Att älska och förlåta sig själv

God morgon!
En ny dag har grytt och Gud har återigen gett oss nya möjligheter att utforska vår omvärld. Förvantansfullt sitter han och väntar på oss. Ja, han längtar faktiskt efter dig och mig. I hans bröst bultar det ömmaste av alla fadershjärtan. När han ser att någon av oss vänder sig om för att börja ta några stapplande steg för att närma sig honom, då möter han oss med en vidöppen famn. Varje snedsteg, varje fel vi begått är han beredd att förlåta. Han älskar oss helt enkelt!!! Denna sanning får mig att lyfta på mitt huvud när det kommer dagar som känns grå och tråkiga eller rent av hemska. Att ha Gud på sin sida genom livets alla tänkbara svängningar ger mig hopp och stabilitet i tillvaron. Tänk att jag har någon som älskar mig med eller trots alla mina fel och brister och faktiskt är beredd att till och med hjälpa mig att få bukt med dem. När nu han är villig att både älska och förlåta mig, bör ju jag i min tur också förlåta dem som gjort mig illa. Jag har kunnat förlåta människor som gjort mig illa genom åren, t.o.m. mina föräldrar som faktiskt söp bort min barndom. Däremot har jag haft oerhört svårt att förlåta mig själv. Jag har haft så höga krav på mig själv och inte tillåtit mig att misslyckas. Det dåliga samvetet har följt mig som en mörk skugga och självkritiken har varit hård. Trots att jag inte kräver av någon annan människa att han eller hon ska vara perfekt har jag lagt detta krav på mig själv. Tala om att bädda för ett platt fall. Det finns ju ingen som kan vara perfekt och lyckas med allt! Idag har jag en betydligt mer förlåtande attityd till mig själv och jag tillåter mig att misslyckas. Jag är bara en människa som försöker göra sitt bästa och det är gott nog. Tack Gud för att du älskar mig och att du lärt mig att älska och förlåta mig själv!
Var snälla mot er själva!
Cathrine