Syster Cathrine

Att våga

2012-01-24T20:06:00.002+01:00

Hej alla bloggläsare!
Det var väldigt länge sedan jag skrev något här. Jag blev påmind av min gamle vän Antichrister. Tack, Christer! Jag tar dig på orden och fortsätter att skriva men framför allt att tycka.

Detta blogginlägg ska få handla om att våga. Vad är "att våga"? Kan det vara att visa mod? Kanske. Kan det vara att göra något oväntat? Kanske. Kan det vara att vara rak och tydlig? Kanske.

Min man påtalade för mig idag att jag har ändrats i min personlighet under årens lopp. Jag har mer och mer blivit en person som "vågar" stå för sina åsikter. Jag har alltid haft åsikter men jag har nog alldeles riktigt inte "vågat" stå för dem i alla lägen. I min egen undervärdering av mig själv har mina åsikter vägt lätt i förhållande till andras. Tänk vad en människa kan trampa på sig själv och ägna sig åt självkränkning! Tack och lov att jag nu "vågar" stå för mina åsikter!

Men när det gäller att göra något oväntat "vågat" är jag nog mer försiktig. Vill inte göra bort mig. Min pappa däremot var precis tvärtemot. Kanske fattade han inte bättre eller så var han helt befriad från vad människor skulle tycka och tänka om han gjorde si eller så. Jag minns en gång då jag följde med honom till affären för att handla. När vi gick hem började det spöregna. Vi hade ca 100 meter hem men istället för att springa hemåt travade pappa in på en grannes altan och satte sig tills regnet passerat. Jag minns än idag hur jag skämdes när grannen kom och undrade vad vi gjorde där? Jag önskar att jag skulle "våga" vara lite mer lik min älskade pappa och leva i frihet!

"Våga" vara modig. Det finns ju en uppsjö av olika sätt man kan visa mod på. Civilkurage, stå upp för de svagare i samhället, inte haka på skitsnack på jobbet, stoppa ett slagsmål, hjälpa en misshandlad missbrukare att få vård etc. Här är jag stolt över vissa handlingar och mycket skamsen över vissa. Jag har inga problem att hjälpa en misshandlad missbrukare, stoppa slagsmål om det behövs, stå upp för de svagare i samhället men skitsnacket hakar jag dessvärre på ibland. Civilkuraget vacklar lite hit och dit.

Jag tycker däremot att vi borde försöka att "VÅGA" lite mer och lite oftare än vad vi gjort hittills. Åtminstone "våga" sådant som gör att både vi och våra medmänniskor mår bättre. Låt oss göra idag lite bättre än igår och morgondagen lite bättre än idag.

Tack för mig!

Upp och ned, ned och upp...

2011-11-10T20:56:00.003+01:00

Precis som visan i "Emil i Lönneberga" känner jag mig. Uppåt och nedåt, nedåt och uppåt. Glad och ledsen, ledsen och glad. Vikten upp, vikten ned, vikten uppåt igen eller ned... eller hur var det? Ja, livet är upp och ned ibland. Ibland rusar tiden snabbt förbi så att man nästan tappar andan och ibland står tiden stilla som om man befann sig i ett vakuum. Jag undrar många gånger varför allt är som det är. Vad är meningen med allt som sker? Allt som sker har det verkligen alltid en mening? I så fall vill jag högljutt protestera! Ja, jag vill basunera ut mitt skrikande NEJ i hela universum. Det kan inte vara meningen att vi ska drabbas av ondska och elände. Längtan efter lugn och ro från alla orosmoln som stör min tänkta idyll växer sig allt större. Skall den infrias någon gång...?
Ordet harmoni, har ni känt på det någon gång? Vilket underbart ord. Det andas lugn, ro och glädje! Låt oss erövra detta ord, låt det ordet bli till verklighet i våra liv. Inte bara för en kort sekund utan så pass länge att vi får vila ut och andas i vår egen takt. Ty så länge vi lever på denna jord kommer vi möta både ondska och elände gång på gång. Därför behöver åtminstone jag tider av harmoni för att känna att det finns en mening med livet.

Träff med Sveriges bäste partiledare

2010-12-02T21:38:00.008+01:00

Hej alla glada i vinterkylan!
Hoppas att vädret är till belåtenhet och att era kläder håller måttet. Finns inga dåliga väder bara dåliga kläder... men jag undrar jag. Är det mänskligt att det ska vara så här kallt? Allvarligt talat tror jag att min kropp är ämnad för varmare klimat än detta. Näsan iskall, händerna iskalla, fötterna iskalla och väl inne i värmen tinas man sakta upp igen och då blir dessa iskalla delar på kroppen förvandlade till glödheta röda kroppsdelar för att sedan på nytt (i inomhusvärmen) bli kylklampar som skrämmer slag på maken när man råkar hamna på fel sida i sängen. Jag LÄNGTAR efter VÄRME!!!

Hur som helst har jag och en partikollega varit i Örebro och lyssnat och diskuterat med Sveriges kanske bästa partiledare, Göran Hägglund. Han har gjort och gör ett riktigt bra jobb!!! Det har varit en mycket trevlig och intressant kväll med mycket matnyttiga åsikter om både det ena och det andra om vår partipolitik och hur vi ska kunna profilera oss på ett bättre sätt än vad vi hittills gjort. Därför vill jag uppmana er som läser min blogg att gå in på vår hemsida och titta på vårt principprogram så att även ni kan se vilka idéer vi står för. Vem vet du kanske tycker det är riktigt bra och om inte så har du i alla fall ökat din allmänbildning.

Här kommer länken:
http://www.kristdemokraterna.se/VarPolitik/Principprogram

Sov gott och skräm inte er partner med kalla kroppsdelar - ta en varm dusch istället!

sjuk...

2010-11-30T11:16:00.003+01:00

Usch för att vara hemma och vara sjuk! Maginfluensa och 48 timmars karens inom hemmets fyra väggar. Suck! Vad matt man kan bli efter en tämligen liten influensa... Jag kanske är lite klen av mig?!
Nåja, frisk från maginfluensa blir så gott som alla, så varför misströsta? Jag kunde ju ha ramlat på en isfläck och skalat upp huvudsvålen med ett flera centimeters gapande jack, så blodet bara hade sprutat ut och tömt mig på min själ! Jaja, lite drastiskt kanske men ändå... Det hade i alla fall varit värre, eller hur? Men det är klart jag kunde ju ha haft hjälm på mig med muddar för öronen och en inbyggd airbag i jackan... då hade jag troligen klarat mig bra. I alla fall kroppen men kanske jag hade blivit diagnostiserad som en som har någon slags psykisk sjukdom med extremt paranoida drag. Usch vad jag pladdrar!!! Skriva om ingenting kan jag minsann! Nej, nu ska jag äta mat med familjen. Barnen är ju också hemma pga den s.k. smittorisken... maginfluensa-smittan alltså.

Kram på er alla!

2010-09-25T18:54:00.003+02:00

Huvudvärk!!! Usch vad ont det gör! Tänk att så länge det inte gör ont känner man inte av det men så fort det börjar spränga, mola eller vad det nu gör så vet man direkt att man har ett huvud... Huvudlös, huvudet under amen eller huvudet på skaft - ont gör det i alla fall. Tankarna är mer eller mindre tröga och helst av allt skulle jag vilja lägga mig och dra nåt gammalt över mig. Men se det går inte för sig. Småbarnen springer fortfarande omkring och maken har lämnat huset för att hjälpa storsonen med att lasta Saab-delar. Suck!...Har idag varit till IKEA och handlat till stordottern. Lönehelg och regn = MYCKET folk! Tänk att så många kan komma samma befängda idé samtidigt att åka till samma ställe för att fördriva tiden...
Sen måste jag bara berätta en sak som gör mig väldigt rörd, inte upprörd utan verkligt rörd. I princip så ogillar jag tatueringar men... min dotter har gjort en tatuering som jag verkligen inte kan bli arg eller ledsen för. Hon har 1970-01-18 (dagen då jag föddes)inpräntat på sin vänstra handled. Jag känner mig både hedrad och älskad! Love you Andréa! Makens 1967-09-01 kommer snart att pryda den högra handleden. Jag ogillar dock fortfarande de flesta andra tatueringar.
Nej, nu får jag nog lov att bli ett med en Treo igen och se om huvudet får någon slags lindring. När huvudet värker så man bara kan se med ett öga kanske det är dags...
Vi höres en annan dag när jag känner mig huvudlös.
Må gott och var rädda om era huvuden!
Cathrine

Familjernas försvarare!

2010-09-07T19:47:00.005+02:00

Nu är jag ARGGGGGG!!!!!!!
Hur kan man bara utrycka sig som Lars Ohly i tv? Han åsidosätter barnens bästa till förmån för sina illröda kommunistiska ideologier! Bröstpumpning är lika bra som amning. Jag kan bara beklaga hans okänslighet mot alla kvinnor som försökt sig på detta. Jag har själv egen erfarenhet av bröstpumpning och för mig, och jag tror för många fler, innebär detta en emotionell påfrestning. Pumpa ut mjölk är bra vid mjölkstockning, överproduktion av mjölk, och om barnet av någon anledning inte kan suga eller om mamman av någon anledning inte kan amma. Men att med politisk makt tvinga en mamma att antingen avsluta amningen eller att pumpa ut mjölk är rent fruktansvärt!!! För att amningen ska fungera bör amningen ske i lugn och ro. Är tvång lugn och ro? Att veta att man om si eller så länge inte ska få amma sitt barn som man vill längre skulle kunna få den bästa av ammor att sina. Är detta verkligen det bästa för våra barn? Fy skäms på dig Ohly! Bort med tassarna från det du inte har med att göra! Mer makt åt familjerna! Vänstern bör ut ur riksdagen. Med detta tänk och denna förskräckliga syn på familjerna och på kvinnorna har de ingenting där att göra! Och de ska vara ett kvinnovänligt parti... det är så att man kan hålla sig för skratt.

Val 2010

2010-08-28T10:37:00.004+02:00

Gäsp i mars! Gäsp även i augusti!
Jag förstår inte att man kan vara så trött!? Det känns som om jag skulle kunna sova dygnet runt idag. Det har varit ganska mycket på jobbet ett tag, så det är nog troligen en del av orsaken...
Val 2010. Vem ska vinna? Vilket parti kommer att stå för det mest framgångsrika valfläsket? Vad kan partier lova egentligen? Som det ser ut idag kommer inget parti att erhålla ensam majoritet. Och det betyder att vilket parti det än är som får de flesta rösterna av svenska folket, så kommer det att tvingas kompromissa. Detta kan vi som enskilda medborgare bli rasande över. Jag blev det också innan jag förstod vad politik egentligen handlade om. KOMPROMISSER! Man kan tycka vad man vill om detta men hur skulle motsatsen se ut? Farligt nära diktatur, eller hur...?
Därför vill jag som lokalpolitiker säga så här: "Jag ska kämpa för mina hjärtefrågor. Jag lovar inte att få igenom dem men jag lovar att kämpa för att övertyga de andra att detta är det bästa för vår kommun!"
Men vilka är dina hjärtfrågor då? Jo, det som ligger mig närmast om hjärtat är människors rätt till självbestämmande så långt det är möjligt. Att vi politiker ska lägga oss i så lite som möjligt i människors liv. Besluten skall tas så nära den människa det berör. Om mamma eller pappa ska vara hemma med Anton 6 månader eller hur länge var och en av dem ska vara hemma, tycker jag är en sak som Antons föräldrar vet bäst. Riksdagens politiker kan omöjligen veta vad som är bäst för just den familjen. Jämställdhet i alla ära men jag tror inte på piskor för att få människor att rätta in sig i ledet. Mer makt åt familjerna! Och den makten kan de bara få tillbaka om politikerna ger tillbaka den.
Vad är det som är så farligt med vårdnadsbidraget? Kan det vara just detta? Att föräldrarnas inflytande över sina barn ökar? Det verkar som om S + V vill stöpa alla i samma form, så att det ska bli så lika och rättvist för alla. Men vad man då gör är att man inte låter människor få det egna unika, okränkbara värde som hon har rätt till. Vi måste tillåtas att vara olika. Alla måste inte tycka lika. I en familj kanske mamman är hemma hela tiden för där fungerar det bäst. I en annan familj är pappan hemma hela tiden och i ytterligare en annan familj delar de kanske lika på föräldradagarna. Oavsett vilket, så vet familjerna detta bäst själva. Morötter är bättre än piskor!
Visa svenska folket att ni är kapabla att bestämma över era egna liv! Rösta på Kristdemokraterna i valet 2010. Läs vårt partiprogram - vi står på din sida.

Gäsp!

2010-03-03T22:20:00.003+01:00

Usch, vad jag är trött och ändå sitter jag uppe och bloggar...?! Egentligen borde jag gå till sängs och lägga mig och nanna en stund, lukta på mina små barn och trängas med min make. Imorgon väntar ju faktiskt en ny dag med nya möjligheter! Och tänk vad mycket härligt man kan göra när man sover... man kan resa till olika platser man aldrig skulle ha råd med i verkligheten, man kan sortera sina tankar och få rätsida på livet. Härligt!!! Fast det kan ju förstås innebära en del platser man inte vill vara på, inte ens om man fick betalt. Oavsett vilket det blir inatt behöver jag i alla fall sömn just nu och DU CATHRINE, jag menar NUUU! Dröm sött och vila ut i din sköna säng och känn dig som en prinsessa!
Tack, för det Cathrine. Du är ju en helt underbara vän!
Nu tror ni kanske att jag har gått och blivit tokig på riktigt. Men vet du vad:
Du umgås varje dag med dig själv 24 timmar, så varför inte se dig själv som din bäste vän? Oftast beter vi ju oss faktiskt som om det vore det motsatta. Så, från mig själv till mig själv och till alla er därute i cyberrymden: Sov gott och dröm sött och vakna upp till en morgondag med nya underbara utmaningar!

Människa, människa vem är du?

2010-03-01T23:14:00.005+01:00

Ja, vad är väl en människa...?
Alla har vi en kropp, alla kan vi tänka, alla kan vi känna. Ibland är vi ledsna och ibland glada. Ibland arga och ibland lättsinniga. I grund och botten verkar det som om vi är väldigt lika.
Vad är det då som skrämmer så mycket när vi börjar prata om invandrare/nysvenskar? Är det det färgen på skinnet? Det bits ju inte. Skulle en människa bitas är det med vita tänder, lika vita som vilka tänder som helst. Är det språket? Vilket språk som helst är svårt och obegripbart för den som ej lärt sig det. Eller är det så att vi bara är rädda för varandra pga av rädslan för det okända, det nya, det vi inte riktigt förstår? Jag vet inte.
I alla fall hamnade jag framför tv:n en stund ikväll, ett debattprogram på Kunskapskanalen om invandrarpolitik. Intressant! Politiker i olika färger, privatpersoner och statsvetare deltog och hade alla något att bidra med. Ju längre debatten höll på desto mer insåg jag att vi är rätt dumma i alla fall här i Sverige. Under flera år har vi lekt någon slags storebror och tyckt och tänkt åt andra människor. Dessa människor behöver dittan och dessa människor behöver dattan. Har vi någonsin frågat dem vad de behöver? Nej, inte ofta i alla fall. Visst är det viktigt att man kan svenska om man ska bo i Sverige - det håller jag med om. Men jag tror faktiskt, att det vet även de som precis nyligen anlänt till Sverige. Ingen behöver sätta dem på en stol och berätta det för dem.
Jag tycker att det är dags att vi börjar respektera människan, som den unika och okränkbara varelse hon är oavsett hudfärg, språk eller åsikt. Ingen mår bra av daltande men alla mår bra av att bli respekterade som fullvärdiga människor.

I have a dream!

2010-02-27T23:49:00.003+01:00

Idag skrev jag en kommentar i NA på deras hemsida under artikeln 3,8 miljoner ska sparas. Nedan följer inlägget:

"I have a dream... sa en gång en man. Många trodde antagligen att han var helt från vettet. Vita och svarta skulle sitta vid samma bord? Ett enat Amerika? Men den som var med på den historialektionen vet att denna man verkligen var vid sina sinnen men han såg en annan verkligeht än den andra såg. Han vågade drömma. Han vågade tro på att Amerika hade mer att ge.
Vågar vi tro på Laxå? Vågar vi tro på en framtid där kommunfullmäktige tar beslut om att bygga nya bostäder för det är så många som vill bosätta sig här? Vågar vi tro på att vi måste bygga ett alldeles nytt dagis för de gamla är fyllda till bredden av gamla och nya Laxåbarn? Vågar vi tro att vi åter måste öppna skola i både Röfors och Tived igen? Vågar vi verkligen tro på vår bygds potential?
Med risk för att kallas både dum och naiv: Jag VÅGAR tro på Laxå!
Martin Luther King trodde på ett helt land. Jag tror på en hel kommun."

Nu må ni tycka jag är dum, naiv, löjlig, att jag lever i en utopi osv, osv. Men vet ni vad... Det struntar jag i! Jag är sååå trött på att vi ska hållas tillbaka. Varför skulle inte vi i vår kommun kunna gå framåt? Varför är den ständiga trenden att gå bakåt? Jag vill inte vara en bakåtsträvare som, Sally Santesson sa så käckt. Jag vill vara en av dem som bidrar med det lilla jag kan göra för att vända denna negativa trend! Är du beredd att gå med mig? Är du beredd att slita lite ont? Är du beredd att bli kallad både dum och naiv? Om du är det så är vi i alla fall två och om två är det blir vi lätt fyra och fyra blir åtta och åtta blir 16 och 16 blir 32 och 32 blir 64 och 64 blir 120 och 120 blir 240 och 240 blir 480 och 480 blir 960 och 960 blir nästan 2000! Hur svårt kan det vara? Jag är helt övertygad om att nyckeln till Laxås framtid ligger i våra attityder och vad vi sår ut med vår mun. Klaga, gnäll och kritisera men gör det inte jämt och inte hur som helst. Gör det med stil och med konstruktivitet. Vänd sedan blicken åter framåt för att återfå fokus på Laxås framtid.

I have a dream...

Glesbygden

2010-02-18T09:39:00.003+01:00

Hej alla ni som brukar läsa min blogg och alla ni som besöker den för första gången! Ni är varmt välkomna till min lilla och ibland stora tankesnurra. Jag har en del strängar på min lyra, är mamma, hustru, syster, barnbarn, sonhustru (och lite till), jag är verksam (ibland även värksam...) sjuksköterska, hudvårdskonsult, föreläsare och politiker (kanske har jag glömt något). Idag tänker jag använda mig av den politiska sidan hos mig.
Jag är en politiker med ringa erfarenhet men med ett hjärta för den enskilda människan. Jag anser att alla människor har ett lika, unikt och okränkbart värde! Med denna människosyn som bas anser jag att varje människa har rätten på sin sida att välja var de vill bo. Vill någon bo i en stad ska de få göra det men vill någon bo i glesbygden ska de få göra det. Samhället ska kunna ge männsikan denna valfrihet. Därför vill jag som politiker verka för en levande landsbygd. Ensam kan jag inte detta, inte ens tillsammans med mina partikamrater klarar jag av att vända Sveriges centralisering till storstäderna, till småkommunernas huvudorter men om alla vi som tycker att det är viktigt att ha en levande landsbygd hjälps åt att påverka när det gäller attityden i denna angelägna fråga har vi en större möjlighet att vinna även våra motståndare över på vår sida.
I min hemkommun Laxå råder det ett rejält missnöje mot den nuvarande förda politiken i våra ytterområden. De är rädda för att besparingarna som måste göras kommer att drabba dem mest. Exempelvis frågar de sig "Vad händer om skolan läggs ned?" Ja, kan vi politiker verkligen svara på den frågan? Kanske... kanske inte... Men om vi går till oss själva kan vi kanske ana svaret. Om jag bodde i exempelvis Hasselfors, som jag faktiskt tidigare har gjort, hur skulle jag planera min framtid om skolan lades ner? Affären har redan lagts ned sedan några år tillbaka. Den har visserligen ersatts med en närbutik men tyvärr har den inte möjlighet att ha ett stort utbud, vilket tvingar innevånarna att åka till tätorten eller till någon grannkommuns affärer för att göra sina större inköp (=inkomstförluster för kommunen). Hasselfors Garden flyttade sin verksamhet till Örebro, vilket minskade på jobbutbuden på orten. Om nu skolan också skulle läggas ned skulle detta innebära att barnen redan från skolstarten skulle få börja åka buss in till Laxå tätort. Nu tycker jag inte att bussåkandet i sig är problemet, utan åt vilket håll bussen går (kommer till detta senare). Varken min man eller jag jobbar i Hasselfors och får alltså åka till jobbet, åka till affären, barnen får åka till skolan och många av våra fritidsaktiviteter har vi i Laxå tätort. Troligen skulle vardagslivet bli lite enklare om vi valde att flytta in till Laxå. Oavsett hur fint och vackert samhället Hasselfors än är så krävs det en hel del av oss som familj att bo kvar.
Men om vi nu vänder på det hela. Om en skola i kommunen ska läggas ned och vi väljer att behålla skolorna i Hasselfors och Finnerödja, skulle detta innebära att några barn skulle få åka buss varje dag i alla fall. Men som sagt bussåkandet är inga problem för nu går bussen åt ett annat håll. Låt säga att Kanalskolan läggs ned och det antal barn som skulle ha gått där får åka till Finnerödja och Hasselfors... skulle de ta skada av det? Nej, det tror inte jag och i alla fall inte mer än vad barnen i Finnerödja och Hasselfors skulle. Orterna Hasselfors och Finnerödja skulle glädjas över att sin skola, som nu är mer levande än på länge. Större resurser skulle behöva läggas där och jag tror både elever och lärare skulle tjäna på detta. Föräldrarna till barnen i Hasselfors skulle kunna känna sig mer trygga i tillvaron. Föräldrarna i Laxå skulle nog upptäcka mycket av fördelar med den lilla skolan och det lilla samhället. Jag tror faktiskt inte att det skulle kännas som en lika stor katastrof för Laxåföräldrarna att ha sina barn i Hasselfors respektive Finnerödja som det skulle kännas för Hasselfors- och Finnerödjaföräldrarna att ha sina barn i Laxå. En annan vinst, som är en enorm vinst, är att invånarna i våra ytterområden skulle få känna sig som en del i vår kommun. Jag tror nämligen att de alltför många gånger har känt sig åsidosatta och bortprioriterade.
Dessutom tror jag att denna lösning på det minskade elevantalet skulle bidra till en bättre sammanhållning i vår kommun och en bra sammanhållning leder till ett gott boendeklimat och det smittar. Ser människor som bor utanför vår kommungräns att vi trivs och mår gott tillsammans vill också de vara med om de bara får. Och det får de väl...?!
Detta var lite av mina tankar och ståndpunkter, som jag tror inte skulle kosta kommunen speciellt mycket. Skolskjutsar blir det ju åt båda hållen. Renovering av skolor blir det också oavsett om vilken skola vi väljer. Jag tycker att ekonomerna skulle räkna på denna lösning eller vad tycker ni?

Uppdateringarnas tid

2010-02-02T08:00:00.003+01:00

Hej alla vänner!
Upptäckte att jag fortfarande var 39 år enligt denna blogg. Trevligt i och för sig men jag vill ju inte bli tagen för en lögnare så det är väl bäst att krypa till korset och bekänna att jag har fyllt mina 40. Så nu är det dags för mig att börja leva livet... för visst är det väl så att livet börjar efter 40?! Nåväl, för att vara riktigt ärlig... JAG HAR INGEN ÅLDERSNOJA!!! Bara så att ni vet och jag menar faktiskt det. Jag tycker faktiskt att det är skönt att ha några års livserfarenhet bakom mig och från botten av mitt hjärta är jag innerligt glad över att inte vara tonåring. Usch vad jobbigt det var när hormonerna hoppade upp och ner och gjorde mig som den värsta studsbollen i humöret! Jag kan inte för mitt liv tro att klimakteriet kan var så. Jag har ju förstått att så kallade vallningar är i princip ofrånkomliga, man märker ju på andra underbara kvinnor som befinner sig ca 10 år + från min ålder att dörren åker lätt upp trots 15 minusgrader ute och de är fortfarande varma! Helt otroligt. Jag förstår i alla fall då att jag inte har drabbats av denna åkomma i förtid. Den sista tiden har jag frysit konstant, oavsett 3 minus, 25 minus eller 21 plus inne. Det finns väl en del andra tecken på att jag fortfarande är fertil.
Nej, nu måste jag jobba lite; ska skriva ett litet PM om vad min föreläsning innehåller i korta drag. Sedan ska jag skicka ut det till blivande kunder.

Ha en underbart skön dag alla 40+ och 40- oavsett klimakteriebesvär eller ej!
Cathrine

Vila i Kungens famn

2009-11-13T08:01:00.003+01:00

Hej igen!
Det var länge sedan sist! Jag har sett att det finns några trogna läsare av min blogg. Jag är så tacksam och det värmer mitt hjärta mer än vad ni anar. Trots att jag inte skrivit något sedan i maj har jag haft besökare i stort sett varje dag.
Mitt liv har sett lite trassligt ut under denna tid på många sätt. Kanske kommer jag att beröra en del av det, kanske inte. Hur som helst är jag en upprättgående homosapiens med både hjärna och hjärta, alltså en människa med både tankar och känslor.
Har ni någonsin varit med om att veta saker och ting i huvudet men inte riktigt låtit det ramla ner i hjärtat? Någon har sagt att den längsta vägen inte går runt jordklotet utan det är den vägen som går mellan huvud och hjärta. Det konstiga med denna väg är att det är de positiva saker som vi skulle må så bra av om de hamnade rätt ner i vår lilla hjärtegrop, som fastnar någonstans på vägen. De negativa sakerna däremot, som bara är destruktiva och skadar oss både mentalt och känslomässigt, de verkar äga en egen autoban till vårt känslocenter. Varför är det så? Varför kan vi (jag) inte ta åt oss av det positiva människor och Gud säger till oss? Varför suger vi (jag) istället in negativa vibbar så lättvindigt?
Jag skulle vilja lyfta fram den andliga och psykiska träningen här. Jag har upprättat en bok där jag skriver ner ner allt positivt jag ser och känner runt omkring mig vid ett givet tillfälle. Vid ett tillfälle stt jag på mitt arbete och gjorde en sådan övning. Det jag upptäckte då var att stolen faktiskt var ganska skön att sitta på, utsikten från den tredje våningen var vacker med tallarna som siluetter mot den blå kvällshimlen, vackra och tänkvärda tavlor hängde på väggen och en hel del andra saker. Det viktiga i en sådan övning är att bara fokusera på det som är positivt. Det negativa ignoreras. På detta sätt tränar vi vår varelse att se och tänka positivt. Gud vill att vi ska må bra. Han är godhet, kärlek och han har en sådan omtanke om dig och mig att hans hjärta blöder när han ser någon av oss må dåligt. Detta är så svårt att ta in, till och med i vår hjärna. Gud älskar dig och mig oavsett vad vi gjort!!! Han vill bara omfamna oss och ställa oss på fast mark igen när vi varit ute på gungfly. Inför honom är vi alla lika. Det finns inte en enda av oss som kan berömma oss av att vi är felfria. Det enda Gud hatar är synden men den som syndar är föremål för hans kärlek. Allt som drar dig och mig bort ifrån denna älskande Gud får i detta sammanhang betraktas som synd. Detta betyder det är själva bortvändandet från Gud som är synd och inte i första hand det som man vänder sig till istället.
Hur som helst är det i alla fall ingen lätt sak att vara människa. För att man ska kunna få en positivare syn på tillvaron finns det en sak man behöver lära sig och detta är nog något jag behöver mer än andra just nu. Jag behöver lära mig att människor inte är perfekta och att de ständigt, om och om igen kommer att göra mig besviken. Jag behöver också lära mig att mer och mer kasta mig på Gud och låta honom omfamna mig i dessa stunder. Den senaste tiden har jag nog istället förebrått Gud och varit arg på honom för att han låtit mig gå igenom dessa svåra bitar. Jag har nog helt enkelt vänt mig bort ifrån Gud och inte låtit honom ta hand om mig (=synd). Förlåt Gud för detta!
Nu är det i alla fall skönt att åter få vara i hans famn och åtnjuta ett kungabarns favör! Vår Gud är ju Kungarnas Kung och Herrarnas Herre och jag är hans barn, alltså ett kungabarn!
Din vän Cathrine

I väntan på "myrr"

2009-05-21T23:10:00.003+02:00

Hello mitt i natten... nästan i alla fall!
Sitter en stund framför datorn i väntan på att tröttheten ska anfalla mig som en blixt från en klar himmel (...har dock ej kollat om det är stjärnklart i natt).

En del människor lider av åderbråck och andra av skoskav. Jag lider av RLS (=restless legs syndrom) men jag skulle vilja kalla sjukdomen "Nattsnoa". På grund av att benen inte kan vara stilla snor man runt i sängen som om man befann sig mitt i en svängom i en gammaldans. Visserligen brukar man väl bli omkramad av någon manlig varelse då, vilket inte försigkommer i detta fall. Min gubbe skulle nog helst vilja sparka ut mig ur sängen, så han slipper bli sjösjuk i mina ständiga vändningar. Men hur lätt är det på en skala från 1-10 att ha benen alldeles stilla när de själva vill röra sig. Och i ärlighetens namn, jag klandrar dem inte: för vem skulle inte försöka fly om man råkat ut för en attack från en hel myrstack. Tro mig jag vet hur det är att fly från myror, jag har nämligen råkat sätta mig i en pissmyrestack en gång!!! Enda stället att bada dem av mig var i salt havsvatten. Det sved gött, ska ni veta!
Men dessa myror som gästar mina ben varje kväll nu för tiden är inte vilka myror som helst. Nej du! Dessa envisa rackare de nöjer sig inte med att vara utanpå kroppen, de vill borra sig djupt in i köttet. Vadernas muskler verkar vara deras favoritställe. När vi andra ska sova, då börjar deras dagsverke! Vad de pysslar med därinne, det förtäljer inte historien. Men det känns som om de har ett fasligt sjå i alla fall. Bråttom , bråttom!!! Härs och tvärs genom benen springer de!

Men lov, pris och tack till läkarvetenskapen som kommit på ett läkemedel som får dessa små tyranner att somna! Ha, Ha, Ha!!!!!!!!!! Läkemedlet heter SIFROL (=Stor Intelligent FRedsstyrka On Legs). Dock har denna mirakelmedicin biverkningar som alla andra preparat. Ca en timme efter intagandet av detta fantastiska myrrmedel, sover inte bara myrorna i benen utan även jag. Tröttheten och strax därpå sömnen kommer verkligen bokstavligt talat som en blixt. Just nu är det väl ca 40 minuter sedan jag tog mina 2 1/2 tablett, så inom 20 minuter bör jag ha gjort mig redo för sängen. Så nu går jag till toan för att borsta tänder, tvätta ansiktet, kissa och dricka lite vatten. Gubben min han snarkar nog redan med yngsta dottern bredvid sig. Vi får väl se om det finns plats kvar till mig eller om jag får inta soffan inatt?!

God natt!

Halva livet gift

2009-05-14T19:31:00.004+02:00

Som ni kanske har märkt har Syster Cathrine haft lite annat att göra än att blogga; slutklämmen på studierna, småbarnsgöra, det egna företaget och jobbet i Degerfors. Men nu sitter jag en stund i lugn och ro på mitt kontor. Detta kontor har blivit en oas för mig. Det är tyst, ensamt och rofyllt. Precis vad en mamma kan behöva för att ladda batterierna igen.
Mina barn, i alla fall tre av dem har hunnit fylla år. David är nu 19 år fyllda, Adina är 3 och Levi har hunnit avverka sitt första år. Fantastiskt! Andréa får vänta tills september för att få gå in på sitt sjuttonde år. Jag själv får nog börja att förbereda mig på min nästa födelsedag, som infaller i början av nästa år. Då fyller jag tydligen 40 år. Ska man fira det eller...? Jo, det är klart! Man ska ta alla tillfällen i livet och göra dem till en fest, så varför inte min 40-årsdag?! Kan man fira att det är vanlig fredag och slutet på en arbetsvecka, som sker 52 gånger per år, så kan jag i alla fall fira min 40-årsdag. Denna händelse kommer ju trots allt inte att upprepa sig. Jag har i alla fall inte hört talas om någon som fyllt 40 år flera år.

Hoppsan nu gick jag visst händelserna i förväg. Det är ju hela åtta månader kvar tills dess. Jag borde kanske koncentrera mig på den 27 maj i stället. För 20 år sedan, den 27 maj, stod jag vitklädd med en fin liten bukett i handen och på en röd matta trippade jag in i Pingstkyrkan här i Laxå tillsammans med min man. Hand i hand på väg in i äktenskapets förlovade land, lovandes inför Gud och människor en livslång trohet mot varandra, gick vi fram till altaret, knäböjde och sa JA till varandra. Jag minns det enorma lyckorus jag kände då. Jag var utan den minsta tvekan den absolut lyckligaste kvinnan i världen! Den känslan har kommit och gått sedan dess, men ringarna finns kvar, vänskapen har bestått och fyra barn säger kanske något om vårt förhållande...?! Idag är jag kanske inte överstormande jätteförälskad men Krister är och förblir min bästa vän. Vi har alltid kunnat prata med varandra oavsett hur vi har känt oss. Dessutom har han varit min stora trygghet och en oerhörd hjälp i kampen med mina inre "demoner". Jag kan inte räkna alla de gånger som Krister timme efter timme suttit och tröstat mig när ångesten har bundit mig och försökt att kväva mig till döds. Tack!!! Utan dig Krister hade jag nog varit som en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Nej, nu måste jag nog avsluta. Jag tänkte faktiskt plugga en stund. Jobbar hela helgen så något pluggande då är nog inte att räkna med.

Ha en underbar vår och försommar. Förhoppningsvis kommer blogginläggen lite tätare framöver.

Frestelserna duggar tätt

2009-04-05T14:05:00.003+02:00

Tårta, sockerkaka, kladdkaka, grädde, kex... mums... Frestelserna haglar tätt denna månad. Idag firas min 19-åriga son David. Sen är det påsk (=godis för familjen). På annandag påsk fyller Adina 3 år och den 23 april är det dags för Levis 1-årsdag. Just nu håller jag på att intala mig själv att godis är äckligt och tårta är förfärligt vidrigt sliskigt. Kakor och annat kaffebröd smakar skit. När vi pratar påskmat är det underbart med ordet lagom och ägg ska ju vara riktigt nyttigt.

Skämt åsido (fast med lite sanningshalt ändå) ska jag nog klara påsken och fördelsedagarna ändå. Jag sak innan förestående kalas bestämma mig om och i så fall vad och hur mycket jag tänker äta/smaka av. Idag ska jag ta en tunn tårtbit av Sveas Wilmastubbe-tårta. Den har jag aldrig provat och därför har jag valt ut den. Om den smakar illa eller inte så gott som jag nu inbillar mig att den gör, kommer den inte att utgöra några större frestelser i framtiden. Så ännu återstår hoppet!

Ha en skön söndag och må så gott!
Cathrine

Fåfäng och tanklös

2009-03-22T20:27:00.003+01:00

Ögonen är tunga som bly. Jag nästan somnar vid skärmen. Sitter på mitt kontor och försöker författa mitt examinationsarbete. Uppgiften under denna delkurs innebär att förbereda en halv dags föreläsning om stress- och stresshantering för en arbetsgrupp. Ju mer jag försöker ju mer inser jag att en halv dag är riktigt snålt med tid. De hinner ju knappt nosa vid ämnet. Meningen är att vi ska försöka vaska fram det allra väsentligaste för den målgrupp vi valt. Vad detta känns STRESSANDE!!! Mental träning... inte fokusera på det negativa utan bara fokusera på det positiva och javisst ja... inte använda ordet "inte". Puh... Det blir nog bra. Nog om detta.

Jag måste bara få dela med mig till er om en oroligt dum, naiv, fåfäng sak jag gjort. Ni vet ju hur huden ser ut på de flesta vid denna tid som inte solar solarium... Ni vet säkerligen också att skinnet är ännu vitare på dem som även inte solar så mycket under sommaren... Jag tillhör den kategorin som anser mig för snål att sola solarium och jag är för rastlös för att sola under solen på sommaren, vilket innebär att jag hör till det vitare släktet på jorden. I torsdags bad Andréa mig att jag skulle följa med henne och sola solarium, vilket jag till slut gjorde och uppskattade verkligen stunden med min dotter och att hon ville göra detta med mamma. Dessutom var det faktiskt riktigt skönt. Till saken hör att jag trots mitt vita skinn, min medicinska utbildning, mina egna predikningar om hudcancer lägger mig i solariet, sätter timern på 30 minuter. Jag fick det finaste (nyaste rören troligen) av solarierna och som tur var insåg jag att ansiktkanonen nog var bäst att låta bli eftersom jag inte solat på länge. Vad jag inte tänkte på var att resten av solariet verkade som en jätte helkroppskanon på min vita kropp, speciellt min vita mage. Dagen efetr denna upplevelse vandrade jag runt som en levande tomat med vita ögonhålor. Tur att jag just inhandlat en foundation. Det var min smala räddning att klaar mitt offentliga liv. Magen var zebrarandig där hudbristningarna efter fyra barn var skinande rosa på röd botten. Så vackert!!! Dessa doldes dock lätt med vanliga kläder (skavande kläder). Sedan denna dag har solklådan och den smärtande solbrännan funnits vid min sida. Nu börjar den väl ge vika tror jag... Nåja, jag får väl sammanfatta min lilla fadäs med "ska man va´fin får man lida pin" eller "det man inte har i huvudet det har man... inte alls (vett)" Men jag kommer nog att sola igen men i ett annat solarie eller under en kortare tid. "Bränt barn skyr elden" skulle man kunna säga eller "övning ger färdighet".

Munchen...

2009-03-09T07:57:00.003+01:00

Ja, då har jag sett till att min son kommit i bilen för att ta sig till tåget som tar honom till bussen som går till flygplanet som flyger till Munchen. Suck... Ibland tror jag att vara ute i sista minuten är en slags sport ungdomar har för sig. Undrar om de vet vad de utsätter ett modershjärta för?! Jaja, nu sitter han väl på Swebus i alla fall. Han ska tillbringa fyra veckor i Munchen för att göra sin praktik. Spännande... Vi andra får harva på i vardagens lunk. Ja, lite avundsjuk är jag nog och Andréa är det definitivt! Småbarnen bryr sig inte för de vet ju inte vad de går miste om. Dessutom har ju de en otrolig förmåga att leva i nuet och njuta av det. Vi borde lära oss mer av dem. Vad Krister tycker och tänker vet jag inte. Han lunkar på som vanligt och har fullt upp med både ditt och datt.
Idag är Krister pappaledig och jag har min "Din Syster-dag". Morgonen startar med förberedelser för kvällens kurs. Sedan har jag ett möte inbokat och eftermiddagen är vikt åt planering. Åh, vad jag önskar att jag hade mer tid till att bygga upp mitt företag. Kanske tiden skulle finnas om jag hade någon slags finansiering för att ta ledigt för att jobba med min firma. Det är verkligen svårt innan man fått snurr på företaget.
På tordag och fredag är det dags för Universitetet igen. Tyvärr har jag inte hunnit med det jag föresatt mig att göra. Det känns inget vidare bra... men det är bara och bita ihop och inse att jag gjort mitt bästa under rådande omständigheter.

Sol, snö, pulka och jobb

2009-02-28T13:36:00.003+01:00

Vilket underbart väder det är idag. Just nu väntar Krister och jag på att de små barnen ska vakna efter sin ljuva middagslur. Vi tänkte ta en tur ute i naturen på den snöklädda marken. Pulkan kanske får användas en del idag. Medan jag skjutsade "stordottern" till Örebro och Behrns Arena, packade Krister iordning lite matsäck. Det är väl bäst att passa på att njuta av det lilla som är kvar av vintern. Inte för att jag tycker illa om våren men när det är sådana här soliga vinterdagar kan man inte bli annat än glad över att få bo på en plats där alla fyra olika årstiderna får upplevas på detta sätt. Däremot får jag väl lov att erkänna att varje dag känner jag inte så här. Många är de dagarna jag skulle vilja bo i ett land med en mycket högre medeltemperatur än vad Sverige erbjuder.
Efter denna tur väntar arbete och idel arbete för mig. Skolan har jag inte gett tillräckligt med tid och nu börjar inlämningsuppgifter och examinationsuppgiften knacka på dörren... eller rättare sagt BULTA på dörren. Jag antar att om jag inte börjar ta itu med detta går nog dörren sönder och det vill jag inte. På måndag har jag även ett nytt kurstillfälle som väntar, som också behöver en del omsorg från min sida i form av förberedelser. Så istället för att anamma strutsmentaliteten som jag hittills gjort ikläder jag mig nu en tjurfäktares egenskaper och "tar tjuren vid hornen" och sätter igång med att bocka av från "att-göra-listan". Det brukar ju faktiskt kännas riktigt behagligt efteråt.

Glad, gladare, gladast!!!

2009-02-23T21:55:00.002+01:00

Sitter just nu och summerar min andra lektion i kursen "Övervikt hamdlar om känslor" som startade för en vecka sedan. Ett introduktionstillfälle och lektion 1 har avklarats. Allt känns riktigt bra.
Tankarna går ofrivilligt eller kanske frivilligt med häpnad och förvåning tillbaka 1 1/2 år. Om någon berättat för mig då vad jag står i idag hade jag aldrig trott dem. Jag hade inte ens vågat drömma om detta fullt ut då. Vid den tiden var jag en annan människa mot vad jag är idag. Osäker på mig själv, otrygg, ställde alldeles för höga krav på mig själv som jag inte hade förmågan att leva upp till. Idag bestämmer jag över mitt eget liv i mycket större utsträckning. Jag trivs med mig själv, de flesta dagarna i alla fall. Förr var de dagarna lätt räknade (=mycket få i antal). Idag tackar jag Gud för att jag fick förmånen att "gå in i väggen". Utan den frontalkrocken med mig själv, min bakgrund och mitt självdestruktiva sätt att hantera mitt liv hade jag aldrig stått här idag. Idag känner jag mig GLAD, GLADARE, GLADAST!!! Euforisk!!! Och det bästa av allt är att jag kan med ett ärligt hjärta säga att: DET ÄR JAG VÄRD!

Lokalfrågan är löst!

2009-02-14T12:45:00.003+01:00

Hej alla glada vänner i cyberrymden!

Jag har precis tagit mig lite kvällsmat och kände för att sätta mig en stund framför datorn för att sammanfatta min dag.

Idag är det måndag. Jag har haft en "Din Syster-dag", vilket innebär att Krister är pappaledig och jag jobbar med mitt företag. Jag har varit på hembesök på förmiddagen, förberett min första lektion i kursen "Övervikt handlar om känslor" och jag har FÅTT TAG PÅ EN LOKAL!!! Hallelujamoment!!! Jag hyr ett möblerat rum på Hemgården. Det känns så skönt att det ordnat sig. Nu kan jag börja ta emot mina patienter/kunder på en egen mottagning. Fantastiskt! Kvällen har jag tillbringat på Kunskapens hus i Laxå, där jag höll den första lektionen i Stahremetoden. Jättekul och inspirerande! Ser redan fram emot nästa vecka när nästa träff är.

I skolan är vi ju inne i ämnet stress och stresshantering samt mental träning. Vi har en hemuppgift som består i att under 15 tillfällen lyssna på en avslappnings-CD och i samband med det föra lite av en dagbok hur vi går tillväga och upplever detta. Idag kände jag verkligen hur stressen lyfte mig till en nästan olidlig nivå och jag kände mig i otroligt stort behov av att kunna slappna av. Jag tog då min bärbara CD-spelare och lommade iväg till sovrummet för en stunds avslappning. Om jag var trött eller inte vet jag inte men slappna av kunde jag i alla fall. Det var så skönt!!!

Jag ska nog inreda mitt nya kontor med en vilfåtölj tror jag... eller kanske ha en ihoprullad tunn madrass i garderoben att ta till vid behov. Fåtöljen kan jag dock använda till läsfåtölj också. Jag gissar att en hel del av mitt skolarbete kommer jag att utföra i min nya lokal. Det är liksom lite lättare att komma till ro utan hög tonårsmusik, barnskrik och manstjatter. Det som annars tar 3 timmar för att studera hemma kommer nog bara att ta halva tiden där. Bra investering tycker jag och jag tror att hela familjen mår bättre av att jag fokuserar på en sak i taget. Att prioritera kvalitetstid är viktigt för oss just nu!

Vi ses igen!
Cathrine

Männikolivets okränkbarhet

2009-02-11T10:39:00.003+01:00

Jag tror att alla människor har ett lika värde, att de mänskliga rättigheterna gäller för alla, från det minsta lilla embryo till den äldsta människan på jorden. Jag tror att alla människor kan förändra sig om de vill och får den hjälp de behöver. Därför exkluderas ingen ifrån de mänskliga rättigheterna. Alla har vi varit små barn, alla har vi en gång fötts. Alla har vi varit helt beroende av andras välvilja och omsorg för att kunna överleva.
I studier har man sett att på barnhem är överlevnadschansen störst hos de barn som ligger närmast dörren och får den största kontakten med personalen, en klapp på kinden, lite smek och barnet har blivit sett. De barn som fått minst uppmärksamhet, minst kroppskontakt överlever inte i samma utsträckning. Varför är det så? Jag tror att det beror på att vi är människor, som är skapta att ha kontakt med andra människor. Vi är inte bara en kropp som behöver mat, kläder och god hygien för att överleva. Nej, vi är skapta med en själ, som gör oss till de individer vi är. Vi behöver varandra för att få våra behov tillfredställda. Men vi är även andliga varelser med andliga behov. Vi vill skapa, upptäcka världen och inte bara leva vårt liv på instinkter. Det lilla barnet är behov av mat, kläder, hållas ren men det är också behov av fysisk beröring, kärlek, någon som visar hur värdefull han/hon är.
En ovillkorlig kärlek utan gränser är en av de mänskliga rättigheter vi alla är i trängande behov av. När något går fel i livet, när vi misslyckats så fullständigt att vi inte ser någon utväg, när vi tycker oss stå helt ensamma och alla vänner, nära och kära vänt oss ryggen, då är vårt behov av denna villkorslösa kärlek helt avgörande för vår överlevnad. Men finns det någon på denna jord som kan ge oss denna villkorslösa kärlek? Kanske det inte finns någon människa med dessa egenskaper men det finns en Gud, som är kärleken personifierad. Med en helt villkorslös kärlek utan motprestationer, helt utgivande och förlåtande omfamnar han oss i dessa svåra stunder. Det finns dock en liten hake... även om han älskar oss med denna villkorslösa kärlek tvingar han sig inte på dig och mig. Han erbjuder oss denna enorma omfamning men skulle aldrig tvinga dig upp i hans famn. Om du väljer att inte komma till honom, älskar han dig på avstånd istället. Gud älskar alla människor lika mycket oavsett vilka de är. Han älskar alla människor, från det minsta embryo till den äldsta människan på jorden. Han älskar dig oavsett vad du gjort i ditt liv, alla dina misstag vet han om och ändå är hans kärlek villkorslös. Oh, vad jag är tacksam för att samma sak gäller för mig! Så mycket fel jag gjort, så många människor jag sårat och alla hemska saker jag både tänkt göra och har gjort... och ändå anser Gud att jag är värdig hans kärlek!

Denna kristna människosyn innefattar tron på att varje människa besitter en inneboende kapacitet till att förändras och växa som människa. En dålig start i livet kan få ett gott slut. En vilsen människa kan komma rätt i livet. En brottsling kan bli en medborgare som gör rätt för sig i alla lägen. Det ofödda barnet, barnhemsbarnet, det barn som växer upp i en kärleksfattig miljö kan bli en människa som förändrar världen, som gör vårt samhälle till en mycket bättre plats att bo på.

Därför tror jag att människovärdet borde vara inlagt i vår grundlag. Då vi människor inte är kapabla att älska varandra villkorslöst och inte alltid är beredda på att låta andra människor få en ny chans, borde lagen träda in som en skyddsmur mellan oss. Detta skulle göra att vi såg till att det fanns bättre rehabiliteringsmöjligheter för den som misslyckats i livet. Kanske skulle vi tillåta alternativa behandlingar när de traditionella misslyckats. Vi skulle nog också se till att hjälpa varandra på ett mer påtagligt sätt när vi ser någon fara illa och värna om de människor som inte kan göra sin röst hörd.

Du är en människa och ditt liv är okränkbart. Du är lika mycket värd som den som kommer att lösa cancergåtan!!!

Lokal sökes med ljus och lykta!!!

2009-02-10T17:44:00.006+01:00

Lokalfråga??? Jag söker en lokal till min verksamhet. Jag önskar en lokal med toalett och pentry. Den skall vara stor nog att samla ca 14 personer runt ett konferensbord. Jag vill även ha plats för ett skrivbord och bokhylla. Eftersom min verksamhet fortfarande befinner sig i startgropen är ekonomin begränsad men samtidigt är det svårt att få lönsamhet utan att ha en lokal. Jag önskar tid och ekonomiskt utrymme att kunna få "Din Syster" att växa. Det vore även väldigt roligt att ha en kollega, en likasinnad att bolla idéer med. Jag saknar dig..... var du nu finns? Om du finns?

Idag har jag varit på ett arbetsplatsbesök och intervjuat en person med personalansvar. Det var en uppgift från Universitetet. Intervjun handlade om stress och stresshantering. Mycket intressant.

Ikväll ska jag gå på möte på Bodarne lunchrestaurang. Erik Edin-stiftelsen håller möte där var tredje tisadg kl. 19. Sång och vittnesbörd om vad Jesus gjort i människors liv är alltid intressant och glädjande. Jag ska hämta upp två väninnor på vägen dit, som också ville följa med. Kul!

Nu kom Krister hem, så jag ska försöka umgås med honom en liten stund innan jag åker iväg.
Hej då!
Cathrine

Ordförande i Kristdemokraterna...

2009-02-08T20:38:00.002+01:00

Nu har jag påbörjat ett nytt äventyr igen!!! Skämt åsido... men det jag nu har gett mig in på är lite av ett nytt område ändå. Igår blev jag vald till ordförande för Kristdemokraternas lokalavdelning i Laxå. Jag har ju skrivit lite politiskt här på bloggen förut och det kommer nog att bli lite mer nu. Politiken har fångat mitt intresse under lång tid tillbaka. I början av 90-talet anmälde jag mitt intresse till Paul Alm att bli medlem i partiet. Jag har stått med på vallistorna sedan dess och även suttit med i BUN (Bildnings- och ungdomsnämnden). Nu går jag in i styrelsearbetet med stor förväntan på framtiden och på mina medarbetare (som är långt mer erfarna än mig). Tillsammans ska vi försöka att göra Kristdemokraterna i Laxå starkare.
Nog om detta nu. Nu ska jag ta en filmkväll med Beck och hans vänner. Gunvald Larsson är ju en riktig stjärna!!!

Smörgåsfax

2009-02-03T09:03:00.003+01:00

Hej igen!
Det var länge sedan sist. Så länge, så det till och med har hunnit bli en ny månad. Tänk att det idag är 3:e februari och snart är det sportlov för barnen. Min stora pojk kommer hem då och det ska bli jätteroligt. Just nu är det ganska tyst i huset här hemma. Diskmaskinen går och man kan höra den en aning. Annars är det mest datorns surr och min egen andning jag hör. Levi sover, Adina är på dagis, Andréa är i skolan och Krister på jobbet. Det är faktiskt riktigt skönt!!! Jag har satt på lite kaffe, som jag nu tänker dricka medan jag förkovrarar mig inom ämnet stress... Hoppsan nu bröts tystnaden av mobiltelefonen... Det var Krister som ringde. Han berättade just att han var hungrig. Hoppas att närheten till Godisakuten inte utgör en alltför stor frestelse! Undrar om han ville att jag skulle skicka över någon macka via telefonledningen eller...? Jag har aldrig provat att faxa en smörgås... det kanske går om man samtidigt säger något magiskt ord. Vem vet...?
Nej, nu kallar både kaffe och bok, så hej då igen!

Cathrine

Snack och snacks!!!

2009-01-25T20:07:00.003+01:00

Hej alla glada och ledsna vänner, ilskna och apatiska kamrater!

Oavsett hur du känner dig för ögonblicket är du varmt välkommen till min blogg. Idag vet jag egentligen inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag har nämligen ett huvud som är alldeles "ihopakört" för tillfället. Jag har varit i full gång denna vecka och ska ta det lite lugnt nu några dagar. Jag har arbetat två kvällar här i Laxå Kommun. Jättekul att få komma ut och träffa all den underbara personal jag tidigare jobbat med! Jag har verkligen saknat er allihop!!! Jag har jobbat med mig själv, varit på en underbar revy i Lekeberg tillsammans med Kristers kollegor och deras respektive. Det var också väldigt roligt. Jag älskar verkligen att gå på teater, revyer och musikaler och när man får göra det i trevligt sällskap förhöjer det kvaliteten betydligt. Igår medverkade jag dessutom på "Må bättre-mässan" som arrangerades i Kunskapens hus här i Laxå. Jag fick även förmånen att hålla ett litet föredrag där på temat "Hälsa för ande, kropp och själ". Otroligt inspirerande att få göra en sådan sak när dessutom responsen blev så postiv som den blev. Ett stort tack till den underbara publiken!

Nu ska jag ha en liten mysig kväll framför teven och titta på en film eller kanske spela Nintendo wii och boxas eller bowla en stund. Ska nog även äta lite lågkolhydratchokladmousse och bara försöka må gott.

Åldern har ingen betydelse eller har den det...?

2009-01-19T21:42:00.004+01:00

Jaha, då har jag uppdaterat min profil då... men bara på en punkt. Jag fick nämligen byta siffra efter 3:an på min ålder igår. Tänk att en dag kan betyda att man blir ett helt år äldre än vad man var dagen innan... konstigt! Hur som helst känner jag mig inte så gammal som siffran visar trots att min man vill påpeka att jag fyllde 40 - (minus). Han trodde att han skulle vara lite rolig men han har tydligen inte lärt sig att man aldrig skämtar om en kvinnas ålder!!! Jag funderar på om jag ska bli arg eller inte på honom men jag får väl krypa till korset och erkänna min synd... jag drev ju faktiskt med honom för ca 11 år sedan då han fyllde 30 (=gubbe). Ibland är det inte kul att bita i det sura äpplet. Nåja, vad som än händer kommer han aldrig att bli yngre än mig och det är kanske det han är avundsjuk på... hihihi.

Förresten tycker jag att vi är alldeles för fixerade vid åldern i vårt land. Var tog de grå tinningarnas charm vägen egentligen? Vi har idag ett ouppnåeligt ideal för hur man skall vara för att vara perfekt. Vi ska vara unga, snygga, atletiska och ha en livserfarenhet som en gammal människa. Dessutom ska vi hinna med att leva här och nu. Räkna ut den ekvationen den som kan!!! Och om du är en av de stackarna som inte lyckats med detta, gråt inte för det!!! Du är nämligen inte ensam. I ärlighetens namn... vem tror du lyckas med att vara perfekt?

I vissa kulturer är det faktiskt fint att bli gammal. Grå hår är ett tecken på vishet och förtjänar respekt från medmänniskor. Men hur behandlar vi våra äldre egentligen? Våra kunder på fängelserna ger vi en viss tid ute i friska luften varje dag men våra äldre på olika vårdinrättningar verkar inte ha samma rättighet. Varför? För att de inte slår någon på käften om de inte får som de vill? Eller för att de inte behöver det? Eller är det för att resurserna inte finns och att de kostar för mycket pengar om resurserna skulle ges? Tänk er att sitta inne dag ut och dag in och titta på samma gamla väggar, höra samma människor och inse att dagarna kommer att se ut ungefär så här ända tills den dag man får den stora nåden att slänga in handduken för gott. Skulle du vilja leva så? Skulle du vilja att din mamma eller pappa upplevde det så? Tack och lov för alla anhöriga och vänner som tar sig tid att göra en äldre människas liv ljusare, gladare, lyckligare och hälsosammare. Jag önskar att det fanns en större respekt från samhällets sida för våra äldre, som faktiskt varit med och byggt upp den välfärd vi har. En respekt som kunde visa sig som större resurser till äldrevården, äldreboenden, hemsjukvården och hemtjänsten med större personaltäthet. Var inte rädd för privata alternativ. Det finns faktiskt människor som tänker gott och har mycket bra idéer utanför den offentliga sektorn. Satsa på friskvård för den äldre generationen! Det är faktiskt inte för sent! Det är faktikst ingen hemlighet att friskvård för äldre till och med är lönsamt samhällsekonomiskt.

Sömnsjuka eller...?

2009-01-14T10:30:00.002+01:00

Ibland undrar jag hur trött en människa kan bli egentligen? Härom dagen satt jag vid datorn för att läsa och skriva min examinationsuppgift och efter en stund upptäcker jag att jag somnat. Tillbakalutad i kontorsstolen, halvgapande och drömmande vaknar jag efter ett litet tag av att munnen var torr som fnöske och tungan hängde långt bak i svalget. Troligen skrek väl småbarnen så Krister hade väl inte en chans att höra ifall jag snarkade. Annars hade han nog väckt mig eller kommit in till kontoret och undrat vad det var för oväsen.

I morse var det samma visa igen. Ögonen gick knappt att få upp och när ögonlocken väl hade särat på sig var omgivningen förskräckligt suddig och förblev så ett bra tag. Adina ville ha sällskap för hon vaknar minsann pigg!!! Jag slängde ner mig på soffan en stund medan hon tittade på Playhouse Disney. Naturligtvis somande jag. Sedan var jag ju tvungen att vakna igen med samma tunga ögonlock och suddig syn men nu var jag även yr och matt. Frukost ja... Kanske det skulle vara en idé att prova. Innan detta var möjligt fick jag börja röja på bänken och torka av köksbordet som vanligt... Nåja, lite fil fick jag i mig i alla fall, plus ett glas C-vitamin och vitaminpiller.

Du undrar om jag är piggare nu?..... Under detta inlägg har jag nog gäspat lika många gånger jag satt punkt. Så svaret får nog bli nej.

Nej, nu behöver jag rycka upp mig lite. Det duger inte detta här. Antingen får jag ta en liten tuplur eller en kopp kaffe, kanske två till och med. Eller varför inte sova och vakna och då ta lite kaffe?! Det största problemet är att JAG VILL INTE VARA TRÖTT! och JAG HAR INTE LUST ATT SOVA! JAG VILL GÖRA ANDRA SAKER SOM JAG INTE HINNER MED NÄR BARNEN ÄR VAKNA!

Sov Gott!
Cathrine

När Guds folk samlas...

2009-01-11T14:55:00.008+01:00

En underbar Gudstjänst i Ramundeboda kyrka, en fantastiskt god middag på Bodarne Restaurang och underbart fina medmänniskor! Tack Gud för att du var med oss idag!

...

När alla församlingar i kommunen samlas till gemensamma satsningar känns det så väl förankrat hos Gud. Jag tror att han på ett alldeles speciellt sätt välsignar både människorna och vår bygd när vi som kristna försöker ärligt och med uppriktigt hjärta närma oss varandra i Guds gemenskap, när vi fokuserar på det vi har gemensamt istället för på det som skiljer oss åt. Ingen av oss behöver tumma på Guds Ord när vi lyssnar med respekt på vad andra har att säga. Gud älskar dig och han älskar mig och detta gör han oavsett om vi tror "rätt" eller "fel". I slutänden är det ändå Gud som har den rätta trosläran och ingen av oss kristna kan slå sig för bröstet och säga att det är minsann vi som har rätt och inte dom.

Brutna nyårslöften?

2009-01-04T17:02:00.003+01:00

Nyårslöftena de spricka
och det är så man kan få hicka.
Hur blev det med karaktären?
Den blåste nog bort i nyårssfären...

Nåja... Det har ju bara gått 3 dagar på det nya året, så det finns väl alla chanser i världen att ta tag i dessa saker. Tänk att det kan vara så lätt att hålla vissa saker och andra saker är som förgjort att lyckas med. De är liksom dömda att misslyckas redan från första början. Vad beror detta på tro?

Att tänka/visualisera är ett effektivt hjälpmedel i olika situationer. Våra tankar styr våra känslor, som i sin tur styr vårt beteende. Lättare sagt än gjort... eller hur? Men faktum kvarstår! Tänker vi att "det är ingen idé att försöka, jag kommer ändå att misslyckas förr eller senare", så kommer misslyckandet snarare än du kan tro. Om vi istället tänker "jag gör mitt bästa och jag kommer att klara detta och även om jag någon gång skulle misslyckas tänker jag inte ge upp med att försöka igen", så kommer förutsättningarna för att lyckas vara oerhört mycket större. Detta beror på att med tankarna som utgångspunkt har vi programmerat våra känslor att styra vårt beteende i en viss riktning. Med positiva och peppande tankar kan vi stärka vårt självförtroende och därmed också vårt välbefinnande. För du kommer väl ihåg motsatsen... att tänka negativt om sig själv och vara alltför självkritisk leder bara till missmod och allsköns elände.

Så därför vill jag uppmuntra dig som redan brutit ett eller flera nyårslöften, att det finns hopp för dig! Du är en vinnare!!! Du kan!!! Och framför allt: DU DUGER SOM DU ÄR MED DINA MISSTAG OCH BRUTNA LÖFTEN! Du är nämligen mer än ett misslyckande och mer än ett löfte! Du är en människa som är älskad! Älskad av världens skapare, älskad av Gud, den allvetande Guden! Tänk och sug på detta en stund: Gud älskar dig trots att han vet allt om dig, även dina allra mörkaste sidor!

Vad spelar då ett litet brutet nyårslöfte för roll?

Gott Nytt År!!!

2008-12-31T19:14:00.004+01:00

Till er alla önskar jag ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att detta år får bli till stor glädje för dig och att dina relationer med nära och kära får växa sig starka och ge dig stor förnöjsamhet! Om du inte har hittat meningen med livet ännu hoppas jag att år 2009 får bli det året då din själ får ro, din ande får hitta hem och din kropp får vara det tempel den är tänkt att vara.

Gud välsigne dig min vän!!!

Cathrine

Hello again!

2008-12-24T00:38:00.002+01:00

Ja, då har det åter gått en tid mellan blogginläggen. Men vem klagar... mitt i julruschen har vi väl alla häcken full med stök och bök så det räcker och blir över! Har idag ägnat dagen åt att handla de sista julklapparna i ett för tillfället överbefolkat Örebro. Parkeringshusen fullkomligt exploderade av galna shoppingsugna dårar som sökte en plats med både ljus, lykta och med livet som insats... nja i alla fall billacken som insats. Jag lyckades hitta en liten nätt plats längst ner och längst in i parkeringshuset under Krämaren. Med nöd och näppe klarade jag av att få ut min lille son utan att förstöra lacken på bilen bredvid (och på vår egen... det var nog Krister glad över). Sedan upp genom hissen och ut i folkvimlet med två barnvagnar, två tonåringar och en gubbe!!! Suck... Ja, livet är som sagt var fullt av oväntade utmaningar. Paket inhandlades eller åtminstone innehållet i dem, inslagningen skedde desvärre först hemma på sena kvällen. Mat intogs på det berömda folkkära McDonalds. Nyttigt - nej. Gott - duger väl. Smidigt - smidigast i dag i alla fall. Adina var i alla fall glad, hon gick därifrån med en blå Dinosaurie. Efter ett tag tröttnade nästan hela familjen på det hela och vi skildes åt. David och jag stannade kvar och resterande av familjen vände hemöver med en liten avstickare till Mariebergs köpcentrum. David drog iväg med mig till en musikaffär för att testa ett nytt piano och jag drog med honom för att leta efter en ny jacka/kappa till mig. Det hela sluatade med att jag kammade noll medan han kom hem snygg som bara den!!!
Nej! Nu blöder mina ögon av trötthet och mina antikrypbenstabletter slår snart till så det är bäst att lägga sig i sängen innan huvudet faller ner i tangentbordet och orsakar ett enda stort ERROR i sömnens tecken!!!

Godnatt mina vänner!!!
Cathrine

Ljusdrottningar och pepparkaksgubbar

2008-12-15T20:40:00.006+01:00

Jag måste ju bara visa er mina fina Luciadöttrar!!!

Andréa Nordlund, som blev Laxås Lucia 2008.

Adina Nordlund, som också ville vara Lucia när storasyster skulle vara det.

Nedan har jag också en bild på två outklädda pepparkaksgubbar. Visst är de också söta!!! Levi har i alla fall rätt färg på kläderna och Krister är ju gubbe, så tillsammans pepparkaksgubbar!

En trogen vän har tjänat ut

2008-12-11T08:42:00.004+01:00

Tänk vad tiden går fort ibland. Jag ser på datumet för sista inlägget att det var en dryg vecka sedan jag skrev sist. Under denna tid har jag prioriterat mitt företag en hel del. Jag har strukturerat och organiserat, planerat och studerat, tänkt och annonserat. Ja, vi får väl se och jag hoppas verkligen att arbetet jag lagt ner ger mycket frukt. Jag vill verkligen hjälpa människor att inse hur viktiga just de är och att de är väl värda sin egen bästa hälsa, både till ande, kropp och själ. Logotypen hänger fortfarande i luften, så om ni har några idéer får ni mer än gärna koma med dem. Se tävlingen uppe till höger i gult!!!

Mitt pluggande har verkligen fått stå åt sidan en hel del den sista tiden. Tyvärr! Så nu får jag verkligen besinna mig genom att koncentrera mig när jag väl sitter framför böckerna och inte sressa upp mig när jag ser att tiden börjar tryta. Under dessa omständigheter har jag inte kunnat göra detta bättre!!! "Cathrine, var nöjd med dig själv och det du gör och har gjort."... Var det någon som sa något till mig?... Aha, det var du! Tack min underbara vän!

Under mitt blogguppehåll har vi haft en del strul i familjen. Vår "underbara" dagliga kompanjon började strejka. Ungefär var fjärde gång ville han hjälpa oss. Vi började helt enkelt tröttna på honom. Till en början försökte vi med både lock och pock, vi fjäskade, bönade och bad men inget hjälpte. Till slut fick vi nog!!! I går hämtade vi hem hans ersättare, en Cylinda tvättmaskin. Vår nye vän håller nu på och hjälper oss för tredje eller fjärde gången sedan han kom hem igår kväll. Dessutom var det en billig affär, vi hittade honom genom en annons på blocket. Hur som helst är det väldigt skönt att slippa gå genom berg av smutskläder för att sedan efter all den mödan komma fram till duschen. Risken finns ju att jag är lika svettig när jag efter den sköna kroppstvagningen måste bestiga tvättberget åter. Men nu är detta ett minne blott!!! Det enda tråkiga i kråksången är väl att jag ådrog mig någon form av ryggproblem. Jag trodde jag var lika stark som Krister när jag skulle hjälpa honom ner med vår vän i källaren. På väg ner kände jag att något elände höll på att hända i ryggen och antagligen hände det väl något litet i alla fall, för när jag vaknade i morse var det inte lika lätt att stiga upp ur sängen. Lyfta Levi och jaga Adina med kläder tar jag lite semester ifrån idag. Min man får vara hemma och vara min betjänt idag. Det var ju detta jag trodde jag gifte mig med honom för, men ack vad jag bedrog mig! Äkta män är inga betjänter, i alla fall inte hela tiden, hur gärna vi kvinnor än vill det. Men som sagt, idag tvingas han in i den rollen. Hans plats är i köket, vid skötbordet och var helst jag vill. Jag hoppas dock att mitt ryggproblem är borta tills imorgon. Förhoppningsvis behöver den bara vila en dag för att bli återställd.

Lev utan att förstå allt!

2008-12-03T12:40:00.003+01:00

För ett par veckor sedan köpte jag en bok av Tommy Hellsten, som handlar om livets paradoxer. Boken heter "Ju mindre du gör desto mer får du gjort". Titeln gör verkligen rättvisa till innehållet... eller hur? Jag började att läsa den idag och tänkte dela med mig av de första raderna ord för ord.

"Livet är till för att levas, inte förstås, har någon sagt. Jag är beredd att instämma i det. Det gäller i första hand att leva, först därefter kan vi försöka förstå något av allt det vi varit med om. Den som gör tvärtom, alltså försöker förstå livet i stället för att leva det, har gjort sitt eget huvud till den högsta auktoriteten. Det är precis som att hålla livet på en sticka och observera det kritiskt, på betryggande avstånd. Då har huvudet blivit ett hinder för livet. "

Vad är det som gör att vi människor ibland ställer oss utanför själva livet och bara observerar och betraktar det? Är det rädsla? Rädslan för att bli sårad, för att misslyckas, för att inte duga? Jag vet inte hur det är för dig... men för mig kan det nog ibland handla om just denna typ av rädsla. Om jag tror att det jag står inför blir mig övermäktigt och jag har en chans att ta en annan väg och slippa att möta den förestående utmaningen... ja, då har jag ju missat en del av själva livet. Att alltid välja den enklaste och skonsammaste vägen för mig sjäv kan innebära att jag går miste om enorma skatter som livet har i åtanke för mig. Vissa saker kommer att hända dig och mig vare sig vi vill det eller inte. Vi kommer aldrig att kunna fly för det, möjligen bara blunda och i en del fall kan vi ställa våra känslor åt sidan och låta vårt förnuft jobba fritt. Detta kan ibland vara en absolut nödvändighet i traumatiska stunder. Faran ligger i när vi låter förnuftet helt ta överhand och aldrig låta känslorna få komma fram, för då bygger vi upp en mur inom oss, som blir allt tjockare och tjockare och det blir allt svårare för oss att tränga igenom den. Men bakom denna mur finns de traumatiska känslorna kvar och vi behöver få dem ur oss på ett eller annat sätt, annars kommer de att få oss att må dåligt och vi kanske undviker att deltaga i själva livet. Mycket av vårt destruktiva handlande kan bottna i oro, rädsla och ångest. När vi tar till flaskan, överätandet, rökningen osv dämpas dessa starka känslor för en liten stund och vi får en stunds vila från obehaget. Dock handlar detta bara om symtomlindring, inte om att behandla själva orsaken. För den som verkligen vill komma till rätta med orsakerna måste våga gå skåda in i sig själv och möta de ouppklarade upplevelserna med de tillhörande känslorna. Tufft, men väl värt mödan!

I Bibeln står det i Matteusevangeliet det elfte kapitlet och den 28:e versen (Matt 11:28). Det är Jesus som säger följande:
"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."
Gud har inte lovat oss att livet skulle bli lätt men han har lovat att hjälpa oss. Om du någon gång burit en tung matkasse alldeles själv och känt dig alldeles nedtyngd av den tunga bördan och sedan blivit erbjuden ett handtag då någon genom att ta ett av handtagen delar din börda - kommer du ihåg hur mycket lättare det var att fortsätta att bära kassen?! På samma sätt vill Jesus vara den som hjälper dig att bära din börda. Han vill att du tar hjälp av honom, använder hans ok. Han vill inte ta ifrån dig erfarenheten av att leva men han vill leva med dig! När tunga tankar fyller hela ditt sinne vill han vara med och ge dig lättnad genom att ge dig ljusa tankar. I nattsvarta tider är du inte bortglömd, ty även om du inte kan se honom eller märker av hans närvaro, så finns han där i alla fall. Han kommer aldrig att lämna dig, så länge du vill att han är kvar hos dig. Denna visshet gör det lättare för mig att våga leva och jag behöver inte förstå allt som händer mig. Jag behöver inte alls förstå själva livet fullt ut. Det räcker med att veta att jag inte är ensam och jag behöver inte bära allt det tunga själv. Jesus är med mig alla dagar intill tidens slut!

Må gott och Lev ditt Liv!
Cathrine

Hej på er!

2008-12-01T15:00:00.009+01:00

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag har haft lite annat att göra och valt att lägga bloggskrivandet åt sidan. Tiden räcker liksom inte riktigt till allt som jag vill göra. Var sak har sin tid och jag får lära mig att ta en sak i taget. Förra veckan hade jag fullt upp med skolarbete och torsdag och fredag var jag även inne på skolan. Det var kul. Jag fick veta resultatet på examinationsuppgiften på förra delkursen. Vi skulle skriva en projektplan och jag fick VG på den. Det känns mycket tillfredsställande och kommentarerna från vår lärare är mycket lärorika. Så nu stundas det ännu mer skolarbete. I mitten av januari skall ett PM lämnas in och tre andra seminarier väntas innan dess. Nästa delkurs ska handla om stress och stresshantering. Det blir riktigt spännande. Kursen som pågår nu handlar om livsstil och levnadsvillkor. Området är mycket mer komplext än vad jag kunnat föreställa mig. Jag känner att hela denna kurs har och kommer att ge mig mycket kött på benen för arbetet i mitt företag "Din Syster".

I lördags bjöd jag med min underbara syster till Liseberg på julmarknad. Hon fick detta som fördelsedagspresent. Vi hade en jättetrevlig dag med varandra. Inga barn eller gubbar som stojade omkring oss utan vi fick rå oss själva och rå om varandra. Underbart! Jag hittade en del nytt julpynt. En adventskalender, glasänglar, en julkrubba i form av en julgranskula och lappländskt bröd inköptes. I regnet gick syrran och jag och bara mös under de ljusbeklädda träden. Så oerhört vackert det var! Vi åkte upp i Lisebergstornet och synen av området var helt magnifik.

Igår var det julskyltning i Laxå och mycket folk ute på gatorna här också. Dock inte samma trängsel som på Liseberg men i alla fall fler människor än vanligt vågade sig ut denna dag. Det gillar jag. Jag vill att Laxå ska sjuda av liv, både på gator och torg. Ett levande Laxå!!! En nyhet för i år var den ekumeniska kören som stod lite här och där och sjöng in julen åt oss. Underbart vackert! Tack för detta ni "körare"!
----
Vi ses igen!

Och snälla ni - GLÖM INTE tävlingen! Se föregående blogginlägg.

Tävling

2008-11-25T22:29:00.005+01:00

Idag är en stor dag för "Din Syster", mitt företag. Företagets första annons är ute. Laxånytt fick äran att vara en del i denna historiska händelse. Skämt åsido - eller allvar åsido. Det känns i alla fall som en rejäl milstolpe eller som att startskottet har avfyrats. Kul är det i alla fall.

Jag har dock ett litet problem eller vad man nu ska kalla det. Det är som så att jag har filat på en logotype till företaget och jag går hela tiden bet. Jag har prövat både det ena och det andra utan att vara riktigt nöjd.
Därför utlovar jag en tävling här på bloggen. Du som lyckas att skapa den för mitt företag perfekta loggan vinner ett pris. Ett mycket fint pris vill jag lova, nämligen 50 % på avgiften för kursen "Övervikt handlar om känslor" som anordnas av Din Syster. Antingen använder du denna rabatt själv eller ger den till någon annan. Det är du som bestämmer. Under 2009 startar den första kursen 26 januari. Datum ej bestämt ännu för kommande kurser under året.

Tävlingsregler:

Några viktiga fakta: företagsnamnet är "Din Syster " och visionen är "hälsa för ande, kropp och själ". Gå gärna in på http://www.dinsyster.se/ för mer information.
Jag förbehåller mig rätten att bestämma vilken logga jag antar och vilken jag förkastar.
Du får skicka in så många olika förslag du önskar.
Ange namn, adress och telefonnummer så att jag kan nå dig med den eventuella vinsten.
Vinsten går ej att byta ut mot kontanter och den gäller för en kurs under hela år 2009.
Sista tävlingsdag är 20/12-08.
Skicka in dina förslag via e-post cathrine@dinsyster.se

Sprid gärna denna tävling till fler.

Tack för din hjälp!

Din Syster, Cathrine Nordlund

Lucia

2008-11-24T19:12:00.012+01:00

Får man vara lite stolt som mamma? Hur som helst får man väl vara glad i alla fall?! Har ni läst Nerikes Allehanda på webben så förstår ni. Min dotter Andréa blir Laxås Lucia i år! Grattis dottern min!
jj
Tänk vad fort barnen växer upp. Jag tyckte inte det var längesen denna tjej låg vid min barm och bebis. Det var en tid då vi var så gott som oåtskiljbara. Jag var vid den tiden hennes allt. Inte ens pappa dög. Jag glömmer aldrig den första gången jag lämnade henne för en lite längre tid, ca 2,5 timme. Jag var bortbjuden på middag och såg verkligen fram emot att få en liten stund alldeles för mig själv. Middagen var god vill jag minnas. Naturligtvis började moderskänslorna göra sig fram emot slutet av denna tillställning, mycket gällande, så även modersmjölken. Jag kände i hela min varelse att det var dags för hemfärd. Brösten höll på att spricka och jag var sjuk av hemlängtan och ville bara sluta min dotter i famnen! Synen jag möter i dörren när jag stiger in kommer aldrig att släppa taget om min näthinna. Krister står med Andréa i famnen, genomsvett och Andréa skriker för full hals. "Ta henne, ta henne!!!" var det första Krister sa till mig, helt uppgiven. Hon hade varit otröstlig hela kvällen och nu när hon kom i min famn tystnade hon fullkomligt och allt var frid och fröjd. Tala om att jag då kände mig som en mycket viktig person!
jj
Ja, det är väl så här det är! Att få vara med och lotsa barnen deras första tid i livet, från att vara ett hjälplöst barn till att växa upp och bli en självständig, ansvarstagande medmänniska. Jag måste säga att jag är så tacksam för att vi åter ska få göra denna resa med våra två minstingar. Det är ett riktigt äventyr! David och Andréa har gett oss så mycket mening i livet och nu kommer Adina och Levi och drygar ut denna lycka ytterligare!
jj
Luciamamman Cathrine

Vändpunkter i livet

2008-11-21T14:04:00.004+01:00

Har idag suttit ned och sammanfattat mitt senaste år. Lite tidigt kanske, man brukar ju göra något slags bokslut av året runt nyår och samtidigt passa på att ge en hel massa nyårslöften hit och dit, som sällan hålls någon längre tid. Men... varför följa detta mönster? För mig passar denna tid mycket bra. För snart ett år sedan, den 3 december, gick jag hem från från min arbetsplats. Gravid, apatisk, deprimerad och sjukskriven. Jag hade ingen tilltro till mig själv. Min förmåga att ta hand om både mig själv och min familj var starkt begränsad. I januari eskalerade mitt mående och allt blev nattsvart. Det enda som fick mig att inte ge upp var kärleken till mina barn och min tro på att Gud ändå fanns där någonstans. Även om jag just då inte kände hans närvaro i mitt liv så visste jag ändå att han fanns, jag hade ju tidigare upplevt hans närvaro mycket påtagligt. Min självkänsla vid denna tidpunkt var extremt svag, min självbild mycket skev och självförtroendet i princip lika med noll. Min familj, släkt och många vänner samt professionella satsade sin tid på mig och idag kan jag se en annan Cathrine när jag tittar mig i spegeln.

Nu när det gått ungefär ett år sedan dess och tankarna vänder åter till denna mörka tid, har jag riktigt svårt att greppa att jag en gång mådde så dåligt. Om jag för ett år sedan kunde ha skådat in i framtiden för att se det jag nu får uppleva, hade jag definitivt inte trott på det. Här står jag nu. Jag klarade graviditeten, hanteringen av syskonen när ett till barn anlände till vår familj, jag studerar igen, jag har startat ett företag med allt vad det innebär och varit på kurs för att lära mig att ge behandling mot övervikt med hjälp av kognitiv beteendeterapi. Ja, listan kan göras lång. Men den största förändringen som ägt rum är i mig själv. Min syn på mig själv är en helt annan idg än vad den var för ett år sedan. Jag måste nog faktiskt tillstå att den har aldrig någonsin har varit som den är idag. Många som känt mig tidigare trodde kanske att jag var en ganska tuff och beslutsam kvinna med råg i ryggen och gott självförtroende. Tyvärr har jag nog dolt en hel del med mitt sätt att vara men antagligen var jag inte mogen förrän nu att låta den falska fasaden falla.

Tänk att i en av de svåraste tiderna i livet fick bli en vändpunkt. Det var som att äntligen komma fram på den andra sidan av den mörka tunneln. Underbara dagsljus som fick värma min själ till liv igen! Tack Gud för att du ledde mig genom denna mörka tid och sände alla dessa underbara människor i min väg, som fick hjälpa mig att inse att både du och människor fortfarande räknar med mig.

Du är en konung eller en drottning!

2008-11-18T10:29:00.009+01:00

Alla har vi förutfattade meningar om andra människor. Ibland är de bra och ibland är de mindre bra eller rent av skadliga. Ibland stämmer de och ibland inte. Min erfarenhet är att de fördomar eller förutfattade meningar jag har haft om andra mycket sällan har stämt med verkligheten. Varför lägger vi då så mycket energi på att tycka eller rättare sagt tro hur han eller hon är? Vore det inte bättre att sluta fantisera och istället upptäcka den verkliga människan bakom fasaden? Det skulle i alla fall bli mer spännande och kanske ibland lite väl spännande. Kanske döljer det sig en hemlighet bakom den grå slöjan som den gamla kvinnan bär som hon mer än gärna skulle vilja dela med dig? Eller kanske hittar du en vän där du aldrig skulle ha letat om det inte varit för att du ville utforska just denna människa?

Alla har vi vår historia och ingen av oss har en sämre eller bättre men det är vår egen livserfarenhet. Den är lika mycket värd för var och en av oss. Utan den skulle vi ju inte vara de personer vi är idag.

Vad vi däremot inte alltid tänker på är att vi ständigt och jämt blir till delar av varandras livshistoria. I mötet med andra människor lämnar vi spår efter oss. Vi kan med vårt sätt att vara och tala till andra, antingen vara en uppbyggande eller en nedbrytande medmänniska. Ibland kanske vi inte är något alls av dessa två saker.

Hur skulle du vilja vara en del av en annan människas livshistoria? Vill du, liksom jag, vara den medmännsika som får andra att visa sina bästa sidor? Vi kommer inte alltid att lyckas men vi kommer inte heller alltid att misslyckas.

********************************

"I varje man bor en konung,

i varje kvinna en drottning.

Tala till dessa, och de stiger fram."

(Laura Randolph)

Gympa

2008-11-16T09:40:00.007+01:00

God morgon!

Solen skiner och det ser ut att bli en vacker dag. Blåsten har avtagit och det betyder att man kan ta en promenad ute i solskenet utan att riskera att bli flintskallig eller bli träffad av något mystiskt flygande föremål. Just nu håller jag på att läsa om hur viktigt det är för vår hälsa att vara fysiskt aktiva. Det motverkar en hel rad olika sjukdomar, såsom typ 2-diabetes, benskörhet, hjärt- och kärlsjukdomar, depressioner. det främjar vår balans och stabilitet och på så sätt ramlar vi inte omkull lika lätt. Ja, det här visste ni kanske redan, men ändå... Jag får så mycket idéer i huvudet vad man skulle kunna göra tillsammans för att komma igång lite bättre. Det är ju faktiskt roligt att göra saker tillsammans med andra ibland. Jag tycker ju förvisso om att ta promenader alldeles själv, för då tänker jag så bra och huvudet rensas på en massa onödigt. Hårddisken defragmenteras skulle man kunna säga. Jag har ju inte varit den allra bästa personen på att hålla igång. Tyvärr! Jag tror att det är många som tänker liksom jag har gjort under många år, att det skulle vara pinsamt att ställa sig på ett aerobics- eller stepup-pass. Alla skulle titta på mig och undra varför jag var där eller ännu värre kanske de skulle tycka och prata sins emellan om att jag verkligen behövde det så dålig kondition som jag har. Hur som helst utanförskap skrämmer många och så gott som alla vill inte sticka ut i mängden för mycket. Vill man någon gång sticka ut i mängden, så är det för att visa att man duger något till och inte för att man är urusel eller dålig på något.

Nu vet inte jag hela utbudet på kommunens idrottsarena. Jag har väl aldrig brytt mig speciellt mycket om det heller. Men kanske jag skulle göra slag i saken och uppsöka någon aktivitet. Kanske finns det en som passar mig?

Jag tänkte lägga in en teckand bild på några som gympar men istället hittade jag denna. Ganska kul faktisk och väldigt äcklig. Men vig är han!

"Norges vigaste man, kröp in i arslet och försvann!"

Du är en ovärderlig skatt!

2008-11-13T09:46:00.003+01:00

Jag är i full gång med mina studier. Mycket intressant läsning och jag får hur mycket idéer som helst till mitt företag "Din Syster" (se länk till höger). Jag skriver ner så gott som alla tankar jag får i en annan blogg, som bara jag kan läsa. Det är så lätt att jag glömmer annars och så sitter jag där och undrar vad det var för en bra idé jag fick. Det vore ju mer än beklagansvärt! Jag önskar dock att jag hade en kompanjon som har samma vision som jag. Det är så nyttigt att vara fler än en. Jag skulle då kunna bolla lite idéer och tankar. Vi skulle kunna lägga upp en strategi tillsammans och jag tror faktiskt att arbetet skulle koma igång lite snabbare då. Samtidigt är det faktiskt roligt att få skapa något alldeles nytt på egen hand. Det ligger en hel del av tillfredsställelse i det och inte minst en del av självförverkligande.

Nu är ju inte hela min identitet "Din Syster". Jag har ju ett liv utan företaget också. Främst sitter min identitet i min tro. Mitt liv började ju faktiskt därför att Gud ville ha mig. Det är väldigt skönt att veta. Trots strulig barndom, där jag ibland ifrågasatt om jag verkligen var önskad, kan jag nöjd och glad konstatera att även om mamma och pappa nu mot förmodan ångrade mig så ville ändå levande Gud ha mig. Jag har ett människovärde som sträcker sig bortom mänskligheten och in i Guds kärleksfulla armar. Det är så skönt att ha basen i min identitet i den förvissningen. Detta enorma människovärde som Gud gett mig, har han också gett till dig! Oavsett om du tror på honom eller inte, oavsett om du känner att du är värdefull eller inte, oavsett om du känner dig misslyckad eller inte, så har Gud satt en prislapp på dig, en etikett där det står "en ovärderlig skatt". Detta betyder att du är så högt älskad av honom att Jesus, hans enfödde son fick i uppdrag att ta dina misslyckanden, dina fel, dina brister, din synd på sig och dö i ditt ställe. Allt detta bara för att Gud älskar dig och vill rädda dig från att gå evigt förlorad. Han vill att du ska tillbringa en hel evighet med dig. För honom räcker det inte med att umgås med dig en fjuttig tid som ett mänskligt liv varar. Nej, han älskar dig så mycket att han vill ha dig i sin närhet för all tid och evighet. Dock är han en gentleman och inviterar dig till en gemenskap med honom. Han väntar på ditt svar och det är din vilja som styr om en relation er emellan ska uppstå eller inte. En bra bild är att Gud ger dig en present (ett evigt liv med honom genom Jesus försoningverk när han dog och uppstod från de döda) och det blir inte ditt förrän du tar emot det, Jesus alltså.

Ja, nu har jag skrivit en hel del idag. Jag hade bara tänkt skriva en liten hälsning till er men som ni förstår ligger min tro mig så varmt om hjärtat att orden bara bubblar fram när jag väl börjar formulera dem.

Ha en skön och underbar dag!
"Din Syster" Cathrine

Var dag har nog av sin plåga

2008-11-11T11:35:00.004+01:00

Denna vecka hade jag tänkt mig i ett lugnt tempo. Haha vad jag bedrog mig! Jag har satt upp en studieplanering av hur mycket jag ska läsa varje dag osv. Jag har t.o.m. gjort upp en liten hushållsplanering för att även få lite mer ordning här hemma. På första dagen, som var igår, sprack den redan vid start. Vad gör jag då? Deppar?... Det skulle jag kunnat göra med påföljd att min återstående energi skulle slösas på negativa tankar. Inget bra. Ska jag rycka på axlarna och strunta i planeringen och leva på och ta dagen som den kommer då?... Inget bra det heller. Då hamnar jag i stressfällan igen och allt arbete hopar sig i slutändan. Nej, jag tror att det bästa är att rycka på axlarna och konstatera att tanken var god och att jag var duktig som hann med så mycket igår som jag gjorde. De sakerna som blev kvar tar jag itu med undan för undan. "Var dag har nog av sin plåga" står det så klokt i Bibeln. Så varför ska gårdagen få förpesta idag? Om jag gör så gott jag kan under rådande omständigheter kan jag vara nöjd med mig själv och stå med upprätt huvud och min kraft är då tillräcklig för dagens göromål. Min planering får alltså vara kvar som en liten kompass i tillvaron.

Arjeplog, julstök och balans

2008-11-09T17:47:00.004+01:00

God kväll och välkomna till min blogg!
Avskedets dag idag. Min store son David har rest hem till Arjeplog igen. Flyget lyfter ca kl. 18:45 från Arlanda. Nu blir det en tom vecka igen innan vi riktigt vant oss vid att det inte finns någon David i källaren som försöker att sova medan vi andra försöker hålla småbarnen på ett så tyst humör som det går. Det var roligt att få rå om honom så länge det nu varade i alla fall. Nu återstår ju endast ca 1 1/2 månad innan hela familjen åter är samlad och denna gång för det årliga julfirandet. Julklappar ja.... inte heller detta år har jag börjat än! Som vanligt alltså. Det är ju tråkigt om jag någon gång skulle bryta mönstret och ha allt färdigt, i alla fall två veckor innan julafton... hahaha! Nåja, jul blir det vare sig jag har hunnit med julstöket eller ej och det är ju faktiskt en tröst i sig. Och vem bryr sig om hundra år om jag köpte julklapparna i november eller dagen före julafton år 2008?
Denna vecka har snurrat på i ett fasligt tempo. Inte alls bra egentligen. Jag mår inte så bra av det utan behöver verkligen få struktur på tillvaron så att jag inte rör ihop allt för mycket. I måndags jobbade jag kväll. I tisdags hade jag gemenskapsgrupp i Hasselfors. I onsdags besiktade jag farmors bil och hade hand om bönemöteti kyrkan. I torsdags var jag i skolan och i fredasgs likaså. Dessutom var jag på fredags kvällen nere hos Hippietanten för att lämna en symaskin och jag har väldigt svårt att slita mig därifrån. Arbetet där är så inspirerande och spännande. I lördags var vi på husvisning i Hasselfors och efter det förberedde jag en predikan som jag hade idag i vår kyrka. Sedan har vi firat fars dag idag och under veckan hände både det ena och det andra som tog energi från mig, Krister har varit sjuk bl.a. Veckan som kommer tänker jag ta det lite "piano" och varva ner en aning. Det är viktigt att hitta tillbaka till en viss grundbalans i tillvaron mellan stress och vila, krav och resurser.
Nej, nu tänker jag gå ut i köket och sätta på lite tevatten och sätta mig framför teven en stund med Adina och sedan stoppa henne i säng. Krister kommer inte än på ett par timmar. Han har ju några mil att åka från Arlanda. Tur att han fick lite choklad på Fars dag att hålla sig vaken och alert med.

Dina ord väger!

2008-11-07T20:47:00.002+01:00

Hej och hå, skolkarusellen är igång igen. Läste på NA om nya protester om omorganiseringen. Mycket kloka ord har sagts men det viktigaste kvarstår dock. HUR FÅR VI FOLK ATT STANNA KVAR I VÅR KOMMUN OCH HUR FÅR VI FOLK ATT FLYTTA HIT? Laxå är en plats som Gud utvalt att blomstra. Jag vill ge detta hopp till er alla som läser min blogg. Även om ni kanske inte tror på Gud så vill jag ändå ingjuta hopp i era själar. Jag tror på Gud, jag tror på att det han säger det menar han. Nu kanske du undrar hur jag kan veta vad han vill? Egentligen är det inte så svårt. Gud är en god Gud och han vill det bästa för oss. I Bibeln, som jag tror är fullkomligt sann, står det om sådd och skörd. "Det vi sår får vi också skörda" heter det ju. Om du sår morötter kommer det ju inte upp palsternacka, eller hur? Likadant är det med våra ord. Med vår mun sprider vi ut säd, antingen god eller dålig. Med vår mun kan vi alltså välja att tala goda och uppmuntrande ord, som för goda resultat med sig. Eller nedbrytande och dåliga ord, som för med sig missmod och uppgivenhet. Vad jag alltså vill säga är att vi med vår mun kan börja tala gott om Laxå kommun. Jag är väl medveten om att allt inte är gott och positivt som händer men vi behöver inte stanna vid att fokusera på det negativa. Istället kan vi lyfta upp vår blick för att se på det som finns i vår närhet som faktiskt är bra och tala gott om det. Om du inte tror på det jag här vill säga, skulle jag vilja uppmuntra dig med att prova detta ett tag. Börja i din närhet. Fokusera på det positiva och försök att hålla inne med de negativa tankarna och tala endast ut det som är positivt och uppmuntrande. Vill du testa detta eller...? Vågar du vara den som för Laxå ett steg närmare framgång? Du måste väl ändå hålla med om att det är bra mycket roligare att få höra glada nyheter än dåliga och uppmuntran är mycket skönare än isande kritik.

Underbara Hasselforsare!!!

2008-11-05T10:07:00.005+01:00

Det har blivit lite av en varannan-dags-blogg detta. Det var det inte tänkt att bli men tiden måste ibland prioriteras över på annat än att sitta vid datorn och blogga. Tyvärr! Ja, ibland tyvärr i alla fall. Igår hade jag fullt upp hela dagen. På förmiddagen planerade jag mitt skolarbete inför den kommande delkursen, tog hand om en ledsen och sjuk Levi, var till BVC på 2 1/2 års-kontroll med Adina. På eftermiddagen hade jag på känn att min syster tänkte dyka upp. Felaktigt känn! Men eftersom jag bakat med tanke på henne och hennes barn, ringde min stora dotter, som för övrigt legat sjuk hemma i två dagar, till min underbara lillasyster och berättade att mamma hade bakat kladdkaka och gärna ville att de skulle komma. De kom och barnen lekte och åt och var glada och stimmiga. Som vanligt alltså... de har så roligt ihop. Sen bar det av till Hasselfors och till Missionskyrkan där. Jag fick äran att hjälpa dem ha en samling där på deras gemenskapsgrupp. Underbara människor därute som har betytt så oerhört mycket för mig!
Jag tror att jag var en ca 8 år gammal när jag började på Juniorerna i Kilsborg (kyrkans namn) i Hasselfors. Vi var en massa ungar som kom varje vecka. Jag tror det var på onsdagar, om jag minns rätt. Vi lekte, pysslade, gjorde utflykter och fick höra om Jesus. När jag var 10 år började jag tro på Jesus på riktigt. Jag bestämde mig då för att ge mitt liv till honom och följa honom resten av mitt liv. Denna händelse var helt omvälvande för mig. Beslutet tog jag på min mosters bröllop utan påverkan från någon annan människa. Motstånd fick jag både hemma och bland mina kompisar efter detta, men det tänker jag inte gå in på idag. Kanske jag berättar om det någon annan gång. Hur som helst kändes det så bra igår att få betala tillbaka en del av vad de gett mig under mina barn- och tonårsår, då jag genomgick mycket svårigheter hemma. Gud välsigne alla gamla tanter och farbröder som arbetade på år efter år för att ge ett litet trasigt barn som mig ett framtidshopp och berättade att det fanns en som hette Jesus, som faktiskt brydde sig om lilla mig. Om någon skulle säga att Jesus inte finns så önskar jag att de skulle kunna skåda in i mitt inre och få se vad som en gång varit där och vad som nu finns. Då skulle de få en levande tro på på honom. Ett tvivel på hans existens skulle då inte få något utrymme. Tack Jesus för att jag lever!

Den röda tråden är äntligen funnen...

2008-11-03T10:24:00.003+01:00

Jag har precis skickat in min projektplan, examinationsuppgiften på delkurs 1 i kursen för Aktiv Hälsoutveckling. ÄNTLIGEN! Puh... innan jag hittar den röda tråden i all litteratur är det ganska svettigt. Först vet jag vad jag ska skriva om, sedan vet jag inte alls och efter ett tag tror jag vad jag ska skriva om och till sist väljer jag något av allt jag trott och vetat och tvivlat på... Konstigt va'? Hur som heslt är det väldigt skönt när bitarna av den röda tråden, som jag hittat i olika böcker och artiklar, sätts ihop till en enhet och strukturen i arbetet blir synlig och målet är inom greppbart avstånd. På torsdag ska mitt arbete diskuteras av både lärare och kurskamarater och jag ska också diskutera både mitt eget och mina kursares arbeten. Sen är 1/4 av utbildningen lagd bakom mig och till god användning för de kommande tre delkurserna. Nästa heter Livsstil och levnadsvillkor. Intressant tycker jag och jag har redan hunnit inhandla några böcker till den. En ska jag försöka ta mig till biblioteket för att låna så snart som möjligt.

Idag ska jag göra min premiärtur, en kvällstur, på mitt jobb i Degerfors. Det är 11 månader sedan jag gick hem med tunga ben och hängande sinne. För ett år sedan drygt, råkade jag ut för en depression och ett slags utmattningssyndrom. Detta skedde av olika anledningar, som jag inte tänker gå in närmare på här.
Det jag vill säga är i alla fall att jag känner mig som en ny människa om jag jämför mig med vem jag var då och vem jag är nu. Då hade jag en ganska dålig självkänsla med en självbild som var direkt skadlig för mig. Idag har jag en helt annan tro på mig själv och jag låter inte andra styra över mig på det sätt jag gjorde då. Idag anser jag att jag är en fullvärdig individ som är värd att respekteras och mina åsikter är lika mycket värda som andras. Jag vill aldrig mer låta någon trampa på mig men framför allt vill jag aldrig tillåta mig själv att trampa på mig. Det är slut med jantelagen i mitt liv. Jag har äntligen börjat leva och jag låter inte någon annan ta kommandot över mitt liv mot min vilja.
Gud skapade oss till fria individer med en egen fri vilja och han vill att vi använder oss av det han gett oss med vishet. Min längtan nu är att jag ska gå framåt i livet på den väg som Gud vill att jag ska gå. För det är en sak jag har lärt mig genom mitt snart 39-åriga liv. Jag är som lyckligast när jag är mitt i Guds vilja med mitt liv!

Vi möts igen!
Cathrine

Elefantvisdom

2008-11-02T09:59:00.003+01:00

Jag läste i en bok jag fick av en vän något mycket klokt och vist. Får jag dela det med dig, här och nu? Det handlar om att binda en elefant.

Har du någon gång sett en cirkuselefant bunden i ett tunt rep vid en liten träpinne? Har du i så fall funderat över hur det kommer sig att elefanten, som kan lyfta flera hundra kilo bara med sin snabel, finner sig i att vara bunden istället för att slita sig loss?
Förklaringen är enkel. När elefanten är liten hålls den bunden med järnkedjor vid ett järnrör. Hur mycket den än försöker kan elefantungen inte slita sig loss, och ju hårdare den drar, desto ondare gör det. Till slut ger elefantungen upp - den har lärt sig att den inte kan slita sig loss. Därför försöker inte heller den vuxne elefanten slita sig. Då är det inte längre kedjan som håller elefanten bunden, utan en inre röst som säger "Jag kan inte, det är omöjligt".
Är du en av dem som drabbats av samma öde som cirkuselefanten? Som fått höra "Du klarar det inte" och "Det där är ingenting för dig" så många gånger att du nu känner dig bunden av dessa begränsningar?
I så fall är det dags att bryta sig loss nu. Utmana dig själv, så ska du få se att "Du kan inte"-kedjorna splittras och du blir fri.

Vågar du släppa taget om ditt gamla sätt att tänka om dig själv?
Vågar du ge dig möjligheten att utveckals genom nya utmaningar?
Mod är nämligen att göra det du inte vågar. Ty där det inte finns rädsla finns heller inget mod.

Trygg visshet

2008-10-30T21:51:00.003+01:00

"HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus
evinnerligen."

Ett kapitel i Bibeln (Psalm 23) som beskriver vem Jesus är för mig. Det är så tryggt att veta att han alltid finns hos mig, i både goda och onda dagar. Jesus bär mig i de svåra stunderna och vandrar med mig när jag är glad. Han lämnar mig aldrig. Allt har jag när jag har honom, trygghet, ro, harmoni, kärlek, frid... ja, listan kan göras hur lång som helst. Tack Jesus för att jag får vara din!

God natt!
Cathrine

Brottningskamp med mig själv

2008-10-29T19:39:00.003+01:00

Från blogguppehållet igår till ett blogginlägg idag av högsta dignitet. Nej, jag bara skojade. Det blir et helt vanligt, ordinärt, mänskligt och vardagsnära inlägg. Just nu sitter Adina bakom min rygg och leker någon konstig lek som inte vi vuxna förstår och emellanåt kommer det frågor som "vad gör du?" och "vad är det där?". En del saker är lättare att svara på medan andra är helt omöjliga att hitta svaret på..... Var tvungen att avbryta mitt bloggande en stund för att trassla ut henne från armstödet. Hon hade lyckats fastna under armstödet på något underligt vis. Det gick att få loss henne utan skruvmejsel och avbitartång. Tack och Lov! .....
Nu kom Krister och tog hand om henne. Det är meningen att jag nu ska övergå till mitt projektarbete i folkhälsovetenskap men jag vill ju så gärna göra något annat just nu. Jag har till och med dammsugit och torkat golvet för att hitta en ursäkt att inte sätta mig. Tänk vad mycket tråkiga saker som helt plötsligt nästan blir roliga. I normala fall tycker jag städning hör till de absolut tråkigaste uppgifter som existerar i ett hem. Tvätta och diska är helt ok, dock ej jättekul, men i alla fall ok. Nej, jag får nog sluta nu. Projektarbetet upphör ju inte att existera bara för att jag låtsas som det. Det är precis likadant med Gud, han finns lika mycket även om vi inbillar oss att han är en uppdiktad figur och skapad av oss människor. Kontentan av detta resonemang blir alltså: "Cathrine, acceptera fakta och be Gud om hjälp att hitta inspiration för ditt projektarbete. Varken Gud eller projektet rymmer från dig!"

Vi ses!
Cathrine

Sovande gullunge!

2008-10-27T08:42:00.005+01:00

Igår blev det inget bloggande men det blev en massa annat istället och så får det lov att vara emellanåt.

Idag har mina småbarn väckt mig en timme tidigare än vanligt. De har väl en inbyggd klocka i sig och bryr sig inte ett skvatt om att det är vintertid som gäller nu. Suck! Gäsp! Just nu sover de men som ni säkert förstår gör inte jag det. Adina brukar inte sova vid den här tiden men hon har somnat i ren ilska. Hon blev tvärarg för att jag reste mig från en stol för att svara i telefonen. Skrek gjorde hon konstant medan jag försökte att använda mina öron på bästa sätt för att höra vad farmor ville i telefonen. Kunde dock lista ut ärendet och vi fick avsluta samtalet så att jag kunde återgå till att ta hand om Adina. Hon fortsatte att skrika för att hennes vilja inte gick att driva igenom och jag placerade henne på hennes rum och med tutte och snutte som tröst somnade hon i sin säng. Det är verkligen hårt att få sitt ego tuktat men vi ska alla den vägen vandra och så även min envisa dotter. När hon vaknar är hon helt annorlunda och säger säkert att: "Nu är jag glad." Då menar hon förlåt och naturligtvis är hon förlåten. Det var hon redan när hon skrek. Jag älskar henne ju!

Sköna Helg!

2008-10-25T19:58:00.002+02:00

Helg och Krister är ledig från jobbet. Det är ganska skönt, jag får lite avlastning med barnen och kan ägna mig åt en del arbete och annat smått och gott. Adina älskar när Krister leker med henne.
David blev iadg väckt av Adina på ett för honom inte alltför roligt sätt. Hon älskar att springa och fram och tillbaka på övervåningen sprang hon under sprudlande glädjetjut. Stamp, stamp.... uiiii!!! ...... TYST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! skrek David tillbaka. Pappa diplomat stängde köksdörren och förklarade för Adina att hon precis väckt David med sitt springande och skrikande. Men Adina tog ingen större notis av detta utan kom på den geniala lösningen alldeles själv: "Jag kan springa på tå!" Ja, så kan det vara. Det är inte lätt att förena tonåringarnas dygnsrytm med småbarnens, i alla fall inte med vårt hus storlek. Suck!!!
Idag hade jag tänkt plugga hela dagen men så blev det inte. Visserligen har jag gjort annan nytta men nu börjar faktiskt stressen smyga sig på. Dags att göra upp en tidsplan och försöka hålla mig till den i största möjliga mån under den kommande veckan. Då kommer jag nog att ro projektarbetet iland.
Nej, nu ropar Krister om att en bajsblöja behöver avlägsnas från någons rumpa. Antagligen är det inte hans egen för det har han klarat av själv hittils. Jag får lämna er, mina kära bloggare, för lite skitgöra.

Vi ses!
Cathrine

Hippietanten

2008-10-24T18:17:00.006+02:00

Ikväll ska jag på invigning av Hippitantens lokaler på Järnsvägsgatan. Hon har lokalen mellan Na:s kontor och Nerikes glasmästeri. Gå mer än gärna in på hennes hemsidor, http://www.hippietanten.se/ , http://www.rozzoartmusik.dinstudio.com/ , www.myspace.com/carinanyman för att läsa mer om både henne och projektet Hippietanten. Hon har ett enormt hjärta för Laxå Kommuns ungdomar. Invigningen/Öppet hus börjar om sisådär 40 minuter i skrivandets stund, så det är bäst att jag låter fingrarna dansa fort över tangentbordet. På bilden nedanför finns Carina Nyman, alias "Hippietanten".

Idag gick jag hemmifrån vid ca 8.30 imorse för att ta Adina till dagis. Promenaden dit tar ca 30 min. Skönt att börja dagen med en frisk fläkt. Det BLÅSTE ganska mycket men det var varmt. Sedan gick jag till kyrkan på förmiddagskaffe. Trevligt! Efter det var det dags för mat och varför inte ta ytterligare en promenad till Bodarne för att inta kocken Lennarts utsökta fisk med tzatziki? Mmmmm!!! Sedan bar det hemåt igen med hjälp av bensprattel. Det kan verkligen kännas så när man går fort. Det bara sprattlar under en, ungefär som när en katt går fort. När katter har bråttom syns knappt benen på dem, har du tänkt på det någon gång? På vägen hem tog jag vägen förbi svärmor och först vid ca 18.00 landade jag hemma. Vilken promenaddag! Jag ska nog åka bil ner till hippitanten om en stund eller kanske ska jag gå i alla fall. Jag kan ju ta en större bit smörgåstårta då... hihihi.

Städtanten

2008-10-23T22:51:00.003+02:00

Städtanten här. Sonen kommer hem imorgon från de vackra norrländska trakterna. Denna gången kommer han inte på en fyrhjulig grön saab utan med vingar, åtminstone till Arlanda. Han säger att halkan har slagit till där uppe och hans vinterdäck får nog ta sig en tur dit upp emd bussgods inom det allra snaraste. Han hade visst hälsat på en av alla renar de har där uppe, dikesrenen. Allt gick bra och både han själv och bil är oskadda. Men modershjärtat måste medge att det känns betydligt bättre att han reser hem vingburen än på en slipprig väg med bil. Ikväll har det fejats på hans rum i källaren och spindlar, dammråttor och annat joks finns numera i dammsugarpåsens gömmor. Jag har även bäddat rent åt honom. Det känns skönt att få pyssla om honom lite när tillfälle ges. Det kommer ju tyvärr inte så ofta.

Jag får nog förbarma mig över döttrarnas rum snarast också. Det är tråkigt att snubbla på en det ena och en det andra. Dessutom gör det ont också! Att få pyssla om dem på detta sätt känns inte lika bra. Jag skulle hellre vilja sitta och kramas med dem en stund.

Manekäng

2008-10-22T15:26:00.003+02:00

Idag ska jag på manekänguppvisning i Casselgården. Jag vet egentligen inte varför, har bara varit där en gång tidigare. Nåja, jag ska gå med syrran och det är väl därför jag vill gå. Det är roligt att få umgås med henne utan baranen någon gång. Vi behöver nog det både hon och jag. En annan anledning att gå dit är ju för de som ska gå manekäng. Det kan faktiskt vara riktigt kul att se vanliga människor, folk som man känner, bära plagg som de inte vanligen brukar.
När jag ibland har ramlat förbi något liknande evenamang på teven har jag förvånat mig över hur fula kläder kan vara. Den ena kreationen avlöser den andra i ett absurdum av konstigheter. Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja sätta på mig dessa kläder och gå ut på samhället. Folk skulle ju tro att jag var på väg till maskerad, utklädd till en uppsnofsad futuristisk bitch. Det är liksom inte jag riktigt! Nu är väl inte alla designare så extrema. Det finns ju faktiskt en hel del stilrena, snygga kläder med lite tuff approach också. Nu är ju inte jag någon expert på området, som säkert de flesta av er vet. Jag är en av många som anammar det nya modet när det börjar bli dags för nästa att ta vid. Man skulle kunna säga att jag är halvmodern eller halvomodern. Jag föredrar dock halvmodern, låter positivare, eller hur? Kvällens kläder faller mig nog i smaken skulle jag tro. Vad jag vet så har Mathildas i alla fall haft kläder som passat mig, i alla fall de på reastången. Haha...!

Vi kanske ses på Casselgården...
Cathrine

Oroa dig inte i onödan

2008-10-21T13:14:00.002+02:00

"Var dag har nog av sin plåga." Fina och kloka ord. Tänk så mycket bekymmer vi skulle slippa om vi tänkte på detta. Vi har en tendens att oroa oss för vår morgondag. Kanske är det något vi skall uträtta då eller kanske vi bara känner en osäkerhet inför framtiden. Orsakerna kan vara många. Men om vi stannar upp en stund och tänker till, så kan faktiskt vår syn på morgondagen förändras. Göromålen som vi ska ta itu med under morgondagen finns kanske kvar och framtiden kanske fortfarande är oviss. Klokt är dock att låta morgondagens bekymmer vänta tills denna dag är förbi. Det kan ju faktiskt se helt annorlunda ut imorgon. Situationen kan vara förändrad och problemet som du oroat dig för kanske löste sig utan din hjälp eller det kanske inte ens inträffade. Om du då hade oroat dig hade du gjort det förgäves och det är ju bar onödigt. Nu säger jag inte att det är enkelt att leva på detta sätt, att aldrig oroa sig i onödan. Men jag tror att det är mödan värt att öva upp denna färdighet... Eller vad tror du?

Mitt lilla projektarbete är lätt att det får ta min oro i anspråk. Tankar bombarderar mig ideligen: "Kommer tiden att räcka till? Har jag förstått uppgiften rätt? Hinner jag med allt annat som behöver göras? Hur stort är egentligen detta arbete?" Ja, du förstår säkert min tankegång och den stressnivå som detta skapar. Hur gör jag då för att försöka hålla oron borta och jag menar verkligen försöka, för ibland klarar jag inte av det? Jo, jag tar en sak i taget. Jag har gjort en mall för projektplanen med överskrifter. Sedan fyller jag på den undan för undan. För mig får jag då en bättre struktur och jag ser den röda tråden lättare i mitt arbete. Ju bättre struktur, ju större kontroll. Sedan kan jag bara göra mitt bästa under rådande förutsättningar och det är gott nog. Även om jag vet att jag skulle kunna prestera mer under andra förutsättningar har jag bestämt mig att vara nöjd med både resultat, arbetsprocessen och framför allt mig själv.

Hohoo... någon vaken?

2008-10-20T22:16:00.002+02:00

Hej på er!
Nattugglan har satt sig vid datorn. Bloggskrivandet kom igång lite sent idag beroende på mitt projektarbete i skolan. Min hjärna lyckades till slut prestera några rader om lokalt folkhälsoarbete efter att jag tagit en rask promenad. Det är helt otroligt vad man utsätter sig för... Detta projektarbete är ju en mindre uppsatsskrivning. Upplagd efter en viss mall med referenser enligt Vancouver- eller Harwardsystemet. Allt skall knytas till litteraturen och då gäller det att veta var man hade läst det där "braiga" som man vill ha med. Det går tyvärr inte att fuska i denna branch. Ja, det är väl tur det... Det är viktigt att våra utbildningar inom detta område är evidensbaserade, som det så vackert heter. Sedan ska det skrivas på en korrekt svenska och grammatiskt felfritt. Tur att jag har vana att skriva i alla fall. Dock använder jag inte alla gånger korrekt svenska och grammatiken slarvar jag med emellanåt.

Nu har i alla fall studieenergin tagit slut för idag. Så det enda jag kan göra är att fylla på med ny genom en god natts sömn. Tyvärr kan jag inte lägga mig ännu. Jag inväntar min dotter Andréa. Hon åkte iväg för en stund sedan för att titta på sin pojkväns fotbollsträning. Jag har nämligen lite svårt att lägga mig innan alla mina små är hemma och i tryggt förvar. Dessutom slår det mig att Levi nog vill ha en liten flaska tillägg snart. Det brukar vara klokt att investera lite tid på att ge honom innan jag somnar för natten. Ibland har han faktiskt sovit ända till Krister ska upp på morgonen. Det är ju skönt för honom att slippa gå upp mitt i natten. Visserligen har han redan lagt sig för länge sedan, så det är inte jättesynd om honom om Levi råkar vakna lite tidigare. Jag själv ska strax ta mina antibenkrypartabletter. Snyggt medicinskt namn jag hittat på va'? Ca en timme efter detta intag sover jag tämligen gott och ganska tungt.

Nu kom Andréa hem så adjökens. Nu går jag och knyter mig.
Ses imorgon!
Cathrine

Gryningsljus

2008-10-19T20:28:00.004+02:00

Idag har jag varit till Mariestads Pingstkyrka tillsammans med fyra andra vänner. Vi har haft en familjeföreställning där "Inge Smart och hans vänner" får änglabesök. Det blev väldigt uppskattat och vi själva hade mycket roligt. Vi sjöng, spelade teater, lekte och dansade. Efteråt bjöds det på både gemenskap och fika i deras församlingsvåning.
Det är något jag såg där som fångade mitt intresse och jag vill gärna dela med mig av det till er, om det går bra? I deras foajé hängde en väggbonad med en helt underbar text som löd ungefär så här:

"Tron är den fågel
som känner gryningen
och sjunger medan
det ännu är mörkt."

Vilken underbar sanning! Tänk er att tro på något, att hoppas på något, att känna till dess existens fast det ännu inte syns. Det ger verkligen frid i själen. Trots mörkret som omger mig kan jag vara helt säker på att gryningen kommer så småningom. Det är inte en fråga som handlar om den kommer utan om när den kommer. Tron är en förvissning om det vi ännu inte kan se med våra fysiska ögon men inne i vårt inre kan vi känna att vi bara vet att vi vet att det är sant. Att tro på Jesus är en förvissning om att han existerar fast vi ännu inte kan se honom med våra fysiska ögon. Att tro på en ny morgondag med nya möjligheter är en förvissning om att det finns ett hopp som aldrig lämnar oss. Gud ger oss hopp och tro som en gåva ifrån honom. Om du vill ta emot den gåvan är upp till dig. Han säger i alla fall varsågod!

Anti-negativism

2008-10-18T21:34:00.003+02:00

Ekonomisk kris...? Världsmarknaden påverkar oss alla på ett eller annat sätt. Men jag skulle vilja lägga in ett observandum här i min blogg.
Det är verkligen lätt att vi människor, du och jag, fokuserar på allt negativ. Vi är programmerade från vår skoltid att lösa problem, vilket i och för sig är bra. Dock resulterar detta i att vi ser problemen i första hand. De möjligheter och resurser som vi både bär på och som finns runt omkring oss göms bakom dessa problem. Vi ser helt enkelt inte positivt på tillvaron. Vad händer då med en människa som fokuserar på problem. Jo, inte blir hon uppmuntrad precis. Hon blir snarare missmodig och nedstämd. Särskilt när det gäller problem som är svårlösta på egen hand, där den enskilda människans handlingar inte har någon större betydelse för den absolut närmaste framtiden. En missmodig och pessimistisk människa är mer mottaglig för annan sorts negativ påverkan. Man kan säga att hon agerar som en magnet eller tvättsvamp. Mycket av det som sägs, det som hon är med om kan lätt tolkas ur en negativ synvinkel. Resultatet blir att hon åker med i en nedåtgående spiral och ju längre tid hon umgås med dessa negativa tankar ju svårare blir det att ta sig ur denna spiral. Dessutom blir hon en "smittbärare" av negativism.

Därför vill jag verkligen uppmuntra dig att se det positiva i tillvaron. Även om allt runt omkring dig inte är guld och gröna skogar, så finns det även i det lilla små guldkorn som du kan ta tillvara på. Bara för att negativa saker händer behöver dessa händelser inte få ta hela ditt sinne i anspråk. Genom att dagligen tänka efter, exempelvis innan du går till sängs, vad som under dagen har varit positivt gör att vi kan hålla den pessimistiska delen av oss själva på avstånd. För att göra detta ännu tydligare för dig själv så använd papper och penna. Det är jättebra att kunna gå tillbaka vid ett senare tillfälle och läsa vad man skrivit ned. Det ger dig både råg i ryggen och uppmuntran när du kan behöva lite extra positivism. Detta sätt att ändra sitt fokus resulterar i att vi lättare kan klara av de negativa händelserna vi får vara med om på ett mer konstruktivt sätt. Det hela handlar egentligen om att välja på ett förnuftmässigt sätt att ha en positiv grundsyn på livet.

Moderskänslorna svallar!

2008-10-17T19:51:00.004+02:00

Definition på hälsa, hälsofrämjande arbete, förebyggande åtgärder, statistik, äldre och hälsa, hälsa i arbetslivet, barn och hälsa, barnkonventionen... Nej, jag tar ledigt från studerandet ikväll och imorgon, ja kanske hela helgen. Huvudet är tomt och fullt på samma gång... Hur nu det kan gå till? Är det det som kallas vacuum kanske?!

När jag kom hem från skolan idag låg lella Levi på sängen och när han såg mig blev han så glad. Han började skratta och jollra och blev alldeles förtjust över att komma upp i min famn. Det är en sån fantastisk känsla, som inte går att beskriva riktigt. Jag blir helt lycklig, varenda cell i min kropp spritter till av glädje och moderskänslorna bara genomsyrar hela mitt sinne. Vad jag älskar mina barn!!!

Visst är min lilla son söt!

Tröttande akademivärld

2008-10-16T19:32:00.003+02:00

Idag har jag varit på Örebro Universitet och förkovrat mig genom att lyssna på föreläsning och diskuterat samt blivit delexaminerad på den första delkursen. Nästa tenta ska vara inlämnad den 3/11, så det är bara att ligga i. Krister har varit hemma från jobbet och skött om sin nyopererade mor.
Nu är min man på hemgrupp hos ett par vänner. I kyrkan har vi försökt att uppmuntra till att träffas i mindre grupper hemma hos varandra för att odla lite vardagsgemenskap. Jättetrevliga och mysiga stunder där vi delar både glädje och sorg med varandra. Förr gick vi båda två men småbarnslivet gör att vi får lov att dela på oss för det mesta och idag var det hans tur. Jag har istället tittat på ett av mina favoritprogram på teven, Sjukhuset som går på 3:an. Jag gillar sjukhusprogram. Kanske har det något med min yrkesroll att göra, vad vet jag???
Ikväll ska jag försöka komma isäng lite tidigare än vanligt. Att vila rumpan på en stol i ett klassrum är mycket tröttande... och hjärnan behöver nog också lite nedvarvning inför ett nytt pass i akedmivärlden imorgon.

Ses imorgon!
Cathrine

Goddag Yxskaft!

2008-10-15T13:01:00.002+02:00

Brukar du ha koll på vad som är dröm och verklighet? I de allra flesta fall, skulle jag tro. Dock kan det hända, även den bästa, att våra nattliga drömmar kan förväxlas med verkligheten ibland. Igår natt hände detta mig, eller rättare sagt min man. Jag frös och han skulle hålla om mig en stund men jag tyckte att han betedde sig lite underligt så jag frågade vad han höll på med och till svar får jag: "jag offererar..." Hade jag helt plötsligt förvandlats till en offert? Inte vet jag. Jag känner igen detta syndrom mycket väl. Det brukar vara stressrelaterat, så han borde nog slå av på takten en aning nu. Under de tidigare åren i vårt äktenskap har jag både fått vara timmerstock och offer för motorsåg och hammare. Tur är väl att han drömmer, för det verkar som om styrkan avtar i sömntillstånd och jag kan lätt övermanövrera honom och fly undan en smärre katastrof. Dessa scenarion, när Krister leker "Goddag Yxskaft" kan faktiskt vara riktigt roliga och bjuda till en hel del skratt också. Men allt skriver jag inte i min blogg, det får istället bli min och Kristers hemlighet.
Ikväll ska jag ut och äta med mina arbetskamrater från Degerfors. Vi ska fira en kollegas födelsedag och en annan kollega slutar hos oss, så henne får vi väl gråta över en stund. I Karlskoga ska festen bli i alla fall. Det ska bli riktigt roligt att få träffa syrrorna igen. Hoppas att stället bjuder på riktigt god mat!

Gå mot målet

2008-10-14T10:00:00.003+02:00

Har du några drömmar? Hur ser du på framtiden? Vad gör du om 25 år? I vilken situation befinner du dig om 10 år? Hur skulle du vilja att livet såg ut i framtiden? Finns det några mål som du har satt upp?
Elinor Smith lär ha sagt: "Det var länge sedan jag upptäckte att människor som uppnått något sällan bara suttit och låtit saker hända. Istället såg de till att de blev gjorda."
Många människor har drömmar och önskningar om hur deras liv ska vara? Jag har träffat på en hel del som inte nått sina drömmar ännu. En del av dessa arbetar på i en riktning som för dem närmare målet medan andra bara accepterar läget och väntar på att drömmen ska komma till dem. Dock är det få som bara får sin dröm serverad på silverfat. Att göra som Elisabet säger innebär att ha sitt mål i sikte och sin dröm i fokus och gå mot dessa. Även om du kanske aldrig når ända fram har du i alla fall försökt och detta gör att bitterheten håller sig på avstånd när du blir gammal.
Som kristen har jag ett mål med mitt liv här på jorden. Jag har drömmar om vad jag vill göra och vad jag vill uträtta. Detta vill jag arbeta för. Jag vill gå mot detta mål men jag har också ett slutmål med mitt liv och det är att få vara tillsammans med Jesus och mina nära och kära i all evighet. Det står i Bibeln om en underbar plats, där sorg och ledsna tårar inte längre finns. I Himlen råder fullständig harmoni, en fridfull plats utan någon slags ondska, ingen avundsjuka, inget förtal, inget dåligt självförtroende. Det är en plats där du fritt och ostört kan andas in Guds kärlek och frid.

Vardagsgråa möss

2008-10-13T13:32:00.004+02:00

Vardagsgråa möss som stryker omkring i rummens alla hörn. De växer så sakterliga tills en dag de suges bort. Med en slang som tillhör ett ljudande muskedunder skräms de att hålla sig stilla. Annars kan det hända att de både skingras och splittras alldeles för tidigt. Men en dag, ja mycket nära, kanske om bara några timmar, då kommer han den stora och fruktansvärda marodören att förpassa dem till dammasugarpåsens mörka skrubb.

Ja, trevligare husdjur finns väl men de flesta av våra kära små kramgoa keldjur alstrar dessa små grå vardagsmöss i stora kvantiteter. Katthår, hundhår, människohår och annat hår av alla de slag... varför sitter de inte fast på huvudet eller kroppen, så att dammsugaren slipper matas så förtvivlat ofta?

Usch, vad tråkigt det är att städa!

Guds hand på min axel

2008-10-12T13:03:00.004+02:00

Härligt, underbart möte det blev idag på förmiddagen i kyrkan! Gud är god och full av kärlek. Han är en utgivande Gud som bara längtar efter oss. Tänk att Han har förberett en plats åt dig och mig i himlen. Allt vi behöver göra för att en gång få inta den platsen är att börja tro på Jesus och ta emot honom i våra hjärtan. Ibland brukar jag fantisera och visualisera hur min plats i himlen kommer att se ut. Jag tror att Jesus har en alldeles särskild plats åt mig. Han vet att jag älskar hav och sjöar, så jag tro att det finns en strand med utsikt över vatten. Vågorna slår lite försiktigt in emot klipporna, så att ett härligt skvalpande ljud uppstår som får mig att slappna av. Stranden är täckt av en mängd vackra stenar i alla regnbågens färger och i olika slags form, som jag bara får gå omkring bland och även plocka upp dem i min hand för att sitta och beundra dem i stillhet. Förutom vågornas skvalpande ljud hörs vinden susa mellan klippor och växtlighet. Fåglarna kvittrar så ljuvt i bakgrunden. När jag sitter där på min alldeles egna stenstrand och njuter av den himmelska tillvaron känner jag plötsligt en hand på min axel och en röst som viskar i mitt öra: "Välkommen hem mitt kära barn!" Guds hand som rör mig i himlen kan jag även få känna här på jorden. Hans röst viskar även här och berättar för mig hur mycket han älskar mig! Tack Gud att jag får vara ditt barn!

Det torra ska börja brinna

2008-10-11T13:46:00.003+02:00

Ja, då var mormors gardiner färdigsydda och även hämtade. Tyvärr hade jag ingen ork eller lust att ta itu med våra vardagsrumsgardiner. De förblir ofållade ett tag till. Jag har nämligen inte tillräckligt stort förtroende för Kristers färdigheter med en symaskin. Det är bättre att han ägnar sig åt lite manliga saker som att göra färdigt badrummet och pussa på mig. Först ska han laga mat och sedan ta med Adina och hälsa på sin mamma på sjukhuset. Efter detta hoppas jag på en stor fet kyss!!!
Imorgon har vi besök i kyrkan av ett barnbarn till Svenska Pingströrelsens grundare Lewi Petrus. Dan-Jakob Petrus gästar oss tillsammans med Conny Söder. Jag känner på mig att det kommer att bli ett härligt möte där Guds Ande kommer att vara starkt närvarande. Känn dig VARMT VÄLKOMMEN till Pingstkyrkan i Laxå, kl. 10.00 imorgon!
Åh, vad jag behöver ännu ett kraftfullt möte med den Helige Ande. Jag riktigt längtar efter ett vidrörande från Herren. Det har känts ganska torrt i mitt kristna liv ett litet tag. Tråkigt rent ut sagt men jag vet att det beror främst på mig själv. Jag har varit lite dålig att ta den tid jag verkligen behöver med Gud. Konstigt att det som jag längtar mest efter innerst inne får så liten prioritering i verkliga livet?! Varför ska det vara så? Nej, skärp till dig nu, Cathrine! Var vid gott mod och se dig inte tillbaka utan fokusera istället på vad du kan göra idag och imorgon för att närma dig Gud. Han står ju alltid med famnen vidöppen och bara väntar på att få ge oss en kärlekens omfamning!

Apostlahästarna

2008-10-10T20:39:00.003+02:00

God kväll bloggisar!
Sent omsider är jag kommen till datorn och tangentbordet. Hektisk dag med fika i kyrkan, mat på Bodarne och fika igen på Karlskoga lasarett. Ja, kan du tänka dig, det var riktigt arbetssamt att behöva äta på detta sätt hela dagen. Så till råga på allt hade jag ingen bil, varken på förmiddagen eller eftermiddagen . Men som tur var har jag ett par alldeles förträffliga apostlahästar att använda och för att göra av med lite extra kakor och andra godsaker passade jag på att skjuta en dubbelsulky framför mig med värdefullt och tungt innehåll. Balansen mellan energin in och ut kanske hamnade på +-0. Jag har i alla fall bestämt mig för att tro det. Nu får ni ju inte tro att jag använde de förträffliga apostlahästarna ända Karlskoga. Jo i och för sig kom de allt till användning från parkeringen till avdelningen samt till trycket på gaspedalen och bromsen emellanåt. Kopplingen blev utan tryck eftersom fartvidundret är en automatväxlad SAAB. Visste ni förresten att SAAB är den bästa bilen som någonsin funnits? Vi hade en annan SAAB tidigare, en 900, och den var så eftertraktad att vi blev bestulna på den två gånger. Vår nuvarande bil har ett ytterst bra larm så att vi ska slippa att åka land och rike runt för att hämta vår lilla dyrgrip efter att någon förlustat sig med en lyxtur med den.
Nu ska jag använda de förträffliga apostlahästarna igen och trampa symaskin. Min mormor ska hämta sina gardiner imorgon och jag har inte sytt dem ännu. Tur att jag får en spark i baken emellanåt så att det blir fart på mitt gamla dökött. Vem vet, jag kanske får sån fart att mina gardiner till vardagsrummet också får sig en omgång av fållning. Krister kan ju stryka dem och hänga upp dem sedan . Han gjorde ett jättebra jobb med köksgardinerna, så det borde nog kunna gå bra även denna gång.

Ha en trevlig afton och sköt om era apostlahästar!
Cathrine

Stor och Levande och Verksam

2008-10-09T12:49:00.006+02:00

Ja, då är knätofsarna på plats. Ni kan inte ana vad fin Krister blev. Han ser ut som en äkta dalmas. Tyvärr låter han inte som en, så han får lov att träna på dialekten lite mer. Skämt åsido... för jag hoppas att ni förstod att jag inte bemödat mig med att inhandla knätofsar och en hel folkdräkt till honom. Jag tror inte att det är hans stil riktigt.

I gårdagens Nerikes Allehanda var det ett helt uppslag om en man som heter Anders Nilsson. Om ni inte läst om honom borde ni verkligen göra det. Han berättar om sitt liv, hur han som nyfödd blev lämnad på barnhem och senare hamnade hos ett par i övre medelklassen. Han berättar om hur känslan av utanförskap drev honom in i missbruk av både alkohol och narkotika samt kriminalitet. Han berättar också om hur han blev fri från detta i ett enda nu, efter det att han överlämnat sig själv till Jesus. Det är ett så starkt vittnesbörd om hur Jesus fullkomligt upprättar en människa på alla plan. Han har fått en återupprättad relation med sin dotter bl.a. Artikeln var så gripande, så tårarna trillade nerför mina kinder. Jag har träffat denna man några gånger för flera år sedan, han hade nog bara varit kristen i ett par år då gissar jag. Om ni inte läst denna intervju, uppmuntrar jag dig att göra det. Jesus är verkligen STOR och definitivt LEVANDE! Han är VERKSAM och finns där även för dig. Även om du tycker att ditt liv är ganska okej och du har inte några större problem, så kan livet med Jesus få ditt liv att kännas ännu mer meningsfullt än vad det gör idag. Livet med Jesus är ett härligt äventyr med en trygg kapten som styr skeppet på livets hav. Vågar du testa om tron på Jesus håller även för dig?

Drömmande mysterium

2008-10-08T13:43:00.003+02:00

Inatt har jag drömt om allt möjligt men framför allt har jag besökt en plats i Sverige. Jag har aldrig varit där i verkliga livet. Jag vet inte hur platsen ser ut eller hur den såg ut i drömmen. Vad drömmen innehöll mer än att den utspelade sig på en plats som hette Gagnef har jag glömt. När jag vaknade satte jag på datorn med en gång för att se vad det var för ett ställe. Det enda jag visste innan var att det låg i Dalarna. Dock måste jag väl medge att läsningen på kommunens hemsida var ganska tråkig. Den inbjöd mig inte till någon större lust att sätta mig i bilen för att besöka denna plats i alla fall. Man kan ju börja fundera varför man drömmer så konstiga drömmar? Vad pågår i mitt undermedvetna egentligen? Har jag en omedveten längtan att bli dalmas? Längtar jag efter en man med knätofsar? Jag vet inte. Men om det hänger på några knätofsar för att slippa sådana här drömmar i fortsättningen, får jag väl ordna några till Krister. Det vore ju bra mycket roligare att få drömma om att man var... Jaha du, nu blev du allt nyfiken! Det får bli min lilla hemlighet. Allt avslöjas inte i denna blogg.

Ha en skön dag!

Cathrine

Grimaser

2008-10-07T09:14:00.007+02:00

God morgon!

Idag försöker jag skriva några rader på morgonen, eller rättare sagt förmiddagen. Sedan ska jag hänga över böckerna ett tag till. Nästa vecka har vi en examinationsuppgift och i början av november ytterligare en, så det är bäst att hänga i. Nästa delkurs blir nog lite lugnare för mig eftersom jag då är med från start. Det är mycket lättare att lägga upp en planering då.

Igår fick Levi hela familjen (utom David eftersom han inte var hemma) att skratta. Han kom på ett nytt sätt att använda sitt ansikte på. Han kan göra grimaser. Jag lägger ut bilden på honom så även ni förstår hur oerhört söt han var med sitt nya ansiktsuttryck. Lägger även ut ett på hans stolta storasyster Adina. Krister är förresten riktigt söt han också eller vad tycker ni...?

Nej, nu måste jag återgå till studierna. Ha en bra dag och glöm inte bort att era synpunkter och idéer om hur vi gör Laxå till en bättre plats att bo på är oerhört viktiga. Använd min gästbok för att göra din röst hörd. Du får vara anonym om du vill. Om det är någon som undrar vilken partifärg jag har så kan jag berätta att jag är medlem i Kristdemokraterna men för tillfället har jag inga politiska uppdrag. Dock brinner jag för glesbygdspolitiken och för människors valfrihet att få utforma sitt liv enligt eget önskemål. Jag anser att Sveriges befolkning klarar av att själva bestämma fördelningen av föräldrapenningen samt att valfrihet för oss människor är en självklarhet pga att vi människor är olika och har olika behov. Jag är helt emot att vi stoppar in individerna i fack där alla ska formas till likasinnade varelser. En annan hjärtesak för mig är företagsklimatet i vår kommun. Det är oerhört viktigt för oss att småföretag etablerar sig i Laxå och att den s.k. "gnosjöandan" blir verklighet. Alla företagare och kommunen bör vara måna om att jobben stannar i Laxå. Kan ett företag inte ta ett jobb av någon anledning finns det kanske något annat Laxåföretag som kan. På så sätt stannar skatteintäkterna kvar i kommunen och näringslivet får en skjuts mot större framgångar. Därför anser jag att det är viktigt att även kommunen anlitar lokala företag i möjligaste mån utan att för den skull gå emot lagen.

Ja, nu vet ni lite mer om mig och en del av mina åsikter. Vi ses imorgon!

Ögonen blöder

2008-10-06T19:38:00.003+02:00

Idag har jag prioriterat mina studier. Jag har läst och läst och läst tills ögonen nästan blödde. Levi har legat på en filt och lekt, jollarat och varit glad när han varit vaken och Adina har varit på dagis på förmiddagen och sovit en stund senare på eftermiddagen. Dess emellan har hon lekt både själv och med mig. Jag har åkt tåg med henne, hennes docka och en massa nallar. Vi skulle någonstans men jag vet inte vart. Någonstans hamnade vi i alla fall. Matsäck hade vi med oss i form av några metallföremål, som hon kanske tänkte koka soppa på?! När Krister kom hem tog vi en promenad till biblioteket och affären. Jag hade en bok att hämta på bibblan och en gammal skuld att betala där, som jag helt hade glömt bort. Pinsamt!!! Nåväl, nu är jag i alla fall löst från den skulden. Tänk om det vore så lätt att bli av med de resterande skulderna på exempelvis huset. Vad skönt det vore! Tänk er att vara helt skuldfria... det är en ganska skön tanke.
Nu ska jag sätta mig framför teven och äta lite med familjen.

Ha det så bra!
Cathrine

Sommarens vågskvalp

2008-10-05T10:26:00.003+02:00

God söndagmorgon!
Hoppas att ni sovit gott och är rejält utvilade. Jag tror att ni behöver det med tanke på att ett sådant väder som vi har i Laxå idag kan suga energi från vem som helst. Mitt råd till er är: Stäng in er i ett ljust rum, sätt på den starkaste lampan ni har, tänd ett doftljus som luktar sommarblommor, sätt på lite bakgrundsmusik i form av vågskvalp och om ni fortfarande har kvar sommarkläderna i garderoben så sätt på er dem. Sedan kan ni ta fram en skön stol, gärna er solstol, och luta er tillbaka i den. Blunda nu och fantisera er bort till sommarens sköna stunder på stranden och vips... så har ni fått en liten extra kick i vardagen. Skönt va´?

Idag är en ny dag och den är full av nya möjligheter om man vill se det så. Den mer pessimistiske skulle kanske säga att: "Jaha, en ny dag. Måste jag gå upp ur sängen? Det händer i alla fall inget roligt idag." Ibland kan man faktiskt känna sig som pessimisten och tycka livet är surt. Men om man riktigt börjar tänka efter så finns det allt en hel del att vara tacksam över.
Kan du andas? Ja, det var ju bra. Det är ju en bra början eller hur?
Vaknade du inomhus istället för under en tidning på en parkbänk? Jaha, det gjorde du. Är du glad för det?
Har du något i ditt kylskåp eller skafferi att stoppa i munnen för att mätta din hungriga mage? Jaha, även du slipper gå hungrig. Vad skönt!
När livet känns tungt kan man börja tänka på detta sätt och arbeta upp en mer positiv känsla inför dagen som ligger framför. Fundera nu en stund på vad den här dagen skulle kunna betyda för morgondagen och andra dagar i framtiden. Alla dagar bygger ju på varandra för ingen av dagarna går att plocka bort ur almanackan. Varje dag kan du och jag göra något som för oss ett steg närmare vårt mål, vår dröm!

För mig innebär den här dagen att jag stuckit ut näsan lite mer än vanligt. Nerikes Allehanda publicerar idag min artikel i sin papperstidning bland Åsikter. Vi får se vad detta kan betyda för Laxås framtid.

Ha en underbart skön dag och njut av sommarens vågskvalp samtidigt som du tar ett kliv i rätt riktning, ett steg närmare din dröm!

Kanelbullar och gräddtårta

2008-10-04T17:13:00.003+02:00

Kanelbullens dag idag och gräddtårtans dag imorgon. Var det så? Jag har nämligen inte så stor koll på dessa speciella dagar. De enda högtidsdagar jag håller ordning på förutom familjens födelsedagar och årets olika högtider är det nog Alla hjärtans dag, men den är ju först i februari. Det verkar som om allting ska ha sin speciella dag, så varför inte inrätta politikernas dag? Visst ja.... glömde det... de har ju redan lagt beslag på en 1:a Maj. Eller varför inte bloggarnas dag?! En dag då alla som bloggare fick lysa med sin existens lite extra. Det vore något va´? Idag firade jag i alla fall kanelbullens dag på Pingstkyrkans loppis. Jag får väl hålla med min kompis, som jag var där med, det är bättre att fira kanelbullens dag med en bulle än att fira gräddtårtans dag med en tårtbit. Detta beror väl i och för sig på hur stor bullen och tårtbiten är i förhållande till varandra. Båda vill ju i alla fall fastna i fettväven om man inte hinner jaga iväg dem med en promenad.

Nå, har ni några vilda idéer för vår kommun. Det vore verkligen kul om någon hade något lite att komma med i alla fall. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att alla ni som läser min blogg är helt fantasilösa. Jag tror nog att ni bara är lite blygsamma av er. Hur som helst tror jag att den negativa befolkningstrenden inte kommer att hävas politiskt i första hand utan det kommer att ske med ideella krafter. Dock är de ideella krafterna till en del beroende av för dem positiva politiska beslutt, både på kommunal, landstings- och riksdagsnivå.

Använd min gästbok för att ge förslag på åtgärder eller om ni har andra åsikter. Ni behöver inte tycka lika som mig för att skriva. Om ni är blygsamma av er, skriv anonymt.

Cathrine

Brainstorming efterlyses

2008-10-03T08:47:00.004+02:00

Finns det något vi kan göra, som vanliga medborgare, för att göra Laxå till en attraktiv kommun att bo i?
Högst upp på prioriteringslistan är frågan:
Hur ska vi bryta den negativa trenden när det gäller det sjunkande medborgarantalet?
Hur får vi människor att vilja bo kvar i Laxå Kommun och hur får vi människor utifrån att vilja flytta hit?
Vad hindrar en positiv befolkningsutveckling?
Vad finns det idag i vår kommun som gynnar en postiv trend och kan vi förstärka den i så fall?

Jag önskar att ni som läser min blogg kommer med lite förslag. Släpp loss er fantasi och ha en brainstorming vid köksbordet när familjen är samlad eller spåna själv. Var inte rädd för att komma fram med era idéer. Alla kanske inte går att genomföra men de kan leda till att någon annan tänker vidare på dem eller får en annan strålande idé som är helt genial och utan dig hade detta inte varit möjligt. Alla är viktiga i vårt samhälle för att vi ska kunna bygga upp den kommun vi vill ha. Det vore verkligen roligt om vi tillsammans kunde komma med några konstruktiva förslag till våra kommunalpolitiker. Tillsammans är vi starka!

Storma på kära vänner! Använd min gästbok för att ge förslag.
Cathrine

Övervintrad politiker

2008-10-02T10:33:00.003+02:00

Har idag skrivit på NA:s hemsida i debatten kring att 6:orna ska flytta till Centralskolan. Jag värnar om glesbygden och blir oerhört upprörd över rådande politik. För att mer förstå vad jag menar återger jag här vad jag skrev:

"Jag tycker det är dags att lyfta upp denna debatt på ett högre plan, vilket några av er redan gjort. Det handlar först och främst inte om att 6:orna ska få gå tre eller fyra år på Centralskolan utan det handlar om vår kommuns överlevnad. Att flytta sexorna innebär ett första steg på nedmonteringen av skolorna i ytterområdena. Hur länge det dröjer innan skolorna näggs ned är bara en tidsfråga, det vet de flesta. Men vad är det som händer då? Vill familjer bosätta sig där? Jag vet inte men jag tror att de flesta väljer att avstå. En del familjer kanske till och med väljer att flytta därifrån. När befolkningen minskar slår eventuella affärer igen, vilket ytterligare försvårar för invånarna och utflyttningen får extra fart. Nu är ju frågan var ska dessa människor bo? I Laxå river man lägenheter och villorna är inte oändliga. Därför tvingas man (eller flyr man) till de närliggande kommunerna och Laxå kommun förlorar skatteintäkter. Jag tror ni förstår vilket scenario jag försöker måla upp, som faktiskt är en helt möjlig utveckling om fel beslut tas i kommunfullmäktige. Jag inser också att det behöver tas rejäla tag i politiken när det gäller glesbygdsutvecklingen men detta måste våra politiker föra fram högre upp i sina led, på landstings- och riksdagsnivå. Alla kan inte bo i storstäderna eller centralorterna. Landsbygden måste få leva, inte minst för vår hälsas skull. Om vi nu lever i ett fritt samhälle där vi som individer ska ha rätt att välja vårt boende ska det också föras en rättvis politik, så det är fullt möjligt att bo på landet utan att våra barn ska få lida på ett eller annat sätt."

Ja, mitt politiska intresse har tydligen inte svalnat helt. Än finns det något inom mig som vill vara med och verka för ett bättre samhälle att leva i. Tycker dock själv att tidpunkten just nu för att engarera mig mer är illa vald. Tiden är lite för knapp för detta. Men vem vet, snart kanske jag står på barrikaderna och pläderar för mer frihet åt folket i rättvisans namn!

