Jag har precis skickat in min projektplan, examinationsuppgiften på delkurs 1 i kursen för Aktiv Hälsoutveckling. ÄNTLIGEN! Puh... innan jag hittar den röda tråden i all litteratur är det ganska svettigt. Först vet jag vad jag ska skriva om, sedan vet jag inte alls och efter ett tag tror jag vad jag ska skriva om och till sist väljer jag något av allt jag trott och vetat och tvivlat på... Konstigt va'? Hur som heslt är det väldigt skönt när bitarna av den röda tråden, som jag hittat i olika böcker och artiklar, sätts ihop till en enhet och strukturen i arbetet blir synlig och målet är inom greppbart avstånd. På torsdag ska mitt arbete diskuteras av både lärare och kurskamarater och jag ska också diskutera både mitt eget och mina kursares arbeten. Sen är 1/4 av utbildningen lagd bakom mig och till god användning för de kommande tre delkurserna. Nästa heter Livsstil och levnadsvillkor. Intressant tycker jag och jag har redan hunnit inhandla några böcker till den. En ska jag försöka ta mig till biblioteket för att låna så snart som möjligt.
Idag ska jag göra min premiärtur, en kvällstur, på mitt jobb i Degerfors. Det är 11 månader sedan jag gick hem med tunga ben och hängande sinne. För ett år sedan drygt, råkade jag ut för en depression och ett slags utmattningssyndrom. Detta skedde av olika anledningar, som jag inte tänker gå in närmare på här.
Det jag vill säga är i alla fall att jag känner mig som en ny människa om jag jämför mig med vem jag var då och vem jag är nu. Då hade jag en ganska dålig självkänsla med en självbild som var direkt skadlig för mig. Idag har jag en helt annan tro på mig själv och jag låter inte andra styra över mig på det sätt jag gjorde då. Idag anser jag att jag är en fullvärdig individ som är värd att respekteras och mina åsikter är lika mycket värda som andras. Jag vill aldrig mer låta någon trampa på mig men framför allt vill jag aldrig tillåta mig själv att trampa på mig. Det är slut med jantelagen i mitt liv. Jag har äntligen börjat leva och jag låter inte någon annan ta kommandot över mitt liv mot min vilja.
Gud skapade oss till fria individer med en egen fri vilja och han vill att vi använder oss av det han gett oss med vishet. Min längtan nu är att jag ska gå framåt i livet på den väg som Gud vill att jag ska gå. För det är en sak jag har lärt mig genom mitt snart 39-åriga liv. Jag är som lyckligast när jag är mitt i Guds vilja med mitt liv!
Vi möts igen!
Cathrine
1 kommentar:
Känner igen mig mycket i det du skriver.
Livet kan var tufft ibland tur att man har sin tro.
Ha det fint, shalom israel
Skicka en kommentar