31 augusti 2008

Funderingar

Jag blir både nyfiken och glad när jag ser att så många tittat in på min blogg. Det är lite av ett äventyr och en utmaning att skriva till en okänd publik. En del av er kan jag nog gissa vilka ni är medan vissa av er förmodligen är helt okända för mig. Det vore väldigt roligt om ni ville skriva en liten hälsning i gästboken som finns till höger. Annars kan ni ju alltid skicka en kommentar eller ett e-mail. Naturligtvis är det frivilligt... men jag skulle verkligen uppskatta det. Om ni undrar över något får ni gärna skicka en fråga till mig. Det kan gälla vad som helst. Jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att svara på dem.

Ha en fortsatt skön kväll!

Cathrine

30 augusti 2008

Trötta tankar

Sitter en stund framför datorn. Vill ju gärna att min bloggsida ska se så bra ut som möjligt. Jag har ju lovat att lägga ut adressen till den imorgon, i NA-bloggen. Just nu far tankarna runt som en tornado i huvudet. Alla intryck under dagen blandar sig med grus i ögonen, frusna fötter och funderingar över morgondagen. Idag har jag varit på Sannerudsmarken med en vän. Lilla Levi fick också följa med. Han sov sig igenom nästan hela marknaden. Det var nog skönast för honom. Det var så oerhört mycket folk i år. Fint väder lockar verkligen människor ut ur sina stugor för att trängas på Sanneruds gågata i timmar. Vad konstiga vi människor är! Hur som helst, efter att ha parkerat nästan nere vid Undens strandkant följde vi strömmen av shoppinghungrande marknadsbesökare och nästlade oss in i folkvimlet med barnvagnen. Zickzackade framåt och gjorde väl genomtänkta stopp vid diverse stånd. Undrar hur många hälsenor och blåa tånaglar jag orsakade. Om du är en av dem... Förlåt mig! Försökte hitta en handväska. Jag tänkte att då skulle nog Krister bli glad. Han skulle då kanske slippa oroa sig över var mina nycklar och plånbok är. Han säger att jag har en enorm förmåga att förlägga dem men jag bara gömmer dem för mig själv. Tyvärr hittade jag ingen som matchade mig och mina behov. Jag vill ha en liten väska men tillräckligt stor för att rymma Bibel och plånbok. Den ska vara svart och lite tuffare stil och absolut inte tantig (jag är bara 38 år). Tro nu inte att jag kom hem tomhänt. Nej då, med mig hade jag både klädnypor och fem par strumpor. Inte dåligt va´?
Oj, vad jag kom igång och skriva då. Det är bäst jag slutar nu så det finns lite kvar att skriva i min avslutningsblogg på NA-webben i morgon.

29 augusti 2008

Fotspår i sanden

Jag skulle vilja börja min nya blogg med att citera en okänd författare. Det denne skriver stämmer jag in i fullständigt och sanningen i denna text bär mig genom livets svårigheter men också under de lyckliga stunderna.

"En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."