Idag har mina småbarn väckt mig en timme tidigare än vanligt. De har väl en inbyggd klocka i sig och bryr sig inte ett skvatt om att det är vintertid som gäller nu. Suck! Gäsp! Just nu sover de men som ni säkert förstår gör inte jag det. Adina brukar inte sova vid den här tiden men hon har somnat i ren ilska. Hon blev tvärarg för att
jag reste mig från en stol för att svara i telefonen. Skrek gjorde hon konstant medan jag försökte att använda mina öron på bästa sätt för att höra vad farmor ville i telefonen. Kunde dock lista ut ärendet och vi fick avsluta samtalet så att jag kunde återgå till att ta hand om Adina. Hon fortsatte att skrika för att hennes vilja inte gick att driva igenom och jag placerade henne på hennes rum och med tutte och snutte som tröst somnade hon i sin säng. Det är verkligen hårt att få sitt ego tuktat men vi ska alla den vägen vandra och så även min envisa dotter. När hon vaknar är hon helt annorlunda och säger säkert att: "Nu är jag glad." Då menar hon förlåt och naturligtvis är hon förlåten. Det var hon redan när hon skrek. Jag älskar henne ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar