Gott Nytt År!!!

Till er alla önskar jag ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att detta år får bli till stor glädje för dig och att dina relationer med nära och kära får växa sig starka och ge dig stor förnöjsamhet! Om du inte har hittat meningen med livet ännu hoppas jag att år 2009 får bli det året då din själ får ro, din ande får hitta hem och din kropp får vara det tempel den är tänkt att vara.

Gud välsigne dig min vän!!!

Cathrine

Hello again!

Ja, då har det åter gått en tid mellan blogginläggen. Men vem klagar... mitt i julruschen har vi väl alla häcken full med stök och bök så det räcker och blir över! Har idag ägnat dagen åt att handla de sista julklapparna i ett för tillfället överbefolkat Örebro. Parkeringshusen fullkomligt exploderade av galna shoppingsugna dårar som sökte en plats med både ljus, lykta och med livet som insats... nja i alla fall billacken som insats. Jag lyckades hitta en liten nätt plats längst ner och längst in i parkeringshuset under Krämaren. Med nöd och näppe klarade jag av att få ut min lille son utan att förstöra lacken på bilen bredvid (och på vår egen... det var nog Krister glad över). Sedan upp genom hissen och ut i folkvimlet med två barnvagnar, två tonåringar och en gubbe!!! Suck... Ja, livet är som sagt var fullt av oväntade utmaningar. Paket inhandlades eller åtminstone innehållet i dem, inslagningen skedde desvärre först hemma på sena kvällen. Mat intogs på det berömda folkkära McDonalds. Nyttigt - nej. Gott - duger väl. Smidigt - smidigast i dag i alla fall. Adina var i alla fall glad, hon gick därifrån med en blå Dinosaurie. Efter ett tag tröttnade nästan hela familjen på det hela och vi skildes åt. David och jag stannade kvar och resterande av familjen vände hemöver med en liten avstickare till Mariebergs köpcentrum. David drog iväg med mig till en musikaffär för att testa ett nytt piano och jag drog med honom för att leta efter en ny jacka/kappa till mig. Det hela sluatade med att jag kammade noll medan han kom hem snygg som bara den!!!
Nej! Nu blöder mina ögon av trötthet och mina antikrypbenstabletter slår snart till så det är bäst att lägga sig i sängen innan huvudet faller ner i tangentbordet och orsakar ett enda stort ERROR i sömnens tecken!!!

Godnatt mina vänner!!!
Cathrine

Ljusdrottningar och pepparkaksgubbar

Jag måste ju bara visa er mina fina Luciadöttrar!!!

Andréa Nordlund, som blev Laxås Lucia 2008.

Adina Nordlund, som också ville vara Lucia när storasyster skulle vara det.

Nedan har jag också en bild på två outklädda pepparkaksgubbar. Visst är de också söta!!! Levi har i alla fall rätt färg på kläderna och Krister är ju gubbe, så tillsammans pepparkaksgubbar!

En trogen vän har tjänat ut

Tänk vad tiden går fort ibland. Jag ser på datumet för sista inlägget att det var en dryg vecka sedan jag skrev sist. Under denna tid har jag prioriterat mitt företag en hel del. Jag har strukturerat och organiserat, planerat och studerat, tänkt och annonserat. Ja, vi får väl se och jag hoppas verkligen att arbetet jag lagt ner ger mycket frukt. Jag vill verkligen hjälpa människor att inse hur viktiga just de är och att de är väl värda sin egen bästa hälsa, både till ande, kropp och själ. Logotypen hänger fortfarande i luften, så om ni har några idéer får ni mer än gärna koma med dem. Se tävlingen uppe till höger i gult!!!

Mitt pluggande har verkligen fått stå åt sidan en hel del den sista tiden. Tyvärr! Så nu får jag verkligen besinna mig genom att koncentrera mig när jag väl sitter framför böckerna och inte sressa upp mig när jag ser att tiden börjar tryta. Under dessa omständigheter har jag inte kunnat göra detta bättre!!! "Cathrine, var nöjd med dig själv och det du gör och har gjort."... Var det någon som sa något till mig?... Aha, det var du! Tack min underbara vän!

Under mitt blogguppehåll har vi haft en del strul i familjen. Vår "underbara" dagliga kompanjon började strejka. Ungefär var fjärde gång ville han hjälpa oss. Vi började helt enkelt tröttna på honom. Till en början försökte vi med både lock och pock, vi fjäskade, bönade och bad men inget hjälpte. Till slut fick vi nog!!! I går hämtade vi hem hans ersättare, en Cylinda tvättmaskin. Vår nye vän håller nu på och hjälper oss för tredje eller fjärde gången sedan han kom hem igår kväll. Dessutom var det en billig affär, vi hittade honom genom en annons på blocket. Hur som helst är det väldigt skönt att slippa gå genom berg av smutskläder för att sedan efter all den mödan komma fram till duschen. Risken finns ju att jag är lika svettig när jag efter den sköna kroppstvagningen måste bestiga tvättberget åter. Men nu är detta ett minne blott!!! Det enda tråkiga i kråksången är väl att jag ådrog mig någon form av ryggproblem. Jag trodde jag var lika stark som Krister när jag skulle hjälpa honom ner med vår vän i källaren. På väg ner kände jag att något elände höll på att hända i ryggen och antagligen hände det väl något litet i alla fall, för när jag vaknade i morse var det inte lika lätt att stiga upp ur sängen. Lyfta Levi och jaga Adina med kläder tar jag lite semester ifrån idag. Min man får vara hemma och vara min betjänt idag. Det var ju detta jag trodde jag gifte mig med honom för, men ack vad jag bedrog mig! Äkta män är inga betjänter, i alla fall inte hela tiden, hur gärna vi kvinnor än vill det. Men som sagt, idag tvingas han in i den rollen. Hans plats är i köket, vid skötbordet och var helst jag vill. Jag hoppas dock att mitt ryggproblem är borta tills imorgon. Förhoppningsvis behöver den bara vila en dag för att bli återställd.

Lev utan att förstå allt!

För ett par veckor sedan köpte jag en bok av Tommy Hellsten, som handlar om livets paradoxer. Boken heter "Ju mindre du gör desto mer får du gjort". Titeln gör verkligen rättvisa till innehållet... eller hur? Jag började att läsa den idag och tänkte dela med mig av de första raderna ord för ord.

"Livet är till för att levas, inte förstås, har någon sagt. Jag är beredd att instämma i det. Det gäller i första hand att leva, först därefter kan vi försöka förstå något av allt det vi varit med om. Den som gör tvärtom, alltså försöker förstå livet i stället för att leva det, har gjort sitt eget huvud till den högsta auktoriteten. Det är precis som att hålla livet på en sticka och observera det kritiskt, på betryggande avstånd. Då har huvudet blivit ett hinder för livet. "

Vad är det som gör att vi människor ibland ställer oss utanför själva livet och bara observerar och betraktar det? Är det rädsla? Rädslan för att bli sårad, för att misslyckas, för att inte duga? Jag vet inte hur det är för dig... men för mig kan det nog ibland handla om just denna typ av rädsla. Om jag tror att det jag står inför blir mig övermäktigt och jag har en chans att ta en annan väg och slippa att möta den förestående utmaningen... ja, då har jag ju missat en del av själva livet. Att alltid välja den enklaste och skonsammaste vägen för mig sjäv kan innebära att jag går miste om enorma skatter som livet har i åtanke för mig. Vissa saker kommer att hända dig och mig vare sig vi vill det eller inte. Vi kommer aldrig att kunna fly för det, möjligen bara blunda och i en del fall kan vi ställa våra känslor åt sidan och låta vårt förnuft jobba fritt. Detta kan ibland vara en absolut nödvändighet i traumatiska stunder. Faran ligger i när vi låter förnuftet helt ta överhand och aldrig låta känslorna få komma fram, för då bygger vi upp en mur inom oss, som blir allt tjockare och tjockare och det blir allt svårare för oss att tränga igenom den. Men bakom denna mur finns de traumatiska känslorna kvar och vi behöver få dem ur oss på ett eller annat sätt, annars kommer de att få oss att må dåligt och vi kanske undviker att deltaga i själva livet. Mycket av vårt destruktiva handlande kan bottna i oro, rädsla och ångest. När vi tar till flaskan, överätandet, rökningen osv dämpas dessa starka känslor för en liten stund och vi får en stunds vila från obehaget. Dock handlar detta bara om symtomlindring, inte om att behandla själva orsaken. För den som verkligen vill komma till rätta med orsakerna måste våga gå skåda in i sig själv och möta de ouppklarade upplevelserna med de tillhörande känslorna. Tufft, men väl värt mödan!

I Bibeln står det i Matteusevangeliet det elfte kapitlet och den 28:e versen (Matt 11:28). Det är Jesus som säger följande:
"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."
Gud har inte lovat oss att livet skulle bli lätt men han har lovat att hjälpa oss. Om du någon gång burit en tung matkasse alldeles själv och känt dig alldeles nedtyngd av den tunga bördan och sedan blivit erbjuden ett handtag då någon genom att ta ett av handtagen delar din börda - kommer du ihåg hur mycket lättare det var att fortsätta att bära kassen?! På samma sätt vill Jesus vara den som hjälper dig att bära din börda. Han vill att du tar hjälp av honom, använder hans ok. Han vill inte ta ifrån dig erfarenheten av att leva men han vill leva med dig! När tunga tankar fyller hela ditt sinne vill han vara med och ge dig lättnad genom att ge dig ljusa tankar. I nattsvarta tider är du inte bortglömd, ty även om du inte kan se honom eller märker av hans närvaro, så finns han där i alla fall. Han kommer aldrig att lämna dig, så länge du vill att han är kvar hos dig. Denna visshet gör det lättare för mig att våga leva och jag behöver inte förstå allt som händer mig. Jag behöver inte alls förstå själva livet fullt ut. Det räcker med att veta att jag inte är ensam och jag behöver inte bära allt det tunga själv. Jesus är med mig alla dagar intill tidens slut!

Må gott och Lev ditt Liv!
Cathrine

Hej på er!

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag har haft lite annat att göra och valt att lägga bloggskrivandet åt sidan. Tiden räcker liksom inte riktigt till allt som jag vill göra. Var sak har sin tid och jag får lära mig att ta en sak i taget. Förra veckan hade jag fullt upp med skolarbete och torsdag och fredag var jag även inne på skolan. Det var kul. Jag fick veta resultatet på examinationsuppgiften på förra delkursen. Vi skulle skriva en projektplan och jag fick VG på den. Det känns mycket tillfredsställande och kommentarerna från vår lärare är mycket lärorika. Så nu stundas det ännu mer skolarbete. I mitten av januari skall ett PM lämnas in och tre andra seminarier väntas innan dess. Nästa delkurs ska handla om stress och stresshantering. Det blir riktigt spännande. Kursen som pågår nu handlar om livsstil och levnadsvillkor. Området är mycket mer komplext än vad jag kunnat föreställa mig. Jag känner att hela denna kurs har och kommer att ge mig mycket kött på benen för arbetet i mitt företag "Din Syster".

I lördags bjöd jag med min underbara syster till Liseberg på julmarknad. Hon fick detta som fördelsedagspresent. Vi hade en jättetrevlig dag med varandra. Inga barn eller gubbar som stojade omkring oss utan vi fick rå oss själva och rå om varandra. Underbart! Jag hittade en del nytt julpynt. En adventskalender, glasänglar, en julkrubba i form av en julgranskula och lappländskt bröd inköptes. I regnet gick syrran och jag och bara mös under de ljusbeklädda träden. Så oerhört vackert det var! Vi åkte upp i Lisebergstornet och synen av området var helt magnifik.


Igår var det julskyltning i Laxå och mycket folk ute på gatorna här också. Dock inte samma trängsel som på Liseberg men i alla fall fler människor än vanligt vågade sig ut denna dag. Det gillar jag. Jag vill att Laxå ska sjuda av liv, både på gator och torg. Ett levande Laxå!!! En nyhet för i år var den ekumeniska kören som stod lite här och där och sjöng in julen åt oss. Underbart vackert! Tack för detta ni "körare"!
----
Vi ses igen!

Och snälla ni - GLÖM INTE tävlingen! Se föregående blogginlägg.