Trygg visshet

"HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus
evinnerligen."

Ett kapitel i Bibeln (Psalm 23) som beskriver vem Jesus är för mig. Det är så tryggt att veta att han alltid finns hos mig, i både goda och onda dagar. Jesus bär mig i de svåra stunderna och vandrar med mig när jag är glad. Han lämnar mig aldrig. Allt har jag när jag har honom, trygghet, ro, harmoni, kärlek, frid... ja, listan kan göras hur lång som helst. Tack Jesus för att jag får vara din!

God natt!
Cathrine

Brottningskamp med mig själv

Från blogguppehållet igår till ett blogginlägg idag av högsta dignitet. Nej, jag bara skojade. Det blir et helt vanligt, ordinärt, mänskligt och vardagsnära inlägg. Just nu sitter Adina bakom min rygg och leker någon konstig lek som inte vi vuxna förstår och emellanåt kommer det frågor som "vad gör du?" och "vad är det där?". En del saker är lättare att svara på medan andra är helt omöjliga att hitta svaret på..... Var tvungen att avbryta mitt bloggande en stund för att trassla ut henne från armstödet. Hon hade lyckats fastna under armstödet på något underligt vis. Det gick att få loss henne utan skruvmejsel och avbitartång. Tack och Lov! .....
Nu kom Krister och tog hand om henne. Det är meningen att jag nu ska övergå till mitt projektarbete i folkhälsovetenskap men jag vill ju så gärna göra något annat just nu. Jag har till och med dammsugit och torkat golvet för att hitta en ursäkt att inte sätta mig. Tänk vad mycket tråkiga saker som helt plötsligt nästan blir roliga. I normala fall tycker jag städning hör till de absolut tråkigaste uppgifter som existerar i ett hem. Tvätta och diska är helt ok, dock ej jättekul, men i alla fall ok. Nej, jag får nog sluta nu. Projektarbetet upphör ju inte att existera bara för att jag låtsas som det. Det är precis likadant med Gud, han finns lika mycket även om vi inbillar oss att han är en uppdiktad figur och skapad av oss människor. Kontentan av detta resonemang blir alltså: "Cathrine, acceptera fakta och be Gud om hjälp att hitta inspiration för ditt projektarbete. Varken Gud eller projektet rymmer från dig!"

Vi ses!
Cathrine

Sovande gullunge!

Igår blev det inget bloggande men det blev en massa annat istället och så får det lov att vara emellanåt.

Idag har mina småbarn väckt mig en timme tidigare än vanligt. De har väl en inbyggd klocka i sig och bryr sig inte ett skvatt om att det är vintertid som gäller nu. Suck! Gäsp! Just nu sover de men som ni säkert förstår gör inte jag det. Adina brukar inte sova vid den här tiden men hon har somnat i ren ilska. Hon blev tvärarg för att jag reste mig från en stol för att svara i telefonen. Skrek gjorde hon konstant medan jag försökte att använda mina öron på bästa sätt för att höra vad farmor ville i telefonen. Kunde dock lista ut ärendet och vi fick avsluta samtalet så att jag kunde återgå till att ta hand om Adina. Hon fortsatte att skrika för att hennes vilja inte gick att driva igenom och jag placerade henne på hennes rum och med tutte och snutte som tröst somnade hon i sin säng. Det är verkligen hårt att få sitt ego tuktat men vi ska alla den vägen vandra och så även min envisa dotter. När hon vaknar är hon helt annorlunda och säger säkert att: "Nu är jag glad." Då menar hon förlåt och naturligtvis är hon förlåten. Det var hon redan när hon skrek. Jag älskar henne ju!

Sköna Helg!

Helg och Krister är ledig från jobbet. Det är ganska skönt, jag får lite avlastning med barnen och kan ägna mig åt en del arbete och annat smått och gott. Adina älskar när Krister leker med henne.
David blev iadg väckt av Adina på ett för honom inte alltför roligt sätt. Hon älskar att springa och fram och tillbaka på övervåningen sprang hon under sprudlande glädjetjut. Stamp, stamp.... uiiii!!! ...... TYST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! skrek David tillbaka. Pappa diplomat stängde köksdörren och förklarade för Adina att hon precis väckt David med sitt springande och skrikande. Men Adina tog ingen större notis av detta utan kom på den geniala lösningen alldeles själv: "Jag kan springa på tå!" Ja, så kan det vara. Det är inte lätt att förena tonåringarnas dygnsrytm med småbarnens, i alla fall inte med vårt hus storlek. Suck!!!
Idag hade jag tänkt plugga hela dagen men så blev det inte. Visserligen har jag gjort annan nytta men nu börjar faktiskt stressen smyga sig på. Dags att göra upp en tidsplan och försöka hålla mig till den i största möjliga mån under den kommande veckan. Då kommer jag nog att ro projektarbetet iland.
Nej, nu ropar Krister om att en bajsblöja behöver avlägsnas från någons rumpa. Antagligen är det inte hans egen för det har han klarat av själv hittils. Jag får lämna er, mina kära bloggare, för lite skitgöra.

Vi ses!
Cathrine

Hippietanten

Ikväll ska jag på invigning av Hippitantens lokaler på Järnsvägsgatan. Hon har lokalen mellan Na:s kontor och Nerikes glasmästeri. Gå mer än gärna in på hennes hemsidor, http://www.hippietanten.se/ , http://www.rozzoartmusik.dinstudio.com/ , www.myspace.com/carinanyman för att läsa mer om både henne och projektet Hippietanten. Hon har ett enormt hjärta för Laxå Kommuns ungdomar. Invigningen/Öppet hus börjar om sisådär 40 minuter i skrivandets stund, så det är bäst att jag låter fingrarna dansa fort över tangentbordet. På bilden nedanför finns Carina Nyman, alias "Hippietanten".

Idag gick jag hemmifrån vid ca 8.30 imorse för att ta Adina till dagis. Promenaden dit tar ca 30 min. Skönt att börja dagen med en frisk fläkt. Det BLÅSTE ganska mycket men det var varmt. Sedan gick jag till kyrkan på förmiddagskaffe. Trevligt! Efter det var det dags för mat och varför inte ta ytterligare en promenad till Bodarne för att inta kocken Lennarts utsökta fisk med tzatziki? Mmmmm!!! Sedan bar det hemåt igen med hjälp av bensprattel. Det kan verkligen kännas så när man går fort. Det bara sprattlar under en, ungefär som när en katt går fort. När katter har bråttom syns knappt benen på dem, har du tänkt på det någon gång? På vägen hem tog jag vägen förbi svärmor och först vid ca 18.00 landade jag hemma. Vilken promenaddag! Jag ska nog åka bil ner till hippitanten om en stund eller kanske ska jag gå i alla fall. Jag kan ju ta en större bit smörgåstårta då... hihihi.

Städtanten

Städtanten här. Sonen kommer hem imorgon från de vackra norrländska trakterna. Denna gången kommer han inte på en fyrhjulig grön saab utan med vingar, åtminstone till Arlanda. Han säger att halkan har slagit till där uppe och hans vinterdäck får nog ta sig en tur dit upp emd bussgods inom det allra snaraste. Han hade visst hälsat på en av alla renar de har där uppe, dikesrenen. Allt gick bra och både han själv och bil är oskadda. Men modershjärtat måste medge att det känns betydligt bättre att han reser hem vingburen än på en slipprig väg med bil. Ikväll har det fejats på hans rum i källaren och spindlar, dammråttor och annat joks finns numera i dammsugarpåsens gömmor. Jag har även bäddat rent åt honom. Det känns skönt att få pyssla om honom lite när tillfälle ges. Det kommer ju tyvärr inte så ofta.

Jag får nog förbarma mig över döttrarnas rum snarast också. Det är tråkigt att snubbla på en det ena och en det andra. Dessutom gör det ont också! Att få pyssla om dem på detta sätt känns inte lika bra. Jag skulle hellre vilja sitta och kramas med dem en stund.

Manekäng

Idag ska jag på manekänguppvisning i Casselgården. Jag vet egentligen inte varför, har bara varit där en gång tidigare. Nåja, jag ska gå med syrran och det är väl därför jag vill gå. Det är roligt att få umgås med henne utan baranen någon gång. Vi behöver nog det både hon och jag. En annan anledning att gå dit är ju för de som ska gå manekäng. Det kan faktiskt vara riktigt kul att se vanliga människor, folk som man känner, bära plagg som de inte vanligen brukar.
När jag ibland har ramlat förbi något liknande evenamang på teven har jag förvånat mig över hur fula kläder kan vara. Den ena kreationen avlöser den andra i ett absurdum av konstigheter. Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja sätta på mig dessa kläder och gå ut på samhället. Folk skulle ju tro att jag var på väg till maskerad, utklädd till en uppsnofsad futuristisk bitch. Det är liksom inte jag riktigt! Nu är väl inte alla designare så extrema. Det finns ju faktiskt en hel del stilrena, snygga kläder med lite tuff approach också. Nu är ju inte jag någon expert på området, som säkert de flesta av er vet. Jag är en av många som anammar det nya modet när det börjar bli dags för nästa att ta vid. Man skulle kunna säga att jag är halvmodern eller halvomodern. Jag föredrar dock halvmodern, låter positivare, eller hur? Kvällens kläder faller mig nog i smaken skulle jag tro. Vad jag vet så har Mathildas i alla fall haft kläder som passat mig, i alla fall de på reastången. Haha...!

Vi kanske ses på Casselgården...
Cathrine

Oroa dig inte i onödan

"Var dag har nog av sin plåga." Fina och kloka ord. Tänk så mycket bekymmer vi skulle slippa om vi tänkte på detta. Vi har en tendens att oroa oss för vår morgondag. Kanske är det något vi skall uträtta då eller kanske vi bara känner en osäkerhet inför framtiden. Orsakerna kan vara många. Men om vi stannar upp en stund och tänker till, så kan faktiskt vår syn på morgondagen förändras. Göromålen som vi ska ta itu med under morgondagen finns kanske kvar och framtiden kanske fortfarande är oviss. Klokt är dock att låta morgondagens bekymmer vänta tills denna dag är förbi. Det kan ju faktiskt se helt annorlunda ut imorgon. Situationen kan vara förändrad och problemet som du oroat dig för kanske löste sig utan din hjälp eller det kanske inte ens inträffade. Om du då hade oroat dig hade du gjort det förgäves och det är ju bar onödigt. Nu säger jag inte att det är enkelt att leva på detta sätt, att aldrig oroa sig i onödan. Men jag tror att det är mödan värt att öva upp denna färdighet... Eller vad tror du?

Mitt lilla projektarbete är lätt att det får ta min oro i anspråk. Tankar bombarderar mig ideligen: "Kommer tiden att räcka till? Har jag förstått uppgiften rätt? Hinner jag med allt annat som behöver göras? Hur stort är egentligen detta arbete?" Ja, du förstår säkert min tankegång och den stressnivå som detta skapar. Hur gör jag då för att försöka hålla oron borta och jag menar verkligen försöka, för ibland klarar jag inte av det? Jo, jag tar en sak i taget. Jag har gjort en mall för projektplanen med överskrifter. Sedan fyller jag på den undan för undan. För mig får jag då en bättre struktur och jag ser den röda tråden lättare i mitt arbete. Ju bättre struktur, ju större kontroll. Sedan kan jag bara göra mitt bästa under rådande förutsättningar och det är gott nog. Även om jag vet att jag skulle kunna prestera mer under andra förutsättningar har jag bestämt mig att vara nöjd med både resultat, arbetsprocessen och framför allt mig själv.

Hohoo... någon vaken?

Hej på er!
Nattugglan har satt sig vid datorn. Bloggskrivandet kom igång lite sent idag beroende på mitt projektarbete i skolan. Min hjärna lyckades till slut prestera några rader om lokalt folkhälsoarbete efter att jag tagit en rask promenad. Det är helt otroligt vad man utsätter sig för... Detta projektarbete är ju en mindre uppsatsskrivning. Upplagd efter en viss mall med referenser enligt Vancouver- eller Harwardsystemet. Allt skall knytas till litteraturen och då gäller det att veta var man hade läst det där "braiga" som man vill ha med. Det går tyvärr inte att fuska i denna branch. Ja, det är väl tur det... Det är viktigt att våra utbildningar inom detta område är evidensbaserade, som det så vackert heter. Sedan ska det skrivas på en korrekt svenska och grammatiskt felfritt. Tur att jag har vana att skriva i alla fall. Dock använder jag inte alla gånger korrekt svenska och grammatiken slarvar jag med emellanåt.

Nu har i alla fall studieenergin tagit slut för idag. Så det enda jag kan göra är att fylla på med ny genom en god natts sömn. Tyvärr kan jag inte lägga mig ännu. Jag inväntar min dotter Andréa. Hon åkte iväg för en stund sedan för att titta på sin pojkväns fotbollsträning. Jag har nämligen lite svårt att lägga mig innan alla mina små är hemma och i tryggt förvar. Dessutom slår det mig att Levi nog vill ha en liten flaska tillägg snart. Det brukar vara klokt att investera lite tid på att ge honom innan jag somnar för natten. Ibland har han faktiskt sovit ända till Krister ska upp på morgonen. Det är ju skönt för honom att slippa gå upp mitt i natten. Visserligen har han redan lagt sig för länge sedan, så det är inte jättesynd om honom om Levi råkar vakna lite tidigare. Jag själv ska strax ta mina antibenkrypartabletter. Snyggt medicinskt namn jag hittat på va'? Ca en timme efter detta intag sover jag tämligen gott och ganska tungt.

Nu kom Andréa hem så adjökens. Nu går jag och knyter mig.
Ses imorgon!
Cathrine

Gryningsljus

Idag har jag varit till Mariestads Pingstkyrka tillsammans med fyra andra vänner. Vi har haft en familjeföreställning där "Inge Smart och hans vänner" får änglabesök. Det blev väldigt uppskattat och vi själva hade mycket roligt. Vi sjöng, spelade teater, lekte och dansade. Efteråt bjöds det på både gemenskap och fika i deras församlingsvåning.
Det är något jag såg där som fångade mitt intresse och jag vill gärna dela med mig av det till er, om det går bra? I deras foajé hängde en väggbonad med en helt underbar text som löd ungefär så här:

"Tron är den fågel
som känner gryningen
och sjunger medan
det ännu är mörkt."

Vilken underbar sanning! Tänk er att tro på något, att hoppas på något, att känna till dess existens fast det ännu inte syns. Det ger verkligen frid i själen. Trots mörkret som omger mig kan jag vara helt säker på att gryningen kommer så småningom. Det är inte en fråga som handlar om den kommer utan om när den kommer. Tron är en förvissning om det vi ännu inte kan se med våra fysiska ögon men inne i vårt inre kan vi känna att vi bara vet att vi vet att det är sant. Att tro på Jesus är en förvissning om att han existerar fast vi ännu inte kan se honom med våra fysiska ögon. Att tro på en ny morgondag med nya möjligheter är en förvissning om att det finns ett hopp som aldrig lämnar oss. Gud ger oss hopp och tro som en gåva ifrån honom. Om du vill ta emot den gåvan är upp till dig. Han säger i alla fall varsågod!

Anti-negativism

Ekonomisk kris...? Världsmarknaden påverkar oss alla på ett eller annat sätt. Men jag skulle vilja lägga in ett observandum här i min blogg.
Det är verkligen lätt att vi människor, du och jag, fokuserar på allt negativ. Vi är programmerade från vår skoltid att lösa problem, vilket i och för sig är bra. Dock resulterar detta i att vi ser problemen i första hand. De möjligheter och resurser som vi både bär på och som finns runt omkring oss göms bakom dessa problem. Vi ser helt enkelt inte positivt på tillvaron. Vad händer då med en människa som fokuserar på problem. Jo, inte blir hon uppmuntrad precis. Hon blir snarare missmodig och nedstämd. Särskilt när det gäller problem som är svårlösta på egen hand, där den enskilda människans handlingar inte har någon större betydelse för den absolut närmaste framtiden. En missmodig och pessimistisk människa är mer mottaglig för annan sorts negativ påverkan. Man kan säga att hon agerar som en magnet eller tvättsvamp. Mycket av det som sägs, det som hon är med om kan lätt tolkas ur en negativ synvinkel. Resultatet blir att hon åker med i en nedåtgående spiral och ju längre tid hon umgås med dessa negativa tankar ju svårare blir det att ta sig ur denna spiral. Dessutom blir hon en "smittbärare" av negativism.

Därför vill jag verkligen uppmuntra dig att se det positiva i tillvaron. Även om allt runt omkring dig inte är guld och gröna skogar, så finns det även i det lilla små guldkorn som du kan ta tillvara på. Bara för att negativa saker händer behöver dessa händelser inte få ta hela ditt sinne i anspråk. Genom att dagligen tänka efter, exempelvis innan du går till sängs, vad som under dagen har varit positivt gör att vi kan hålla den pessimistiska delen av oss själva på avstånd. För att göra detta ännu tydligare för dig själv så använd papper och penna. Det är jättebra att kunna gå tillbaka vid ett senare tillfälle och läsa vad man skrivit ned. Det ger dig både råg i ryggen och uppmuntran när du kan behöva lite extra positivism. Detta sätt att ändra sitt fokus resulterar i att vi lättare kan klara av de negativa händelserna vi får vara med om på ett mer konstruktivt sätt. Det hela handlar egentligen om att välja på ett förnuftmässigt sätt att ha en positiv grundsyn på livet.

Moderskänslorna svallar!

Definition på hälsa, hälsofrämjande arbete, förebyggande åtgärder, statistik, äldre och hälsa, hälsa i arbetslivet, barn och hälsa, barnkonventionen... Nej, jag tar ledigt från studerandet ikväll och imorgon, ja kanske hela helgen. Huvudet är tomt och fullt på samma gång... Hur nu det kan gå till? Är det det som kallas vacuum kanske?!

När jag kom hem från skolan idag låg lella Levi på sängen och när han såg mig blev han så glad. Han började skratta och jollra och blev alldeles förtjust över att komma upp i min famn. Det är en sån fantastisk känsla, som inte går att beskriva riktigt. Jag blir helt lycklig, varenda cell i min kropp spritter till av glädje och moderskänslorna bara genomsyrar hela mitt sinne. Vad jag älskar mina barn!!!


Visst är min lilla son söt!

Tröttande akademivärld

Idag har jag varit på Örebro Universitet och förkovrat mig genom att lyssna på föreläsning och diskuterat samt blivit delexaminerad på den första delkursen. Nästa tenta ska vara inlämnad den 3/11, så det är bara att ligga i. Krister har varit hemma från jobbet och skött om sin nyopererade mor.
Nu är min man på hemgrupp hos ett par vänner. I kyrkan har vi försökt att uppmuntra till att träffas i mindre grupper hemma hos varandra för att odla lite vardagsgemenskap. Jättetrevliga och mysiga stunder där vi delar både glädje och sorg med varandra. Förr gick vi båda två men småbarnslivet gör att vi får lov att dela på oss för det mesta och idag var det hans tur. Jag har istället tittat på ett av mina favoritprogram på teven, Sjukhuset som går på 3:an. Jag gillar sjukhusprogram. Kanske har det något med min yrkesroll att göra, vad vet jag???
Ikväll ska jag försöka komma isäng lite tidigare än vanligt. Att vila rumpan på en stol i ett klassrum är mycket tröttande... och hjärnan behöver nog också lite nedvarvning inför ett nytt pass i akedmivärlden imorgon.

Ses imorgon!
Cathrine

Goddag Yxskaft!

Brukar du ha koll på vad som är dröm och verklighet? I de allra flesta fall, skulle jag tro. Dock kan det hända, även den bästa, att våra nattliga drömmar kan förväxlas med verkligheten ibland. Igår natt hände detta mig, eller rättare sagt min man. Jag frös och han skulle hålla om mig en stund men jag tyckte att han betedde sig lite underligt så jag frågade vad han höll på med och till svar får jag: "jag offererar..." Hade jag helt plötsligt förvandlats till en offert? Inte vet jag. Jag känner igen detta syndrom mycket väl. Det brukar vara stressrelaterat, så han borde nog slå av på takten en aning nu. Under de tidigare åren i vårt äktenskap har jag både fått vara timmerstock och offer för motorsåg och hammare. Tur är väl att han drömmer, för det verkar som om styrkan avtar i sömntillstånd och jag kan lätt övermanövrera honom och fly undan en smärre katastrof. Dessa scenarion, när Krister leker "Goddag Yxskaft" kan faktiskt vara riktigt roliga och bjuda till en hel del skratt också. Men allt skriver jag inte i min blogg, det får istället bli min och Kristers hemlighet.
Ikväll ska jag ut och äta med mina arbetskamrater från Degerfors. Vi ska fira en kollegas födelsedag och en annan kollega slutar hos oss, så henne får vi väl gråta över en stund. I Karlskoga ska festen bli i alla fall. Det ska bli riktigt roligt att få träffa syrrorna igen. Hoppas att stället bjuder på riktigt god mat!

Gå mot målet

Har du några drömmar? Hur ser du på framtiden? Vad gör du om 25 år? I vilken situation befinner du dig om 10 år? Hur skulle du vilja att livet såg ut i framtiden? Finns det några mål som du har satt upp?
Elinor Smith lär ha sagt: "Det var länge sedan jag upptäckte att människor som uppnått något sällan bara suttit och låtit saker hända. Istället såg de till att de blev gjorda."
Många människor har drömmar och önskningar om hur deras liv ska vara? Jag har träffat på en hel del som inte nått sina drömmar ännu. En del av dessa arbetar på i en riktning som för dem närmare målet medan andra bara accepterar läget och väntar på att drömmen ska komma till dem. Dock är det få som bara får sin dröm serverad på silverfat. Att göra som Elisabet säger innebär att ha sitt mål i sikte och sin dröm i fokus och gå mot dessa. Även om du kanske aldrig når ända fram har du i alla fall försökt och detta gör att bitterheten håller sig på avstånd när du blir gammal.
Som kristen har jag ett mål med mitt liv här på jorden. Jag har drömmar om vad jag vill göra och vad jag vill uträtta. Detta vill jag arbeta för. Jag vill gå mot detta mål men jag har också ett slutmål med mitt liv och det är att få vara tillsammans med Jesus och mina nära och kära i all evighet. Det står i Bibeln om en underbar plats, där sorg och ledsna tårar inte längre finns. I Himlen råder fullständig harmoni, en fridfull plats utan någon slags ondska, ingen avundsjuka, inget förtal, inget dåligt självförtroende. Det är en plats där du fritt och ostört kan andas in Guds kärlek och frid.

Vardagsgråa möss

Vardagsgråa möss som stryker omkring i rummens alla hörn. De växer så sakterliga tills en dag de suges bort. Med en slang som tillhör ett ljudande muskedunder skräms de att hålla sig stilla. Annars kan det hända att de både skingras och splittras alldeles för tidigt. Men en dag, ja mycket nära, kanske om bara några timmar, då kommer han den stora och fruktansvärda marodören att förpassa dem till dammasugarpåsens mörka skrubb.

Ja, trevligare husdjur finns väl men de flesta av våra kära små kramgoa keldjur alstrar dessa små grå vardagsmöss i stora kvantiteter. Katthår, hundhår, människohår och annat hår av alla de slag... varför sitter de inte fast på huvudet eller kroppen, så att dammsugaren slipper matas så förtvivlat ofta?

Usch, vad tråkigt det är att städa!

Guds hand på min axel

Härligt, underbart möte det blev idag på förmiddagen i kyrkan! Gud är god och full av kärlek. Han är en utgivande Gud som bara längtar efter oss. Tänk att Han har förberett en plats åt dig och mig i himlen. Allt vi behöver göra för att en gång få inta den platsen är att börja tro på Jesus och ta emot honom i våra hjärtan. Ibland brukar jag fantisera och visualisera hur min plats i himlen kommer att se ut. Jag tror att Jesus har en alldeles särskild plats åt mig. Han vet att jag älskar hav och sjöar, så jag tro att det finns en strand med utsikt över vatten. Vågorna slår lite försiktigt in emot klipporna, så att ett härligt skvalpande ljud uppstår som får mig att slappna av. Stranden är täckt av en mängd vackra stenar i alla regnbågens färger och i olika slags form, som jag bara får gå omkring bland och även plocka upp dem i min hand för att sitta och beundra dem i stillhet. Förutom vågornas skvalpande ljud hörs vinden susa mellan klippor och växtlighet. Fåglarna kvittrar så ljuvt i bakgrunden. När jag sitter där på min alldeles egna stenstrand och njuter av den himmelska tillvaron känner jag plötsligt en hand på min axel och en röst som viskar i mitt öra: "Välkommen hem mitt kära barn!" Guds hand som rör mig i himlen kan jag även få känna här på jorden. Hans röst viskar även här och berättar för mig hur mycket han älskar mig! Tack Gud att jag får vara ditt barn!

Det torra ska börja brinna

Ja, då var mormors gardiner färdigsydda och även hämtade. Tyvärr hade jag ingen ork eller lust att ta itu med våra vardagsrumsgardiner. De förblir ofållade ett tag till. Jag har nämligen inte tillräckligt stort förtroende för Kristers färdigheter med en symaskin. Det är bättre att han ägnar sig åt lite manliga saker som att göra färdigt badrummet och pussa på mig. Först ska han laga mat och sedan ta med Adina och hälsa på sin mamma på sjukhuset. Efter detta hoppas jag på en stor fet kyss!!!
Imorgon har vi besök i kyrkan av ett barnbarn till Svenska Pingströrelsens grundare Lewi Petrus. Dan-Jakob Petrus gästar oss tillsammans med Conny Söder. Jag känner på mig att det kommer att bli ett härligt möte där Guds Ande kommer att vara starkt närvarande. Känn dig VARMT VÄLKOMMEN till Pingstkyrkan i Laxå, kl. 10.00 imorgon!
Åh, vad jag behöver ännu ett kraftfullt möte med den Helige Ande. Jag riktigt längtar efter ett vidrörande från Herren. Det har känts ganska torrt i mitt kristna liv ett litet tag. Tråkigt rent ut sagt men jag vet att det beror främst på mig själv. Jag har varit lite dålig att ta den tid jag verkligen behöver med Gud. Konstigt att det som jag längtar mest efter innerst inne får så liten prioritering i verkliga livet?! Varför ska det vara så? Nej, skärp till dig nu, Cathrine! Var vid gott mod och se dig inte tillbaka utan fokusera istället på vad du kan göra idag och imorgon för att närma dig Gud. Han står ju alltid med famnen vidöppen och bara väntar på att få ge oss en kärlekens omfamning!

Apostlahästarna

God kväll bloggisar!
Sent omsider är jag kommen till datorn och tangentbordet. Hektisk dag med fika i kyrkan, mat på Bodarne och fika igen på Karlskoga lasarett. Ja, kan du tänka dig, det var riktigt arbetssamt att behöva äta på detta sätt hela dagen. Så till råga på allt hade jag ingen bil, varken på förmiddagen eller eftermiddagen . Men som tur var har jag ett par alldeles förträffliga apostlahästar att använda och för att göra av med lite extra kakor och andra godsaker passade jag på att skjuta en dubbelsulky framför mig med värdefullt och tungt innehåll. Balansen mellan energin in och ut kanske hamnade på +-0. Jag har i alla fall bestämt mig för att tro det. Nu får ni ju inte tro att jag använde de förträffliga apostlahästarna ända Karlskoga. Jo i och för sig kom de allt till användning från parkeringen till avdelningen samt till trycket på gaspedalen och bromsen emellanåt. Kopplingen blev utan tryck eftersom fartvidundret är en automatväxlad SAAB. Visste ni förresten att SAAB är den bästa bilen som någonsin funnits? Vi hade en annan SAAB tidigare, en 900, och den var så eftertraktad att vi blev bestulna på den två gånger. Vår nuvarande bil har ett ytterst bra larm så att vi ska slippa att åka land och rike runt för att hämta vår lilla dyrgrip efter att någon förlustat sig med en lyxtur med den.
Nu ska jag använda de förträffliga apostlahästarna igen och trampa symaskin. Min mormor ska hämta sina gardiner imorgon och jag har inte sytt dem ännu. Tur att jag får en spark i baken emellanåt så att det blir fart på mitt gamla dökött. Vem vet, jag kanske får sån fart att mina gardiner till vardagsrummet också får sig en omgång av fållning. Krister kan ju stryka dem och hänga upp dem sedan . Han gjorde ett jättebra jobb med köksgardinerna, så det borde nog kunna gå bra även denna gång.

Ha en trevlig afton och sköt om era apostlahästar!
Cathrine

Stor och Levande och Verksam

Ja, då är knätofsarna på plats. Ni kan inte ana vad fin Krister blev. Han ser ut som en äkta dalmas. Tyvärr låter han inte som en, så han får lov att träna på dialekten lite mer. Skämt åsido... för jag hoppas att ni förstod att jag inte bemödat mig med att inhandla knätofsar och en hel folkdräkt till honom. Jag tror inte att det är hans stil riktigt.

I gårdagens Nerikes Allehanda var det ett helt uppslag om en man som heter Anders Nilsson. Om ni inte läst om honom borde ni verkligen göra det. Han berättar om sitt liv, hur han som nyfödd blev lämnad på barnhem och senare hamnade hos ett par i övre medelklassen. Han berättar om hur känslan av utanförskap drev honom in i missbruk av både alkohol och narkotika samt kriminalitet. Han berättar också om hur han blev fri från detta i ett enda nu, efter det att han överlämnat sig själv till Jesus. Det är ett så starkt vittnesbörd om hur Jesus fullkomligt upprättar en människa på alla plan. Han har fått en återupprättad relation med sin dotter bl.a. Artikeln var så gripande, så tårarna trillade nerför mina kinder. Jag har träffat denna man några gånger för flera år sedan, han hade nog bara varit kristen i ett par år då gissar jag. Om ni inte läst denna intervju, uppmuntrar jag dig att göra det. Jesus är verkligen STOR och definitivt LEVANDE! Han är VERKSAM och finns där även för dig. Även om du tycker att ditt liv är ganska okej och du har inte några större problem, så kan livet med Jesus få ditt liv att kännas ännu mer meningsfullt än vad det gör idag. Livet med Jesus är ett härligt äventyr med en trygg kapten som styr skeppet på livets hav. Vågar du testa om tron på Jesus håller även för dig?

Drömmande mysterium

Inatt har jag drömt om allt möjligt men framför allt har jag besökt en plats i Sverige. Jag har aldrig varit där i verkliga livet. Jag vet inte hur platsen ser ut eller hur den såg ut i drömmen. Vad drömmen innehöll mer än att den utspelade sig på en plats som hette Gagnef har jag glömt. När jag vaknade satte jag på datorn med en gång för att se vad det var för ett ställe. Det enda jag visste innan var att det låg i Dalarna. Dock måste jag väl medge att läsningen på kommunens hemsida var ganska tråkig. Den inbjöd mig inte till någon större lust att sätta mig i bilen för att besöka denna plats i alla fall. Man kan ju börja fundera varför man drömmer så konstiga drömmar? Vad pågår i mitt undermedvetna egentligen? Har jag en omedveten längtan att bli dalmas? Längtar jag efter en man med knätofsar? Jag vet inte. Men om det hänger på några knätofsar för att slippa sådana här drömmar i fortsättningen, får jag väl ordna några till Krister. Det vore ju bra mycket roligare att få drömma om att man var... Jaha du, nu blev du allt nyfiken! Det får bli min lilla hemlighet. Allt avslöjas inte i denna blogg.

Ha en skön dag!

Cathrine

Grimaser

God morgon!

Idag försöker jag skriva några rader på morgonen, eller rättare sagt förmiddagen. Sedan ska jag hänga över böckerna ett tag till. Nästa vecka har vi en examinationsuppgift och i början av november ytterligare en, så det är bäst att hänga i. Nästa delkurs blir nog lite lugnare för mig eftersom jag då är med från start. Det är mycket lättare att lägga upp en planering då.

Igår fick Levi hela familjen (utom David eftersom han inte var hemma) att skratta. Han kom på ett nytt sätt att använda sitt ansikte på. Han kan göra grimaser. Jag lägger ut bilden på honom så även ni förstår hur oerhört söt han var med sitt nya ansiktsuttryck. Lägger även ut ett på hans stolta storasyster Adina. Krister är förresten riktigt söt han också eller vad tycker ni...?

