Hej alla vänner ute i cyberrymden!
Just nu känner jag mig en aning stressad. Omständigheterna har väl lite med det att göra antar jag. Andréa fyller 15 år imorgon och det vankas kalas till helgen. Det ska städas innan och ordnas med paket och dylikt. Sen har jag så mycket i huvudet sen kursdagarna, som jag skulle behöva pränta ned på papper eller knappa in i datorn och detta har jag inte riktigt hunnit med. Men mest av allt beror det nog på att jag inte haft tid att stilla mig inför Gud eller rättare sagt tagit mig tid till detta. Jag vet ju att det ligger en sådan läkedom i att just få sitta stilla och bara få ventilera mina tankar en liten stund med honom. Varför tar jag då inte den tiden? Varför sätter jag inte mer värde på den relationen? Jag är ju en riktig jubelidiot som inte förstår mitt eget bästa! Varje gång jag tar mig tid och på allvar sitter ner och stillar mig tillsammans med Jesus, är det som om han kramar om mig samtidigt som han blåser bort mina orostankar. Det finns en sång vi ibland sjunger i kyrkan. En bit av texten lyder så här: "En liten stund med Jesus och vad den jämnar allt. Den ger åt hela livet en ny och ljus gestalt." Härligt va´? Ja, nu har jag ju berättat för er hur jag borde göra för att lugna ner mig en stund, så det är väl bäst att jag lyder mitt eget råd och gör det som är bäst för mig. Jag passar på nu när Levi sover en stund.
Vi ses en annan dag!
Cathrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar