27 februari 2010

I have a dream!

Idag skrev jag en kommentar i NA på deras hemsida under artikeln 3,8 miljoner ska sparas. Nedan följer inlägget:

"I have a dream... sa en gång en man. Många trodde antagligen att han var helt från vettet. Vita och svarta skulle sitta vid samma bord? Ett enat Amerika? Men den som var med på den historialektionen vet att denna man verkligen var vid sina sinnen men han såg en annan verkligeht än den andra såg. Han vågade drömma. Han vågade tro på att Amerika hade mer att ge.
Vågar vi tro på Laxå? Vågar vi tro på en framtid där kommunfullmäktige tar beslut om att bygga nya bostäder för det är så många som vill bosätta sig här? Vågar vi tro på att vi måste bygga ett alldeles nytt dagis för de gamla är fyllda till bredden av gamla och nya Laxåbarn? Vågar vi tro att vi åter måste öppna skola i både Röfors och Tived igen? Vågar vi verkligen tro på vår bygds potential?
Med risk för att kallas både dum och naiv: Jag VÅGAR tro på Laxå!
Martin Luther King trodde på ett helt land. Jag tror på en hel kommun."

Nu må ni tycka jag är dum, naiv, löjlig, att jag lever i en utopi osv, osv. Men vet ni vad... Det struntar jag i! Jag är sååå trött på att vi ska hållas tillbaka. Varför skulle inte vi i vår kommun kunna gå framåt? Varför är den ständiga trenden att gå bakåt? Jag vill inte vara en bakåtsträvare som, Sally Santesson sa så käckt. Jag vill vara en av dem som bidrar med det lilla jag kan göra för att vända denna negativa trend! Är du beredd att gå med mig? Är du beredd att slita lite ont? Är du beredd att bli kallad både dum och naiv? Om du är det så är vi i alla fall två och om två är det blir vi lätt fyra och fyra blir åtta och åtta blir 16 och 16 blir 32 och 32 blir 64 och 64 blir 120 och 120 blir 240 och 240 blir 480 och 480 blir 960 och 960 blir nästan 2000! Hur svårt kan det vara? Jag är helt övertygad om att nyckeln till Laxås framtid ligger i våra attityder och vad vi sår ut med vår mun. Klaga, gnäll och kritisera men gör det inte jämt och inte hur som helst. Gör det med stil och med konstruktivitet. Vänd sedan blicken åter framåt för att återfå fokus på Laxås framtid.

I have a dream...

18 februari 2010

Glesbygden

Hej alla ni som brukar läsa min blogg och alla ni som besöker den för första gången! Ni är varmt välkomna till min lilla och ibland stora tankesnurra. Jag har en del strängar på min lyra, är mamma, hustru, syster, barnbarn, sonhustru (och lite till), jag är verksam (ibland även värksam...) sjuksköterska, hudvårdskonsult, föreläsare och politiker (kanske har jag glömt något). Idag tänker jag använda mig av den politiska sidan hos mig.
Jag är en politiker med ringa erfarenhet men med ett hjärta för den enskilda människan. Jag anser att alla människor har ett lika, unikt och okränkbart värde! Med denna människosyn som bas anser jag att varje människa har rätten på sin sida att välja var de vill bo. Vill någon bo i en stad ska de få göra det men vill någon bo i glesbygden ska de få göra det. Samhället ska kunna ge männsikan denna valfrihet. Därför vill jag som politiker verka för en levande landsbygd. Ensam kan jag inte detta, inte ens tillsammans med mina partikamrater klarar jag av att vända Sveriges centralisering till storstäderna, till småkommunernas huvudorter men om alla vi som tycker att det är viktigt att ha en levande landsbygd hjälps åt att påverka när det gäller attityden i denna angelägna fråga har vi en större möjlighet att vinna även våra motståndare över på vår sida.
I min hemkommun Laxå råder det ett rejält missnöje mot den nuvarande förda politiken i våra ytterområden. De är rädda för att besparingarna som måste göras kommer att drabba dem mest. Exempelvis frågar de sig "Vad händer om skolan läggs ned?" Ja, kan vi politiker verkligen svara på den frågan? Kanske... kanske inte... Men om vi går till oss själva kan vi kanske ana svaret. Om jag bodde i exempelvis Hasselfors, som jag faktiskt tidigare har gjort, hur skulle jag planera min framtid om skolan lades ner? Affären har redan lagts ned sedan några år tillbaka. Den har visserligen ersatts med en närbutik men tyvärr har den inte möjlighet att ha ett stort utbud, vilket tvingar innevånarna att åka till tätorten eller till någon grannkommuns affärer för att göra sina större inköp (=inkomstförluster för kommunen). Hasselfors Garden flyttade sin verksamhet till Örebro, vilket minskade på jobbutbuden på orten. Om nu skolan också skulle läggas ned skulle detta innebära att barnen redan från skolstarten skulle få börja åka buss in till Laxå tätort. Nu tycker jag inte att bussåkandet i sig är problemet, utan åt vilket håll bussen går (kommer till detta senare). Varken min man eller jag jobbar i Hasselfors och får alltså åka till jobbet, åka till affären, barnen får åka till skolan och många av våra fritidsaktiviteter har vi i Laxå tätort. Troligen skulle vardagslivet bli lite enklare om vi valde att flytta in till Laxå. Oavsett hur fint och vackert samhället Hasselfors än är så krävs det en hel del av oss som familj att bo kvar.
Men om vi nu vänder på det hela. Om en skola i kommunen ska läggas ned och vi väljer att behålla skolorna i Hasselfors och Finnerödja, skulle detta innebära att några barn skulle få åka buss varje dag i alla fall. Men som sagt bussåkandet är inga problem för nu går bussen åt ett annat håll. Låt säga att Kanalskolan läggs ned och det antal barn som skulle ha gått där får åka till Finnerödja och Hasselfors... skulle de ta skada av det? Nej, det tror inte jag och i alla fall inte mer än vad barnen i Finnerödja och Hasselfors skulle. Orterna Hasselfors och Finnerödja skulle glädjas över att sin skola, som nu är mer levande än på länge. Större resurser skulle behöva läggas där och jag tror både elever och lärare skulle tjäna på detta. Föräldrarna till barnen i Hasselfors skulle kunna känna sig mer trygga i tillvaron. Föräldrarna i Laxå skulle nog upptäcka mycket av fördelar med den lilla skolan och det lilla samhället. Jag tror faktiskt inte att det skulle kännas som en lika stor katastrof för Laxåföräldrarna att ha sina barn i Hasselfors respektive Finnerödja som det skulle kännas för Hasselfors- och Finnerödjaföräldrarna att ha sina barn i Laxå. En annan vinst, som är en enorm vinst, är att invånarna i våra ytterområden skulle få känna sig som en del i vår kommun. Jag tror nämligen att de alltför många gånger har känt sig åsidosatta och bortprioriterade.
Dessutom tror jag att denna lösning på det minskade elevantalet skulle bidra till en bättre sammanhållning i vår kommun och en bra sammanhållning leder till ett gott boendeklimat och det smittar. Ser människor som bor utanför vår kommungräns att vi trivs och mår gott tillsammans vill också de vara med om de bara får. Och det får de väl...?!
Detta var lite av mina tankar och ståndpunkter, som jag tror inte skulle kosta kommunen speciellt mycket. Skolskjutsar blir det ju åt båda hållen. Renovering av skolor blir det också oavsett om vilken skola vi väljer. Jag tycker att ekonomerna skulle räkna på denna lösning eller vad tycker ni?

02 februari 2010

Uppdateringarnas tid

Hej alla vänner!
Upptäckte att jag fortfarande var 39 år enligt denna blogg. Trevligt i och för sig men jag vill ju inte bli tagen för en lögnare så det är väl bäst att krypa till korset och bekänna att jag har fyllt mina 40. Så nu är det dags för mig att börja leva livet... för visst är det väl så att livet börjar efter 40?! Nåväl, för att vara riktigt ärlig... JAG HAR INGEN ÅLDERSNOJA!!! Bara så att ni vet och jag menar faktiskt det. Jag tycker faktiskt att det är skönt att ha några års livserfarenhet bakom mig och från botten av mitt hjärta är jag innerligt glad över att inte vara tonåring. Usch vad jobbigt det var när hormonerna hoppade upp och ner och gjorde mig som den värsta studsbollen i humöret! Jag kan inte för mitt liv tro att klimakteriet kan var så. Jag har ju förstått att så kallade vallningar är i princip ofrånkomliga, man märker ju på andra underbara kvinnor som befinner sig ca 10 år + från min ålder att dörren åker lätt upp trots 15 minusgrader ute och de är fortfarande varma! Helt otroligt. Jag förstår i alla fall då att jag inte har drabbats av denna åkomma i förtid. Den sista tiden har jag frysit konstant, oavsett 3 minus, 25 minus eller 21 plus inne. Det finns väl en del andra tecken på att jag fortfarande är fertil.
Nej, nu måste jag jobba lite; ska skriva ett litet PM om vad min föreläsning innehåller i korta drag. Sedan ska jag skicka ut det till blivande kunder.

Ha en underbart skön dag alla 40+ och 40- oavsett klimakteriebesvär eller ej!
Cathrine