Hemma i trygga Laxå igen. Familjen omkramad... ja, nästan alla i alla fall... Andrea har inte kommit hem ännu och mina armar är för korta för att nå till Arjeplog. Förresten... Krister har jag nog inte heller kramat om än, när jag väl tänker efter. Ska gå och göra det med detsamma... så nu var det gjort också. Fast han påstod att vi kramades förut, vilket jag inte minns. Jaja, hårddisken är väl full efter denna tredagarskurs.
Levi log och skrattade när han såg mig igen och Adina blev ledsen när de hämtade mig vid tåget. Hon ville ju åka tåg. Jag frågade henne om hon ville ha mamma... "nej, jag vill ha tåg" sa hon. Så jag får väl leka att jag är ett tufftuff-tåg några dagar framöver för att blidka henne.
Ni bara måste gå in i min gästbok och läsa den fina dikten jag fått av en viss Eugén (min man heter detta i andra namn). Undrar av vilken anledning jag varit efterlängtad? Fast det är klart, han har nog längtat lite i alla fall, för han har faktiskt rakat sig dagen till äran. Gosigt!
God natt, mina bloggvänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar