.se/VarPolitik/Principprogram <br /><br />Sov gott och skräm inte er partner med kalla kroppsdelar - ta en varm dusch istället!Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-21264557099161041682010-11-30T11:16:00.003+01:002010-11-30T11:29:23.445+01:00sjuk...Usch för att vara hemma och vara sjuk! Maginfluensa och 48 timmars karens inom hemmets fyra väggar. Suck! Vad matt man kan bli efter en tämligen liten influensa... Jag kanske är lite klen av mig?! <br />Nåja, frisk från maginfluensa blir så gott som alla, så varför misströsta? Jag kunde ju ha ramlat på en isfläck och skalat upp huvudsvålen med ett flera centimeters gapande jack, så blodet bara hade sprutat ut och tömt mig på min själ! Jaja, lite drastiskt kanske men ändå... Det hade i alla fall varit värre, eller hur? Men det är klart jag kunde ju ha haft hjälm på mig med muddar för öronen och en inbyggd airbag i jackan... då hade jag troligen klarat mig bra. I alla fall kroppen men kanske jag hade blivit diagnostiserad som en som har någon slags psykisk sjukdom med extremt paranoida drag. Usch vad jag pladdrar!!! Skriva om ingenting kan jag minsann! Nej, nu ska jag äta mat med familjen. Barnen är ju också hemma pga den s.k. smittorisken... maginfluensa-smittan alltså.<br /><br />Kram på er alla!Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-63247935453759451482010-09-25T18:54:00.003+02:002010-09-25T19:16:36.994+02:00Huvudvärk!!! Usch vad ont det gör! Tänk att så länge det inte gör ont känner man inte av det men så fort det börjar spränga, mola eller vad det nu gör så vet man direkt att man har ett huvud... Huvudlös, huvudet under amen eller huvudet på skaft - ont gör det i alla fall. Tankarna är mer eller mindre tröga och helst av allt skulle jag vilja lägga mig och dra nåt gammalt över mig. Men se det går inte för sig. Småbarnen springer fortfarande omkring och maken har lämnat huset för att hjälpa storsonen med att lasta Saab-delar. Suck!...Har idag varit till IKEA och handlat till stordottern. Lönehelg och regn = MYCKET folk! Tänk att så många kan komma samma befängda idé samtidigt att åka till samma ställe för att fördriva tiden... <br />Sen måste jag bara berätta en sak som gör mig väldigt rörd, inte upprörd utan verkligt rörd. I princip så ogillar jag tatueringar men... min dotter har gjort en tatuering som jag verkligen inte kan bli arg eller ledsen för. Hon har 1970-01-18 (dagen då jag föddes)inpräntat på sin vänstra handled. Jag känner mig både hedrad och älskad! Love you Andréa! Makens 1967-09-01 kommer snart att pryda den högra handleden. Jag ogillar dock fortfarande de flesta andra tatueringar. <br />Nej, nu får jag nog lov att bli ett med en Treo igen och se om huvudet får någon slags lindring. När huvudet värker så man bara kan se med ett öga kanske det är dags...<br />Vi höres en annan dag när jag känner mig huvudlös.<br />Må gott och var rädda om era huvuden!<br />CathrineSyster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-51431164692521348742010-09-07T19:47:00.005+02:002010-09-07T20:04:10.616+02:00Familjernas försvarare!Nu är jag ARGGGGGG!!!!!!!<br />Hur kan man bara utrycka sig som Lars Ohly i tv? Han åsidosätter barnens bästa till förmån för sina illröda kommunistiska ideologier! Bröstpumpning är lika bra som amning. Jag kan bara beklaga hans okänslighet mot alla kvinnor som försökt sig på detta. Jag har själv egen erfarenhet av bröstpumpning och för mig, och jag tror för många fler, innebär detta en emotionell påfrestning. Pumpa ut mjölk är bra vid mjölkstockning, överproduktion av mjölk, och om barnet av någon anledning inte kan suga eller om mamman av någon anledning inte kan amma. Men att med politisk makt tvinga en mamma att antingen avsluta amningen eller att pumpa ut mjölk är rent fruktansvärt!!! För att amningen ska fungera bör amningen ske i lugn och ro. Är tvång lugn och ro? Att veta att man om si eller så länge inte ska få amma sitt barn som man vill längre skulle kunna få den bästa av ammor att sina. Är detta verkligen det bästa för våra barn? Fy skäms på dig Ohly! Bort med tassarna från det du inte har med att göra! Mer makt åt familjerna! Vänstern bör ut ur riksdagen. Med detta tänk och denna förskräckliga syn på familjerna och på kvinnorna har de ingenting där att göra! Och de ska vara ett kvinnovänligt parti... det är så att man kan hålla sig för skratt.Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-7031748802771670472010-08-28T10:37:00.004+02:002010-08-28T11:56:41.993+02:00Val 2010Gäsp i mars! Gäsp även i augusti! <br />Jag förstår inte att man kan vara så trött!? Det känns som om jag skulle kunna sova dygnet runt idag. Det har varit ganska mycket på jobbet ett tag, så det är nog troligen en del av orsaken...<br />Val 2010. Vem ska vinna? Vilket parti kommer att stå för det mest framgångsrika valfläsket? Vad kan partier lova egentligen? Som det ser ut idag kommer inget parti att erhålla ensam majoritet. Och det betyder att vilket parti det än är som får de flesta rösterna av svenska folket, så kommer det att tvingas kompromissa. Detta kan vi som enskilda medborgare bli rasande över. Jag blev det också innan jag förstod vad politik egentligen handlade om. KOMPROMISSER! Man kan tycka vad man vill om detta men hur skulle motsatsen se ut? Farligt nära diktatur, eller hur...? <br />Därför vill jag som lokalpolitiker säga så här: "Jag ska kämpa för mina hjärtefrågor. Jag lovar inte att få igenom dem men jag lovar att kämpa för att övertyga de andra att detta är det bästa för vår kommun!" <br />Men vilka är dina hjärtfrågor då? Jo, det som ligger mig närmast om hjärtat är människors rätt till självbestämmande så långt det är möjligt. Att vi politiker ska lägga oss i så lite som möjligt i människors liv. Besluten skall tas så nära den människa det berör. Om mamma eller pappa ska vara hemma med Anton 6 månader eller hur länge var och en av dem ska vara hemma, tycker jag är en sak som Antons föräldrar vet bäst. Riksdagens politiker kan omöjligen veta vad som är bäst för just den familjen. Jämställdhet i alla ära men jag tror inte på piskor för att få människor att rätta in sig i ledet. Mer makt åt familjerna! Och den makten kan de bara få tillbaka om politikerna ger tillbaka den. <br />Vad är det som är så farligt med vårdnadsbidraget? Kan det vara just detta? Att föräldrarnas inflytande över sina barn ökar? Det verkar som om S + V vill stöpa alla i samma form, så att det ska bli så lika och rättvist för alla. Men vad man då gör är att man inte låter människor få det egna unika, okränkbara värde som hon har rätt till. Vi måste tillåtas att vara olika. Alla måste inte tycka lika. I en familj kanske mamman är hemma hela tiden för där fungerar det bäst. I en annan familj är pappan hemma hela tiden och i ytterligare en annan familj delar de kanske lika på föräldradagarna. Oavsett vilket, så vet familjerna detta bäst själva. Morötter är bättre än piskor! <br />Visa svenska folket att ni är kapabla att bestämma över era egna liv! Rösta på Kristdemokraterna i valet 2010. Läs vårt partiprogram - vi står på din sida.Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-24710869665307741372010-03-03T22:20:00.003+01:002010-03-03T22:31:42.212+01:00Gäsp!Usch, vad jag är trött och ändå sitter jag uppe och bloggar...?! Egentligen borde jag gå till sängs och lägga mig och nanna en stund, lukta på mina små barn och trängas med min make. Imorgon väntar ju faktiskt en ny dag med nya möjligheter! Och tänk vad mycket härligt man kan göra när man sover... man kan resa till olika platser man aldrig skulle ha råd med i verkligheten, man kan sortera sina tankar och få rätsida på livet. Härligt!!! Fast det kan ju förstås innebära en del platser man inte vill vara på, inte ens om man fick betalt. Oavsett vilket det blir inatt behöver jag i alla fall sömn just nu och DU CATHRINE, jag menar NUUU! Dröm sött och vila ut i din sköna säng och känn dig som en prinsessa!<br />Tack, för det Cathrine. Du är ju en helt underbara vän!<br />Nu tror ni kanske att jag har gått och blivit tokig på riktigt. Men vet du vad:<br />Du umgås varje dag med dig själv 24 timmar, så varför inte se dig själv som din bäste vän? Oftast beter vi ju oss faktiskt som om det vore det motsatta. Så, från mig själv till mig själv och till alla er därute i cyberrymden: Sov gott och dröm sött och vakna upp till en morgondag med nya underbara utmaningar!Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-74963475801312954962010-03-01T23:14:00.005+01:002010-03-01T23:41:54.557+01:00Människa, människa vem är du?Ja, vad är väl en människa...? <br />Alla har vi en kropp, alla kan vi tänka, alla kan vi känna. Ibland är vi ledsna och ibland glada. Ibland arga och ibland lättsinniga. I grund och botten verkar det som om vi är väldigt lika. <br />Vad är det då som skrämmer så mycket när vi börjar prata om invandrare/nysvenskar? Är det det färgen på skinnet? Det bits ju inte. Skulle en människa bitas är det med vita tänder, lika vita som vilka tänder som helst. Är det språket? Vilket språk som helst är svårt och obegripbart för den som ej lärt sig det. Eller är det så att vi bara är rädda för varandra pga av rädslan för det okända, det nya, det vi inte riktigt förstår? Jag vet inte.<br />I alla fall hamnade jag framför tv:n en stund ikväll, ett debattprogram på Kunskapskanalen om invandrarpolitik. Intressant! Politiker i olika färger, privatpersoner och statsvetare deltog och hade alla något att bidra med. Ju längre debatten höll på desto mer insåg jag att vi är rätt dumma i alla fall här i Sverige. Under flera år har vi lekt någon slags storebror och tyckt och tänkt åt andra människor. Dessa människor behöver dittan och dessa människor behöver dattan. Har vi någonsin frågat dem vad de behöver? Nej, inte ofta i alla fall. Visst är det viktigt att man kan svenska om man ska bo i Sverige - det håller jag med om. Men jag tror faktiskt, att det vet även de som precis nyligen anlänt till Sverige. Ingen behöver sätta dem på en stol och berätta det för dem. <br />Jag tycker att det är dags att vi börjar respektera människan, som den unika och okränkbara varelse hon är oavsett hudfärg, språk eller åsikt. Ingen mår bra av daltande men alla mår bra av att bli respekterade som fullvärdiga människor.Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-66510887185440972082010-02-27T23:49:00.003+01:002010-02-28T08:52:58.515+01:00I have a dream!Idag skrev jag en kommentar i NA på deras hemsida under artikeln 3,8 miljoner ska sparas. Nedan följer inlägget:<br /><br />"I have a dream... sa en gång en man. Många trodde antagligen att han var helt från vettet. Vita och svarta skulle sitta vid samma bord? Ett enat Amerika? Men den som var med på den historialektionen vet att denna man verkligen var vid sina sinnen men han såg en annan verkligeht än den andra såg. Han vågade drömma. Han vågade tro på att Amerika hade mer att ge. <br />Vågar vi tro på Laxå? Vågar vi tro på en framtid där kommunfullmäktige tar beslut om att bygga nya bostäder för det är så många som vill bosätta sig här? Vågar vi tro på att vi måste bygga ett alldeles nytt dagis för de gamla är fyllda till bredden av gamla och nya Laxåbarn? Vågar vi tro att vi åter måste öppna skola i både Röfors och Tived igen? Vågar vi verkligen tro på vår bygds potential?<br />Med risk för att kallas både dum och naiv: Jag VÅGAR tro på Laxå!<br />Martin Luther King trodde på ett helt land. Jag tror på en hel kommun."<br /><br />Nu må ni tycka jag är dum, naiv, löjlig, att jag lever i en utopi osv, osv. Men vet ni vad... Det struntar jag i! Jag är sååå trött på att vi ska hållas tillbaka. Varför skulle inte vi i vår kommun kunna gå framåt? Varför är den ständiga trenden att gå bakåt? Jag vill inte vara en bakåtsträvare som, Sally Santesson sa så käckt. Jag vill vara en av dem som bidrar med det lilla jag kan göra för att vända denna negativa trend! Är du beredd att gå med mig? Är du beredd att slita lite ont? Är du beredd att bli kallad både dum och naiv? Om du är det så är vi i alla fall två och om två är det blir vi lätt fyra och fyra blir åtta och åtta blir 16 och 16 blir 32 och 32 blir 64 och 64 blir 120 och 120 blir 240 och 240 blir 480 och 480 blir 960 och 960 blir nästan 2000! Hur svårt kan det vara? Jag är helt övertygad om att nyckeln till Laxås framtid ligger i våra attityder och vad vi sår ut med vår mun. Klaga, gnäll och kritisera men gör det inte jämt och inte hur som helst. Gör det med stil och med konstruktivitet. Vänd sedan blicken åter framåt för att återfå fokus på Laxås framtid. <br /><br />I have a dream...Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-28947839066277276532010-02-18T09:39:00.003+01:002010-02-18T10:37:36.358+01:00GlesbygdenHej alla ni som brukar läsa min blogg och alla ni som besöker den för första gången! Ni är varmt välkomna till min lilla och ibland stora tankesnurra. Jag har en del strängar på min lyra, är mamma, hustru, syster, barnbarn, sonhustru (och lite till), jag är verksam (ibland även värksam...) sjuksköterska, hudvårdskonsult, föreläsare och politiker (kanske har jag glömt något). Idag tänker jag använda mig av den politiska sidan hos mig.<br />Jag är en politiker med ringa erfarenhet men med ett hjärta för den enskilda människan. Jag anser att alla människor har ett lika, unikt och okränkbart värde! Med denna människosyn som bas anser jag att varje människa har rätten på sin sida att välja var de vill bo. Vill någon bo i en stad ska de få göra det men vill någon bo i glesbygden ska de få göra det. Samhället ska kunna ge männsikan denna valfrihet. Därför vill jag som politiker verka för en levande landsbygd. Ensam kan jag inte detta, inte ens tillsammans med mina partikamrater klarar jag av att vända Sveriges centralisering till storstäderna, till småkommunernas huvudorter men om alla vi som tycker att det är viktigt att ha en levande landsbygd hjälps åt att påverka när det gäller attityden i denna angelägna fråga har vi en större möjlighet att vinna även våra motståndare över på vår sida.<br />I min hemkommun Laxå råder det ett rejält missnöje mot den nuvarande förda politiken i våra ytterområden. De är rädda för att besparingarna som måste göras kommer att drabba dem mest. Exempelvis frågar de sig "Vad händer om skolan läggs ned?" Ja, kan vi politiker verkligen svara på den frågan? Kanske... kanske inte... Men om vi går till oss själva kan vi kanske ana svaret. Om jag bodde i exempelvis Hasselfors, som jag faktiskt tidigare har gjort, hur skulle jag planera min framtid om skolan lades ner? Affären har redan lagts ned sedan några år tillbaka. Den har visserligen ersatts med en närbutik men tyvärr har den inte möjlighet att ha ett stort utbud, vilket tvingar innevånarna att åka till tätorten eller till någon grannkommuns affärer för att göra sina större inköp (=inkomstförluster för kommunen). Hasselfors Garden flyttade sin verksamhet till Örebro, vilket minskade på jobbutbuden på orten. Om nu skolan också skulle läggas ned skulle detta innebära att barnen redan från skolstarten skulle få börja åka buss in till Laxå tätort. Nu tycker jag inte att bussåkandet i sig är problemet, utan åt vilket håll bussen går (kommer till detta senare). Varken min man eller jag jobbar i Hasselfors och får alltså åka till jobbet, åka till affären, barnen får åka till skolan och många av våra fritidsaktiviteter har vi i Laxå tätort. Troligen skulle vardagslivet bli lite enklare om vi valde att flytta in till Laxå. Oavsett hur fint och vackert samhället Hasselfors än är så krävs det en hel del av oss som familj att bo kvar.<br />Men om vi nu vänder på det hela. Om en skola i kommunen ska läggas ned och vi väljer att behålla skolorna i Hasselfors och Finnerödja, skulle detta innebära att några barn skulle få åka buss varje dag i alla fall. Men som sagt bussåkandet är inga problem för nu går bussen åt ett annat håll. Låt säga att Kanalskolan läggs ned och det antal barn som skulle ha gått där får åka till Finnerödja och Hasselfors... skulle de ta skada av det? Nej, det tror inte jag och i alla fall inte mer än vad barnen i Finnerödja och Hasselfors skulle. Orterna Hasselfors och Finnerödja skulle glädjas över att sin skola, som nu är mer levande än på länge. Större resurser skulle behöva läggas där och jag tror både elever och lärare skulle tjäna på detta. Föräldrarna till barnen i Hasselfors skulle kunna känna sig mer trygga i tillvaron. Föräldrarna i Laxå skulle nog upptäcka mycket av fördelar med den lilla skolan och det lilla samhället. Jag tror faktiskt inte att det skulle kännas som en lika stor katastrof för Laxåföräldrarna att ha sina barn i Hasselfors respektive Finnerödja som det skulle kännas för Hasselfors- och Finnerödjaföräldrarna att ha sina barn i Laxå. En annan vinst, som är en enorm vinst, är att invånarna i våra ytterområden skulle få känna sig som en del i vår kommun. Jag tror nämligen att de alltför många gånger har känt sig åsidosatta och bortprioriterade.<br />Dessutom tror jag att denna lösning på det minskade elevantalet skulle bidra till en bättre sammanhållning i vår kommun och en bra sammanhållning leder till ett gott boendeklimat och det smittar. Ser människor som bor utanför vår kommungräns att vi trivs och mår gott tillsammans vill också de vara med om de bara får. Och det får de väl...?!<br />Detta var lite av mina tankar och ståndpunkter, som jag tror inte skulle kosta kommunen speciellt mycket. Skolskjutsar blir det ju åt båda hållen. Renovering av skolor blir det också oavsett om vilken skola vi väljer. Jag tycker att ekonomerna skulle räkna på denna lösning eller vad tycker ni?Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-79995856410486799702010-02-02T08:00:00.003+01:002010-02-02T08:25:33.564+01:00Uppdateringarnas tidHej alla vänner!<br />Upptäckte att jag fortfarande var 39 år enligt denna blogg. Trevligt i och för sig men jag vill ju inte bli tagen för en lögnare så det är väl bäst att krypa till korset och bekänna att jag har fyllt mina 40. Så nu är det dags för mig att börja leva livet... för visst är det väl så att livet börjar efter 40?! Nåväl, för att vara riktigt ärlig... JAG HAR INGEN ÅLDERSNOJA!!! Bara så att ni vet och jag menar faktiskt det. Jag tycker faktiskt att det är skönt att ha några års livserfarenhet bakom mig och från botten av mitt hjärta är jag innerligt glad över att inte vara tonåring. Usch vad jobbigt det var när hormonerna hoppade upp och ner och gjorde mig som den värsta studsbollen i humöret! Jag kan inte för mitt liv tro att klimakteriet kan var så. Jag har ju förstått att så kallade vallningar är i princip ofrånkomliga, man märker ju på andra underbara kvinnor som befinner sig ca 10 år + från min ålder att dörren åker lätt upp trots 15 minusgrader ute och de är fortfarande varma! Helt otroligt. Jag förstår i alla fall då att jag inte har drabbats av denna åkomma i förtid. Den sista tiden har jag frysit konstant, oavsett 3 minus, 25 minus eller 21 plus inne. Det finns väl en del andra tecken på att jag fortfarande är fertil.<br />Nej, nu måste jag jobba lite; ska skriva ett litet PM om vad min föreläsning innehåller i korta drag. Sedan ska jag skicka ut det till blivande kunder.<br /><br />Ha en underbart skön dag alla 40+ och 40- oavsett klimakteriebesvär eller ej!<br />CathrineSyster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-35397317603707039282009-11-13T08:01:00.003+01:002009-11-13T08:56:38.560+01:00Vila i Kungens famn<strong>Hej igen!</strong><br />Det var länge sedan sist! Jag har sett att det finns några trogna läsare av min blogg. Jag är så tacksam och det värmer mitt hjärta mer än vad ni anar. Trots att jag inte skrivit något sedan i maj har jag haft besökare i stort sett varje dag.<br />Mitt liv har sett lite trassligt ut under denna tid på många sätt. Kanske kommer jag att beröra en del av det, kanske inte. Hur som helst är jag en upprättgående homosapiens med både hjärna och hjärta, alltså en människa med både tankar och känslor.<br />Har ni någonsin varit med om att veta saker och ting i huvudet men inte riktigt låtit det ramla ner i hjärtat? Någon har sagt att den längsta vägen inte går runt jordklotet utan det är den vägen som går mellan huvud och hjärta. Det konstiga med denna väg är att det är de positiva saker som vi skulle må så bra av om de hamnade rätt ner i vår lilla hjärtegrop, som fastnar någonstans på vägen. De negativa sakerna däremot, som bara är destruktiva och skadar oss både mentalt och känslomässigt, de verkar äga en egen autoban till vårt känslocenter. Varför är det så? Varför kan vi (jag) inte ta åt oss av det positiva människor och Gud säger till oss? Varför suger vi (jag) istället in negativa vibbar så lättvindigt?<br />Jag skulle vilja lyfta fram den andliga och psykiska träningen här. Jag har upprättat en bok där jag skriver ner ner allt positivt jag ser och känner runt omkring mig vid ett givet tillfälle. Vid ett tillfälle stt jag på mitt arbete och gjorde en sådan övning. Det jag upptäckte då var att stolen faktiskt var ganska skön att sitta på, utsikten från den tredje våningen var vacker med tallarna som siluetter mot den blå kvällshimlen, vackra och tänkvärda tavlor hängde på väggen och en hel del andra saker. Det viktiga i en sådan övning är att bara fokusera på det som är positivt. Det negativa ignoreras. På detta sätt tränar vi vår varelse att se och tänka positivt. Gud vill att vi ska må bra. Han är godhet, kärlek och han har en sådan omtanke om dig och mig att hans hjärta blöder när han ser någon av oss må dåligt. Detta är så svårt att ta in, till och med i vår hjärna. Gud älskar dig och mig oavsett vad vi gjort!!! Han vill bara omfamna oss och ställa oss på fast mark igen när vi varit ute på gungfly. Inför honom är vi alla lika. Det finns inte en enda av oss som kan berömma oss av att vi är felfria. Det enda Gud hatar är synden men den som syndar är föremål för hans kärlek. Allt som drar dig och mig bort ifrån denna älskande Gud får i detta sammanhang betraktas som synd. Detta betyder det är själva bortvändandet från Gud som är synd och inte i första hand det som man vänder sig till istället.<br />Hur som helst är det i alla fall ingen lätt sak att vara människa. För att man ska kunna få en positivare syn på tillvaron finns det en sak man behöver lära sig och detta är nog något jag behöver mer än andra just nu. Jag behöver lära mig att människor inte är perfekta och att de ständigt, om och om igen kommer att göra mig besviken. Jag behöver också lära mig att mer och mer kasta mig på Gud och låta honom omfamna mig i dessa stunder. Den senaste tiden har jag nog istället förebrått Gud och varit arg på honom för att han låtit mig gå igenom dessa svåra bitar. Jag har nog helt enkelt vänt mig bort ifrån Gud och inte låtit honom ta hand om mig (=synd). Förlåt Gud för detta!<br />Nu är det i alla fall skönt att åter få vara i hans famn och åtnjuta ett kungabarns favör! Vår Gud är ju Kungarnas Kung och Herrarnas Herre och jag är hans barn, alltså ett kungabarn!<br />Din vän CathrineSyster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-23578290987536695802009-05-21T23:10:00.003+02:002009-05-21T23:39:30.801+02:00I väntan på "myrr"<span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_0">Hello</span> mitt i natten... nästan i alla fall!<br />Sitter en stund framför datorn i väntan på att tröttheten ska anfalla mig som en blixt från en klar himmel (...har dock ej kollat om det är stjärnklart i natt).<br /><br />En del människor lider av åderbråck och andra av <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_1">skoskav.</span> Jag lider av <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_2">RLS</span> (=restless <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_3">legs</span> syndrom) men jag skulle vilja kalla sjukdomen "<span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_4">Nattsnoa</span>". På grund av att benen inte kan vara stilla snor man runt i sängen som om man befann sig mitt i en <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_5">svängom</span> i en gammaldans. Visserligen brukar man väl bli <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_6">omkramad</span> av någon manlig varelse då, vilket inte <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_7">försigkommer</span> i detta fall. Min gubbe skulle nog helst vilja sparka ut mig ur sängen, så han slipper bli sjösjuk i mina ständiga vändningar. Men hur lätt är det på en skala från 1-10 att ha benen alldeles stilla när de själva vill röra sig. Och i ärlighetens namn, jag klandrar dem inte: för vem skulle inte <span class="blsp-spelling-corrected" id="SPELLING_ERROR_8">försöka</span> fly om man råkat ut för en attack från en hel myrstack. Tro mig jag vet hur det är att fly från myror, jag har nämligen råkat sätta mig i en <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_9">pissmyrestack</span> en gång!!! Enda stället att bada dem av mig var i salt havsvatten. Det sved gött, ska ni veta!<br />Men dessa myror som gästar mina ben varje kväll nu för tiden är inte vilka myror som helst. Nej du! Dessa envisa <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_10">rackare</span> de nöjer sig inte med att vara utanpå kroppen, de vill borra sig djupt in i köttet. <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_11">Vadernas</span> muskler verkar vara deras favoritställe. När vi andra ska sova, då börjar deras dagsverke! Vad de pysslar med därinne, det förtäljer inte historien. Men det <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_12">känns</span> som om de har ett fasligt <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_13">sjå</span> i alla fall. Bråttom , bråttom!!! Härs och tvärs genom benen springer de!<br /><br />Men lov, pris och tack till läkarvetenskapen som kommit på ett läkemedel som får dessa små tyranner att somna! Ha, Ha, Ha!!!!!!!!!! Läkemedlet heter <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_14">SIFROL</span> (=Stor Intelligent <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_15">FRedsstyrka</span> <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_16">On</span> <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_17">Legs</span>). Dock har denna mirakelmedicin biverkningar som alla andra preparat. Ca en timme efter intagandet av detta fantastiska <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_18">myrrmedel</span>, sover inte bara myrorna i benen utan även jag. Tröttheten och strax därpå sömnen kommer verkligen bokstavligt talat som en blixt. Just nu är det väl ca 40 minuter sedan jag tog mina 2 1/2 tablett, så inom 20 minuter bör jag ha gjort mig redo för sängen. Så nu går jag till <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_19">toan</span> för att <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_20">borsta</span> tänder, tvätta ansiktet, kissa och dricka lite vatten. Gubben min han snarkar nog redan med yngsta dottern bredvid sig. Vi får väl se om det finns plats kvar till mig eller om jag får inta soffan inatt?!<br /><br />God natt!Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-73326681192134860982009-05-14T19:31:00.004+02:002009-05-14T20:02:13.686+02:00Halva livet giftSom ni kanske har märkt har Syster Cathrine haft lite annat att göra än att blogga; slutklämmen på studierna, småbarnsgöra, det egna företaget och jobbet i Degerfors. Men nu sitter jag en stund i lugn och ro på mitt kontor. Detta kontor har blivit en oas för mig. Det är tyst, ensamt och rofyllt. Precis vad en mamma kan behöva för att ladda batterierna igen.<br />Mina barn, i alla fall tre av dem har hunnit fylla år. David är nu 19 år fyllda, Adina är 3 och Levi har hunnit avverka sitt första år. Fantastiskt! Andréa får vänta tills september för att få gå in på sitt sjuttonde år. Jag själv får nog börja att förbereda mig på min nästa födelsedag, som infaller i början av nästa år. Då fyller jag tydligen 40 år. Ska man fira det eller...? Jo, det är klart! Man ska ta alla tillfällen i livet och göra dem till en fest, så varför inte min 40-årsdag?! Kan man fira att det är vanlig fredag och slutet på en arbetsvecka, som sker 52 gånger per år, så kan jag i alla fall fira min 40-årsdag. Denna händelse kommer ju trots allt inte att upprepa sig. Jag har i alla fall inte hört talas om någon som fyllt 40 år flera år.<br /><br />Hoppsan nu gick jag visst händelserna i förväg. Det är ju hela åtta månader kvar tills dess. Jag borde kanske koncentrera mig på den 27 maj i stället. För 20 år sedan, den 27 maj, stod jag vitklädd med en fin liten bukett i handen och på en röd matta trippade jag in i Pingstkyrkan här i Laxå tillsammans med min man. Hand i hand på väg in i äktenskapets förlovade land, lovandes inför Gud och människor en livslång trohet mot varandra, gick vi fram till altaret, knäböjde och sa JA till varandra. Jag minns det enorma lyckorus jag kände då. Jag var utan den minsta tvekan den absolut lyckligaste kvinnan i världen! Den känslan har kommit och gått sedan dess, men ringarna finns kvar, vänskapen har bestått och fyra barn säger kanske något om vårt förhållande...?! Idag är jag kanske inte överstormande jätteförälskad men Krister är och förblir min bästa vän. Vi har alltid kunnat prata med varandra oavsett hur vi har känt oss. Dessutom har han varit min stora trygghet och en oerhörd hjälp i kampen med mina inre "demoner". Jag kan inte räkna alla de gånger som Krister timme efter timme suttit och tröstat mig när ångesten har bundit mig och försökt att kväva mig till döds. Tack!!! Utan dig Krister hade jag nog varit som en spillra på ett mörkt och stormigt hav.<br /><br />Nej, nu måste jag nog avsluta. Jag tänkte faktiskt plugga en stund. Jobbar hela helgen så något pluggande då är nog inte att räkna med.<br /><br />Ha en underbar vår och försommar. Förhoppningsvis kommer blogginläggen lite tätare framöver.Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-36674070244492770482009-04-05T14:05:00.003+02:002009-04-05T14:17:07.842+02:00Frestelserna duggar tättTårta, sockerkaka, kladdkaka, grädde, kex... mums... Frestelserna haglar tätt denna månad. Idag firas min 19-åriga son David. Sen är det påsk (=godis för familjen). På annandag påsk fyller Adina 3 år och den 23 april är det dags för Levis 1-årsdag. Just nu håller jag på att intala mig själv att godis är äckligt och tårta är förfärligt vidrigt sliskigt. Kakor och annat kaffebröd smakar skit. När vi pratar påskmat är det underbart med ordet lagom och ägg ska ju vara riktigt nyttigt.<br /><br />Skämt åsido (fast med lite sanningshalt ändå) ska jag nog klara påsken och fördelsedagarna ändå. Jag sak innan förestående kalas bestämma mig om och i så fall vad och hur mycket jag tänker äta/smaka av. Idag ska jag ta en tunn tårtbit av Sveas Wilmastubbe-tårta. Den har jag aldrig provat och därför har jag valt ut den. Om den smakar illa eller inte så gott som jag nu inbillar mig att den gör, kommer den inte att utgöra några större frestelser i framtiden. Så ännu återstår hoppet!<br /><br />Ha en skön söndag och må så gott!<br />CathrineSyster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-75346610746753199592009-03-22T20:27:00.003+01:002009-03-22T20:53:21.050+01:00Fåfäng och tanklösÖgonen är tunga som bly. Jag nästan somnar vid skärmen. Sitter på mitt kontor och försöker författa mitt examinationsarbete. Uppgiften under denna delkurs innebär att förbereda en halv dags föreläsning om stress- och stresshantering för en arbetsgrupp. Ju mer jag försöker ju mer inser jag att en halv dag är riktigt snålt med tid. De hinner ju knappt nosa vid ämnet. Meningen är att vi ska försöka vaska fram det allra väsentligaste för den målgrupp vi valt. Vad detta känns STRESSANDE!!! Mental träning... inte fokusera på det negativa utan bara fokusera på det positiva och javisst ja... inte använda ordet "inte". Puh... Det blir nog bra. Nog om detta.<br /><br />Jag måste bara få dela med mig till er om en oroligt dum, naiv, fåfäng sak jag gjort. Ni vet ju hur huden ser ut på de flesta vid denna tid som inte solar solarium... Ni vet säkerligen också att skinnet är ännu vitare på dem som även inte solar så mycket under sommaren... Jag tillhör den kategorin som anser mig för snål att sola solarium och jag är för rastlös för att sola under solen på sommaren, vilket innebär att jag hör till det vitare släktet på jorden. I torsdags bad Andréa mig att jag skulle följa med henne och sola solarium, vilket jag till slut gjorde och uppskattade verkligen stunden med min dotter och att hon ville göra detta med mamma. Dessutom var det faktiskt riktigt skönt. Till saken hör att jag trots mitt vita skinn, min medicinska utbildning, mina egna predikningar om hudcancer lägger mig i solariet, sätter timern på 30 minuter. Jag fick det finaste (nyaste rören troligen) av solarierna och som tur var insåg jag att ansiktkanonen nog var bäst att låta bli eftersom jag inte solat på länge. Vad jag inte tänkte på var att resten av solariet verkade som en jätte helkroppskanon på min vita kropp, speciellt min vita mage. Dagen efetr denna upplevelse vandrade jag runt som en levande tomat med vita ögonhålor. Tur att jag just inhandlat en foundation. Det var min smala räddning att klaar mitt offentliga liv. Magen var zebrarandig där hudbristningarna efter fyra barn var skinande rosa på röd botten. Så vackert!!! Dessa doldes dock lätt med vanliga kläder (skavande kläder). Sedan denna dag har solklådan och den smärtande solbrännan funnits vid min sida. Nu börjar den väl ge vika tror jag... Nåja, jag får väl sammanfatta min lilla fadäs med "ska man va´fin får man lida pin" eller "det man inte har i huvudet det har man... inte alls (vett)" Men jag kommer nog att sola igen men i ett annat solarie eller under en kortare tid. "Bränt barn skyr elden" skulle man kunna säga eller "övning ger färdighet".Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-12198366541362422272009-03-09T07:57:00.003+01:002009-03-09T08:14:09.247+01:00Munchen...Ja, då har jag sett till att min son kommit i bilen för att ta sig till tåget som tar honom till bussen som går till flygplanet som flyger till Munchen. Suck... Ibland tror jag att vara ute i sista minuten är en slags sport ungdomar har för sig. Undrar om de vet vad de utsätter ett modershjärta för?! Jaja, nu sitter han väl på Swebus i alla fall. Han ska tillbringa fyra veckor i Munchen för att göra sin praktik. Spännande... Vi andra får harva på i vardagens lunk. Ja, lite avundsjuk är jag nog och Andréa är det definitivt! Småbarnen bryr sig inte för de vet ju inte vad de går miste om. Dessutom har ju de en otrolig förmåga att leva i nuet och njuta av det. Vi borde lära oss mer av dem. Vad Krister tycker och tänker vet jag inte. Han lunkar på som vanligt och har fullt upp med både ditt och datt.<br />Idag är Krister pappaledig och jag har min "Din Syster-dag". Morgonen startar med förberedelser för kvällens kurs. Sedan har jag ett möte inbokat och eftermiddagen är vikt åt planering. Åh, vad jag önskar att jag hade mer tid till att bygga upp mitt företag. Kanske tiden skulle finnas om jag hade någon slags finansiering för att ta ledigt för att jobba med min firma. Det är verkligen svårt innan man fått snurr på företaget.<br />På tordag och fredag är det dags för Universitetet igen. Tyvärr har jag inte hunnit med det jag föresatt mig att göra. Det känns inget vidare bra... men det är bara och bita ihop och inse att jag gjort mitt bästa under rådande omständigheter.Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-18529109062190122702009-02-28T13:36:00.003+01:002009-02-28T13:51:49.984+01:00Sol, snö, pulka och jobbVilket underbart väder det är idag. Just nu väntar Krister och jag på att de små barnen ska vakna efter sin ljuva middagslur. Vi tänkte ta en tur ute i naturen på den snöklädda marken. Pulkan kanske får användas en del idag. Medan jag skjutsade "stordottern" till Örebro och <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_0">Behrns</span> Arena, packade Krister iordning lite matsäck. Det är väl bäst att passa på att njuta av det lilla som är kvar av vintern. Inte för att jag tycker illa om våren men när det är sådana här soliga vinterdagar kan man inte bli annat än glad över att få bo på en plats där alla fyra olika årstiderna får upplevas på detta sätt. Däremot får jag väl lov att erkänna att varje dag känner jag inte så här. Många är de dagarna jag skulle vilja bo i ett land med en mycket högre medeltemperatur än vad Sverige erbjuder.<br />Efter denna tur väntar arbete och idel arbete för mig. Skolan har jag inte gett tillräckligt med tid och nu börjar inlämningsuppgifter och examinationsuppgiften knacka på dörren... eller rättare sagt BULTA på dörren. Jag antar att om jag inte börjar ta itu med detta går nog dörren sönder och det vill jag inte. På måndag har jag även ett nytt kurstillfälle som väntar, som också behöver en del omsorg från min sida i form av förberedelser. Så istället för att anamma strutsmentaliteten som jag <span class="blsp-spelling-corrected" id="SPELLING_ERROR_1">hittills</span> gjort ikläder jag mig nu en tjurfäktares egenskaper och "tar tjuren vid hornen" och sätter igång med att bocka av från "<span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_2">att-göra-listan</span>". Det brukar ju faktiskt kännas riktigt behagligt efteråt.Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-62153165731901863592009-02-23T21:55:00.002+01:002009-02-23T22:19:28.183+01:00Glad, gladare, gladast!!!Sitter just nu och summerar min andra lektion i kursen "Övervikt hamdlar om känslor" som startade för en vecka sedan. Ett introduktionstillfälle och lektion 1 har avklarats. Allt känns riktigt bra.<br />Tankarna går ofrivilligt eller kanske frivilligt med häpnad och förvåning tillbaka 1 1/2 år. Om någon berättat för mig då vad jag står i idag hade jag aldrig trott dem. Jag hade inte ens vågat drömma om detta fullt ut då. Vid den tiden var jag en annan människa mot vad jag är idag. Osäker på mig själv, otrygg, ställde alldeles för höga krav på mig själv som jag inte hade förmågan att leva upp till. Idag bestämmer jag över mitt eget liv i mycket större utsträckning. Jag trivs med mig själv, de flesta dagarna i alla fall. Förr var de dagarna lätt räknade (=mycket få i antal). Idag tackar jag Gud för att jag fick förmånen att "gå in i väggen". Utan den frontalkrocken med mig själv, min bakgrund och mitt självdestruktiva sätt att hantera mitt liv hade jag aldrig stått här idag. Idag känner jag mig GLAD, GLADARE, GLADAST!!! Euforisk!!! Och det bästa av allt är att jag kan med ett ärligt hjärta säga att: DET ÄR JAG VÄRD!Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-41120409762736680442009-02-14T12:45:00.003+01:002009-02-16T21:55:22.479+01:00Lokalfrågan är löst!Hej alla glada vänner i cyberrymden!<br /><br />Jag har precis tagit mig lite kvällsmat och kände för att sätta mig en stund framför datorn för att sammanfatta min dag.<br /><br />Idag är det måndag. Jag har haft en "Din Syster-dag", vilket innebär att Krister är pappaledig och jag jobbar med mitt företag. Jag har varit på hembesök på förmiddagen, förberett min första lektion i kursen "Övervikt handlar om känslor" och jag har FÅTT TAG PÅ EN LOKAL!!! Hallelujamoment!!! Jag hyr ett möblerat rum på Hemgården. Det känns så skönt att det ordnat sig. Nu kan jag börja ta emot mina patienter/kunder på en egen mottagning. Fantastiskt! Kvällen har jag tillbringat på Kunskapens hus i Laxå, där jag höll den första lektionen i Stahremetoden. Jättekul och inspirerande! Ser redan fram emot nästa vecka när nästa träff är.<br /><br />I skolan är vi ju inne i ämnet stress och stresshantering samt mental träning. Vi har en hemuppgift som består i att under 15 tillfällen lyssna på en avslappnings-CD och i samband med det föra lite av en dagbok hur vi går tillväga och upplever detta. Idag kände jag verkligen hur stressen lyfte mig till en nästan olidlig nivå och jag kände mig i otroligt stort behov av att kunna slappna av. Jag tog då min bärbara CD-spelare och lommade iväg till sovrummet för en stunds avslappning. Om jag var trött eller inte vet jag inte men slappna av kunde jag i alla fall. Det var så skönt!!!<br /><br />Jag ska nog inreda mitt nya kontor med en vilfåtölj tror jag... eller kanske ha en ihoprullad tunn madrass i garderoben att ta till vid behov. Fåtöljen kan jag dock använda till läsfåtölj också. Jag gissar att en hel del av mitt skolarbete kommer jag att utföra i min nya lokal. Det är liksom lite lättare att komma till ro utan hög tonårsmusik, barnskrik och manstjatter. Det som annars tar 3 timmar för att studera hemma kommer nog bara att ta halva tiden där. Bra investering tycker jag och jag tror att hela familjen mår bättre av att jag fokuserar på en sak i taget. Att prioritera kvalitetstid är viktigt för oss just nu!<br /><br />Vi ses igen!<br />CathrineSyster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-63658290160315708712009-02-11T10:39:00.003+01:002009-02-11T11:37:25.955+01:00Männikolivets okränkbarhetJag tror att alla människor har ett lika värde, att de mänskliga rättigheterna gäller för alla, från det minsta lilla embryo till den äldsta människan på jorden. Jag tror att alla människor kan förändra sig om de vill och får den hjälp de behöver. Därför <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_0">exkluderas</span> ingen ifrån de mänskliga rättigheterna. Alla har vi varit små barn, alla har vi en gång fötts. Alla har vi varit helt beroende av andras välvilja och omsorg för att kunna överleva.<br />I studier har man sett att på barnhem är överlevnadschansen störst hos de barn som ligger närmast dörren och får den största kontakten med personalen, en klapp på kinden, lite smek och barnet har blivit sett. De barn som fått minst uppmärksamhet, minst kroppskontakt överlever inte i samma utsträckning. Varför är det så? Jag tror att det beror på att vi är människor, som är <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_1">skapta</span> att ha kontakt med andra människor. Vi är inte bara en kropp som behöver mat, kläder och god hygien för att överleva. Nej, vi är <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_2">skapta</span> med en själ, som gör oss till de individer vi är. Vi behöver varandra för att få våra behov <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_3">tillfredställda.</span> Men vi är även andliga varelser med andliga behov. Vi vill skapa, upptäcka världen och inte bara leva vårt liv på instinkter. Det lilla barnet är behov av mat, kläder, hållas ren men det är också behov av fysisk beröring, kärlek, någon som visar hur värdefull han/hon är.<br />En ovillkorlig kärlek utan gränser är en av de mänskliga rättigheter vi alla är i trängande behov av. När något går fel i livet, när vi misslyckats så fullständigt att vi inte ser någon utväg, när vi tycker oss stå helt ensamma och alla vänner, nära och kära vänt oss ryggen, då är vårt behov av denna villkorslösa kärlek helt avgörande för vår överlevnad. Men finns det någon på denna jord som kan ge oss denna villkorslösa kärlek? Kanske det inte finns någon människa med dessa egenskaper men det finns en Gud, som är kärleken personifierad. Med en helt villkorslös kärlek utan motprestationer, helt <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_4">utgivande</span> och förlåtande omfamnar han oss i dessa svåra stunder. Det finns dock en liten hake... även om han älskar oss med denna villkorslösa kärlek tvingar han sig inte på dig och mig. Han erbjuder oss denna enorma <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_5">omfamning</span> men skulle aldrig tvinga dig upp i hans famn. Om du väljer att inte komma till honom, älskar han dig på avstånd istället. Gud älskar alla människor lika mycket oavsett vilka de är. Han älskar alla människor, från det minsta embryo till den <span class="blsp-spelling-corrected" id="SPELLING_ERROR_6">äldsta</span> människan på jorden. Han älskar dig oavsett vad du gjort i ditt liv, alla dina misstag vet han om och ändå är hans kärlek villkorslös. <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_7">Oh</span>, vad jag är tacksam för att samma sak gäller för mig! Så mycket fel jag gjort, så många människor jag sårat och alla hemska saker jag både tänkt göra och har gjort... och ändå anser Gud att jag är värdig hans kärlek!<br /><br />Denna kristna <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_8">människosyn</span> innefattar tron på att varje människa besitter en inneboende kapacitet till att förändras och växa som människa. En dålig start i livet kan få ett gott slut. En <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_9">vilsen</span> människa kan komma rätt i livet. En brottsling kan bli en medborgare som gör rätt för sig i alla lägen. Det ofödda barnet, <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_10">barnhemsbarnet</span>, det barn som växer upp i en kärleksfattig miljö kan bli en människa som förändrar världen, som gör vårt samhälle till en mycket bättre plats att bo på.<br /><br />Därför tror jag att människovärdet borde vara inlagt i vår grundlag. Då vi människor inte är kapabla att älska varandra villkorslöst och inte alltid är beredda på att låta andra människor få en ny chans, borde lagen träda in som en skyddsmur mellan oss. Detta skulle göra att vi såg till att det fanns bättre rehabiliteringsmöjligheter för den som misslyckats i livet. Kanske skulle vi tillåta alternativa behandlingar när de traditionella misslyckats. Vi skulle nog också se till att hjälpa varandra på ett mer påtagligt sätt när vi ser någon fara illa och värna om de människor som inte kan göra sin r<span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_11">öst</span> hörd.<br /><br />Du är en människa och ditt liv är <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_12">okränkbart.</span> Du är lika mycket värd som den som kommer att lösa cancergåtan!!!Syster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8013187536166555270.post-82247886091958653382009-02-10T17:44:00.006+01:002009-02-11T10:39:26.111+01:00Lokal sökes med ljus och lykta!!!Lokalfråga??? Jag söker en lokal till min verksamhet. Jag önskar en lokal med toalett och pentry. Den skall vara stor nog att samla ca 14 personer runt ett konferensbord. Jag vill även ha plats för ett skrivbord och bokhylla. Eftersom min verksamhet fortfarande befinner sig i startgropen är ekonomin begränsad men samtidigt är det svårt att få lönsamhet utan att ha en lokal. Jag önskar tid och ekonomiskt utrymme att kunna få "Din Syster" att växa. Det vore även väldigt roligt att ha en kollega, en likasinnad att bolla idéer med. Jag saknar dig..... var du nu finns? Om du finns?<br /><br />Idag har jag varit på ett arbetsplatsbesök och intervjuat en person med personalansvar. Det var en uppgift från Universitetet. Intervjun handlade om stress och stresshantering. Mycket intressant.<br /><br />Ikväll ska jag gå på möte på Bodarne lunchrestaurang. Erik Edin-stiftelsen håller möte där var tredje tisadg kl. 19. Sång och vittnesbörd om vad Jesus gjort i människors liv är alltid intressant och glädjande. Jag ska hämta upp två väninnor på vägen dit, som också ville följa med. Kul!<br /><br />Nu kom Krister hem, så jag ska försöka umgås med honom en liten stund innan jag åker iväg.<br />Hej då!<br />CathrineSyster Cathrinehttp://www.blogger.com/profile/05494553568234203249noreply@blogger.com0