Koncentrationssvårigheter

2008-10-01T11:15:00.003+02:00

Idag är jag arg!!! Jag blir så upprörd över att vår välfärd i denna kommun plockas ned bit efter bit. Hur ska människor våga flytta till vår kommun? Nej!!! Men istället för att sitta och rulla tummarna och gnälla, så har jag skickat ett öppet brev till våra politiker genom Nerikes Allehanda. Vet ej om de kommer att publicera det eller ej men hoppas att de gör det. Skulle ha behövt läsa folkhälsa men ilskan gör det lite svårt att koncentrera mig.
Snart ska min man och jag ut och äta mat på Dahlins eller Bodarne kanske. Vi har idag varit tillsammans i 20 år! Det är väl värt att fira! Hurra, Hurra, Hurra, HURRA!!!
Ikväll har jag också ett sammanträde i Kumla. Det är Pingst Ung i T-län (PUT) som träffas. Missade förra mötet, så ikväll ska jag iväg i alla fall. Förra gången det var fyllde min Krister 41 år och att lämna honom på en sådan speciell dag är ej lämpligt. Han skulle kanske ha gråtit sig till sömns då.
Nej, nu måste jag sluta. Jag ska ge min son en flaska med Nan 2 (modersmjölksersättning) innan jag själv ska äta.

Sorgens dag i Laxå Kommun

2008-09-30T13:32:00.002+02:00

Idag är jag ledsen. Barn- och utbildningsnämnden har gett sitt utlåtande att lägga ned både och Adinas dagis Snödroppen och även Linnean. Tänkt är att dessa barn skall integreras på antingen Saltängsskolan eller Kanalskolan tillsammans med elever ända upp till femte klass. Jag tycker att detta är skandalöst! Vem tänker på vad som är bäst för barnen i detta beslut!? Tänk er att komma som liten 1-åring för att skolas in på ett dagis, där det myllrar av barn, både stora och små. Jag tror det ökar risken betydligt för att barnen ska utveckla vad vi idag kallar tillitsbristsjukdomar, stressymtom mm. Barnen behöver lugna miljöer, där det finns vuxna som ser dem och hör dem. I dagens samhälle tvingas vi mer eller mindre ut i arbetslivet av ekonomiska skäl och barnen placeras då på förskolan eftersom dagmammorna minskar i antal för varje år som går. När dessutom inte kommunen ger någon valmöjligthet i form av vårdnadsbidrag blir barnen tvingade in i denna miljö.
Om jag får tala för Snödroppens förskola en stund... Det har den bästa av utemiljöer, där barnen får träna sin motorik på ett naturligt sätt bland stockar och stenar i den tillhörande skogen. De kan plocka kottar och annat smått och gott och få utlopp för kreativa idéer. Sedan har vi personalen, som förvisso följer med barnen men kanske splittras i sina arbetsgrupper. Eftersom Adinas avdelning fungerar så bra är jag uppriktigt riktigt bedrövad över detta. Visst kan ny personalgrupp bli lika bra men den kan också bli sämre.
Det jag mest av allt vill påpeka och fråga är: VEM TÄNKER PÅ BARNEN? VEM SÄTTER DEM I FÖRSTA RUM?
I barnkonventionens tredje artikel står det så här:
"Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet."
Jag är rädd för att om detta beslut går igenom i kommunfullmäktige har vi inte främjat våra barns hälsa utan istället lagt en sten till grunden för deras ohälsa.

Kärringrally i Småland

2008-09-28T20:16:00.002+02:00

Ja, då var jag hemma i Laxå igen efter en resa till Smålands skogar. Helgen har varit bra (trots Ullared). Jag har åkt motorcykel, alltså kört motorcykel... men säg inget till polisen att jag saknar körkort!!! Någon har försett mig med hemligt magiskt material hur jag kan få pengar att förflytta sig, hur man läser tankar och trixar med både kortlek och mynt. Dessutom har jag fått en hel del hacker-tips! Så nu ligger jag i hårdträning... hahaha! Sen har Cathrine (jag omnämner mig i tredje person, för detta känns inte som mig) åkt kärringrally till Ullared. Hur hon över huvud taget överlevde denna dag är ofattbart och att hon dessutom kom ut med en hel del kläder och lite annat smått och gott är ännu mer otroligt! Tänk er att komma dit kl. 10.15. Tid för synundersökning på Glasögonhuset kl. 10.40. Så mycket folk samtidigt inne hos en optiker har aldrig Cathrine skådat. Optikern konstaterade att synen blivit sämre, så det var bara att börja prova ut bågar. Puh!!! Vilka passar hon i? Vilka ser hon ut som en skolfröken i? Vilken båge ska hon ta? Som tur var fanns det smakråd av både vänner och expertis och nöjd fick hon sina glasögon en timme senare. Lunch intogs på en asiatisk restaurang och Cathrine valde tre-små-rätter, då hon var sugen på lite av varje och då speciellt den sötsura såsen. Hungern började stiga medan hon och hennes vänner satt och väntade på maten... mmm, vad gott det skulle bli! Så kom äntligen maten, PÅ ETT ROSTFRITT FAT UTAN SÖTSUR SÅS! Hon kände hur hon förflyttades till fängelsets matsal, där de av någon anledning använder sig av material som är lite mer svårförstört. Den sötsura såsen var utbytt med jordnötssås. Det är ju visserligen inget fel på jordnötssås men det passar inte till friterade räkor! Men för att snabbt få i sig lite energi till shoppingrundan gjorde inte Cathrine några anspråk på att få såsen utbytt. Sedan var det dags... hon andades in och ut i lugn takt medan de närmade sig den enorma kö som slingrade sig som en orm mellan husen. Kissenödig letade hon på en toalett medan en av hennes följeslagare tog plats sist i den ringlande ormen. Väl inne i affären insåg Cathrine, om hon inte gjort det förr, att åka till Ullared en lördag och dessutom en lönehelg är mer än dumdristigt. DET ÄR HELIDIOTISKT!!! Det måste bara vara tokar som utsätter sig för detta frivilligt och hon insåg att hon själv hörde till det gänget. Nåja, efter lite tränganden och knuffanden och hänsynstaganden hamnade det ena plagget efter det andra i vagnen och notan landade på ca 1500:-. Cathrine hade klarat en hel eftermiddag på Ullared utan att förvandlas till ett levande monster eller en sur kärring. Hon var faktiskt riktig nöjd och satte sig i bilen och njöt av hemfärden. Gästbloggaren fick också en liten present som hon köpte på Ullared... två par kalsonger!!!

Gäst(gäsp)bloggare

2008-09-27T11:53:00.002+02:00

Jaha, få se nu om det här blir rätt...klicka lite här och lite där...nytt inlägg.
Då var det Eugen-gästbloggares tur att skriva några rader. Det där nattdjuret som det skrivits ett och annat om. En del nattdjur ser man bara i dött tillstånd liggandes efter våra landsvägar som tur är hör jag inte till dem, dessutom är jag synlig på dagtid också i mer eller mindre vaket tillstånd.
Hustrun ( Cathrine) och undertecknad går lite skift vad gäller de små och mitt skift innebär utfodring nattetid. Detta på grund av hustruns självhoppande ben.
Hon måste nämligen droga ner sig varje kväll för att somna och skulle hon råka vakna under natten så är det kört med sömnen. Då har jag en självhoppande hustru brevid mig i sängen,
inte bra för enderas sömn.

Idag skulle det fogas badrumsgolv. Hur går det till med en nollåring och en tvååring och hustrun på Ullared. Bara den tanken ( hustru på Ullared) kan ju vara nog så krävande.

Jo, man laddar flaskorna med mat, trycker i dem det och hoppas de somnar.
Sedan är det bara att köra...

Nej då, the magic word is: FARMOR tillika min mor. Hon har lovordats tidigare
men jag säger det igen; hon är räddningen många ggr.

Badrummet förresten, vilket projekt, långtidsprojekt....suck.
Nu snackar vi " Guinessrekord"-långtidsprojekt, det är så långt att det varit pinsamt i flera generationer. Vi har väl inte använt det badrummet i nå´n större utsträckning sedan vi flyttade hit för.....åtta (!) år sedan.
Sedan har jag ett handikapp, tror att man kan göra allt själv...suck.
Men kombinationen av att ha två små barn samtidigt som man driver ett litet företag och hustrun pluggar och försöker komma igång med ett företag hon också är väl inte så lyckad.
Tiden räcker inte till till en massa " Timell-ande".

Nej, nu är det dags att få nå´t i magen.

Ha´de´ gott i cyberrymden.

Mvh
Krister E Nordlund

Universitet med minnen

2008-09-25T16:18:00.003+02:00

God eftermiddag alla bloggvänner!
Har idag varit inne på universitetet och förkovrat mig. Stupade i säng när jag kom hem - helt slut! Hann bara äta lite mat som Krister lagat till. Så nu känner jag mig mycket piggare. Det har i alla fall varit en intressant dag med nya människor att lära känna. De flesta i klassen var lärare till yrket. Jag var ensam sjuksköterska. Januari 2005 lämnade jag universitetet då jag tog examen och var en alldeles nybakad sjuksköterska. Det kändes oerhört bekant att gå omkring där på campusområdet. Biblioteket var sig likt och Restaurang Kraka hade fortfarande god mat. En mycket rolig sak hände där inne idag. Jag träffade en gammal vän som jag inte sett på några år. Hon heter Nabila och kommer från Pakistan. Vi lärde känna varandra när hon kom till Sverige. Hon och hennes man med två barn kom ofta till vår församling. De blev snart mycket goda vänner och vi blev hembjudna till dem några gånger. Ni anar inte vilken fantastisk god mat hon kunde laga. Mums!!! Men det roligaste av allt var allt skrattande vi hade tillsammans. Vi kommer från två helt olika kulturer och vi har växt upp en förskräckligt massa mil från varandra och trots detta hade vi nästan exakt samma humor. Skämtade man fattade de det direkt. Det kan ju vara svårt att få gammelsvenskar att fatta skämt ibland. Vi bestämde att vi måste träffas igen. Snart!
Snart ska vi ta en liten promenad, min man och jag, med småttingarna. Vi behöver handla lite mat och Panodil. Imorgon är det dags för skolan igen och efter det åker jag till Småland över helgen med en kompis och hälsar på en annan kompis och troligen lär jag känna fler kompisar där... hahaha!!! Det kan hända att jag under denna tid (fre och lör) har en gästbloggare på min sida. Han har fått fria händer att skriva vad han vill. Hur jag nu vågade ge honom den friheten? Jag kanske får ångra det ett bra tag fram över... vem vet? Så håll utkik i bloggen men var beredd på allt!

Inredningskatastrof

2008-09-24T08:53:00.003+02:00

Tisdag och nästan vaken. Är så trött idag! Adina är snorig och hostig och får vara hemma från dagis. Jag lade mig på soffan en stund medan hon lekte. Det tog inte många sekunder innan jag slumrade till. Har egentligen en hel del att göra idag. Jag måste plugga, skulle behöva sätta upp gardiner i köket och i vardagsrummet men jag väntar med det en liten stund till. Anledningen att jag behöver sätta upp nya gardiner är att just nu hänger det inga alls där. Min underbara svärmor hade nämligen ingenting att göra igår och propsade på att komma hit och putsa alla fönster i vardagsrummet och i köket. Hon är ju helt underbar! Jag hade nog inte fått det gjort annars. Gardinerna i vardagsrummet behöver klippas och fållas men gardinerna i köket behöver endast strykas. Det tar ju inte så lång stund egentligen... men vad jag tycker sånt är tråkigt! Konstig kvinna jag är va´? Ja, sån är jag. Visst tycker jag om att ha fint omkring mig men antagligen stör omgivningen mig inte tillräckligt mycket för att jag ska göra något åt det. Jag har aldrig riktigt kunnat få till en trivsam inredning. Det ligger helt enkelt inte för mig. Däremot vill jag ha ordning i mina skåp, där var sak ska ha sin givna plats. Om jag har ordning där stör det mig inte att jag har lite stökigt omkring mig, för jag vet att det går snabbt att få undan sakerna då. Däremot om jag hade råd skulle jag anlita en inredningsdesigner att piffa upp mitt hem. Vår pastorsfru är mycket bra på sånt. Deras hem är verkligen jättefint! En blandning av hennes stil och Vita damens (se blogglistan) skulle nog passa mig. Eller kanske jag skulle inreda varje enskilt rum som olika delar av världen; ett mellanösternrum, ett indiskt, ett gammalt hederligt svenskt osv. Det kanske inte vore så tokigt. Ja, du ser att idéer finns det men handlingskraften och förmågan att få harmoni i detta sedan har jag inte hittat ännu. Intresset är nog helt enkelt inte tillräckligt stort.
Nej, nu ska jag ägna en stund till mina studier. Det tycker jag är roligt och inspirerande. Om jag slapp att ta studielån skulle jag kunna plugga hur mycket som helst. Tänk vilken dröm!

Elefantråd

2008-09-23T09:25:00.003+02:00

Idag känner jag mig nästan utvilad. Adina sov till halv åtta i morse och i sin säng dessutom. Levi vaknade lite tidigare men låg lugn bredvid mig i sängen. Vad ljuvligt det var att få sova så länge! Krister och Andréa var uppe mycket tidigare. De skulle iväg till jobb och praktik. Andréa praktiserar på restaurangen inne på travet i Örebro. Få se om hon kan visa upp några kökstrick här hemma någon gång. Tänk om hon skulle överraska mig och Krister med en festmåltid en helg eller kanske frukost på sängen i alla fall. Vad mysigt det vore...
Imorse när Adina vaknat satte jag på teven åt henne och det var ett barnprogram jag blev så glad över. Jag vet inte vad det heter men det var tecknat med en massa olika djur. En elefant verkade vara lärare och lärde de andra djuren en massa saker. Idag fick de lära sig om misslyckanden eller rättare sagt att inte vara rädd för att misslyckas och att aldrig ge upp. Ty förr eller senare kommer man att lära sig och lyckas. Det är ingen fara att ramla omkull bara man reser sig igen. Ett lyckat resultat föregås av en hel rad misslyckanden. Så jag vill skicka detta vidare idag till er som läser min blogg: "Kom ihåg att ta nya tag om ni misslyckas, för snart nog kommer ni att lyckas."

Lycka till!
Cathrine

Ljuva morgonluft!

2008-09-22T09:05:00.006+02:00

Jo, nog blev det en riktig glädjefest igår! Kyrkan var så full att vi var tvungna att öppna vikdörrarna till lilla salen. Det brukar vi nästan bara få göra vid skolavslutningarna och en del konserter. Ungdomarna höll i hela gudstjänsten. Mötet började med att några av ungdomarna kom åkande in i kyrksalen på skateboard. Musiken började spela och redan då var feststämningen igång. Det gick inte att ta miste på deras beslutsamhet att få ge sina liv till Jesus. När de sex killarna steg ned i dopgraven strömmade tårarna nerför mina kinder av en sådan enorm glädje och tacksamhet. Det som jag så länge drömt om att få vara med om skedde mitt framför mina ögon. Ungdomarna har alltid haft en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Efteråt var det Taco-kalas, som föräldrarna till de nyligen döpta ungdomarna bjöd på. Summan av kardemumman: Glädje, Tacksamhet, Jubel, Förväntan, Morgonluft och Bön till Gud om beskydd och växtkraft för det som just påbörjats.
Idag är det måndag och jag bör nog lägga all min lediga tid på att studera folkhälsovetenskap. Tyvärr är det en lite tråkig bok jag håller på med just nu. Den är skriven på, ett för mig, ganska ointressant sätt. Men en sak har jag lärt mig av all den tid jag lagt ned i skolans värld; det är bara att bita ihop och "låtsas" vara jätteintresserad av det författaren skriver, då brukar det gå bra. Så nu lämnar jag er för idag för att borra ner huvudet i boken och låta mina ögon fara fram över det intressanta innehållet i den.

Ta väl hand om dig!
Cathrine

Glädjefest!

2008-09-21T10:21:00.005+02:00

Idag är jag trött, sååååå trött!!! Jag lider av RLS (restles legs syndrom). En fruktansvärt jobbig sjukdom. Varje kväll börjar det krypa i mina ben, sk myrkrypningar. Det är helt omöjligt att ligga stilla och försöka att sova med ben som rycker, kryper och hoppar av sig själv. Det är en ekvation som inte går ihop. Jag tar medicin för detta. Sifrol heter tabletterna och är även ett läkemedel mot Parkinsons sjukdom. Ibland kryper det mer i mina ben och ibland mindre och igår var det en av de värre kvällarna. Då jag inte vill höja dosen för mycket, pga hangover-effekt morgonen därefter, hade jag väldigt svårt att somna. Därav den enorma tröttheten idag. Men det går väl över så småningom. Jag får väl säga som vi sa när vi var små... Vem bryr sig om hundra år? Så nog om mina fina "självgående" ben!!!
Idag är det dopförättning i kyrkan. Fem eller sex unga grabbar i gymnasieåldern ska låta döpa sig. Det blir en riktig glädjefest! Hos oss i Pingstkyrkan praktiserar vi inte barndop utan istället har vi något som brukar kallas troendedop. Det betyder att först betämmer sig personen ifråga för att han eller hon vill ta emot Jesus som sin personlige frälsare. Det vill säga, börja att tro på honom, tro att han funnits här på jorden, att han tog det straff som vi människor skulle ha och blev korsfäst och dog och att han uppstod igen från de döda och är nu levande i himlen. Efter att man tagit emot Jesus är det sedan naturligt att låta döpa sig. Dopet är faktiskt en begravning. När man tar emot Jesus blir man en ny människa och i dopet begraver man den gamla människan, då hela kroppen nedsänks i vatten. Sedan uppstår man till en ny människa när man kommer upp ur vattnet. Ja, då vet ni lite om hur "pingstvännerna" ser på dopet. Har ni andra frågor får ni gärna ställa dem tilll mig. Jag ska göra mitt bästa för att svara på dem.
Må så gott! Och välkomna till kyrkan om ni vill. Kl. 17 börjar glädjefesten!
Cathrine

Helande kraft

2008-09-20T09:56:00.002+02:00

Lördag och maken är ledig! Vad ska vi hitta på? Eller rättare sagt... vad ska jag hitta på? Åka till loppis, shoppa, gå på bio, vandra i skogen och plocka svamp eller plugga? Jag känner i alla fall att jag för en liten stund måste få vara själv, allena, solo... jag behöver vara fri från ständiga krav ett litet ögonblick. Jag tror att jag lämnar kajutan en stund för att åka till loppis i Pingstkyrkan och vidare till Erik Edins-stiftelsens secondhand på Bodarne här i Laxå. Sedan tar jag nog och stänger in mig en stund på kontoret för att plugga. Det är helt nödvändigt för att komma ikapp de andra i kursen på universitetet. Ikväll funderar vi på att åka på konferens till Pingstkyrkan i Kumla. Det kommer att bli en stor glädjefest inför Herren tror jag och det vill jag absolut inte missa. Det finns ingenting på denna jord, ingenting som kan göra mig mer tillfredsställd än att åter få vara med om ett starkt Gudsmöte. Det ligger en sådan helande kraft i det mötet, välgörande för både ande, kropp och själ. Det är som om gammal sörja rinner av och man känner sig både ren och fri. Det blir helt enkelt lättare att ta itu med vardagen efteråt. Det står i Bibeln att Gud är kärlek och detta stämmer verkligen. Ett möte med den mest fullkomliga kärlek som finns är som ett balsamomslag på onda sår. Så här står det i 1 Korintherbrevet, kapitel 13 och verserna 4 till 8 om kärleken:
"Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte
över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig."

Ha en underbar dag idag!
Cathrine

Halleluja... masken sprack!

2008-09-19T12:42:00.004+02:00

Har precis kommit hem efter en skön förmiddag i kyrkan med fika och gemenskap. Varje fredag är det förmiddagsfika kl. 10.00. Denna samling är öppen för alla, så välkommen du också! Adina var på dagis och Levi fick följa med mig. Han charmar både den ena och den andra. Han är verkligen ljuvlig!
I eftermiddag ska vi till min syster Lotta och fira hennes son Emil och min Andréa, som fyllt år. Tyvärr blir det inte så ofta som min syster och jag träffas. Hon jobbar ständig förmiddag och sen är det ditt och datt som kommer i vägen på eftermiddagarna. Så idag får vi väl njuta av varandras sällskap. Vi står varandra väldigt nära som syskon. Troligen beror det väl på vår uppväxt. Vi har sökt trygghet och förståelse hos varandra.
Tänk vad uppväxten har stor betydelse ändå. Det är så mycket av vårt sätt att tänka och hur vi förhåller oss till saker och ting som grundläggs där. Om något av det vi lärt in som barn är felaktigt eller rent av destruktivt för oss, är det nödvändigt att vi blir omprogrammerade. Detta kan dock vara oerhört mödosamt. Jag har precis genomgått en sådan omprogrammering. Förra hösten drabbades jag av en försenad sorgereaktion på min mammas död och i spåret av denna följde en depression. Troligen var jag lite mer utsatt och känslig vid den tidpunkten eftersom jag väntade Levi då. Jag var alltså gravid, djupt deprimerad, sjukskriven från jobbet och sörjde min mamma, eller rättare sagt en mamma. Jag har nog aldrig egentligen lärt känna min mamma. Alkoholen fördunklade bilden av henne rejält och stal henne ifrån mig. Så med hjälp av proffs på den psykiska människan fick jag steg för steg omvärdera mina uppfattningar av vad som var vad. Den största aha-upplevelsen för mig blev att jag fick lov att höja mitt eget värde som människa. Om man som jag hela livet tävlat med en spritflaska om mammas och pappas uppmärksamhet och kärlek och om och om igen förlorat, då sänker man sitt värde. Jag ansåg mig inte vara värdig ett lyckligt liv. Min lott här i livet var att finnas till för alla andra och om jag mådde dåligt så hade jag mig själv att skylla. Det var lika bra att försöka hålla god min och lägga band på ångesten, så att masken jag lärde mig bära som barn inte skulle spricka. Masken höll i nästan 38 år. Vilken tur att den sprack till slut!!! Nu kan jag se på mig själv och tycka att jag är lika värdefull som vem som helst och har samma rättigheter till kärlek och acceptans. Det slutgiltiga slaget om mitt värde har ägt rum och jag står på prispallens högsta topp och spritflaskan kom inte ens trea, den blev diskvalificerad! Vila i frid mor och far!

Goda svartprickiga skosulor

2008-09-18T13:04:00.003+02:00

Eftermiddag och båda småbarnen sover. Andréa är hemma från praktiken. Hon har ont i halsen. Stackars henne, nu får hon passa på att plugga! Det går nog ingen nöd på henne för det... hon gillar verkligen att studera. Maken har precis varit hemma på lunch och ätit av min totalt misslyckade mat. Idag tänkte jag att vi skulle äta schnitzel och tanken i sig var ju god. Till dessa vore ju potatismos gott men jag hade inte tillräckligt med potatis hemma så det fick bli pulvermos. Bara det satte ju ribban för smakligheten. Sen försöker jag hålla nere på fettanvändningen och det gillade inte de små avlånga köttbitarna. De som på förpackningen såg ut att bli gyllenbruna läckerheter blev istället svartfläckiga skosulor trots att jag stekte på svag värme. Som om inte det räckte... jag överkokade även broccolin så den både förlorade sin fina gröna färg och den krispiga spänsten. Hur som helst, både make och barn åt och verkade ganska nöjda efteråt. Klagade gjorde de innan. Andréa påtalade att det gick ju inte att äta det här och tog i maten som om den var pestsmittad. Krister undrade varför jag vänt den svartaste sidan neråt. Som om jag hade någon strategi för att om möjligt lura honom att äta bränd mat - hans smaklökar skulle väl ha avslöjat mig i alla fall. Ja, vad ska man säga? Jag kan ju inte lyckas jämt. Vi blev i alla fall mätta och andra dagar brukar jag faktiskt laga riktigt god mat. Då brukar jag få beröm av min man, som tycker att jag lagar så god mat att det passar på en finare restaurang. Lite överdrivet men roligt att få höra. Nog om mat och matlagning.
Som några av er kanske har snappat upp, så älskar jag att studera. Jag skulle kunna bo på universitetet om jag fick betalt. Det är ju trots allt lite dyrt med studielån. Men igår kunde jag inte hålla mig längre utan anmälde mig till en kurs i Örebro i folkhälsovetenskap. När mina ögon fick syn på denna kurs var det som om den var ämnad för mig och mitt företag, så jag var helt enkelt "tvungen" att ha den kursen med mig i min kunskapsbank. Den har redan startat så jag får jobba på lite extra nu i början för att komma ifatt de andra studenterna. Kursen riktar sig inte bara till sjuksköterskor utan till flera andra personalkategorier, vilket gör att gruppens sammansättning berikar studierna. Jättekul tycker jag!

Fåglar på mina axlar

2008-09-17T09:53:00.002+02:00

Jag spinner vidare på gårdagens tema. Jag har länge haft en dröm att få starta ett eget företag, vilket jag nu äntligen gjort. Det är något som jag gått och funderat på under en längre tid. Jag har stött och blött idéer i mitt huvud. Innerst inne har jag nog haft en tro på att jag skulle klara det men ändå på något vis har det inte blivit av. Orsakerna har varit många men svackor i tron på mig själv har nog varit den absolut största anlednigen. Det är som om jag har två fåglar som sitter på varsin axel och viskar i mina öron. Den ena talar in tro och tillförsikt och uppmuntrar mig att ta nya steg i livet medan den andra fågeln bara säger saker som får mig att känna missmod; "Det klarar du aldrig. Vad ska andra tänka om dig när du misslyckas? Du ska inte tro att du är nå´t." Känner du igen dig i min situation? Finns det saker du skulle vilja göra men inte vågar eller tror dig om att kunna genomföra? Eller är det till och med så att du inte anser dig vara värd det? Då har jag ett budskap till dig idag. Tänk om vi en gång för alla skulle bestämma oss för att jaga den där olycksbådande fågeln på flykten. Vad skönt det skulle vara! Men vet du vad... vi behöver inte ägna den någon tid, vi behöver inte låna ut våra öron till den. Han kan få sitta där och tala med sig själv. Det är bättre att vi börjar lyssna på den röst som säger att vi är värdefulla och dugliga även om vi skulle misslyckas någon gång då och då (för det kommer vi säkerligen att göra). Om vi är ute och går och ramlar omkull, visst försöker vi då ta oss upp? Men om vi misslyckas (ramlar omkull) med något annat i livet på det andliga, mentala eller sociala planet är tendensen mycket större att vi ger upp och ligger kvar. Det verkar som om den olycksbådande fågeln just i den stunden atackerar oss med hela sin arsenal av negativism och vårt missmod blir bara större och större. Han har inga rättigheter att förstöra ditt och mitt liv om vi inte själv tillåter honom. Säg till honom att knipa näbb och lyssna nu istället på den andra fågeln. Några bra ord från den uppmuntrande fågeln kommer här:
"Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft."
"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: Gläd er."
"Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus."
Detta är ord hämtade från Bibeln och de ger i alla fall mig ny styrka och tro på mig själv. Det är ju faktiskt så att Gud finns till min hjälp. Jag behöver inte uträtta saker och ting på egen hand. Han ger mig råd, stöd, tro och mycket mer. Här kommer ännu ett citat och sitt gärna ned en stund och fundera över vad dessa ord skulle kunna få betyda för dig:
"Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdar sig över dig med jubel."

Tack för mig för idag!
Cathrine

Lev din dröm!

2008-09-16T10:06:00.005+02:00

Hej alla mina bloggvänner!
Jag sitter återigen vid datorn. Idag är jag både varm och svettig efter en långpromenad med dubbelsulkyn upp till Adinas dagis. Luften var ljuvlig och promenaden både välgörande och skön. Levi var vaken hela vägen dit. Han låg och tittade upp i himlen och studerade trädkronornas kontraster mot himlens vita slöjor över den blå skyn. När vi vände hemåt passade han på att ta sin förmiddagslur. Adina blev så glad när hon fick syn på sitt dagis och brast ut i ett glatt leende då hon sa: "Där är mitt dagis!" En flicka stod beredd när vi kom och öppnade dörren åt oss. Jag tackade artigt. Pratade en stund med personalen och vände sedan hemåt igen. Jag tänkte göra en visit till svärmor och få mig lite förmiddagskaffe men tyvärr hade hon gett sig av på andra äventyr. Dörren var låst och bilen borta. Nåja, jag får väl göra ett nytt försök i eftermiddag igen. Fast då blir det eftermiddagskaffe istället. Då kan ju Adina följa med och träffa sin älskade farmor. "Jag ääälska min famo!" brukar hon säga. Gulligt va´?
Har ni tänkt på en sak? Ibland tycker jag det är så svårt att prioritera bland allt jag vill göra och borde göra. Jag borde städa men jag vill hellre sitta här vid datorn och skriva. Jag borde putsa fönstren innan det blir så kallt ute att det är omöjligt utan att förfrysa fingrarna men jag vill hellre sitta ned och studera böckerna från kursen. Jag borde sy gardinerna som jag lovat men jag vill inte göra det nu. Alla "borden" och "måsten" tycker jag inte om. När jag hör dem från någon (inklusive mig själv) väcks en rebell inom mig som säger: "Jag vill bestämma själv!" Nu vet jag att ibland måste jag sätta munkavle och handfängsel på rebellen för att jag och familjen inte ska drunkna i sopor eller få hela lungorna fyllda av äckliga dammråttor (kanske en smula överdriven beskrivning). Men det finns också stunder som rebellen är till stor nytta! Jag brukar tänka så här när kraven blir för stora på mig, speciellt när det gäller dessa fantastiska hushållssysslor som jag avskyr: När jag blir gammal och kanske sitter på hemmet och funderar över mitt liv, vad kommer jag då att ångra att jag aldrig gjorde? Att jag inte putsade mina fönster minst två gånger om året? Att jag inte såg till att byta gardiner och dukar efter alla årstider och högtider? Att jag inte höll dammråttorna på anständigt avstånd från hemmet? Nej, dessa saker kommer nog inte få någon som helst del av mina tankar då. Istället kommer jag nog ångra allt annat som jag skulle velat göra men kanske aldrig vågade eller kanske aldrig gav mig tid till. När jag funderar i dessa banor får livet en helt annan betydelse och varje dag blir då mer betydelsefull. Det är ju faktiskt nu jag kan göra något som får mig att se tillbaka på mitt liv och känna mig nöjd och mätt på livet när jag blir gammal. Vad har du för drömmar? Vad är det du skulle vilja göra men inte gjort? Vad har hindrat dig, är det du själv eller omständigheterna? Många omständigheter går faktiskt att påverka i positiv riktning. Våga tro att dina drömmar kan gå i uppfyllelse. Våga tro dig om goda saker! Du är värd att leva dina drömmar!

Fridens hälsningar!
Cathrine

Att älska och förlåta sig själv

2008-09-15T09:41:00.003+02:00

God morgon!
En ny dag har grytt och Gud har återigen gett oss nya möjligheter att utforska vår omvärld. Förvantansfullt sitter han och väntar på oss. Ja, han längtar faktiskt efter dig och mig. I hans bröst bultar det ömmaste av alla fadershjärtan. När han ser att någon av oss vänder sig om för att börja ta några stapplande steg för att närma sig honom, då möter han oss med en vidöppen famn. Varje snedsteg, varje fel vi begått är han beredd att förlåta. Han älskar oss helt enkelt!!! Denna sanning får mig att lyfta på mitt huvud när det kommer dagar som känns grå och tråkiga eller rent av hemska. Att ha Gud på sin sida genom livets alla tänkbara svängningar ger mig hopp och stabilitet i tillvaron. Tänk att jag har någon som älskar mig med eller trots alla mina fel och brister och faktiskt är beredd att till och med hjälpa mig att få bukt med dem. När nu han är villig att både älska och förlåta mig, bör ju jag i min tur också förlåta dem som gjort mig illa. Jag har kunnat förlåta människor som gjort mig illa genom åren, t.o.m. mina föräldrar som faktiskt söp bort min barndom. Däremot har jag haft oerhört svårt att förlåta mig själv. Jag har haft så höga krav på mig själv och inte tillåtit mig att misslyckas. Det dåliga samvetet har följt mig som en mörk skugga och självkritiken har varit hård. Trots att jag inte kräver av någon annan människa att han eller hon ska vara perfekt har jag lagt detta krav på mig själv. Tala om att bädda för ett platt fall. Det finns ju ingen som kan vara perfekt och lyckas med allt! Idag har jag en betydligt mer förlåtande attityd till mig själv och jag tillåter mig att misslyckas. Jag är bara en människa som försöker göra sitt bästa och det är gott nog. Tack Gud för att du älskar mig och att du lärt mig att älska och förlåta mig själv!
Var snälla mot er själva!
Cathrine

Från kyrkan till fotbollsplanen

2008-09-14T16:36:00.005+02:00

Ja, då sitter jag framför datorn igen med huvudet fullt av tankar på vad jag ska skriva idag. Det finns mycket som "poppar" upp men jag tror att allt ska nog inte präntas ned i skriftligt format. Har varit i Pingstkyrkan på förmiddagen med maken och småbarnen. Jag var mest nere i källaren tillsammans med Adina, där söndagsskolan har sitt tillhåll. Emellanåt hörde jag ljudliga skratt från möteslokalen där uppe och förstod genast att Pastor Holger sagt något roligt igen. Jag hoppades att Krister skulle kunna referera efteråt vad som predikades. Tyvärr fick jag inte någon vidare bra uppfattning om innehållets detaljer men när jag läste Carina Nymans blog på Nerikes Allehandas hemsida gick det upp ett "liljeholmens" och en suck hittade sin väg ut genom min mun, jag hade missat en bra predikan. Nåväl, det är väl inte hela världen. Troligen spelades den in på band i vanlig ordning, så den finns ju faktiskt bevarad tilll eftervärlden och mina öron.
Förutom kyrkbesök har vi även gjort en visit på fotbollsplanen. Det är konstigt... jag är inte det minsta intresserad av fotboll, inte av idrott över huvud taget faktiskt... men när jag tittar på när min Andréa är med förvandlas jag till en hejande, stolt mamma som både tycker och tänker om vilket spel som spelas på planen. Jag till och med hoppar av förtjusning när mål görs till Laxås fördel och ger ifrån mig ljudliga suckar och nej-rop vid målinsläpp. Vad beror detta fenomen på? Moderskänslor... patriotism... omedvetna intressen...? Jag vet inte.
Nej, nu måste jag nog ta att avsluta för idag, har en del annat att pyssla med. Min näsa säger mig att Krister snart är färdig med maten. Han har lagat köttfärssås och spaghetti. Det är verkligen skönt att slippa stå vid spisen varje dag. Krister är väl inte någon mästerkock som men han är duktig på tråkig mat (=mat jag inte gillar att laga). Jag gillar att experimentera med olika ingredienser och smaker. Man skulle kunna säga att vi kompletterar varandra bra på detta område. Eller hur?

Räddad från jordens undergång!!!

2008-09-13T13:17:00.003+02:00

Nu måste jag berätta en sak. Det var visst någon som sa att jorden skulle gå under för några dagar sedan. Men vet ni vad... jag har nog varit helt världsfrånvänd, för detta budskap hade gått mig helt förbi. Hoppas inte ni inte gått omkring och oroat er för mycket. Sådana här budskap har ingen större inverkan på mig i alla fall. Jag brukar tryggt lita på det som står i Pappa Guds bok. Där står det att hans son, Jesus, ska komma tillbaka till den här jorden en gång till och om jorden inte finns kan han inte komma tillbaka, eller hur? Men nu är det så att Gud håller hela världen i sin hand och det han en gång sagt det håller han hårt på, så Jesus måste ha en jord att stiga ned på, punkt. Sedan står det också att ingen utom Gud själv vet vilken dag och stund detta sker. Kontentan av mitt resonemang blir då; om någon säger att världen ska gå under eller att Jesus ska komma tillbaka den och den dagen eller den och den tiden, då kan du vara säker på att det inte blir just då i alla fall. Sen är det en sak till: Jesus kommer faktiskt tillbaka för att hämta hem dem som tror på honom innan jorden går under. Den stunden blir något att minnas i evigheten!!! Vilken grej! Jag längtar faktiskt!!! Fast jag har en hel del att göra innan den dagen kommer, bla berätta detta för dig som just läst det och alla andra som också behöver få veta. Enda sättet att undslippa jordens undergång är att tro på Jesus som Guds enfödde son och att han dog för att utplåna varje synd (=brott, felsteg, misslyckanden... ja orden kan vara många) som du gjort och att Gud på den tredje dagen efter att Jesus dött gör honom levande igen. Våga prova Gud, våga prova att prata med Jesus en stund och ge honom en chans att visa för dig att han faktiskt bryr sig om dig!

Vi ses imorgon igen i Himlen eller i cyberrymden!
Cathrine

En stilla stund

2008-09-12T09:56:00.006+02:00

Hej alla vänner ute i cyberrymden!
Just nu känner jag mig en aning stressad. Omständigheterna har väl lite med det att göra antar jag. Andréa fyller 15 år imorgon och det vankas kalas till helgen. Det ska städas innan och ordnas med paket och dylikt. Sen har jag så mycket i huvudet sen kursdagarna, som jag skulle behöva pränta ned på papper eller knappa in i datorn och detta har jag inte riktigt hunnit med. Men mest av allt beror det nog på att jag inte haft tid att stilla mig inför Gud eller rättare sagt tagit mig tid till detta. Jag vet ju att det ligger en sådan läkedom i att just få sitta stilla och bara få ventilera mina tankar en liten stund med honom. Varför tar jag då inte den tiden? Varför sätter jag inte mer värde på den relationen? Jag är ju en riktig jubelidiot som inte förstår mitt eget bästa! Varje gång jag tar mig tid och på allvar sitter ner och stillar mig tillsammans med Jesus, är det som om han kramar om mig samtidigt som han blåser bort mina orostankar. Det finns en sång vi ibland sjunger i kyrkan. En bit av texten lyder så här: "En liten stund med Jesus och vad den jämnar allt. Den ger åt hela livet en ny och ljus gestalt." Härligt va´? Ja, nu har jag ju berättat för er hur jag borde göra för att lugna ner mig en stund, så det är väl bäst att jag lyder mitt eget råd och gör det som är bäst för mig. Jag passar på nu när Levi sover en stund.

Vi ses en annan dag!
Cathrine

Livet är en dans...

2008-09-11T16:48:00.005+02:00

Jaha, då är jag tillbaka i den gamla välkända hemmemiljön. Ibland undrar jag om livet är en dans mellan leksaker, gympakläder från gårdagen, väskor, skor, disk och dammtussar? Jo, jag glömde alla smulorna på köksbordet och bänken också. Visst är det skönt att få vara hemma hos familjen men servicen på hotellet är inte dumt, inte dumt alls. Jag tror att jag ska kalla till ett familjeråd för att vi ska kunna komma överens om vilka ordningsregler vi ska ha här hemma. Hoppas att Krister kommer hem snart, så att jag hinner göra mig i ordning. Jag ska nämligen ut och äta mat ikväll tillsammans med "Inge Smart-gänget". Jag tror det blev kinamat...GOTT! Ska idag se till att välja det smalaste alternativet. Jag tycker ju praktiskt taget om alla rätter de har, så det ska ju inte behöva bli några problem. Just nu är jag både trött och hungrig men det blir nog andra tongångar om någon timma. Vi brukar nämligen ha väldigt roligt när vi träffas.

Ha det så bra! Glöm inte bort att utmana mig om något ni vill att jag ska skriva om!!! Använd e-post, gästboken eller skriv ett inlägg.

Diktande gräsänkling

2008-09-10T21:00:00.003+02:00

Hemma i trygga Laxå igen. Familjen omkramad... ja, nästan alla i alla fall... Andrea har inte kommit hem ännu och mina armar är för korta för att nå till Arjeplog. Förresten... Krister har jag nog inte heller kramat om än, när jag väl tänker efter. Ska gå och göra det med detsamma... så nu var det gjort också. Fast han påstod att vi kramades förut, vilket jag inte minns. Jaja, hårddisken är väl full efter denna tredagarskurs.
Levi log och skrattade när han såg mig igen och Adina blev ledsen när de hämtade mig vid tåget. Hon ville ju åka tåg. Jag frågade henne om hon ville ha mamma... "nej, jag vill ha tåg" sa hon. Så jag får väl leka att jag är ett tufftuff-tåg några dagar framöver för att blidka henne.
Ni bara måste gå in i min gästbok och läsa den fina dikten jag fått av en viss Eugén (min man heter detta i andra namn). Undrar av vilken anledning jag varit efterlängtad? Fast det är klart, han har nog längtat lite i alla fall, för han har faktiskt rakat sig dagen till äran. Gosigt!
God natt, mina bloggvänner!

Utmana mig!

2008-09-09T19:16:00.003+02:00

Hello alla läsare!
Har nu infunnit mig på hotellrummet efter lite botanisering i en del klädbutiker, väskbutiker och strosande på stan. Hittade dock ingenting och tur var väl det kanske. Eller hur, Krister! Denna utflykt med kurs, resa och uppehälle är tillräckligt dyr ändå. Hoppas att jag snart kommer att få in pengar så att hålet i kassan kan fyllas. Vi stannade dock till på en liten spansk/mexikansk restaurang med skojfriska servitörer. Det var god och stark mat! Kanske inte den bästa ur kalorisynpunkt men jag hade bestämt mig innan att jag inte tänker vara snål mot mig själv och bara tvinga i mig sallad och sånt när jag är här men att jag heller inte tänker frossa. Tycker att jag klarat detta. Däremot tänker jag åtegå till smalmat så fort jag kommer hem igen. Då är det slut för den här gången med att äta onyttigt under kontrollerade former. Ska strax ta itu med mina läxor... Vi har fått hemuppgifter tills imorgon och för att hinna med dem innan tröttheten tar överhanden är det nog bäst att sätta igång snart.
Jag vill ändå här och nu passa på att tacka alla er som läser min blogg och ger mig kommentarer och gästboksinlägg. Det är verkligen kul med responsen! Ni får gärna ge mig lite frågor eller uppslag om vad jag ska skriva om. Det vore faktiskt en utmaning att få skriva något på betällning. Vem vet... jag kanske klarar det?! Utmana mig...

Ensam mamma på hotell

2008-09-08T16:55:00.003+02:00

Titeln på denna blogg låter ju som en dålig reality-serie!!! Haha...
Sitter just nu på mitt hotellrum i Eskilstuna. Jag känner mig oerhört trött eter dagens utbildning. Mycket fakta har gjort anspråk på att få plats i min hjärna. Jag hoppas att utrymmet jag gett är tillräckligt för att kunskapen ska sitta kvar ett bra tag framöver. Har precis hunnit ringa hem och höra hur det är med min kära familj. Jag måste ju medge att det känns lite jobbigt att vara ifrån Levi. De andra i familjen kan jag ju prata med på telefonen men Levi är för liten för den typen av konversation. Han vill ju ha en kram av mamma. Suck! När jag pratade med Adina höll mitt hjärt på att brista. Hon berättade att hon ropade på mig, när de kom hem i eftermiddags, och ville att jag skulle ge henne välling men jag fanns inte där. Enligt Krister dock, så stämmer inte denna version till 100% men visst saknar hon mig. Andrea verkar däremot har så fullt upp med sitt skolarbete att hon knappast märker att jag inte är hemma. För David spelar det nog ingen som helst roll om jag befinner mig i Laxå eller Eskilstuna. Det är ju lika långt telefonvägen i båda fall. Undrar för övrigt om min man kommer att sakna mig? Vi får väl se! Jag kommer nog sakna honom. Jag har nämligen ett dubbelrum, vilket innebär en dubbelsäng med en tom plats bredvid mig. Förhoppningsvis kommer sömnen att kalla på mig så snabbt att jag inte märker av den tomma bädden.
Nej, nu måste jag nog sluta för denna gång. Vi är några tjejer som ska ut och käka.
Ha en skön kväll!
Cathrine

Tack för en underbart regnig gårdsfest!

2008-09-07T12:04:00.003+02:00

Vill bara säga att Gud är god och han är trofast i alla lägen. Han hör bön och svarar utifrån det bästa för oss. Han älskar dig! Han älskar mig! Ett stort tack till honom och alla som engagerat sig på ett eller annat sätt för gårdagens gårdfest vid Pingstkyrkan. Mycket hände på området och i människors liv, många återförenanden ägde rum. Tack Gud!
Nu ska jag åka till affären och köpa glasstårta. Vi ska till svärmor och fira både hennes och Kristers födelsedag tillsammans med min mans syster och hennes familj. Ikväll ska jag sedan till Bergfästet för att lyssna till Carina Nyman. Hon ska ha konsert och vittna om sin väg bort från drogträsket. Denna kvinna är helt underbar och väl värd att lyssna på.
Vi ses kanske där!
Cathrine

Körsång

2008-09-05T23:25:00.003+02:00

Ojojoj... körövning med "Futurum". Vad roligt! För en ca 20 år sedan tyckte jag inte att det var roligt. Hade på den tiden väldigt dåligt självförtroende och för varje ton jag sjöng fel trodde jag att det var färre och färre av körmedlemmarna som ville ha mig med i kören. Jag tystnade mer och mer och vågade aldrig ta i och när jag sjöng fanns det inte tillräckligt mycket kraft i lungorna, vilket resulterade i att tonerna blev ännu sämre. Idag sjunger jag, visserligen hellre än bra men jag lämnar i alla fall inte estraden gråtande längre. Nu vill jag passa på att i klartext säga att de andra körmedlemmarna inte på något som helst sätt har något med detta att göra. Allt detta jag kände fanns endast hos mig, orsakade av mina hjärnspöken. Har du eller har du haft några hjärnspöken som har begränsat dig vid olika tillfällen? Om så är fallet... ett tips ifrån mig: "Tänk realistiskt på situationen och se på den utifrån, lite objektivt, och gör en ny utvärdering. Kanske kommer du då att kunna jaga detta hjärnspöke på flykten... och du själv får njuta av mer frihet och bli mer frimodig. DU är DU och DU DUGER!!! Precis sådan du är!!!

papperssnurr

2008-09-05T15:45:00.004+02:00

Papper, tillstånd, blanketter, siffror, moms, överkott, intäkter, kostnader, beräkenskapsår mm. Orden fullkomligt snurrar i huvudet på mig! Att det ska behövas så mycket byråkrati i vårt land. Staten vill t.o.m. veta i förväg hur mycket vinst mitt nystartade företag beräknas att ha under det kommande året. Hur ska jag kunna veta detta? Jag tror att jag ska uppsöka en vän till mig som kanske kan räta ut lite frågetecken åt mig. Mitt företag heter förresten "Din Syster". Bra namn va´? Konstigt att ingen annan hade tagit det. Eget domännamn fick jag också, http://www.dinsyster.se/ . Just nu håller jag på att lägga upp den sidan. Det har tagit lite tid. Jag vill ju att den ska se snygg och representabel ut. Sen måste jag skissa på en bra annons också. Det är roligare än byråkratin. På måndag åker jag till Eskilstuna på kurs för att få den certifiering jag behöver för att kunna börja ta emot klienter. Jag har skissat på en logga i alla fall men är inte riktigt nöjd med den än (se bild). Nog om detta.

Ikväll ska min svärmor vara barnvakt och Krister och jag ska på middag tillsammans med den gamla ekumeniska ungdomskören Futurum, som ska sjunga utanför Pingstkyrkan imorgon kl. 19.00. Välkomna dit!!! Jag antar att vi kommer att öva länge ikväll.

Nu tror jag Krister kommer hem snart! Ska äta lite med honom. Jag är faktiskt hungrig och kan inte vänta ända tills ikväll. Så jag tar LITE!

Vi ses här eller där (Pingstkyrkan imorgon, program mellan kl.10.00-22.00!)

Cathrine