30 september 2008

Sorgens dag i Laxå Kommun

Idag är jag ledsen. Barn- och utbildningsnämnden har gett sitt utlåtande att lägga ned både och Adinas dagis Snödroppen och även Linnean. Tänkt är att dessa barn skall integreras på antingen Saltängsskolan eller Kanalskolan tillsammans med elever ända upp till femte klass. Jag tycker att detta är skandalöst! Vem tänker på vad som är bäst för barnen i detta beslut!? Tänk er att komma som liten 1-åring för att skolas in på ett dagis, där det myllrar av barn, både stora och små. Jag tror det ökar risken betydligt för att barnen ska utveckla vad vi idag kallar tillitsbristsjukdomar, stressymtom mm. Barnen behöver lugna miljöer, där det finns vuxna som ser dem och hör dem. I dagens samhälle tvingas vi mer eller mindre ut i arbetslivet av ekonomiska skäl och barnen placeras då på förskolan eftersom dagmammorna minskar i antal för varje år som går. När dessutom inte kommunen ger någon valmöjligthet i form av vårdnadsbidrag blir barnen tvingade in i denna miljö.
Om jag får tala för Snödroppens förskola en stund... Det har den bästa av utemiljöer, där barnen får träna sin motorik på ett naturligt sätt bland stockar och stenar i den tillhörande skogen. De kan plocka kottar och annat smått och gott och få utlopp för kreativa idéer. Sedan har vi personalen, som förvisso följer med barnen men kanske splittras i sina arbetsgrupper. Eftersom Adinas avdelning fungerar så bra är jag uppriktigt riktigt bedrövad över detta. Visst kan ny personalgrupp bli lika bra men den kan också bli sämre.
Det jag mest av allt vill påpeka och fråga är: VEM TÄNKER PÅ BARNEN? VEM SÄTTER DEM I FÖRSTA RUM?
I barnkonventionens tredje artikel står det så här:
"Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet."
Jag är rädd för att om detta beslut går igenom i kommunfullmäktige har vi inte främjat våra barns hälsa utan istället lagt en sten till grunden för deras ohälsa.

28 september 2008

Kärringrally i Småland

Ja, då var jag hemma i Laxå igen efter en resa till Smålands skogar. Helgen har varit bra (trots Ullared). Jag har åkt motorcykel, alltså kört motorcykel... men säg inget till polisen att jag saknar körkort!!! Någon har försett mig med hemligt magiskt material hur jag kan få pengar att förflytta sig, hur man läser tankar och trixar med både kortlek och mynt. Dessutom har jag fått en hel del hacker-tips! Så nu ligger jag i hårdträning... hahaha! Sen har Cathrine (jag omnämner mig i tredje person, för detta känns inte som mig) åkt kärringrally till Ullared. Hur hon över huvud taget överlevde denna dag är ofattbart och att hon dessutom kom ut med en hel del kläder och lite annat smått och gott är ännu mer otroligt! Tänk er att komma dit kl. 10.15. Tid för synundersökning på Glasögonhuset kl. 10.40. Så mycket folk samtidigt inne hos en optiker har aldrig Cathrine skådat. Optikern konstaterade att synen blivit sämre, så det var bara att börja prova ut bågar. Puh!!! Vilka passar hon i? Vilka ser hon ut som en skolfröken i? Vilken båge ska hon ta? Som tur var fanns det smakråd av både vänner och expertis och nöjd fick hon sina glasögon en timme senare. Lunch intogs på en asiatisk restaurang och Cathrine valde tre-små-rätter, då hon var sugen på lite av varje och då speciellt den sötsura såsen. Hungern började stiga medan hon och hennes vänner satt och väntade på maten... mmm, vad gott det skulle bli! Så kom äntligen maten, PÅ ETT ROSTFRITT FAT UTAN SÖTSUR SÅS! Hon kände hur hon förflyttades till fängelsets matsal, där de av någon anledning använder sig av material som är lite mer svårförstört. Den sötsura såsen var utbytt med jordnötssås. Det är ju visserligen inget fel på jordnötssås men det passar inte till friterade räkor! Men för att snabbt få i sig lite energi till shoppingrundan gjorde inte Cathrine några anspråk på att få såsen utbytt. Sedan var det dags... hon andades in och ut i lugn takt medan de närmade sig den enorma kö som slingrade sig som en orm mellan husen. Kissenödig letade hon på en toalett medan en av hennes följeslagare tog plats sist i den ringlande ormen. Väl inne i affären insåg Cathrine, om hon inte gjort det förr, att åka till Ullared en lördag och dessutom en lönehelg är mer än dumdristigt. DET ÄR HELIDIOTISKT!!! Det måste bara vara tokar som utsätter sig för detta frivilligt och hon insåg att hon själv hörde till det gänget. Nåja, efter lite tränganden och knuffanden och hänsynstaganden hamnade det ena plagget efter det andra i vagnen och notan landade på ca 1500:-. Cathrine hade klarat en hel eftermiddag på Ullared utan att förvandlas till ett levande monster eller en sur kärring. Hon var faktiskt riktig nöjd och satte sig i bilen och njöt av hemfärden. Gästbloggaren fick också en liten present som hon köpte på Ullared... två par kalsonger!!!

27 september 2008

Gäst(gäsp)bloggare

Jaha, få se nu om det här blir rätt...klicka lite här och lite där...nytt inlägg.
Då var det Eugen-gästbloggares tur att skriva några rader. Det där nattdjuret som det skrivits ett och annat om. En del nattdjur ser man bara i dött tillstånd liggandes efter våra landsvägar som tur är hör jag inte till dem, dessutom är jag synlig på dagtid också i mer eller mindre vaket tillstånd.
Hustrun ( Cathrine) och undertecknad går lite skift vad gäller de små och mitt skift innebär utfodring nattetid. Detta på grund av hustruns självhoppande ben.
Hon måste nämligen droga ner sig varje kväll för att somna och skulle hon råka vakna under natten så är det kört med sömnen. Då har jag en självhoppande hustru brevid mig i sängen,
inte bra för enderas sömn.

Idag skulle det fogas badrumsgolv. Hur går det till med en nollåring och en tvååring och hustrun på Ullared. Bara den tanken ( hustru på Ullared) kan ju vara nog så krävande.

Jo, man laddar flaskorna med mat, trycker i dem det och hoppas de somnar.
Sedan är det bara att köra...

Nej då, the magic word is: FARMOR tillika min mor. Hon har lovordats tidigare
men jag säger det igen; hon är räddningen många ggr.