Nej, nu måste jag återgå till studierna. Ha en bra dag och glöm inte bort att era synpunkter och idéer om hur vi gör Laxå till en bättre plats att bo på är oerhört viktiga. Använd min gästbok för att göra din röst hörd. Du får vara anonym om du vill. Om det är någon som undrar vilken partifärg jag har så kan jag berätta att jag är medlem i Kristdemokraterna men för tillfället har jag inga politiska uppdrag. Dock brinner jag för glesbygdspolitiken och för människors valfrihet att få utforma sitt liv enligt eget önskemål. Jag anser att Sveriges befolkning klarar av att själva bestämma fördelningen av föräldrapenningen samt att valfrihet för oss människor är en självklarhet pga att vi människor är olika och har olika behov. Jag är helt emot att vi stoppar in individerna i fack där alla ska formas till likasinnade varelser. En annan hjärtesak för mig är företagsklimatet i vår kommun. Det är oerhört viktigt för oss att småföretag etablerar sig i Laxå och att den s.k. "gnosjöandan" blir verklighet. Alla företagare och kommunen bör vara måna om att jobben stannar i Laxå. Kan ett företag inte ta ett jobb av någon anledning finns det kanske något annat Laxåföretag som kan. På så sätt stannar skatteintäkterna kvar i kommunen och näringslivet får en skjuts mot större framgångar. Därför anser jag att det är viktigt att även kommunen anlitar lokala företag i möjligaste mån utan att för den skull gå emot lagen.

Ja, nu vet ni lite mer om mig och en del av mina åsikter. Vi ses imorgon!

Ögonen blöder

Idag har jag prioriterat mina studier. Jag har läst och läst och läst tills ögonen nästan blödde. Levi har legat på en filt och lekt, jollarat och varit glad när han varit vaken och Adina har varit på dagis på förmiddagen och sovit en stund senare på eftermiddagen. Dess emellan har hon lekt både själv och med mig. Jag har åkt tåg med henne, hennes docka och en massa nallar. Vi skulle någonstans men jag vet inte vart. Någonstans hamnade vi i alla fall. Matsäck hade vi med oss i form av några metallföremål, som hon kanske tänkte koka soppa på?! När Krister kom hem tog vi en promenad till biblioteket och affären. Jag hade en bok att hämta på bibblan och en gammal skuld att betala där, som jag helt hade glömt bort. Pinsamt!!! Nåväl, nu är jag i alla fall löst från den skulden. Tänk om det vore så lätt att bli av med de resterande skulderna på exempelvis huset. Vad skönt det vore! Tänk er att vara helt skuldfria... det är en ganska skön tanke.
Nu ska jag sätta mig framför teven och äta lite med familjen.

Ha det så bra!
Cathrine

Sommarens vågskvalp

God söndagmorgon!
Hoppas att ni sovit gott och är rejält utvilade. Jag tror att ni behöver det med tanke på att ett sådant väder som vi har i Laxå idag kan suga energi från vem som helst. Mitt råd till er är: Stäng in er i ett ljust rum, sätt på den starkaste lampan ni har, tänd ett doftljus som luktar sommarblommor, sätt på lite bakgrundsmusik i form av vågskvalp och om ni fortfarande har kvar sommarkläderna i garderoben så sätt på er dem. Sedan kan ni ta fram en skön stol, gärna er solstol, och luta er tillbaka i den. Blunda nu och fantisera er bort till sommarens sköna stunder på stranden och vips... så har ni fått en liten extra kick i vardagen. Skönt va´?

Idag är en ny dag och den är full av nya möjligheter om man vill se det så. Den mer pessimistiske skulle kanske säga att: "Jaha, en ny dag. Måste jag gå upp ur sängen? Det händer i alla fall inget roligt idag." Ibland kan man faktiskt känna sig som pessimisten och tycka livet är surt. Men om man riktigt börjar tänka efter så finns det allt en hel del att vara tacksam över.
Kan du andas? Ja, det var ju bra. Det är ju en bra början eller hur?
Vaknade du inomhus istället för under en tidning på en parkbänk? Jaha, det gjorde du. Är du glad för det?
Har du något i ditt kylskåp eller skafferi att stoppa i munnen för att mätta din hungriga mage? Jaha, även du slipper gå hungrig. Vad skönt!
När livet känns tungt kan man börja tänka på detta sätt och arbeta upp en mer positiv känsla inför dagen som ligger framför. Fundera nu en stund på vad den här dagen skulle kunna betyda för morgondagen och andra dagar i framtiden. Alla dagar bygger ju på varandra för ingen av dagarna går att plocka bort ur almanackan. Varje dag kan du och jag göra något som för oss ett steg närmare vårt mål, vår dröm!

För mig innebär den här dagen att jag stuckit ut näsan lite mer än vanligt. Nerikes Allehanda publicerar idag min artikel i sin papperstidning bland Åsikter. Vi får se vad detta kan betyda för Laxås framtid.

Ha en underbart skön dag och njut av sommarens vågskvalp samtidigt som du tar ett kliv i rätt riktning, ett steg närmare din dröm!

Kanelbullar och gräddtårta

Kanelbullens dag idag och gräddtårtans dag imorgon. Var det så? Jag har nämligen inte så stor koll på dessa speciella dagar. De enda högtidsdagar jag håller ordning på förutom familjens födelsedagar och årets olika högtider är det nog Alla hjärtans dag, men den är ju först i februari. Det verkar som om allting ska ha sin speciella dag, så varför inte inrätta politikernas dag? Visst ja.... glömde det... de har ju redan lagt beslag på en 1:a Maj. Eller varför inte bloggarnas dag?! En dag då alla som bloggare fick lysa med sin existens lite extra. Det vore något va´? Idag firade jag i alla fall kanelbullens dag på Pingstkyrkans loppis. Jag får väl hålla med min kompis, som jag var där med, det är bättre att fira kanelbullens dag med en bulle än att fira gräddtårtans dag med en tårtbit. Detta beror väl i och för sig på hur stor bullen och tårtbiten är i förhållande till varandra. Båda vill ju i alla fall fastna i fettväven om man inte hinner jaga iväg dem med en promenad.

Nå, har ni några vilda idéer för vår kommun. Det vore verkligen kul om någon hade något lite att komma med i alla fall. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att alla ni som läser min blogg är helt fantasilösa. Jag tror nog att ni bara är lite blygsamma av er. Hur som helst tror jag att den negativa befolkningstrenden inte kommer att hävas politiskt i första hand utan det kommer att ske med ideella krafter. Dock är de ideella krafterna till en del beroende av för dem positiva politiska beslutt, både på kommunal, landstings- och riksdagsnivå.

Använd min gästbok för att ge förslag på åtgärder eller om ni har andra åsikter. Ni behöver inte tycka lika som mig för att skriva. Om ni är blygsamma av er, skriv anonymt.

Cathrine

Brainstorming efterlyses

Finns det något vi kan göra, som vanliga medborgare, för att göra Laxå till en attraktiv kommun att bo i?
Högst upp på prioriteringslistan är frågan:
Hur ska vi bryta den negativa trenden när det gäller det sjunkande medborgarantalet?
Hur får vi människor att vilja bo kvar i Laxå Kommun och hur får vi människor utifrån att vilja flytta hit?
Vad hindrar en positiv befolkningsutveckling?
Vad finns det idag i vår kommun som gynnar en postiv trend och kan vi förstärka den i så fall?

Jag önskar att ni som läser min blogg kommer med lite förslag. Släpp loss er fantasi och ha en brainstorming vid köksbordet när familjen är samlad eller spåna själv. Var inte rädd för att komma fram med era idéer. Alla kanske inte går att genomföra men de kan leda till att någon annan tänker vidare på dem eller får en annan strålande idé som är helt genial och utan dig hade detta inte varit möjligt. Alla är viktiga i vårt samhälle för att vi ska kunna bygga upp den kommun vi vill ha. Det vore verkligen roligt om vi tillsammans kunde komma med några konstruktiva förslag till våra kommunalpolitiker. Tillsammans är vi starka!

Storma på kära vänner! Använd min gästbok för att ge förslag.
Cathrine

Övervintrad politiker

Har idag skrivit på NA:s hemsida i debatten kring att 6:orna ska flytta till Centralskolan. Jag värnar om glesbygden och blir oerhört upprörd över rådande politik. För att mer förstå vad jag menar återger jag här vad jag skrev:

"Jag tycker det är dags att lyfta upp denna debatt på ett högre plan, vilket några av er redan gjort. Det handlar först och främst inte om att 6:orna ska få gå tre eller fyra år på Centralskolan utan det handlar om vår kommuns överlevnad. Att flytta sexorna innebär ett första steg på nedmonteringen av skolorna i ytterområdena. Hur länge det dröjer innan skolorna näggs ned är bara en tidsfråga, det vet de flesta. Men vad är det som händer då? Vill familjer bosätta sig där? Jag vet inte men jag tror att de flesta väljer att avstå. En del familjer kanske till och med väljer att flytta därifrån. När befolkningen minskar slår eventuella affärer igen, vilket ytterligare försvårar för invånarna och utflyttningen får extra fart. Nu är ju frågan var ska dessa människor bo? I Laxå river man lägenheter och villorna är inte oändliga. Därför tvingas man (eller flyr man) till de närliggande kommunerna och Laxå kommun förlorar skatteintäkter. Jag tror ni förstår vilket scenario jag försöker måla upp, som faktiskt är en helt möjlig utveckling om fel beslut tas i kommunfullmäktige. Jag inser också att det behöver tas rejäla tag i politiken när det gäller glesbygdsutvecklingen men detta måste våra politiker föra fram högre upp i sina led, på landstings- och riksdagsnivå. Alla kan inte bo i storstäderna eller centralorterna. Landsbygden måste få leva, inte minst för vår hälsas skull. Om vi nu lever i ett fritt samhälle där vi som individer ska ha rätt att välja vårt boende ska det också föras en rättvis politik, så det är fullt möjligt att bo på landet utan att våra barn ska få lida på ett eller annat sätt."

Ja, mitt politiska intresse har tydligen inte svalnat helt. Än finns det något inom mig som vill vara med och verka för ett bättre samhälle att leva i. Tycker dock själv att tidpunkten just nu för att engarera mig mer är illa vald. Tiden är lite för knapp för detta. Men vem vet, snart kanske jag står på barrikaderna och pläderar för mer frihet åt folket i rättvisans namn!

Koncentrationssvårigheter

Idag är jag arg!!! Jag blir så upprörd över att vår välfärd i denna kommun plockas ned bit efter bit. Hur ska människor våga flytta till vår kommun? Nej!!! Men istället för att sitta och rulla tummarna och gnälla, så har jag skickat ett öppet brev till våra politiker genom Nerikes Allehanda. Vet ej om de kommer att publicera det eller ej men hoppas att de gör det. Skulle ha behövt läsa folkhälsa men ilskan gör det lite svårt att koncentrera mig.
Snart ska min man och jag ut och äta mat på Dahlins eller Bodarne kanske. Vi har idag varit tillsammans i 20 år! Det är väl värt att fira! Hurra, Hurra, Hurra, HURRA!!!
Ikväll har jag också ett sammanträde i Kumla. Det är Pingst Ung i T-län (PUT) som träffas. Missade förra mötet, så ikväll ska jag iväg i alla fall. Förra gången det var fyllde min Krister 41 år och att lämna honom på en sådan speciell dag är ej lämpligt. Han skulle kanske ha gråtit sig till sömns då.
Nej, nu måste jag sluta. Jag ska ge min son en flaska med Nan 2 (modersmjölksersättning) innan jag själv ska äta.