Fåfäng och tanklös

Ögonen är tunga som bly. Jag nästan somnar vid skärmen. Sitter på mitt kontor och försöker författa mitt examinationsarbete. Uppgiften under denna delkurs innebär att förbereda en halv dags föreläsning om stress- och stresshantering för en arbetsgrupp. Ju mer jag försöker ju mer inser jag att en halv dag är riktigt snålt med tid. De hinner ju knappt nosa vid ämnet. Meningen är att vi ska försöka vaska fram det allra väsentligaste för den målgrupp vi valt. Vad detta känns STRESSANDE!!! Mental träning... inte fokusera på det negativa utan bara fokusera på det positiva och javisst ja... inte använda ordet "inte". Puh... Det blir nog bra. Nog om detta.

Jag måste bara få dela med mig till er om en oroligt dum, naiv, fåfäng sak jag gjort. Ni vet ju hur huden ser ut på de flesta vid denna tid som inte solar solarium... Ni vet säkerligen också att skinnet är ännu vitare på dem som även inte solar så mycket under sommaren... Jag tillhör den kategorin som anser mig för snål att sola solarium och jag är för rastlös för att sola under solen på sommaren, vilket innebär att jag hör till det vitare släktet på jorden. I torsdags bad Andréa mig att jag skulle följa med henne och sola solarium, vilket jag till slut gjorde och uppskattade verkligen stunden med min dotter och att hon ville göra detta med mamma. Dessutom var det faktiskt riktigt skönt. Till saken hör att jag trots mitt vita skinn, min medicinska utbildning, mina egna predikningar om hudcancer lägger mig i solariet, sätter timern på 30 minuter. Jag fick det finaste (nyaste rören troligen) av solarierna och som tur var insåg jag att ansiktkanonen nog var bäst att låta bli eftersom jag inte solat på länge. Vad jag inte tänkte på var att resten av solariet verkade som en jätte helkroppskanon på min vita kropp, speciellt min vita mage. Dagen efetr denna upplevelse vandrade jag runt som en levande tomat med vita ögonhålor. Tur att jag just inhandlat en foundation. Det var min smala räddning att klaar mitt offentliga liv. Magen var zebrarandig där hudbristningarna efter fyra barn var skinande rosa på röd botten. Så vackert!!! Dessa doldes dock lätt med vanliga kläder (skavande kläder). Sedan denna dag har solklådan och den smärtande solbrännan funnits vid min sida. Nu börjar den väl ge vika tror jag... Nåja, jag får väl sammanfatta min lilla fadäs med "ska man va´fin får man lida pin" eller "det man inte har i huvudet det har man... inte alls (vett)" Men jag kommer nog att sola igen men i ett annat solarie eller under en kortare tid. "Bränt barn skyr elden" skulle man kunna säga eller "övning ger färdighet".