Badrummet förresten, vilket projekt, långtidsprojekt....suck.
Nu snackar vi " Guinessrekord"-långtidsprojekt, det är så långt att det varit pinsamt i flera generationer. Vi har väl inte använt det badrummet i nå´n större utsträckning sedan vi flyttade hit för.....åtta (!) år sedan.
Sedan har jag ett handikapp, tror att man kan göra allt själv...suck.
Men kombinationen av att ha två små barn samtidigt som man driver ett litet företag och hustrun pluggar och försöker komma igång med ett företag hon också är väl inte så lyckad.
Tiden räcker inte till till en massa " Timell-ande".

Nej, nu är det dags att få nå´t i magen.

Ha´de´ gott i cyberrymden.

Mvh
Krister E Nordlund

25 september 2008

Universitet med minnen

God eftermiddag alla bloggvänner!
Har idag varit inne på universitetet och förkovrat mig. Stupade i säng när jag kom hem - helt slut! Hann bara äta lite mat som Krister lagat till. Så nu känner jag mig mycket piggare. Det har i alla fall varit en intressant dag med nya människor att lära känna. De flesta i klassen var lärare till yrket. Jag var ensam sjuksköterska. Januari 2005 lämnade jag universitetet då jag tog examen och var en alldeles nybakad sjuksköterska. Det kändes oerhört bekant att gå omkring där på campusområdet. Biblioteket var sig likt och Restaurang Kraka hade fortfarande god mat. En mycket rolig sak hände där inne idag. Jag träffade en gammal vän som jag inte sett på några år. Hon heter Nabila och kommer från Pakistan. Vi lärde känna varandra när hon kom till Sverige. Hon och hennes man med två barn kom ofta till vår församling. De blev snart mycket goda vänner och vi blev hembjudna till dem några gånger. Ni anar inte vilken fantastisk god mat hon kunde laga. Mums!!! Men det roligaste av allt var allt skrattande vi hade tillsammans. Vi kommer från två helt olika kulturer och vi har växt upp en förskräckligt massa mil från varandra och trots detta hade vi nästan exakt samma humor. Skämtade man fattade de det direkt. Det kan ju vara svårt att få gammelsvenskar att fatta skämt ibland. Vi bestämde att vi måste träffas igen. Snart!
Snart ska vi ta en liten promenad, min man och jag, med småttingarna. Vi behöver handla lite mat och Panodil. Imorgon är det dags för skolan igen och efter det åker jag till Småland över helgen med en kompis och hälsar på en annan kompis och troligen lär jag känna fler kompisar där... hahaha!!! Det kan hända att jag under denna tid (fre och lör) har en gästbloggare på min sida. Han har fått fria händer att skriva vad han vill. Hur jag nu vågade ge honom den friheten? Jag kanske får ångra det ett bra tag fram över... vem vet? Så håll utkik i bloggen men var beredd på allt!

24 september 2008

Inredningskatastrof

Tisdag och nästan vaken. Är så trött idag! Adina är snorig och hostig och får vara hemma från dagis. Jag lade mig på soffan en stund medan hon lekte. Det tog inte många sekunder innan jag slumrade till. Har egentligen en hel del att göra idag. Jag måste plugga, skulle behöva sätta upp gardiner i köket och i vardagsrummet men jag väntar med det en liten stund till. Anledningen att jag behöver sätta upp nya gardiner är att just nu hänger det inga alls där. Min underbara svärmor hade nämligen ingenting att göra igår och propsade på att komma hit och putsa alla fönster i vardagsrummet och i köket. Hon är ju helt underbar! Jag hade nog inte fått det gjort annars. Gardinerna i vardagsrummet behöver klippas och fållas men gardinerna i köket behöver endast strykas. Det tar ju inte så lång stund egentligen... men vad jag tycker sånt är tråkigt! Konstig kvinna jag är va´? Ja, sån är jag. Visst tycker jag om att ha fint omkring mig men antagligen stör omgivningen mig inte tillräckligt mycket för att jag ska göra något åt det. Jag har aldrig riktigt kunnat få till en trivsam inredning. Det ligger helt enkelt inte för mig. Däremot vill jag ha ordning i mina skåp, där var sak ska ha sin givna plats. Om jag har ordning där stör det mig inte att jag har lite stökigt omkring mig, för jag vet att det går snabbt att få undan sakerna då. Däremot om jag hade råd skulle jag anlita en inredningsdesigner att piffa upp mitt hem. Vår pastorsfru är mycket bra på sånt. Deras hem är verkligen jättefint! En blandning av hennes stil och Vita damens (se blogglistan) skulle nog passa mig. Eller kanske jag skulle inreda varje enskilt rum som olika delar av världen; ett mellanösternrum, ett indiskt, ett gammalt hederligt svenskt osv. Det kanske inte vore så tokigt. Ja, du ser att idéer finns det men handlingskraften och förmågan att få harmoni i detta sedan har jag inte hittat ännu. Intresset är nog helt enkelt inte tillräckligt stort.
Nej, nu ska jag ägna en stund till mina studier. Det tycker jag är roligt och inspirerande. Om jag slapp att ta studielån skulle jag kunna plugga hur mycket som helst. Tänk vilken dröm!

23 september 2008

Elefantråd

Idag känner jag mig nästan utvilad. Adina sov till halv åtta i morse och i sin säng dessutom. Levi vaknade lite tidigare men låg lugn bredvid mig i sängen. Vad ljuvligt det var att få sova så länge! Krister och Andréa var uppe mycket tidigare. De skulle iväg till jobb och praktik. Andréa praktiserar på restaurangen inne på travet i Örebro. Få se om hon kan visa upp några kökstrick här hemma någon gång. Tänk om hon skulle överraska mig och Krister med en festmåltid en helg eller kanske frukost på sängen i alla fall. Vad mysigt det vore...
Imorse när Adina vaknat satte jag på teven åt henne och det var ett barnprogram jag blev så glad över. Jag vet inte vad det heter men det var tecknat med en massa olika djur. En elefant verkade vara lärare och lärde de andra djuren en massa saker. Idag fick de lära sig om misslyckanden eller rättare sagt att inte vara rädd för att misslyckas och att aldrig ge upp. Ty förr eller senare kommer man att lära sig och lyckas. Det är ingen fara att ramla omkull bara man reser sig igen. Ett lyckat resultat föregås av en hel rad misslyckanden. Så jag vill skicka detta vidare idag till er som läser min blogg: "Kom ihåg att ta nya tag om ni misslyckas, för snart nog kommer ni att lyckas."

Lycka till!
Cathrine

22 september 2008

Ljuva morgonluft!

Jo, nog blev det en riktig glädjefest igår! Kyrkan var så full att vi var tvungna att öppna vikdörrarna till lilla salen. Det brukar vi nästan bara få göra vid skolavslutningarna och en del konserter. Ungdomarna höll i hela gudstjänsten. Mötet började med att några av ungdomarna kom åkande in i kyrksalen på skateboard. Musiken började spela och redan då var feststämningen igång. Det gick inte att ta miste på deras beslutsamhet att få ge sina liv till Jesus. När de sex killarna steg ned i dopgraven strömmade tårarna nerför mina kinder av en sådan enorm glädje och tacksamhet. Det som jag så länge drömt om att få vara med om skedde mitt framför mina ögon. Ungdomarna har alltid haft en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Efteråt var det Taco-kalas, som föräldrarna till de nyligen döpta ungdomarna bjöd på. Summan av kardemumman: Glädje, Tacksamhet, Jubel, Förväntan, Morgonluft och Bön till Gud om beskydd och växtkraft för det som just påbörjats.
Idag är det måndag och jag bör nog lägga all min lediga tid på att studera folkhälsovetenskap. Tyvärr är det en lite tråkig bok jag håller på med just nu. Den är skriven på, ett för mig, ganska ointressant sätt. Men en sak har jag lärt mig av all den tid jag lagt ned i skolans värld; det är bara att bita ihop och "låtsas" vara jätteintresserad av det författaren skriver, då brukar det gå bra. Så nu lämnar jag er för idag för att borra ner huvudet i boken och låta mina ögon fara fram över det intressanta innehållet i den.

Ta väl hand om dig!
Cathrine

21 september 2008

Glädjefest!

Idag är jag trött, sååååå trött!!! Jag lider av RLS (restles legs syndrom). En fruktansvärt jobbig sjukdom. Varje kväll börjar det krypa i mina ben, sk myrkrypningar. Det är helt omöjligt att ligga stilla och försöka att sova med ben som rycker, kryper och hoppar av sig själv. Det är en ekvation som inte går ihop. Jag tar medicin för detta. Sifrol heter tabletterna och är även ett läkemedel mot Parkinsons sjukdom. Ibland kryper det mer i mina ben och ibland mindre och igår var det en av de värre kvällarna. Då jag inte vill höja dosen för mycket, pga hangover-effekt morgonen därefter, hade jag väldigt svårt att somna. Därav den enorma tröttheten idag. Men det går väl över så småningom. Jag får väl säga som vi sa när vi var små... Vem bryr sig om hundra år? Så nog om mina fina "självgående" ben!!!
Idag är det dopförättning i kyrkan. Fem eller sex unga grabbar i gymnasieåldern ska låta döpa sig. Det blir en riktig glädjefest! Hos oss i Pingstkyrkan praktiserar vi inte barndop utan istället har vi något som brukar kallas troendedop. Det betyder att först betämmer sig personen ifråga för att han eller hon vill ta emot Jesus som sin personlige frälsare. Det vill säga, börja att tro på honom, tro att han funnits här på jorden, att han tog det straff som vi människor skulle ha och blev korsfäst och dog och att han uppstod igen från de döda och är nu levande i himlen. Efter att man tagit emot Jesus är det sedan naturligt att låta döpa sig. Dopet är faktiskt en begravning. När man tar emot Jesus blir man en ny människa och i dopet begraver man den gamla människan, då hela kroppen nedsänks i vatten. Sedan uppstår man till en ny människa när man kommer upp ur vattnet. Ja, då vet ni lite om hur "pingstvännerna" ser på dopet. Har ni andra frågor får ni gärna ställa dem tilll mig. Jag ska göra mitt bästa för att svara på dem.
Må så gott! Och välkomna till kyrkan om ni vill. Kl. 17 börjar glädjefesten!
Cathrine

20 september 2008

Helande kraft

Lördag och maken är ledig! Vad ska vi hitta på? Eller rättare sagt... vad ska jag hitta på? Åka till loppis, shoppa, gå på bio, vandra i skogen och plocka svamp eller plugga? Jag känner i alla fall att jag för en liten stund måste få vara själv, allena, solo... jag behöver vara fri från ständiga krav ett litet ögonblick. Jag tror att jag lämnar kajutan en stund för att åka till loppis i Pingstkyrkan och vidare till Erik Edins-stiftelsens secondhand på Bodarne här i Laxå. Sedan tar jag nog och stänger in mig en stund på kontoret för att plugga. Det är helt nödvändigt för att komma ikapp de andra i kursen på universitetet. Ikväll funderar vi på att åka på konferens till Pingstkyrkan i Kumla. Det kommer att bli en stor glädjefest inför Herren tror jag och det vill jag absolut inte missa. Det finns ingenting på denna jord, ingenting som kan göra mig mer tillfredsställd än att åter få vara med om ett starkt Gudsmöte. Det ligger en sådan helande kraft i det mötet, välgörande för både ande, kropp och själ. Det är som om gammal sörja rinner av och man känner sig både ren och fri. Det blir helt enkelt lättare att ta itu med vardagen efteråt. Det står i Bibeln att Gud är kärlek och detta stämmer verkligen. Ett möte med den mest fullkomliga kärlek som finns är som ett balsamomslag på onda sår. Så här står det i 1 Korintherbrevet, kapitel 13 och verserna 4 till 8 om kärleken:
"Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte
över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig."

Ha en underbar dag idag!
Cathrine

19 september 2008

Halleluja... masken sprack!

Har precis kommit hem efter en skön förmiddag i kyrkan med fika och gemenskap. Varje fredag är det förmiddagsfika kl. 10.00. Denna samling är öppen för alla, så välkommen du också! Adina var på dagis och Levi fick följa med mig. Han charmar både den ena och den andra. Han är verkligen ljuvlig!
I eftermiddag ska vi till min syster Lotta och fira hennes son Emil och min Andréa, som fyllt år. Tyvärr blir det inte så ofta som min syster och jag träffas. Hon jobbar ständig förmiddag och sen är det ditt och datt som kommer i vägen på eftermiddagarna. Så idag får vi väl njuta av varandras sällskap. Vi står varandra väldigt nära som syskon. Troligen beror det väl på vår uppväxt. Vi har sökt trygghet och förståelse hos varandra.
Tänk vad uppväxten har stor betydelse ändå. Det är så mycket av vårt sätt att tänka och hur vi förhåller oss till saker och ting som grundläggs där. Om något av det vi lärt in som barn är felaktigt eller rent av destruktivt för oss, är det nödvändigt att vi blir omprogrammerade. Detta kan dock vara oerhört mödosamt. Jag har precis genomgått en sådan omprogrammering. Förra hösten drabbades jag av en försenad sorgereaktion på min mammas död och i spåret av denna följde en depression. Troligen var jag lite mer utsatt och känslig vid den tidpunkten eftersom jag väntade Levi då. Jag var alltså gravid, djupt deprimerad, sjukskriven från jobbet och sörjde min mamma, eller rättare sagt en mamma. Jag har nog aldrig egentligen lärt känna min mamma. Alkoholen fördunklade bilden av henne rejält och stal henne ifrån mig. Så med hjälp av proffs på den psykiska människan fick jag steg för steg omvärdera mina uppfattningar av vad som var vad. Den största aha-upplevelsen för mig blev att jag fick lov att höja mitt eget värde som människa. Om man som jag hela livet tävlat med en spritflaska om mammas och pappas uppmärksamhet och kärlek och om och om igen förlorat, då sänker man sitt värde. Jag ansåg mig inte vara värdig ett lyckligt liv. Min lott här i livet var att finnas till för alla andra och om jag mådde dåligt så hade jag mig själv att skylla. Det var lika bra att försöka hålla god min och lägga band på ångesten, så att masken jag lärde mig bära som barn inte skulle spricka. Masken höll i nästan 38 år. Vilken tur att den sprack till slut!!! Nu kan jag se på mig själv och tycka att jag är lika värdefull som vem som helst och har samma rättigheter till kärlek och acceptans. Det slutgiltiga slaget om mitt värde har ägt rum och jag står på prispallens högsta topp och spritflaskan kom inte ens trea, den blev diskvalificerad! Vila i frid mor och far!

18 september 2008

Goda svartprickiga skosulor

Eftermiddag och båda småbarnen sover. Andréa är hemma från praktiken. Hon har ont i halsen. Stackars henne, nu får hon passa på att plugga! Det går nog ingen nöd på henne för det... hon gillar verkligen att studera. Maken har precis varit hemma på lunch och ätit av min totalt misslyckade mat. Idag tänkte jag att vi skulle äta schnitzel och tanken i sig var ju god. Till dessa vore ju potatismos gott men jag hade inte tillräckligt med potatis hemma så det fick bli pulvermos. Bara det satte ju ribban för smakligheten. Sen försöker jag hålla nere på fettanvändningen och det gillade inte de små avlånga köttbitarna. De som på förpackningen såg ut att bli gyllenbruna läckerheter blev istället svartfläckiga skosulor trots att jag stekte på svag värme. Som om inte det räckte... jag överkokade även broccolin så den både förlorade sin fina gröna färg och den krispiga spänsten. Hur som helst, både make och barn åt och verkade ganska nöjda efteråt. Klagade gjorde de innan. Andréa påtalade att det gick ju inte att äta det här och tog i maten som om den var pestsmittad. Krister undrade varför jag vänt den svartaste sidan neråt. Som om jag hade någon strategi för att om möjligt lura honom att äta bränd mat - hans smaklökar skulle väl ha avslöjat mig i alla fall. Ja, vad ska man säga? Jag kan ju inte lyckas jämt. Vi blev i alla fall mätta och andra dagar brukar jag faktiskt laga riktigt god mat. Då brukar jag få beröm av min man, som tycker att jag lagar så god mat att det passar på en finare restaurang. Lite överdrivet men roligt att få höra. Nog om mat och matlagning.
Som några av er kanske har snappat upp, så älskar jag att studera. Jag skulle kunna bo på universitetet om jag fick betalt. Det är ju trots allt lite dyrt med studielån. Men igår kunde jag inte hålla mig längre utan anmälde mig till en kurs i Örebro i folkhälsovetenskap. När mina ögon fick syn på denna kurs var det som om den var ämnad för mig och mitt företag, så jag var helt enkelt "tvungen" att ha den kursen med mig i min kunskapsbank. Den har redan startat så jag får jobba på lite extra nu i början för att komma ifatt de andra studenterna. Kursen riktar sig inte bara till sjuksköterskor utan till flera andra personalkategorier, vilket gör att gruppens sammansättning berikar studierna. Jättekul tycker jag!

17 september 2008

Fåglar på mina axlar

Jag spinner vidare på gårdagens tema. Jag har länge haft en dröm att få starta ett eget företag, vilket jag nu äntligen gjort. Det är något som jag gått och funderat på under en längre tid. Jag har stött och blött idéer i mitt huvud. Innerst inne har jag nog haft en tro på att jag skulle klara det men ändå på något vis har det inte blivit av. Orsakerna har varit många men svackor i tron på mig själv har nog varit den absolut största anlednigen. Det är som om jag har två fåglar som sitter på varsin axel och viskar i mina öron. Den ena talar in tro och tillförsikt och uppmuntrar mig att ta nya steg i livet medan den andra fågeln bara säger saker som får mig att känna missmod; "Det klarar du aldrig. Vad ska andra tänka om dig när du misslyckas? Du ska inte tro att du är nå´t." Känner du igen dig i min situation? Finns det saker du skulle vilja göra men inte vågar eller tror dig om att kunna genomföra? Eller är det till och med så att du inte anser dig vara värd det? Då har jag ett budskap till dig idag. Tänk om vi en gång för alla skulle bestämma oss för att jaga den där olycksbådande fågeln på flykten. Vad skönt det skulle vara! Men vet du vad... vi behöver inte ägna den någon tid, vi behöver inte låna ut våra öron till den. Han kan få sitta där och tala med sig själv. Det är bättre att vi börjar lyssna på den röst som säger att vi är värdefulla och dugliga även om vi skulle misslyckas någon gång då och då (för det kommer vi säkerligen att göra). Om vi är ute och går och ramlar omkull, visst försöker vi då ta oss upp? Men om vi misslyckas (ramlar omkull) med något annat i livet på det andliga, mentala eller sociala planet är tendensen mycket större att vi ger upp och ligger kvar. Det verkar som om den olycksbådande fågeln just i den stunden atackerar oss med hela sin arsenal av negativism och vårt missmod blir bara större och större. Han har inga rättigheter att förstöra ditt och mitt liv om vi inte själv tillåter honom. Säg till honom att knipa näbb och lyssna nu istället på den andra fågeln. Några bra ord från den uppmuntrande fågeln kommer här:
"Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft."
"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: Gläd er."
"Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus."
Detta är ord hämtade från Bibeln och de ger i alla fall mig ny styrka och tro på mig själv. Det är ju faktiskt så att Gud finns till min hjälp. Jag behöver inte uträtta saker och ting på egen hand. Han ger mig råd, stöd, tro och mycket mer. Här kommer ännu ett citat och sitt gärna ned en stund och fundera över vad dessa ord skulle kunna få betyda för dig:
"Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdar sig över dig med jubel."

Tack för mig för idag!
Cathrine

16 september 2008

Lev din dröm!

Hej alla mina bloggvänner!
Jag sitter återigen vid datorn. Idag är jag både varm och svettig efter en långpromenad med dubbelsulkyn upp till Adinas dagis. Luften var ljuvlig och promenaden både välgörande och skön. Levi var vaken hela vägen dit. Han låg och tittade upp i himlen och studerade trädkronornas kontraster mot himlens vita slöjor över den blå skyn. När vi vände hemåt passade han på att ta sin förmiddagslur. Adina blev så glad när hon fick syn på sitt dagis och brast ut i ett glatt leende då hon sa: "Där är mitt dagis!" En flicka stod beredd när vi kom och öppnade dörren åt oss. Jag tackade artigt. Pratade en stund med personalen och vände sedan hemåt igen. Jag tänkte göra en visit till svärmor och få mig lite förmiddagskaffe men tyvärr hade hon gett sig av på andra äventyr. Dörren var låst och bilen borta. Nåja, jag får väl göra ett nytt försök i eftermiddag igen. Fast då blir det eftermiddagskaffe istället. Då kan ju Adina följa med och träffa sin älskade farmor. "Jag ääälska min famo!" brukar hon säga. Gulligt va´?
Har ni tänkt på en sak? Ibland tycker jag det är så svårt att prioritera bland allt jag vill göra och borde göra. Jag borde städa men jag vill hellre sitta här vid datorn och skriva. Jag borde putsa fönstren innan det blir så kallt ute att det är omöjligt utan att förfrysa fingrarna men jag vill hellre sitta ned och studera böckerna från kursen. Jag borde sy gardinerna som jag lovat men jag vill inte göra det nu. Alla "borden" och "måsten" tycker jag inte om. När jag hör dem från någon (inklusive mig själv) väcks en rebell inom mig som säger: "Jag vill bestämma själv!" Nu vet jag att ibland måste jag sätta munkavle och handfängsel på rebellen för att jag och familjen inte ska drunkna i sopor eller få hela lungorna fyllda av äckliga dammråttor (kanske en smula överdriven beskrivning). Men det finns också stunder som rebellen är till stor nytta! Jag brukar tänka så här när kraven blir för stora på mig, speciellt när det gäller dessa fantastiska hushållssysslor som jag avskyr: När jag blir gammal och kanske sitter på hemmet och funderar över mitt liv, vad kommer jag då att ångra att jag aldrig gjorde? Att jag inte putsade mina fönster minst två gånger om året? Att jag inte såg till att byta gardiner och dukar efter alla årstider och högtider? Att jag inte höll dammråttorna på anständigt avstånd från hemmet? Nej, dessa saker kommer nog inte få någon som helst del av mina tankar då. Istället kommer jag nog ångra allt annat som jag skulle velat göra men kanske aldrig vågade eller kanske aldrig gav mig tid till. När jag funderar i dessa banor får livet en helt annan betydelse och varje dag blir då mer betydelsefull. Det är ju faktiskt nu jag kan göra något som får mig att se tillbaka på mitt liv och känna mig nöjd och mätt på livet när jag blir gammal. Vad har du för drömmar? Vad är det du skulle vilja göra men inte gjort? Vad har hindrat dig, är det du själv eller omständigheterna? Många omständigheter går faktiskt att påverka i positiv riktning. Våga tro att dina drömmar kan gå i uppfyllelse. Våga tro dig om goda saker! Du är värd att leva dina drömmar!

Fridens hälsningar!
Cathrine

15 september 2008

Att älska och förlåta sig själv

God morgon!
En ny dag har grytt och Gud har återigen gett oss nya möjligheter att utforska vår omvärld. Förvantansfullt sitter han och väntar på oss. Ja, han längtar faktiskt efter dig och mig. I hans bröst bultar det ömmaste av alla fadershjärtan. När han ser att någon av oss vänder sig om för att börja ta några stapplande steg för att närma sig honom, då möter han oss med en vidöppen famn. Varje snedsteg, varje fel vi begått är han beredd att förlåta. Han älskar oss helt enkelt!!! Denna sanning får mig att lyfta på mitt huvud när det kommer dagar som känns grå och tråkiga eller rent av hemska. Att ha Gud på sin sida genom livets alla tänkbara svängningar ger mig hopp och stabilitet i tillvaron. Tänk att jag har någon som älskar mig med eller trots alla mina fel och brister och faktiskt är beredd att till och med hjälpa mig att få bukt med dem. När nu han är villig att både älska och förlåta mig, bör ju jag i min tur också förlåta dem som gjort mig illa. Jag har kunnat förlåta människor som gjort mig illa genom åren, t.o.m. mina föräldrar som faktiskt söp bort min barndom. Däremot har jag haft oerhört svårt att förlåta mig själv. Jag har haft så höga krav på mig själv och inte tillåtit mig att misslyckas. Det dåliga samvetet har följt mig som en mörk skugga och självkritiken har varit hård. Trots att jag inte kräver av någon annan människa att han eller hon ska vara perfekt har jag lagt detta krav på mig själv. Tala om att bädda för ett platt fall. Det finns ju ingen som kan vara perfekt och lyckas med allt! Idag har jag en betydligt mer förlåtande attityd till mig själv och jag tillåter mig att misslyckas. Jag är bara en människa som försöker göra sitt bästa och det är gott nog. Tack Gud för att du älskar mig och att du lärt mig att älska och förlåta mig själv!
Var snälla mot er själva!
Cathrine

14 september 2008

Från kyrkan till fotbollsplanen



Ja, då sitter jag framför datorn igen med huvudet fullt av tankar på vad jag ska skriva idag. Det finns mycket som "poppar" upp men jag tror att allt ska nog inte präntas ned i skriftligt format. Har varit i Pingstkyrkan på förmiddagen med maken och småbarnen. Jag var mest nere i källaren tillsammans med Adina, där söndagsskolan har sitt tillhåll. Emellanåt hörde jag ljudliga skratt från möteslokalen där uppe och förstod genast att Pastor Holger sagt något roligt igen. Jag hoppades att Krister skulle kunna referera efteråt vad som predikades. Tyvärr fick jag inte någon vidare bra uppfattning om innehållets detaljer men när jag läste Carina Nymans blog på Nerikes Allehandas hemsida gick det upp ett "liljeholmens" och en suck hittade sin väg ut genom min mun, jag hade missat en bra predikan. Nåväl, det är väl inte hela världen. Troligen spelades den in på band i vanlig ordning, så den finns ju faktiskt bevarad tilll eftervärlden och mina öron.
Förutom kyrkbesök har vi även gjort en visit på fotbollsplanen. Det är konstigt... jag är inte det minsta intresserad av fotboll, inte av idrott över huvud taget faktiskt... men när jag tittar på när min Andréa är med förvandlas jag till en hejande, stolt mamma som både tycker och tänker om vilket spel som spelas på planen. Jag till och med hoppar av förtjusning när mål görs till Laxås fördel och ger ifrån mig ljudliga suckar och nej-rop vid målinsläpp. Vad beror detta fenomen på? Moderskänslor... patriotism... omedvetna intressen...? Jag vet inte.
Nej, nu måste jag nog ta att avsluta för idag, har en del annat att pyssla med. Min näsa säger mig att Krister snart är färdig med maten. Han har lagat köttfärssås och spaghetti. Det är verkligen skönt att slippa stå vid spisen varje dag. Krister är väl inte någon mästerkock som men han är duktig på tråkig mat (=mat jag inte gillar att laga). Jag gillar att experimentera med olika ingredienser och smaker. Man skulle kunna säga att vi kompletterar varandra bra på detta område. Eller hur?

13 september 2008

Räddad från jordens undergång!!!

Nu måste jag berätta en sak. Det var visst någon som sa att jorden skulle gå under för några dagar sedan. Men vet ni vad... jag har nog varit helt världsfrånvänd, för detta budskap hade gått mig helt förbi. Hoppas inte ni inte gått omkring och oroat er för mycket. Sådana här budskap har ingen större inverkan på mig i alla fall. Jag brukar tryggt lita på det som står i Pappa Guds bok. Där står det att hans son, Jesus, ska komma tillbaka till den här jorden en gång till och om jorden inte finns kan han inte komma tillbaka, eller hur? Men nu är det så att Gud håller hela världen i sin hand och det han en gång sagt det håller han hårt på, så Jesus måste ha en jord att stiga ned på, punkt. Sedan står det också att ingen utom Gud själv vet vilken dag och stund detta sker. Kontentan av mitt resonemang blir då; om någon säger att världen ska gå under eller att Jesus ska komma tillbaka den och den dagen eller den och den tiden, då kan du vara säker på att det inte blir just då i alla fall. Sen är det en sak till: Jesus kommer faktiskt tillbaka för att hämta hem dem som tror på honom innan jorden går under. Den stunden blir något att minnas i evigheten!!! Vilken grej! Jag längtar faktiskt!!! Fast jag har en hel del att göra innan den dagen kommer, bla berätta detta för dig som just läst det och alla andra som också behöver få veta. Enda sättet att undslippa jordens undergång är att tro på Jesus som Guds enfödde son och att han dog för att utplåna varje synd (=brott, felsteg, misslyckanden... ja orden kan vara många) som du gjort och att Gud på den tredje dagen efter att Jesus dött gör honom levande igen. Våga prova Gud, våga prova att prata med Jesus en stund och ge honom en chans att visa för dig att han faktiskt bryr sig om dig!

Vi ses imorgon igen i Himlen eller i cyberrymden!
Cathrine

12 september 2008

En stilla stund

Hej alla vänner ute i cyberrymden!
Just nu känner jag mig en aning stressad. Omständigheterna har väl lite med det att göra antar jag. Andréa fyller 15 år imorgon och det vankas kalas till helgen. Det ska städas innan och ordnas med paket och dylikt. Sen har jag så mycket i huvudet sen kursdagarna, som jag skulle behöva pränta ned på papper eller knappa in i datorn och detta har jag inte riktigt hunnit med. Men mest av allt beror det nog på att jag inte haft tid att stilla mig inför Gud eller rättare sagt tagit mig tid till detta. Jag vet ju att det ligger en sådan läkedom i att just få sitta stilla och bara få ventilera mina tankar en liten stund med honom. Varför tar jag då inte den tiden? Varför sätter jag inte mer värde på den relationen? Jag är ju en riktig jubelidiot som inte förstår mitt eget bästa! Varje gång jag tar mig tid och på allvar sitter ner och stillar mig tillsammans med Jesus, är det som om han kramar om mig samtidigt som han blåser bort mina orostankar. Det finns en sång vi ibland sjunger i kyrkan. En bit av texten lyder så här: "En liten stund med Jesus och vad den jämnar allt. Den ger åt hela livet en ny och ljus gestalt." Härligt va´? Ja, nu har jag ju berättat för er hur jag borde göra för att lugna ner mig en stund, så det är väl bäst att jag lyder mitt eget råd och gör det som är bäst för mig. Jag passar på nu när Levi sover en stund.

Vi ses en annan dag!
Cathrine

11 september 2008

Livet är en dans...


Jaha, då är jag tillbaka i den gamla välkända hemmemiljön. Ibland undrar jag om livet är en dans mellan leksaker, gympakläder från gårdagen, väskor, skor, disk och dammtussar? Jo, jag glömde alla smulorna på köksbordet och bänken också. Visst är det skönt att få vara hemma hos familjen men servicen på hotellet är inte dumt, inte dumt alls. Jag tror att jag ska kalla till ett familjeråd för att vi ska kunna komma överens om vilka ordningsregler vi ska ha här hemma. Hoppas att Krister kommer hem snart, så att jag hinner göra mig i ordning. Jag ska nämligen ut och äta mat ikväll tillsammans med "Inge Smart-gänget". Jag tror det blev kinamat...GOTT! Ska idag se till att välja det smalaste alternativet. Jag tycker ju praktiskt taget om alla rätter de har, så det ska ju inte behöva bli några problem. Just nu är jag både trött och hungrig men det blir nog andra tongångar om någon timma. Vi brukar nämligen ha väldigt roligt när vi träffas.
Ha det så bra! Glöm inte bort att utmana mig om något ni vill att jag ska skriva om!!! Använd e-post, gästboken eller skriv ett inlägg.

10 september 2008

Diktande gräsänkling

Hemma i trygga Laxå igen. Familjen omkramad... ja, nästan alla i alla fall... Andrea har inte kommit hem ännu och mina armar är för korta för att nå till Arjeplog. Förresten... Krister har jag nog inte heller kramat om än, när jag väl tänker efter. Ska gå och göra det med detsamma... så nu var det gjort också. Fast han påstod att vi kramades förut, vilket jag inte minns. Jaja, hårddisken är väl full efter denna tredagarskurs.
Levi log och skrattade när han såg mig igen och Adina blev ledsen när de hämtade mig vid tåget. Hon ville ju åka tåg. Jag frågade henne om hon ville ha mamma... "nej, jag vill ha tåg" sa hon. Så jag får väl leka att jag är ett tufftuff-tåg några dagar framöver för att blidka henne.
Ni bara måste gå in i min gästbok och läsa den fina dikten jag fått av en viss Eugén (min man heter detta i andra namn). Undrar av vilken anledning jag varit efterlängtad? Fast det är klart, han har nog längtat lite i alla fall, för han har faktiskt rakat sig dagen till äran. Gosigt!
God natt, mina bloggvänner!

09 september 2008

Utmana mig!

Hello alla läsare!
Har nu infunnit mig på hotellrummet efter lite botanisering i en del klädbutiker, väskbutiker och strosande på stan. Hittade dock ingenting och tur var väl det kanske. Eller hur, Krister! Denna utflykt med kurs, resa och uppehälle är tillräckligt dyr ändå. Hoppas att jag snart kommer att få in pengar så att hålet i kassan kan fyllas. Vi stannade dock till på en liten spansk/mexikansk restaurang med skojfriska servitörer. Det var god och stark mat! Kanske inte den bästa ur kalorisynpunkt men jag hade bestämt mig innan att jag inte tänker vara snål mot mig själv och bara tvinga i mig sallad och sånt när jag är här men att jag heller inte tänker frossa. Tycker att jag klarat detta. Däremot tänker jag åtegå till smalmat så fort jag kommer hem igen. Då är det slut för den här gången med att äta onyttigt under kontrollerade former. Ska strax ta itu med mina läxor... Vi har fått hemuppgifter tills imorgon och för att hinna med dem innan tröttheten tar överhanden är det nog bäst att sätta igång snart.
Jag vill ändå här och nu passa på att tacka alla er som läser min blogg och ger mig kommentarer och gästboksinlägg. Det är verkligen kul med responsen! Ni får gärna ge mig lite frågor eller uppslag om vad jag ska skriva om. Det vore faktiskt en utmaning att få skriva något på betällning. Vem vet... jag kanske klarar det?! Utmana mig...

08 september 2008

Ensam mamma på hotell

Titeln på denna blogg låter ju som en dålig reality-serie!!! Haha...
Sitter just nu på mitt hotellrum i Eskilstuna. Jag känner mig oerhört trött eter dagens utbildning. Mycket fakta har gjort anspråk på att få plats i min hjärna. Jag hoppas att utrymmet jag gett är tillräckligt för att kunskapen ska sitta kvar ett bra tag framöver. Har precis hunnit ringa hem och höra hur det är med min kära familj. Jag måste ju medge att det känns lite jobbigt att vara ifrån Levi. De andra i familjen kan jag ju prata med på telefonen men Levi är för liten för den typen av konversation. Han vill ju ha en kram av mamma. Suck! När jag pratade med Adina höll mitt hjärt på att brista. Hon berättade att hon ropade på mig, när de kom hem i eftermiddags, och ville att jag skulle ge henne välling men jag fanns inte där. Enligt Krister dock, så stämmer inte denna version till 100% men visst saknar hon mig. Andrea verkar däremot har så fullt upp med sitt skolarbete att hon knappast märker att jag inte är hemma. För David spelar det nog ingen som helst roll om jag befinner mig i Laxå eller Eskilstuna. Det är ju lika långt telefonvägen i båda fall. Undrar för övrigt om min man kommer att sakna mig? Vi får väl se! Jag kommer nog sakna honom. Jag har nämligen ett dubbelrum, vilket innebär en dubbelsäng med en tom plats bredvid mig. Förhoppningsvis kommer sömnen att kalla på mig så snabbt att jag inte märker av den tomma bädden.
Nej, nu måste jag nog sluta för denna gång. Vi är några tjejer som ska ut och käka.
Ha en skön kväll!
Cathrine

07 september 2008

Tack för en underbart regnig gårdsfest!

Vill bara säga att Gud är god och han är trofast i alla lägen. Han hör bön och svarar utifrån det bästa för oss. Han älskar dig! Han älskar mig! Ett stort tack till honom och alla som engagerat sig på ett eller annat sätt för gårdagens gårdfest vid Pingstkyrkan. Mycket hände på området och i människors liv, många återförenanden ägde rum. Tack Gud!
Nu ska jag åka till affären och köpa glasstårta. Vi ska till svärmor och fira både hennes och Kristers födelsedag tillsammans med min mans syster och hennes familj. Ikväll ska jag sedan till Bergfästet för att lyssna till Carina Nyman. Hon ska ha konsert och vittna om sin väg bort från drogträsket. Denna kvinna är helt underbar och väl värd att lyssna på.
Vi ses kanske där!
Cathrine

05 september 2008

Körsång

Ojojoj... körövning med "Futurum". Vad roligt! För en ca 20 år sedan tyckte jag inte att det var roligt. Hade på den tiden väldigt dåligt självförtroende och för varje ton jag sjöng fel trodde jag att det var färre och färre av körmedlemmarna som ville ha mig med i kören. Jag tystnade mer och mer och vågade aldrig ta i och när jag sjöng fanns det inte tillräckligt mycket kraft i lungorna, vilket resulterade i att tonerna blev ännu sämre. Idag sjunger jag, visserligen hellre än bra men jag lämnar i alla fall inte estraden gråtande längre. Nu vill jag passa på att i klartext säga att de andra körmedlemmarna inte på något som helst sätt har något med detta att göra. Allt detta jag kände fanns endast hos mig, orsakade av mina hjärnspöken. Har du eller har du haft några hjärnspöken som har begränsat dig vid olika tillfällen? Om så är fallet... ett tips ifrån mig: "Tänk realistiskt på situationen och se på den utifrån, lite objektivt, och gör en ny utvärdering. Kanske kommer du då att kunna jaga detta hjärnspöke på flykten... och du själv får njuta av mer frihet och bli mer frimodig. DU är DU och DU DUGER!!! Precis sådan du är!!!

papperssnurr


Papper, tillstånd, blanketter, siffror, moms, överkott, intäkter, kostnader, beräkenskapsår mm. Orden fullkomligt snurrar i huvudet på mig! Att det ska behövas så mycket byråkrati i vårt land. Staten vill t.o.m. veta i förväg hur mycket vinst mitt nystartade företag beräknas att ha under det kommande året. Hur ska jag kunna veta detta? Jag tror att jag ska uppsöka en vän till mig som kanske kan räta ut lite frågetecken åt mig. Mitt företag heter förresten "Din Syster". Bra namn va´? Konstigt att ingen annan hade tagit det. Eget domännamn fick jag också, http://www.dinsyster.se/ . Just nu håller jag på att lägga upp den sidan. Det har tagit lite tid. Jag vill ju att den ska se snygg och representabel ut. Sen måste jag skissa på en bra annons också. Det är roligare än byråkratin. På måndag åker jag till Eskilstuna på kurs för att få den certifiering jag behöver för att kunna börja ta emot klienter. Jag har skissat på en logga i alla fall men är inte riktigt nöjd med den än (se bild). Nog om detta.
Ikväll ska min svärmor vara barnvakt och Krister och jag ska på middag tillsammans med den gamla ekumeniska ungdomskören Futurum, som ska sjunga utanför Pingstkyrkan imorgon kl. 19.00. Välkomna dit!!! Jag antar att vi kommer att öva länge ikväll.
Nu tror jag Krister kommer hem snart! Ska äta lite med honom. Jag är faktiskt hungrig och kan inte vänta ända tills ikväll. Så jag tar LITE!
Vi ses här eller där (Pingstkyrkan imorgon, program mellan kl.10.00-22.00!)
Cathrine

03 september 2008

Kaosattack

Igår gjorde ett av mina barndomsminnen ett försök att få mig på fall. Detta minne var av den elaka sorten och högst ovälkommet i mitt sinne, med en förmåga att ödelägga, riva ned och förstöra det som byggts upp av trygghet och självförtroende i mig. Tankarna som dessa minnen åstadkommer kan lätt runiera mitt inre på frid. Följden blir ett virrvarr av känslor, ett enda stort kaos. Det är inte alltid lätt när dessa minnen kommer och vill göra anspråk på min tid, min kraft och mitt fokus. Ibland lyckas jag på egen hand jaga dem på flykten och ibland måste jag be om hjälp. Oavsett om jag klarar av det eller inte kvarstår det faktum att jag inte är själv, inte övergiven, inte lämnad ensam... nej, jag har alltid någon vid min sida.

En tagg i hjärtat, ett stygn av sorg
Ett ledsamt minne har byggt upp sin borg
Dess rötter finns i forna dagars mylla
Och vill hela bröstet av oro fylla
Det samlar mina tårar i sin korg

En viskande röst i mörkret jag hör
En värmande hand av kärlek mig rör
Oskadliggörande min gårdags minne
Skapande med mig ett nytt sinne
Återinsättande mig i hoppets kör

Tack Jesus!

Svärmödrar!

Hej igen och tack för era kommentarer. De gläder mig ska ni veta!
Idag fyller min svärmor år. Ja, vad ska man säga om svärmödrar... Det finns så många som uttalat sig om dem och då många gånger negativt. Vad många kvinnor inte tänker på är att de faktiskt en dag kan stå där och själva var just en av dessa omtalade svärmödrar. Därför vill jag idag slå hål på, nej hugga huvudet av denna fördom, som en hyllning till den bästa av de bästa svärmödrar som existerat på denna jord. Från första dagen jag steg innanför hennes trösklar har jag alltid känt mig varmt välkommen. Dörren har alltid stått öppen för mig och jag har verkligen känt att hennes hem har varit mitt andra hem. Vi har träffats flera gånger i veckan, äter middag tillsammans varje vecka, i stort sett. Hon hjälper oss med barnen när vi behöver det och finns även till hands när det gäller andra saker i vårt liv. Aldrig någonsin har hon varit nedlåtande mot mig eller klagat på mig. Denna kvinna är helt fantastisk! Hon är inte bara min svärmor - hon har även axlat rollen som min mamma. Om det nu finns andra svärmödrar som beter sig illa mot sina sonhustrur eller mågar, så sitter det inte i ordet svärmor utan i något helt annat. Kanske de fortfarnde vill ha kontroll, kanske de är avundsjuka, kanske har de dåligt självförtroende eller kanske uppfattas deras agerande helt felaktigt ur betraktarens ögon. Jag vet inte... men vad jag vet är att ordet svärmor hädanefter borde få innebörden av allt det min svärmor är för mig!

02 september 2008

Teatertokig bokmal

Ja, då var Krister 41 år. Han fick en trisslott (utan vinst) av mig och pengar till kläder. Han behöver nog en ny skjorta och ett par nya jeans att slita på i jobbet. För några månader sedan startade jag ett eget företag, som heter "Din Syster". Snyggt namn va´? Jag hade bl.a. tänkt att hjälpa människor att gå ned i vikt, så igår anmälde jag mig till en kurs för att bli certifierad i en speciell metod för viktminskning, där det finns vetenskapliga belägg för ett hållbart resultat. Jag åker till Eskilstuna, där kursen skall vara, redan på måndag. Det ska verkligen bli spännande och väldigt intressant. Kursböcker har jag redan inhandlat men inte läst ut. Ännu kvarstår några sidor, så jag vet vad jag ska pyssla med på min fritid farm till kursstart. Jag får lov att studera böckerna under veckan för i helgen kommer jag inte att hinna. Vi har nämligen 70-årsjubileum i Pingstkyrkan och har inbjudit allmänheten att komma och fira vår stora dag med oss. Det blir en hel del sång och musik för alla åldrar, barnaktiviteter, våfflor, korv och gemenskap. Bl.a. kommer en gammal ekumenisk ungdomskör att återuppstå, Futurum. Vi är flera från de olika församlingarna i Laxå som var med i kören och en del av medlemmarna har tyvärr flyttat till andra orter men kommer hem för att vara med på denna reunion. Det är riktigt skoj! Sedan ska det bli familjeföreställning med "Inge Smart och hans vänner", där jag själv är delaktig tillsammans med ett gäng kvinnor på 40+. Vi bara älskar att spela teater och dramatisera på scen för både barn och vuxna. Det brukar vara uppskattade föreställningar. Ni som bor i Laxå med omnejd kommer troligen att få en inbjudan till denna fest hem i brevlådan. Vi ska göra vårt bästa som församling att dela ut den i allas brevlådor. Det är möjligt att vi inte komer att hinna med att besöka alla lådor, så du som läser detta känn dig varmt välkommen även om just din brevlåda inte får en inbjudan. Ni kan gärna gå in och läsa på vår hemsida www.laxa.pingst.se om denna fest, som för övrigt har fått namnet "Korsdraget". Länken till Pingstkyrkan i Laxå finns även bland mina länkar till höger.
Nej, jag måste nog sluta skriva nu. Återkommer kanske senare, om inte annat så ses vi imorgon. Ha en underbar dag!

01 september 2008

40+1 år


Jaha, då sitter jag framför datorn igen. Idag, förstår ni, är det en stor dag i familjen Nordlunds liv. Familjefadern har födelsedag. Förra året hade vi ett stort kalas eftersom han då behagade att fylla jämna 40 år. Så i år borde det väl vara ett ännu större kalas, då han klarat av att lägga ytterligare ett år bakom sig. Åtminstone grunkade han lite om det men jag håller på att vi firar nog lite i det tysta med närmaste familjen. Det blir mycket enklare för mig. Jag behöver ju inte stå och baka en massa tårtbottnar, vispa grädde och garnera dessa konstverk till kakor. För att inte tala om alla småkakor; drömmar, sirapssnitt, mockarutor och andra små goda (och numera mer eller mindre förbjudna) godsaker. Eftersom kalaset blir av mindre storlek har jag faktiskt råd att köpa både tårta och kaffebröd istället och jag slipper stå och bli svettig av att försöka hålla mig från att provsmaka allt. Jippi! Men vad ska man köpa till honom? Jag har faktiskt inte köpt något ännu... och jag brukar muttra över honom att han är dålig på att vara ute i god tid när jag fyller år... jag är inte ett strå bättre än honom. Han behöver kanske en ny skjorta, strumpor eller varför inte ett litet påminnelsealarm, förprogrammerat med min födelsedag och vår bröllopsdag. Då kanske även jag kan få låna det om jag skulle behöva det någon gång...