Vardagsgråa möss som stryker omkring i rummens alla hörn. De växer så sakterliga tills en dag de suges bort. Med en slang som tillhör ett ljudande muskedunder skräms de att hålla sig stilla. Annars kan det hända att de både skingras och splittras alldeles för tidigt. Men en dag, ja mycket nära, kanske om bara några timmar, då kommer han den stora och fruktansvärda marodören att förpassa dem till dammasugarpåsens mörka skrubb.
Ja, trevligare husdjur finns väl men de flesta av våra kära små kramgoa keldjur alstrar dessa små grå vardagsmöss i stora kvantiteter. Katthår, hundhår, människohår och annat hår av alla de slag... varför sitter de inte fast på huvudet eller kroppen, så att dammsugaren slipper matas så förtvivlat ofta?
Usch, vad tråkigt det är att städa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar