Städtanten

Städtanten här. Sonen kommer hem imorgon från de vackra norrländska trakterna. Denna gången kommer han inte på en fyrhjulig grön saab utan med vingar, åtminstone till Arlanda. Han säger att halkan har slagit till där uppe och hans vinterdäck får nog ta sig en tur dit upp emd bussgods inom det allra snaraste. Han hade visst hälsat på en av alla renar de har där uppe, dikesrenen. Allt gick bra och både han själv och bil är oskadda. Men modershjärtat måste medge att det känns betydligt bättre att han reser hem vingburen än på en slipprig väg med bil. Ikväll har det fejats på hans rum i källaren och spindlar, dammråttor och annat joks finns numera i dammsugarpåsens gömmor. Jag har även bäddat rent åt honom. Det känns skönt att få pyssla om honom lite när tillfälle ges. Det kommer ju tyvärr inte så ofta.

Jag får nog förbarma mig över döttrarnas rum snarast också. Det är tråkigt att snubbla på en det ena och en det andra. Dessutom gör det ont också! Att få pyssla om dem på detta sätt känns inte lika bra. Jag skulle hellre vilja sitta och kramas med dem en stund.